Var är Alaska?

Med risk för att låta som om jag varit avskild från världen de senaste åtta åren och inte fått läsa en enda nyutgiven bok så kan jag avslöja att detta är det första jag läser av John Green. Jag vet inte hur länge boken stått och dammat i bokhyllan, men det var först nu under lovet som jag hittade tiden till att läsa hans debutroman, Var är Alaska?

I centrum står Miles som precis börjat på internatskolan Culver Creek i Alabama. Han hoppas på en förändring från det trista och ensamma liv han tidigare levt i high school. Han uttrycker det som att han ska söka ett "Stort Kanske" i sitt nya liv på college. För Miles samlar på personers sista ord och ett av hans favoritcitat var Francios Rabelassistas "Jag går att söka ett Stort Kanske". Framme på Culver Creek blir han snabbt kompis med sin rumskamrat Översten och dennes kompis Alaska. Alaska är en person som snabbt gör intryck på Miles. Tillsammans med Alaska och Översten lever de ett härligt collegeliv där de hittar på stora hyss mot skolans ledning och rika snobbelever. Allt är som en typisk mysig collegefilm tills det plötsligt inträffar något fruktansvärt som förändrar hela Miles tillvaro.

Det finns så mycket som jag gillar med den här boken. Först och främst är den uppbyggt på ett dramaturgiskt smart sätt. Boken är indelad i ett före och ett efter där kapitlen först räknar ner till det som ska hända och sedan räknar bort från det som har hänt. Den stora händelsen som kommer i mitten gör att berättelsen tar en helt ny riktning, den överraskar och inte bara berättelsen utvecklas, det gör också karaktärerna. De blir djupare, deras personligheter växer fram och man förstår att de har många olika lager. Även språket imponerar på grund av att det är så lätt men samtidigt så fångande. Var är Alaska är definitivt inte det sista jag läst av John Green.

/Hanna

Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen

Andra delen av Jonas Gardells triologi Torka aldrig tårar utan handskar handlar precis som den första om när aids kom till Stockholm och Sverige under 80-talet. Återigen möter vi Rasmus och Benjamin, deras familj och vänner. Det är en mörkare, sorgligare och mer djupgående bok än den första. Här finns inte det gnistrande första möte med de homosexuellas Stockholm som genomsyrade Del 1. Det handlar mer om baksidan av att leva under denna tid och oförståelsen de homosexuella mötte i media.

Sjukdomen har spridit sig och börjat bryta ner allt fler. Överallt i tidningar, radio och tv sprids dagligen nya rykten om den såkallade "bögpesten". Flera personer i Rasmus och Benjamins närhet har redan smittats och de upplever det som en tidsfråga innan även de själva drabbas. Nästan 1/4 av boken handlar om Reines miserabla uppväxt på en ö i Bohuslän och hans kamp för att hitta sig själv i "bögarnas Stockholm". En del handlar om Bengt, den framgångsrike skådespelaren som har hela livet framför sig och redan både Stadsteatern och Dramaten intresserade av hans talang. Bengts liv förlorar på en sekund mening när han får provsvaret om att han är smittad av Aids. Det är kallt, rått och ogästvänligt. Och mitt i allt blir Rasmus och Benjamins relation svajig. Båda har stora problem med att berätta för föräldrar och släkt att de är homosexuella. I osäkerheten över vilka de är gör de saker de ångrar och bara vill glömma bort.

 

Vanligtvis blir såhär mycket mörker i en bok för mycket för mig. Men inte nu. Jonas Gardells historia kan bara berättas på detta sätt och man får som läsare acceptera det. Det var så här det gick till - ur de homosexuellas synvinkel. Faktapartierna vävs in i historien om människoödena och gör att det blir tydligare. I Del 1 tyckte jag att kapitlena med fakta kändes krystade och onödiga, men nu i Del 2 förstärker de Gardells budskap. Det är en andra del som kanske inte är lika underhållande som den första, men minst lika viktig.

 

Torka aldrig tårar utan handskar : Kärleken

Efter att ha sett den fantastiska tv-serien i höstas var boken ett måste nu under jullovet. Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken är första delen i en romanserie bestående av tre böcker av Jonas Gardell. Tv-serien bygger på alla tre romaner som handlar om när aids kom till Stockholm och Sverige på 80-talet,  hur homosexuella smittades och hur människor såg på dem - hur de inte accepterades.

