Cloud Atlas - boken!

Cloud Atlas var vårens största bioupplevelse för mig. Efter att jag sett den kunde inte tänka på något annat än alla berättelser och livsöden som vävdes samman över en tidsperiod på flera århundraden. Eftersom jag inte kunde få nog bestämde jag mig för att läsa den 530 sidor långa boken på engelska. Nu är jag halvvägs igenom och tänkte ge er en liten rapport. 

För er som inte sett filmen (se den!) är det sex separata historier. Allt från en ung affärsman på 1800 talet som hamnar i ett äventyr mitt ute i stilla havet. Till en grävande journalist som blir utsatt för modförsök i jakten på bevis för en story. En man som blir inlåst på ett ålderdomshem, en framtida konstgjord slavflicka som rymmer för att kämpa på rebellernas sida mot regimen och så fortsätter det. Helt olika berättelser från helt olika tidpunkter i historien och framtiden.

Boken är något helt annat än filmen. Det är samma historia, samma karaktärer men (hittills) inte exakt samma kopplingar. Filmen hoppar mellan de olika berättelserna så att det hela tiden är spännande. Boken kräver dock mer tålamod, engelskan är inte den enklaste, speciellt inte när språket är så detaljrikt. Även om det tar tid och läsa så älskar jag det jag läser. Varje berättelse är uppbyggd på sitt eget sätt. Den ena är skriven som en dagbok, en annan som ett brev och en tredje som ett förhör. Detta har de valt att behålla i filmerna och det gör igenkänningen extra stark. 

Jag önskar att jag fått chansen att läsa boken på svenska innan jag såg filmen. Att jag fått chansen att i lugn och ro upptäcka den här berättelsen och ta boken till mitt hjärta på samma sätt som jag gjorde med filmen. Om man verkligen får den chansen tror jag att boken kan bli en storfavorit. 

Divergent

Divergent tillhör en av årets mest uppmärksammande ungdomsböcker. Därför började jag läsa med både förväntningar och en gnutta misstänksamhet till hands. Men allt sådant försvann redan vid första meningen och jag sögs in i Veronica Roths dystopsika värld. 

Berättelsen utspelar sig i ett framtidssamhälle där människorna är indelade i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Varje år måste alla sextonåringar välja vilken fallang de ska tillhöra med hjälp av ett test. Till allas förvåning lämnar huvudpersonen Tris De osjälviska för De tappra. Bara de tio bästa kan få en plats hos De Tappra, snart väntar därför hårda test och utmaningar för Tris och hennes medkandidater. Under tävlingarna upptäcker hon något speciellt hos sig själv, en förmåga som anses vara ett hot mot falangen. För att inte riskera livet blir det hennes farligaste hemlighet. Men när ett krig bryter ut mellan falangerna inser hon att denna förmåga kanske är det enda som kan rädda henne. 

Jag skulle kunna skriva om Divergents handling hela dagen. Men måste sätta ett adrupt slut för att inte spoila för mycket. Det är en berättelse full av händelser och detaljrikedom, kanske är det också därför jag blev fullständigt beroende. Jag är helt hänförd av berättelsen och fascinerad över Veronica Roths sätt och skriva. Boken kanske inte har världens mest originella handling, men händelserna och karaktärerna gjorde ändå berättelsen till något av det mest spännande jag läst år 2012. 

Andra delen Insurgent kommer ut på svenska hösten 2013 och filmatiseringen av boken har premiär våren 2014. Bered er på mycket Divergent framöver! 

I dödsskuggans land

I dödsskuggans land är en dystopisk zombieroman. Den handlar om tjejen Temple som på egen hand lever i ett zombietäckt USA. När hon råkar mörda en man som försök skada henne börjar dennes bror jaga henne. Tillsammans med en stum man flyr hon den stora och farliga Moses Todd.

