Gå din väg men stanna

 Johanna Nilssons senaste roman Gå din väg men stanna får massvis med plus av mig. Att läsa den är precis som för huvudpersonen Hanna en känslomässig berg-och-dal-bana. Som läsare får jag följa Hanna under hennes svåra depressioner, när hon träffar Alex som inte är rädd för hennes sjukdom utan vill göra allt för att rädda henne.

Det går hela tiden upp och ner för Hanna, i ena stunden är allt perfekt och i andra stunden vill hon inte längre leva. Jag medger att jag mest största sannolikhet inte skulle tyckt om den här boken i vanliga fall, på tok för mycket piller och depp. Men vad som får mig att gilla den, ja rent av älska den, är Johanna Nilssons språk. Det är ett vackert och beskrivande språk, ord som både kryper under huden och ger hjärtat ett lyckorus på samma gång. Det finns något ärligt i språket och med ordens hjälp blir bokens svåra tema ännu viktigare. Otroligt fint av Johanna Nilsson.