I första delen Kärleken får man möta Rasmus och Benjamin för första gången. Redan i inledningen visas det att det här är en bok som inte kommer sluta lyckligt. Aidsen tog mångas liv och de som lämnades kvar brustna och förtvivlade hade mycket svårt att ta sig vidare i livet. Men samtidigt får man följa Benjamin och Rasumus i både barndomsminnen och nutid. Rasmus har precis tagit studenten och väljer att lämna den lilla byn Koppom i Värmland där han vuxit upp och aldrig blivit accepterad. Han flyttar istället till Stockholm där han för första gången möter människor som han känner sig trygg och normal med. Benjamin har vuxit upp som ett Jehovas vittne och lever ett väldigt strikt liv tills den dag då han möter Paul, den härligaste och mest sprudlande människan man kan tänka sig. Han visar sig vara lite av "bögarnas pappa" i Stockholm och efter detta möte förändras Benjamins liv på en dag. Hans och Rasmus vägar korsas.

Första delen beskriver hur Rasmus och Benjamins liv närmar sig varandra och den slutar med att de träffas för första gången. Det är skickligt berättat och de många tidshoppen vävs snyggt in i historien. Ibland bryts det skönlitterära med fakta om homosexualitet, om hur man långsamt upptäckte aidsen och hur den bemöttes i medier. Faktan berättas även här på ett smart sätt som inte gör boken till en faktabok om aids, den vävs istället in i karaktärernas liv. Det är  helt klart en av årets bästa böcker och jag ber alla att läsa den!

Fredag hela veckan

Alla på Jefferson High vet vem Samanta Kingston är. Tillsammans med sina tre bästa vänner utgör hon skolans elit, hon har den snyggaste pojkvännen och blir bjuden till alla coola fester. När det är amordagen på skolan är hon en av dem som får flest rosor. Men samma kväll dör Samantha i en bilolycka. Varje dag tvingas hon återuppleva sin dödsdag. Sakta börjar hon inse att hennes liv inte var så perfekt som hon trodde och hon bestämmer sig för att försöka ställa saker till rätta. 

Det första jag tänkte efter att hon dött var: Ska jag behöva läsa om den här fredagen om och om igen i över fyrahundra sidor? Första intrycket är att detta bara är en vanlig fredag. Det var på grund av detta som jag blev så himla imponerad, för Lauren Oliver lyckas verkligen få det att fungera. Små detaljer man knappt märker i början kan komma att spela en jättestor roll senare i berättelsen. Man förstår på hur många sätt en dag kan se ut beroende på ens handlingar och här även avgöra hela ens öde. Jag är också fascinerad över hur Lauren Oliver lagt upp handlingen och får den att bli spännande, trots att det egentligen är samma dag som återupprepas.

Gå din väg men stanna

 Johanna Nilssons senaste roman Gå din väg men stanna får massvis med plus av mig. Att läsa den är precis som för huvudpersonen Hanna en känslomässig berg-och-dal-bana. Som läsare får jag följa Hanna under hennes svåra depressioner, när hon träffar Alex som inte är rädd för hennes sjukdom utan vill göra allt för att rädda henne.

Det går hela tiden upp och ner för Hanna, i ena stunden är allt perfekt och i andra stunden vill hon inte längre leva. Jag medger att jag mest största sannolikhet inte skulle tyckt om den här boken i vanliga fall, på tok för mycket piller och depp. Men vad som får mig att gilla den, ja rent av älska den, är Johanna Nilssons språk. Det är ett vackert och beskrivande språk, ord som både kryper under huden och ger hjärtat ett lyckorus på samma gång. Det finns något ärligt i språket och med ordens hjälp blir bokens svåra tema ännu viktigare. Otroligt fint av Johanna Nilsson.  

Resten får du ta reda på själv

Samantha Kingston är en av de coolaste tjejerna på Jefferson High. Hon har tre väldigt nära vänner, en pojkvän, popularitet och helger fyllda av fester. Men på väg hem från en fest på Alla Hjärtans dag dör Samantha. När hon vaknar upp igen ligger hon hemma i sin säng och klockan visar morgonen den 12 februari. Samantha tvingas återuppleva sin dödsdag 7 gånger. Samantha förstår att det finns en anledning till varför hon lever samma dag om och om igen; hon måste förändra det förflutna. Hon försöker ställa små saker till rätta, rädda sitt liv, rädda någon annans liv samtidigt som hon försöker att bli en bättre människa.