Ärligt talat, det här var en zombieroman att slänga i papperskorgen (bildligt talat). Jag gav halva boken en ärlig chans i förhoppning att den snart skulle bli bättre, sista halvan läste jag bara för att få ett slut på det. Den utspelade sig i en exakt kopia av Walking Dead världen och andra amerikanska zombievärldar, utan att tillföra en ny intressant vinkel. Det kändes som att författaren visste att hans värld var en kopia eftersom han inte brydde sig om att ge någon bakgrund eller större beskrivningar. Detta gjorde att jag ofta glömde att det faktiskt var en zombieroman. Det var tråkiga karaktärer. Temple var för bra, kaxig och hård för att kännas trovärdig. Det var svårt som läsare att fasta för henne eftersom man fick se väldigt lite av hennes känslor.

Nu har jag sågat färdigt för idag. Istället för att ödsla tid på den här boken tycker jag att ni borde läsa någon annan av alla episka zombieromaner där ute!

Delirium

Delirium utspelar sig i ett framtidssamhälle där kärlek anses vara en sjukdom. Alla genomför en behandling som gör att de inte kan bli kära, huvudpersonen Lena har bara nittiofem dagar kvar tills det är hennes tur. Efter behandlingen behöver hon inte oroa sig för att bli smittad, först då blir hon trygg. Det har hon alltid trott, ända tills hon träffar Alex. Han ger en helt annan bild av det sammhälle de lever i. Hemligheter om hennes förflutna kommer upp till ytan och snart inser hon att hon hellre skulle dö än genomgå behandlingen.

Lauren Oliver skriver på sätt och vis väldigt tryggt, det är mycket fina miljöbeskrivningar och handlingen berättas detaljerat. Boken lämnar inte mycket spelrum åt fantasin men mer av författarens egen värld. Vilket både är kul och lite tråkigt.

Men Oliver får allt att bli spännande! Hon använder briljant en känsla vi tar för givet, kärleken, för att visa den totala kontroll staten har på sin befolkning. Det går rysningar samtidigt som jag bara vill ha mer och mer. Boken hade sina svackor och långsamma stunder. Men trots det är det en dystopi ni borde skriva upp på era läslistor!

Personer du kanske känner

Jag har läst Personer du inte känner och ställer här fyra frågor till mig själv om boken! Läs gärna Hannas recension, där ni också hittar bokens handling! 

Vad var det bästa med boken? 
Jag älskar hela idén med att se sin framtida facebooksida. Boken visar tydligt hur små val i ens liv kan förändra hela ens framtid. Det är läskigt och tänkvärt på samma gång. Jag tror alla kan känna igen sig i bokens handling!

Vad var minst bra med boken? 
Allting som inte handlade om Facebook kunde ibland kännas platt. Jag fick aldrig en riktigt bra chans att lära känna karaktärerna eftersom historien hela tiden gick snabbt framåt. Kärlekshistorien kändes förutsebar och utan Facebook hade handlingen varit tråkig.

Kändes Facebook-inslaget trovärdigt? 

Både ja och nej. Det kändes trovärdigt för att det tydligt visade hur lätt framtiden förändras och att våra val påverkar allt vi gör. Konsekvenserna av Emma och Josh "tidsresande" kändes alltså trovärdigt. Sedan kändes inte innehållet på facebook trovärdigt. Personerna i boken lämnade ut väldigt mycket av sig själva i sina facebook-statusar. De skrev att de var olyckliga och saker som folk sällan skriver i vanliga fall. Men detta är självklart olika från person till person.  

Vad hade jag själv gjort om jag kunde se framtiden på facebook? 
Först hade jag inte kunnat stoppa nyfikenheten utan försökt ta reda på allt som kommer hända mig och mina vänner. Men sedan skulle jag bli rädd, kanske upptäcka något dåligt eller inse hur tråkigt det är att veta allt som kommer hända i sitt liv. Ungefär så som Emma och Josh reagerade.

Personer du kanske känner? (ja!)

Föreställ dig att du år 1996 hittade dig själv på Facebook - femton år innan det ens existerade! Skulle du ha gillat det du såg?
Året är 1996 och datorer och internet är någonting helt nytt. Emma har precis fått en dator i present av sin pappa när hennes före detta bästa vän Josh lånar ut en cd-rom som ska göra så hon kan chatta på datorn. När hon stoppar in skivan dyker istället en blå vit hemsida upp som heter Facebook och glatt hälsar Välkommen. Emma kommer in på sidan och får en chock när hon upptäcker att sidan visar framtiden, och inte en så ljus framtid . Antingen är det ett dåligt skämt eller så är det faktiskt på riktig! Tillsammans börjar Josh och Emma utforska Facebook och hur deras framtider ändras när de gör saker annorlunda här och nu. Facebook får deras vänskap att på sätt och vis återgå till bästa vänner samtidigt som den ställs på sin späts när ändringarna i framtiden går överstyr.