Jag är inte säker på vad det är, men det är något med tid som får mig att bli så facinerad. Hur Samanthas nya små handlingar förändrar en hel dag och gör den helt annorlunda.

Det som är så speciellt med den här boken är att jag inte alls gillade huvudkaraktären i början. Det gick inte att identifiera sig med Samantha, för hon var en av de där jobbiga och otrevliga tjejerna som finns i varje klass. Men ju fler gånger hon återupplevde sin dödsdag, desto mer växte hon som person och jag började gilla henne mer och mer.

 Själva konceptet med att uppleva en och samma dag flera gånger gillar jag jättemycket. Och även om historien upprepades så blev det aldrig tjatigt för nya karaktärer och händelser och historier kom hela tiden in. Lauren Oliver skriver också så fängslande och jag blev så inne i boken att jag kom på mig själv med att tänka "det spelar ingen roll vad jag gör nu, för jag kommer ändå ha en ny chans imorgon".. Helt galet, men ett bevis på att boken är fantastiskt bra!

  

Tretton skäl varför

Hannah Baker har begått självmord. Efter sig har hon lämnat ett antal kassetband nerpackade i en skokartong. När Clay Jensen en dag kommer hem från skolan hittar han lådan utanför sin dörr. Han öppnar den och börjar lyssna. Kassetbanden berättar varför Hannah Baker tog sitt liv. Varje sida av ett kassetband handlar om en person, en person som är en av anledningarna till självmordet. Clay fortsätter lyssna även om han vet att turen snart kommer till honom. Snart kommer Hannah berätta vilken roll han spelade i historien.

Nu förstår jag alla kommentarer på mina att-läsa-listor som sagt att jag måste skynda mig att läsa den här boken. Även om det bara har gått ett par dagar på 2012 så är det en bok som definitivt kommer få en utmärkelse av mig som årets bästa bok i någon kategori. Det var länge sedan jag var så här fast i en bok, tänkte på den så mycket och påverkades så mycket av den. Den är sorglig, väldigt sorglig, men också så smart och vacker. De tretton skälen till Hannahs självmord vävs ihop och man förstår hur även snälla och omtänksamma personer som Clay Jensen kan vara skäl till att någon tar sitt liv.

Har ni läst den? Vad tycker ni?

Inte på riktigt inte på låtsas

Minns ni Johanna i boken Jag finns? Nu har författaren Maja-Maria Henriksson skrivit en fristående fortsättning. I Inte på riktigt inte på låtsas, som den heter, är Johanna snart 17 år. Vedin och allt som hände i skolan ligger bakom henne. Men hennes mamma har träffat en ny man som hatar Johanna över allt annat. Snart är inte ens hennes hem en trygg punkt längre. Istället klamrar sig Johanna fast vid Jens. Jens som inte liknar alla andra, som är fri. Men Jens har en annan mörkare sida som Johanna vägrar att se.

Vad kan Johanna råka ut för som är värre än det som redan hänt? Det undrade jag när jag fick höra talas om fortsättningen. Det är inget happy ever after vi får se i Inte på riktigt inte på låtsas. Johannas kamp fortsätter. Det blir nästan värre med föräldrar som inte bryr sig, destruktiv pojkvänn, och omvärlden som inte ser. Johanna själv är för trasig för att i huvud taget vilja ta emot den hjälp som erbjuds. Det låter kanske bara hemskt hemskt hemskt och det är det också. Men språket är vackert och målande och gör berättelsen så mycket mer personlig. Därför kan jag inte heller kalla denna boken överdriven, bara plågsamt verklig.

How does your life move forward when all you want to do is...

Hold still, lite tråkig titel och just tråkig var jag rädd för att boken skulle vara. Caitlins bästa kompis, Ingrid, har nämligen tagit självmord. Först trodde jag att Caitlin skulle deppa genom hela boken men själva historien börjar efter sommaren då Caitlin måste tillbaka till skolan. Caitlin tror att hon kommer vara helt ensam detta året, men så börjar en ny tjej, Dylan, på skolan. När Dylan försöker bli hennes vän ignorerar hon henne först, för ingen kan ersätta Ingrid. Men tillslut blir de ändå vänner, samtidigt börjar killen Taylor få känslor för Caitlin. Men precis när Caitlin tror att hon är redo att gå vidare hittar hon Ingrids dagbok och allt blir ännu en gång upp och ner.

Det här var en riktigt fin bok! Finare än finast till och med. Den överraskade mig helt och hållet med sin smått sorgliga, smått fina historia. Tyckte även det var kul med Caitlins fotointresse och hur fotograferandet spelade in i historien. Passar extra bra för alla er som gillar att fota. Något jag inte visste innan var att den utspelar sig i San Francisco där jag var när jag läste den. Så jag kunde lätt leva mig in i historien och ord som "Bart" (deras pendeltåg/tunnelbana) hade jag inte haft en aning om vad det var om jag inte varit där. En mer än läsvärd bok!

Kaosbra bok!

För ett par veckor sedan fick jag hem boken "Nybörjarguide till livet eller kaosteori" från bokförlaget Xpublishing. Till en början avskräckte titeln mig från att börja läsa. Jag trodde att det skulle vara en guidebok av något slag med bara frågor, svar och fakta. Men det visade sig att det bakom pärmarna döljde sig en fantastisk historia om allt från sorg efter en död förälder, till livsfrågor och kärleksbekymmer. Lia Hills som skrivit boken har fått in jättemycket handling på bara drygt 200 sidor utan att det känns överdrivet, och det tillsammans med det fantastiska språket gör att jag kommer minnas boken väldigt länge.

I måndags var jag på ett boksamtal på Xpublishings kontor om "Nybörjarguide till livet eller kaosteori". Jag och tre andra ungdomar i åldern 15-17 år diskuterade bland annat bokens handling, personer, teman och språk med en av de som jobbar på förlaget. Det var ett otroligt spännande samtal och min syn på boken förändrades på många sätt. Det roligaste var att samtalet spelades in, och någon gång under de närmaste dagarna kommer samtalet (fast då redigerat) att läggas upp på Xpublishings

/Hanna

blogg. Håll utkik där och läs den precis nyutkomna boken!

Tretton skäl varför hon tog sitt liv

I Calys skola har en tjej tagit självmord. Några dagar senare får han hem ett stort paket innehållande flera kassettband. När han sätter på första bandet blir han förvånad över att höra Hannah, den döda tjejens röst. På tretton band berättar hon sin historia, en historia bara tretton personer kommer få höra, de personer som skadat henne mest av alla. 

Min tanke när jag läste boken: Vad kan en så fin och schyst kille som Clay ha gjort mot Hannah?  Det är just det som är grejen med den här boken, budskapet. Hur små saker, handlingar som inte verkar särskilt allvarliga, kan skada någon. För Hannah var det en lång lista av småsaker som tillsammans resulterade i något så stort och jobbig tatt hon inte längre orkade leva.

Viktig bok, minst sagt. Men också himla fin och (som ni säkert förstått) sorglig. Hannahs berättelse och hur alla rykten påverkade henne var som att se under ytan på ett high school. Tips till lärare, byt ut "Fråga Alice" och alla dessa uttjatade böcker till "Tretton skäl varför". Det finns inte bara mycket att diskutera, den är också lagom lättläst och ämnet aktuellt för skolungdomar.

By the way älskar jag idén med kassettbanden!

Följ vår blogg med bloglovin
Följ vår blogg med bloglovin

En superfavorit!

Vänta en sekund! Låt inte er själva slänga ett ointresserat ögonkast på det här inlägget och sedan flyga vidare i cyberrymden. Låt inte all text tråka ut er, låt inte det ganska intetsägande omslaget och titeln bedra er. Det här är en bok ni inte får missa, en läsupplevelse ni sent kommer glömma och aldrig sluta tänka på. Ge den en chans, ge den här recensionen en chans, ni får absolut inte missa en av 2011 mest omtalade böcker.

När Katherine flyttar till Sydney är hon fast besluten att inte låta någon få reda på hennes förflutna. Aldrig nämna hennes mördade syster, trasiga familj eller egna stora sorg. Men när en tjej vid namn Alice vill bli Katherines vän känner hon sig smickrad. Alice är tjejen alla vill vara kompis med, hon är livfull, vacker och oerhört populär. För första gången efter tragedin har Katherine roligt igen, hon är lycklig. Men Alice ville inte bli Katherines vän utan orsak, det finns en del av henne som vill Katherine illa. Hon känner till hennes hemlighet, och när Katherine inser det är det redan för sent.