I våras startade Bonnier en Flickr-sida där vem som helst fick skicka in sin profilbild. Profilbilderna sammanställdes sedan och blev ett omslag. Det var många som hade skickat in sin bild så jag trodde verkligen inte att jag skulle komma med. Men både jag och min kompis finns med på omslaget!

Jag gillade boken väldigt mycket. Hela idén med att man skulle kunna se sin framtid genom Facebook är så intressant och smart. Och att små beslut man gör i vardagen kan påverka ALLT får en verkligen att börja tänka. Boken berättas vartannat kapitel från Josh synvinkel och vartannat från Emmas och på så sätt får man följa händelseförloppet på ett mycket roligare sätt. Man förstår deras missförstånd, när de överdriver eller döljer något. Tyvärr var den väldigt lättläst och tog slut på bara några timmar. Jag har inget emot lättlästa böcker om det känns som att man verkligen får lära känna karaktärerna ändå, men tycker jag att boken hade vunnit på mer text. Sedan var slutet väldigt uppenbart också redan från början. Men som sagt var det en otroligt intressant läsning som kommer ta en tid att smälta.

Delirium

Trots min motvilja inför ännu en framtidsroman som visar en allt annan än lycklig framtid så lyckas Lauren Oliver som så många andra författare bygga upp en helt ny värld och få den att verka trovärdig.

Boken utspelar sig i en tid då kärlek är en farlig sjukdom. Alla medborgare måste vid 18 års ålder genomgå Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som hindrar en att känna djupare känslor för andra människor, djur och saker. Efter Behandlingen paras man ihop med en annan person efter noggranna utvärderingar och regeringen lovar att resten av ens liv endast kommer fyllas med trygghet och lugn. Lena är en av de som inte har genomgått Behandlingen än och hon längtar efter att göra det, hon vill inte längre vara osäker, känslig och fundersam. Men sommarlovet innan hennes nya liv ska börja börjar hon förstå att allt kanske inte blir som regeringen utlovar och hon träffar Alex som får henne att förstå baksidorna med botemedlet och för första gången uppleva hur kärlek känns.

Det är otrolig berättelse om en kontrollerande och farlig regering och en lika bra berättelse om den förbjudna kärleken mellan Lena och Alex. Boken får en att se på kärlek på ett helt nytt sett, en sak som inte längre går att ta förgivet. Även om själva idén att kärlek är förbjudet låter ganska barnslig så blir det verkligen inte så när Lauren Oliver berättar. Skräcken Lena känner för att bli påkommen och regeringens sätt att hitta och ta hand om sympatisörer är helt förskräckliga. Språket är även det väldigt bra och kapitlen avslutas nästan likt cliffhangers som får en att bara vilja fortsätta.

Det som jag dock stör mig på, som med så många andra ungdomsböcker, är att killen ( i detta fall Alex) alltid framställs som någon helt perfekt och otrolig människa. Inte genom hela boken blir han arg på Lena eller sviker henne. Han är dessutom otroligt snygg, smart och omtänksam. Även om det kan öka läslusten och få en att bara vilja fortsätta så kan det bli tröttsamt att dessa killar aldrig någonsin misslyckas.

Boken är trots det, absolut läsvärd och jag ser verkligen fram emot de två delarna som återstår. Del två finns redan på engelska och kommer ut på svenska inom ett år. Filmrättigheterna är sålda och första filmen beräknas ha premiär någon gång under 2013.

Mitt klimatkatastrofala liv

Året är 2015 och naturen har börjat visa att den inte klarar av mer av människans utsläpp och föroreningar. Stormar, skyfall, torka, och annat oväder drabbar Jorden och undergången närmar sig med stormsteg. För att göra några sista kraftansträngningar bestämmer sig England som första EU land att införa en koldioxidransonering som innebär att varje person bara får göra av med en viss mängd koldioxid per månad. Överskrider man sin ransonering kan man inte förbruka mer koldioxid den månaden. I centrum står den 16-åriga Laura Brown som förutom koldioxidpoäng har mycket annat som också snurrar runt i huvudet; hennes vänner, sitt band, sin familj och RD - hennes största kärlek.

Mitt klimatkatastrofala liv tar upp ett otroligt aktuellt och intressant ämne. Även om detta kanske inte skulle inträffa om 3 år så skulle det kunna inträffa om 33 år. Kanske kan vi då inte flyga i den utsträckningen vi gör idag, vi kanske bara har en viss mängd vatten att använda per dag och vi kanske måste välja mellan att ta långa duschar och se vårt favoritprogram på TV.

Men ett intressant ämne räcker inte riktigt och även om boken innehåller mycket annat som kretsar kring Laura så lyckas inte det hålla boken uppe. Mycket känns inte trovärdigt. Som att Lauras familj fullkomligt spårar ur på grund av de nya levnadssättet. Hennes pappa blir först alkolist, förlorar sedan jobbet och blir tillsist en liten bonde som köper djur och odlar grönsaker för att göra familjen egenförsörjande. Jag tycker även att bokens sätt att berätta, dagboksformat, inte känns så trovärdigt eftersom det är lite konstigt att Laura både har tid och tillgång till dagbok under de förhållandena hon ofta befinner sig i.

Boken är bra att diskutera och startar många intressanta tankar, men tyvätt berör den mig inte mer.

Rör mig inte

Rör mig inte är ett spännande kärleksdrama i ett dystert framtidssamhälle. Huvudpersonen Juliette har varit inlåst så länge hon kan minnas. I hela sitt liv har hon blivit hatat på grund av sin förmåga, att döda den person som rör henne. Samhället styrs nu av "Återetablissemanget" som de kallar sig. En liten grupp som lever i överflöd medan de förtrycker och svälter sin befolkning. När ledaren får reda på Juliettes förmåga vill han använda henne som vapen för att krossa revolutionärerna. Juliett hatar styret och det gör också Adam, en kille hon lärde känna i sin cell. Med hans hjälp försöker hon fly undan sitt öde, men inget är som det verkar.

Redan från första sidan var jag som förälskad i den här berättelsen. Den går direkt in på handlingen och slösar inga sidor på långa beskrivningar, det rappa språket gör bara historien mer fängslande. Personligen är jag svag för både dystopier och personer med övernaturliga krafter, därför kunde jag inte sluta tänka på hur berättelsen skulle sluta. För den var långt ifrån förutsägbar, helt plötsligt kunde den ta en helt annan vändning än man trott och den slutade aldrig överraska. Detta är en bok även för er som inte gillar dystopier annars. Dess lättillgänliga språk, kärleken och spänningen borde få vem som helst att fasta för den här boken. Läs!

När naturen slår tillbaka

Mitt Klimat-katastrofala liv är verkligen totalt klimatkatastrofal. Året är 2015 och i Storbritannien har man infört koldioxid ransonering. Det betyder att man bara har ett begränsat antal koldioxidpoäng i månaden som inte får överskridas. För dagbokens ägare Laura och hennes familj betyder detta en total förändring. De kan inte längre köra bil hur som helst, resa vart de vill eller köpa hur mycket saker de känner för. 

Det kan låta rätt fånigt, men i boken blir det totalt kaos. Människornas frihet begränsas och hela samhällsordningen rubbas på grund av koldioxidransoneringen.  Jag har svårt att tänka mig att det kommer se ut så här om tre år. Däremot är det intressant att fråga sig vad som kommer att hända när vi faktiskt når den punkt då allt vi utsatt vår jord för ger katastrofala konsekvenser och energin inte längre räcker till. Trots alla klimatkatastrofer som sker pågår det mycket annat i Lauras liv. Hennes band, kompisar, kärlek osv. Detta tyckte jag lyste upp boken, för helt ärligt så hade jag väldigt svårt för hela dagboksformatet. Annars en bra bok att diskutera kring!  