Jag överdrev inte förut, det här är en av årets bästa böcker. Författaren har jämförts med J.K. Rowling och Stephenie Meyer men där håller jag nog inte med. Jag skulle hellre jämföra boken med Donna Tart, en thrillerversion av "Den hemliga historien" fast kortare, mindre detaljerad och mycket mycket mer spännande. (OBS, den är inte bättre än "Den hemliga historien", det är svårt att slå). Älskar författarens sätt att skriva, strukturen och de verklighets trogna karaktärerna.

Den handlar om hemligheter och lögner, kärlek och illvilja och hur handlingar kan leda till tragedier sorgligare än något annat. Det här kan bli vem som helst favorit, ung som gammal, kille som tjej, EMO som ballerina. Det enda som krävs är att du ger den en chans.

Tu man hand

"Om en pojke på väg att drunkna. 

Som håller handen för munnen 

och huvudet under vattnet. 

Som håller andan och räknar. 

För att skydda sanningen"

September 56 kilo
Oktober 52 kilo
November 46 kilo

Huvudpersonen i boken är ensam, och för varje sida tynar han bort mer och mer, innehållet här ovan är ett bevis det. Tu man hand är en tung bok. Men jag vet tyvärr inte om boken lyckades gripa tag i mig på det sätt som den borde. Språket är inte det svåraste, mycket ord i korta meningar, fint. Men också mycket ord som förblir osagda, och kanske var jag helt enkelt för okoncentrerad för att kunna ta in hela upplevelsen. Även om jag såg den precis där, gömd bland sidorna, kunde jag inte känna den. Det känns som om jag gått miste om något bra. Lite tråkigt, men jag ska inte behöva läsa en bok två gånger för att fastna. Jag är ledsen. Om ni har chansen så läs den ändå, ni kanske har tur.

Konsten att tala med en änkling

Det här var en glad överraskning, hade aldrig trott att jag skulle tycka om den så mycket. Älskar humorn och värmen, helt klart 100% underhållande läsning. 
Färgerna och vinglaset skriker vuxenvarning. Visst är det en vuxenbok, men jag märkte snabbt att den passar minst lika bra för ungdomar. Om man nu är öppen av sig.
 Den handlar om en knappt trettioårig man som förlorat sin fru i en flygolycka. I en spalt skriver han om sin sorg och blir plötsligt stans populäraste änkling.


Boken är fruktansvärt charmig och mysig. Jag riktigt trivdes med att läsa den. Precis som de andra böckerna från Gilla böcker jag har läst är handlingen ganska sorglig men ändå blir jag glad av den. 
Förutom att Doug är en otroligt rolig person att följa älskade jag Russ och Claire, för att inte tala om resten av Dougs lite speciella familj. Underbara karaktärer helt enkelt. När jag slutade boken ville jag bara ha mer, hade varit så bra om något mer av Jonathan Tropper översätts, även om ingen kan slå denna.

Så himla himla sorglig!

Detta är nog den finaste berättelse jag läst på väldigt väldigt länge. Den handlar om två enäggstvillingar. Tina och Cilla är fjorton år när de en dag springer över vägen för att hinna ifatt bussen, Cilla blir påkörd och dör. Kvar finns Tina, som nu måste leva vidare utan sin syster. Resten av boken handlar om Tinas sorg och försök att gå vidare. Ibland kan böcker bli tråkiga när karaktärerna går omkring och deppar. Men här är det äkta och på något sätt så sorgligt att man själv knappt kan andas. Boken lättas upp av hoppet och kärleken, två fina ting som hjälper Tina. Detta är helt klart en fantastiskt fin berättelse som jag kommer att läsa om många många gånger!

Filmen som kommer nästa år verkar också vara väldigt fin och jag har redan börjat räkna timmarna tills jag får se Jag saknar dig jag saknar dig på bio.

...och så har jag det nu.

Trots oroligheterna i världen skickas 15 åriga Daisy till England för att tillbringa sommaren hos sina kusiner som bor i ett stort hus på landet. Men kusinerna är minst sagt annorlunda, speciellt Edmond som verkar kunna läsa hennes tankar. Det blir den mest fantastiska sommaren i Daisys liv och det är svårt att ta kriget på allvar. Men när armén beslagtar kusinernas hus splitras den täta syskonskaran och Daisy hamnar i ett främmande hem tillsammans med kusinen Piper. Den perfekta sommaren är plötsligt slut och ersätts av död, skräck och våld. Daisy och Piper flyr planlöst ut i det engelska landskapet för att försöka finna sina förlorade syskon/kusiner. Men hur stor är chansen att de fortfarande är vid liv?