De vassa tändernas skog

Jag inledde 2012 med att läsa en dystopi. Jag trodde att De vassa tändernas skog skulle vara mer fantasy men till min förvåning var det istället en läskig framtidsvision. En underlig smitta spred sig mellan människorna och de är nu "Oheliga" en sorts zombie vars ända mål är att utrota människorasen.

Huvudpersonen har ingen aning om hur världen såg ut innan smittan. Mary har alltid levt i en liten by som skyddar sig från de oheliga genom ett stort stängsel. Byn styrs hårt av kyrkan och deras ända mål är att hålla människosläktet vid liv. Därför blir Mary bortlovad till hennes barndoms vän Harry, medan hon i hemlighet är förälskad i hans bror Travis. En kväll upptäcker hon fotspår som leder in till byn från utsidan. Det är då hon möter Gabrielle. Gabrielle bevisar att det finns andra människor där ute och Marys börjar åter drömma om havet, det okända och möjligheten till ett annat liv.

De vassa tändernas skog överraskade mig totalt och den första halvan läste jag i ett sträck. Själva idén om smittan och muterade människor är inte ny men den historia Carrie Rayan skapat av det gör den till något helt annat. Först och främst är den läskig, hela bilden hon målar upp av de oheliga och skräcken för att bli biten är skrämmande. Sedan innehåller den alla ingredienser som behövs, kärlek, äventyr och vänskap. Det är ingen unik historia som Hungerspelen men inte desto mindre underhållande. Ett hett tips till alla er dystopiälskare!

Andra delen De dödas strand utkommer i april! 

När jag vaknar finns du inte

London Lane kan inte minnas något från det förflutna. Varje natt suddas hennes minnen ut, istället ser hon bitar av framtiden och vad som kommer att hända i hennes liv. Detta blir ett problem när hon förälskar sig i Luke. Tillskillnad från alla andra människor i hennes liv känner hon aldrig igen Luke nästa dag. För att minnas att hon har en pojkvän tvinas hon anteckna allt om honom och deras förhållande. När London en dag får en framtidsvision där hon bevittnar någons begravning blir hon rädd. Vem är det som kommer att dö? Och varför? För att ändra framtiden tvingas hon gräva i det förflutna och en hemsk sanning börjar sakta ta form. En sanning som kommer att påverka henne och Lukes liv för alltid.

Handlingen låter definitivt spännande, det kan ni nog hålla med om. Men det var just spänningen som saknades mest här. Den här berättelsen hade kunnat vara mycket mer spännande en blev. Men förutom det tycker jag att detta var en riktigt bra kärlekshistoria! Som läsare var det kul att se hur hon kunde glömma saker som man själv mindes och hur hon ofta tänkte i futurum. Jag kan inte utlova någon spänning. Men kärlek, absolut!

Dustlands - ett äventyr!

Saba lever ett fridfullt liv i Silversjö med sin bror, far och lillasyster. Hon har inte sett mycket av världen utanför gården. Men en dag kommer plötsligt fem svartklädda ryttare till deras hem. De kidnappar hennes bror Lugh och dödar hennes far. Saba och lillasystern Emmi ger sig efter ryttarna fast bestämda att rädda brodern.

Blodröd väg gjorde mig inte besviken! Det tog ett tag innan jag vande mig vid språket som innehöll massor av slang som "e" istället för "är" och "mej" istället för "mig." Men när jag väl kommit över den tröskeln så fanns där ett fantastiskt äventyr att njuta av. Boken var spännande från första till sista sidan och fylldes däremellan av strider, kärlek, vänskap och hemligheter. Kanske inte en ny Hungerspelen men en riktigt bra dystopi. Kanske till och med bättre än Ful-serien. Det här är något du inte får missa! Höstens stora måste är helt klart Blodröd väg.

Jag tycker även det är lite komiskt att filmrättigheterna till Blodröd väg har blivit sålda till Riley Scotts produktionsbolag. Jag fick nämligen hela tiden associationer till Gladiator medan jag läste. Kanske är det här en framtidsversion av filmen?

Dystopisk klassiker

I skolan har vi just nu ett projekt i svenskan då vi arbetar med dystopiska romaner och noveller. Jag läser George Orwells klassiker 1984, och efter varje femtedel av boken reflekterar jag kring ett visst ämne t.ex. expositionen, miljöbeskrivningarna eller karaktärerna. När man verkligen djupdyker i en bok och analyserar den får man ut så mycket mer än vad man skulle fått om man bara läst den rakt upp och ner. 1984 är en fantastisk bok som lämnar starka avtryck och sätter igång många tankar. Än har jag inte läst ut den, men jag har tillräckligt med underlag för att tipsa er om denna fantastiska bok.

                                                       

Boken är skriven av den brittiska författaren George Orwell år 1949. I romanen 1984 beskriver han en dystopisk framtid som han  tyckte var möjlig att utvecklas i slutet av 50-talet. Ett samhälle med en stark ledning och överhuvudet "Storebror" som ser allt och alla. Ett samhälle utan yttrandefrihet, och egen vilja. Ett samhälle där ingen går säker, där alla kan avslöja alla. Ett samhälle där alla tvingas vara på partiets sida och inte ha åsikter emot. Ett samhälle där historien inte finns eftersom den hela tiden ändras för att passa partiets åsikter, föraningar och krav. Huvudkaraktären i 1984 är Winston Smith, en man i 40-årsåldern. Utåt sett verkar vara precis som alla andra; han instämmer i sina vänners gillande ord om ledningen, skriker under de två hatminuterna och gör ett lysande jobb för partiet. Men inom honom är tankarna annorlunda. Han har åsikter mot partiet och gör förbjudna saker i hemlighet. I ett sådant övervakande samhälle som i 1984 är det svårt att inte bli upptäckt.

Mina förväntningar på boken var höga. Det är en omtalad klassiker som recenserats otroligt många gånger och som analyserats sedan första upplagan trycktes. Efter vad jag läst hittills måste jag säga att boken har levt upp till mina förväntningar och lyckats beskriva framtidsscenariet på ett övertygande och skickligt sätt. Boken har sina sega delar, t.ex. ett tjugotal sidor urdragna ur en bok Winston själv läser, där texten är minimal och orden svåra, men efter några sidor är boken farligt spännande igen och jag är med ens indragen i det dystpiska samhället. Miljö-och karaktärbeskrivningarna är inte många, men det George Orwell beskriver ger mig bilder så tydliga att det känns som om jag sett allt med mina egna ögon. Mycket beror det nog på hans bra metaforer och förmåga att beskriva miljön via Winstons tankar, men jag tror också att det beror på att jag redan har bilder i huvudet av ett krashat samhälle där det ledande partiet gått över styr.  Att berätta om framtidssenarion är just nu otroligt populärt både när det gäller film och litteratur. (Se tidigare inlägg om dystopiska ungdomsromaner).

Bättre än ettan!

Jem kunde se folk dödsdatum i deras ögon och nu har hennes son fått samma gåva. När Adam år 2026 flyttar till London får han sig en chock, nästan alla människor bär samma dödsdatum. Datumet är 01-01-27. Adam inser att han måste ta sig ut ur London innan nyårsdagen men så träffar han Sara. Sara blir livrädd när hon ser Adam för första gången, det är samma man som finns med i hennes mardrömmar varje natt. Adam förstår att Sara är annorlunda, men inte varför hon undviker honom, ser hon också siffror? När Adam får reda på sanningen är det bara några dagar kvar tills nyårsdagen, Sara drömmer sanna drömmar och hon nu drömmer om domedagen.

Arvet tar andan ur mig. Döden i dina ögon var bra, men den här är i en helt annan klass. Det är mer spänning i Arvet och Rachel Ward skriver på ett sjukt effektfullt sätt. Man får följa både Adam och Sara i olika kapitel om hur deras öden flätas samman. Arvet utspelar sig, till skillnad från ettan, i framtiden. Det är inte så långt fram i tiden, 2027, men ändå har samhället utvecklats till något mycket mer skrämmande och våldsamt. Arvet lyfter hela serien och jag kan knappt vänta på trean som kommer på engelska i juni! Det här är en kanonbok, fylld med action och vänskap samt den ständiga frågan: Kan man undkomma sitt öde?

Missa intervjun vi gjorde med Rachel Ward förra sommaren.