Så mycket som jag gillade "Justin Case" var jag tvungen att läsa Meg Rosoff andra översatta bok "Så har jag det nu". Och nej, det var inte alls samma nivå på den som "Justin Case". Men jag gillade den ändå. Jag tycker om Meg Rosoffs språk. "Så har jag det nu" var skriven som om Daisy själv berättade vad hon varit med om. Från att ha varit en väldigt lättsinnig berättelse blev den allvarlig ju mer kriget påverkade dem. Kriget påminner mig om det i John Marstens böcker, ett hittapå krig i nutid. Både spännande och gripande. Mycket kärlek och vänskap samt starka känslor som väcks till liv. Helt klart värd att läsa!

Stencoola Vampyrer!

Vissa vampyrböcker dissar jag totalt. Men så finns det vissa som jag inte kan få nog av, som till exempel Vampire Academy serien av Richelle Mead. Under de senaste månaderna har det blivit väldigt mycket Vampire Academy här på bloggen, det är inte bara en bra serie utan den ska nu också bli film! Eftersom det blivit så mycket tänkte jag minska ner lite på VA mängden här på bloggen och sammanfatta tredje och fjärde boken i en och samma recension. Vad säger ni om det?

Efter en nära väns död är det något som inte stämmer med Rose. Hon känner sig förkrossad, skakad och ibland så arg! Dimitri och Rose har länge försökt hålla sig ifrån varandra men tillslut går det inte längre. De riskerar allt för varandra, till och med Lissas säkerhet vilket visas när ett plötsligt anfall från Strigoi gör att alla Rose älskar försätts i livsfara.
Om ettan och tvåan var galet bra så var det ingenting jämfört med trean. Skuggkysst innehöll alla känslor en bra bok ska innehålla inklusive sorg. Författaren är duktig med att överraska  och slutar sina kapitel när det är som mest spännande, vilket är ett av mina favoritknep. En riktig sträckläsare!

Löftet bevisar att Vampire Academy faktiskt är en av de bättre vampyrserien jag kommit över. Den handlar inte bara om hjälplösa mesiga tjejer som blir förälskade i vampyrer. Här är huvudpersonen Rose rättare sagt en stencool vampyrkrigare som blivit upplärd till att döda onda vampyrer. Hur coolt är inte det i jämförelse?
Precis som i Harry Potterböckerna finns det en hel hemlig värld vid sidan av vår egen som vi inte känner till. Vampyrerna går i speciella internatskolor (som Hogwarts) och de finns de vampyrer som väljer att gå över till den onda sidan (som dödsätarna) för att få evigt liv. Men Vampyrernas värld är inte fullt så fascinerande och lockande som Harry Potters. Den är snarare full av brister och maktspel, något som Rose och Lissa snart börjar fatta och vill ändra på...


Löftet hade det perfekta slutet och nu väntar jag på näst sista boken (den femte) som kommer någon gång nästa vår på svenska :(

Känslan av att hoppa

Ingrid Olsson är en författare vars böcker jag alltid kan vara säker på att jag gillar. Det räcker med de få böcker jag läst av henne för att veta det. Förra våren läste jag Ett litet hål i mörkret som jag älskade. Men så gick det månader och andra böcker och andra författare tog över tankarna. Ända till i fredags då jag hittade Känslan av att hoppa i Klaras bokhylla. Det var en av dessa böcker jag tänkt läsa men sedan glömt bort. Men tillslut gav jag den en rejäl chans och nu efteråt frågar jag mig själv - Varför har jag inte läst den tidigare?  

”Det skulle vara så lätt.

Men ändå så svårt.

Ett litet hopp bara och sen är det över. Sen behöver man inte tänka mer. Inte känna mer. Aldrig mer vara rädd.

Den måste vara skön.
Känslan av att hoppa.” utdrag. 

Men Lisen gör det inte. Det förstod jag på en gång, hon är inte tillräckligt olycklig, inte tillräckligt deprimerad, hon är inte ens deprimerad. Hon orkar bara inte ta tag i sina egna problem, istället förvärrar hon dem och låter dem bli ett hinder för sig själv. Hennes sjukliga blyghet som plågar henne hela tiden är hennes största problem. Känslan av att hoppa handlar om hur döden i vissa stunder känns mer lockande än livet. Ett deppigt ämne, men en väldigt fin historia. Ingrid Olsson skriver vackert och framförallt fångande. Det blev ett osommrigt boktips idag. Spara den till hösten är dagens goda råd, för det är en perfekt höstbok.