Ful eller snygg - en mellan bok

"Ful eller snygg", andra delen i serien om framtidssamhället där alla människor oppereras till snyggare och ytligare personer. Storyn är smart och en av de bättre ungdomsdystopierna om ni frågar mig. Men "Ful eller snygg" kändes lite väl mycket som en mellan bok.

Tally har äntligen blivit Snygg! Hon har den perfekta pojkvännen, är medlem i ett coolt gäng och hon och Shay är bättre vänner än någonsin. Ändå finns känslan av att någonting är fel. En kväll möter hon en "fuling" på en fest, han är hennes gamla vän och berättar om att världen hon lever i inte är verklig. Att man manipulerat alla "snyggingar" till att bli lydiga och ytliga. Snabbt kommer alla minnen tillbaka. Minnena om vildmarksstaden Smoke, David som hon förrådde och Smokeborna och deras kamp mot den styrande manipulerande regimen. Hon minns också att det finns ett botemedel, och att hon utan det kommer vara fast i regimens klor för evigt.

Förutom en genialisk story slutar varje bok andlöst spännande. Böckernas slut är som en vägg det inte går att kika genom, vad som kommer att hända i nästa bok är omöjligt att gissa. Helt oförutsägbart. När jag började på "Ful eller snygg" hade jag dock vissa förhoppningar om vad som skulle hända. Att Tally skulle ansluta sin till Smoke borna direkt och starta en kamp mot regimen precis som i hungerspelen. Men detta är inte Hungerspelen även om de två dystopierna har en hel del likheter.
 "Ful eller snygg" är en typisk mellan bok. Hela historien blev mer komplicerad och många ställen var väldigt utdragna. Men den var inte dålig, jag är fortfarande fast i historien om Tally och facinerad över framtidssamhället Westerfeld målat upp.

Här kan ni läsa min recension av första delen i serien: Ful.

När det normala blir fult

Tally lever i ett framtidssamhälle där varje sextonåring opereras från ful till snygg. För Tally betyder operationen allt, hennes bästa vän Peris har redan gjort den och lever numera i snyggingarnas stad där det festas dygnet runt. Tally är kvar i fulingarnas by och känner sig ensam fram tills den dagen hon träffar Shay. Shay gillar att göra fulingtrick och att åka svävbräda precis som Tally. Men Shays vill mer än så, hon vill rymma. Kvällen innan de ska opereras berättar Shay om en hemlig stad ute i vildmarken, Smoke, dit alla som inte vill göra operationen rymmer. Shay vill att Tally ska följa med. Men vad vill Tally?

Jag har aldrig tyckt att det här omslaget varit mycket att hurra för, jag haft svårt för omslagen på alla Scott Westerfelds böcker (kolla parasit till exempel). Men handlingen har alltid låtit så intressant: när alla opereras blir det normala fult. Ja, här bör man verkligen strunta i omslaget för boken är super bra. Det är en spännande, pulsfylld historia och frustrerande nog är den väldigt oförutsägbar, det går verkligen inte att gissa sig till vad som kommer att hända.


Om man gillar Hungerspelen måste man definitivt läsa Ful. Medan jag läste kunde jag i vissa stunder tycka att Ful var bättre. Förutom att det är en extremt bra historia är den väldigt smart. Jag tyckte det blev väldigt spännande när jag förstod att operationerna bara är ett medel för att göra befolkningen mer lätthanterlig. Nu ska jag inte avslöja för mycket, och jag ska inte skriva ner mina långa analyser här för jag gissar att ni inte orkar läsa, men efter den här boken kan man börja fundera en hel del, på allt från skönhetsoperationer till kontrollsamhället. Jag ska så fort som möjligt läsa de två andra delarna i serien, är fruktansvärt nyfiken på om jag kommer gilla dem bättre än hungerspelen.

Fortsättning följer...

Varning för muterade Mammor och Pappor!

Fienden är första delen i serien De levande döda. På bokens baksida beskrivs handlingen ungefär så här: När en epidemi bryter ut smittas alla vuxna, de ruttnar inifrån, blir vanställda av bölder och variga sår. De är skräckinjagande och äter barn.

Scary, jag håller med. I detta skräcklondon har barnen sökt sig till matvaruhusen och bildat olika gäng. Det är ett av dessa gäng man får följa, hur de ger sig ut på jakt efter mat, slåss mot vanställda vuxna och tvingas samarbeta för att kunna överleva. De vuxna tar dem en efter en, det finns inte mycket hopp hos den lilla gruppen i matvaruhuset, ända tills den dagen en främmande pojke kommer till dem. Han berättar att Buckingham Palace är tryggt. De bestämmer sig för att ta sig dit, men vägen är lång och de vuxna lurar överallt.

Om ni förväntar er att bli skrämda till döds blir ni nog besvikna. Boken är inte särskilt läskig, och inte äcklig även om man kan tro det efter den här beskrivningen. Ett ganska klassiskt tema, med vuxna som försvinner och barn som måste klara sig själva, Gone serien är en av dem. Även om jag kan tycka att Fienden var lite småfånig kunde jag inte låta bli att ryckas med i historien. Jag fastnade för karaktärerna och jag tyckte om att följa maktspelet mellan de äldre barnen. Boken var kanske inte läskig, men den var spännande. Med många strider och scener där jag satt och höll andan. Klassiskt, blodigt och nervkittlande. En äkta zombieblandning.

Emmy Moréns dubbal liv :)

Unga och ganska ensamma Emmy Morén går ettan på gymnasiet och har inga vänner. Hennes föräldrar håller dessutom på att skilja sig. En dag hittar hon en skådespelares hemsida. Skådespelaren heter också Emmy Morén och en ovanlig mejlkontakt uppstår mellan de två Emmy. De börjar berätta om sina liv och ge varandra råd. Men ju mer de mejlar desto konstigare blir det. Likheterna mellan de två tjejerna är för många för att vara en tillfällighet och dessutom verkar den unga Emmys mejlporgram vara för gammalt för den äldre Emmys dator...

Jag blev väldigt fäst i de två Emmysarna. Genom breven fick man lära känna huvudpersonerna, läsa om deras tankar och om deras liv på ett annat sätt än vad man ofta brukar få. Emmy Moréns dubbla liv är lite annorlunda men väldigt fin. Dessutom blev jag väldigt förtjust i mystiken som uppstår kring detta normala men ändå ovanliga brevväxlande. 

Inblicken i en ung och en vuxen version av Emmys liv och med råden de ger varandra är det lätt att se skillnaderna men också likheterna med att vara vuxen och tonåring. Igår läste jag en recension av boken på Grafitti där en tjej skrev att man kunde se den vuxna Emmys råd som råd till sig själv och det håller jag med om. Boken ger mer än en fin historia och den ger en mycket att fundera på.

Boken var lagom kort och lättläst. Samtidigt blir man snabbt fast i brevväxlingen och de två tjejernas berättelser. 

Ungdoms Dystopier

Dystopier, berättelser om ett skrämmande framtidssamhälle, har på senaste tiden varit ett populärt bloggämne bland de svenska bokbloggarna. Bland annat på grund av bokbloggen Lyrans Noblessers dystopi utmaning. Jag tycker det är en väldigt rolig genre att läsa så jag bestämde mig för att sätta ihop en liten lista på ungdomsdystopier, för en sådan har jag nämligen aldrig sett innan. Tyvärr blev inte listan så lång, ändå tycker jag att det kommit ut en hel del i genren den senaste tiden. Eftersom den inte är fulländad får ni gärna komma med tips och fylla på listan genom att kommentera!

Ungdomsdystopier på svenska:

Hungerspelen - Suzanne Collins

Fatta eld - Suzanne Collins

Oönskad - Gemma Malley

Ful - Scott Westerfeld

Ful eller snygg - Scott Westerfeld

De rätta - Scott Westerfeld

Exodus - Julie Bertagna

Gone - Michael Grant

Muren - Titti Knutson, tips från Jennie

Ungdomsdystopier på engelska:

The Adoration of Jenna Fox - Mary E Pearson, tips från Malin W

The Maze runner - James Dashner , tips från Malin W

The Forest of hands and teeth - Carrie Ryan, tips från Malin W

Epitaph Road - David Patneaude, tips från Malin W

Unwind - Neal Shusterman, tips från Malin W

Life as we knew it - Susan Beth Pfeffer, tips från Malin W