Ingrid Olsson kommer dessutom med nytt nästa månad! Komma över heter boken som verkar innehålla mer humor och värme än Känslan av att hoppa.
Andra böcker av författaren ni borde kolla in är Medan mamma sover och Betong fjäril betong. 

Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn?

Jag har nu läst två av Bjørn Sortlands 3 utkomna böcker på Svenska, Alla har ett hungrigt hjärta och Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? Jag känner nu i efterhand att Alla har ett hungrigt hjärta förtjänar mer beröm av mig än vad den fick av mig. Den är fortfarande inte fantastisk med den är väldigt fin.

Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn, är en kort och snabbbläddrad berättelse men så fin! Jag är fascinerad över hur Sortland kan skriva så lite och beröra så starkt. Samtidigt är det prosa, väl utvalda ord och ganska avskalat. Fina dialoger och en sorglig handling. Inga tårar släpptes men ledsen blev jag verkligen. En vacker bok jag inte kommer glömma i första taget.

Markus och Ingrid möts på en fest. Markus är 19 år och jobbar med bagagen på en flygplats. Ingrid saknar hår och är dödssjuk. Ändå är Markus som förtrollad av henne. Han ringer henne en gång, sedan en till... Och så är deras romans igång. Båda vet att hon ska dö, ändå blir deras kärlek bara allvarligare och allvarligare samtidigt som tiden allt för snabbt rinner ut.

Så mycket viktiga ämnen!

Joyce Carol Oates ungdomsböcker är helt enkelt fantastiska. De är inte alls lika kända som hennes vuxenböcker men gud så bra de är! Nu har jag läst: vilda gröna ögon, stor i käften, efter kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg och till sist snygg. Snygg handlade precis som stor i käften om hur rykten kan förstöra en människas liv. Men också de hemska följder som saknad civilkurage leder till.

Darren är killen med det fantastiska utseendet. Han är med i skolans simlag, en i innegänget och tjejerna flockar sig kring honom. När hans kompisar får sänkta betyg i engelska blir de sura på engelska läraren Mr Tracy. De börjar sprida rykten om att han är homosexuell och skickar anonyma brev till skolledningen. Mr Tracy tvingas sjukskriva sig medan utredningar görs och killar i skolan dras in och förhörs om läraren har gjort olovliga närmanden. Mitt i röran står Darren som vet sanningen om ryktena. Om han berättade sanningen skulle han hjälpa sin lärare men bli hatad av sina kompisar. Men samtidigt har Darren en hemlighet. En kväll skjutsade Mr Tracy honom hem från en träning och Darren kände att det var något konstigt med Mr Tracy,  att det fanns något han ville berätta för Darren.

Mr Tracy är mannen som under några veckor befinner sig i helvettet. Darren är den som ser på och låter det hända. Men ändå är han inblandad på alla sätt och vis. Polisens hemska förhörsmetoder, och hur skolan vägrar se sanningen tillsist gör mig arg och så uppgiven och Mr Tracys bönanden på mejl gör det desto mer obehagligare att läsa. Hur rykten spridersig som en löpeld och utvecklar sig till något så groteskt är upprörande, men ändå det vanligaste problemet jag kan finna i boken.
Snygg väcker mycket starka känslor helt enkelt, obehaglig, upprörande, arg och uppgiven. Ingen glad bok direkt men så viktig och tänkvärd.
Rykten cirkulerar hela tiden omkring oss. Rykten om kändisar, kompisar, kompisars kompisar, grannar och alla möjliga. Vissa rykten kan helt förstöra en människas liv. Hur startar de egentligen? Kanske är det en grupp elever som är missnöjda över betygen. Nu  när jag sitter och tänker på det måste jag ta reda på mer om ryktens källor och hur de egentligen uppstår. Intressantast är hur vi människor kan vara så kopiöst förtjusta i att skvallra och tala illa om människor. Varför vi måste veta allt om alla. Nu frångick jag ganska mycket från ämnet känner jag. Men ju mer jag tänker på rykten desto mer vill jag veta om dem. Snygg tar upp mycket viktiga ämnen och jag nämner bara några av dem. Civilkurage och fördomar mot homosexuella, lojalitet och svek... Så mycket, så stark!