Vill läsa: Den nya människan

I skolan gör jag just nu ett radioprogram om dystopier, bland annat nämner jag Boel Bergmans debutroman Den nya människan och blev så himla sugen på att läsa den. Den utspelar sig redan nästa år 2014, då det plötsligt slutar födas barn. Några år senare börjar barn födas igen, men snart upptäcker man att de inte beter sig som barn borde göra.

”Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Den känns väldigt annorlunda från allt annat i dystopi-väg, och otroligt obehaglig. Jag hoppas att jag får chansen att läsa den snart! 

Divergent

Divergent tillhör en av årets mest uppmärksammande ungdomsböcker. Därför började jag läsa med både förväntningar och en gnutta misstänksamhet till hands. Men allt sådant försvann redan vid första meningen och jag sögs in i Veronica Roths dystopsika värld. 

Berättelsen utspelar sig i ett framtidssamhälle där människorna är indelade i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Varje år måste alla sextonåringar välja vilken fallang de ska tillhöra med hjälp av ett test. Till allas förvåning lämnar huvudpersonen Tris De osjälviska för De tappra. Bara de tio bästa kan få en plats hos De Tappra, snart väntar därför hårda test och utmaningar för Tris och hennes medkandidater. Under tävlingarna upptäcker hon något speciellt hos sig själv, en förmåga som anses vara ett hot mot falangen. För att inte riskera livet blir det hennes farligaste hemlighet. Men när ett krig bryter ut mellan falangerna inser hon att denna förmåga kanske är det enda som kan rädda henne. 

Jag skulle kunna skriva om Divergents handling hela dagen. Men måste sätta ett adrupt slut för att inte spoila för mycket. Det är en berättelse full av händelser och detaljrikedom, kanske är det också därför jag blev fullständigt beroende. Jag är helt hänförd av berättelsen och fascinerad över Veronica Roths sätt och skriva. Boken kanske inte har världens mest originella handling, men händelserna och karaktärerna gjorde ändå berättelsen till något av det mest spännande jag läst år 2012. 

Andra delen Insurgent kommer ut på svenska hösten 2013 och filmatiseringen av boken har premiär våren 2014. Bered er på mycket Divergent framöver! 

I dödsskuggans land

I dödsskuggans land är en dystopisk zombieroman. Den handlar om tjejen Temple som på egen hand lever i ett zombietäckt USA. När hon råkar mörda en man som försök skada henne börjar dennes bror jaga henne. Tillsammans med en stum man flyr hon den stora och farliga Moses Todd.

Ärligt talat, det här var en zombieroman att slänga i papperskorgen (bildligt talat). Jag gav halva boken en ärlig chans i förhoppning att den snart skulle bli bättre, sista halvan läste jag bara för att få ett slut på det. Den utspelade sig i en exakt kopia av Walking Dead världen och andra amerikanska zombievärldar, utan att tillföra en ny intressant vinkel. Det kändes som att författaren visste att hans värld var en kopia eftersom han inte brydde sig om att ge någon bakgrund eller större beskrivningar. Detta gjorde att jag ofta glömde att det faktiskt var en zombieroman. Det var tråkiga karaktärer. Temple var för bra, kaxig och hård för att kännas trovärdig. Det var svårt som läsare att fasta för henne eftersom man fick se väldigt lite av hennes känslor.

Nu har jag sågat färdigt för idag. Istället för att ödsla tid på den här boken tycker jag att ni borde läsa någon annan av alla episka zombieromaner där ute!

Din egen dystopi!

Nej, jag är inte en av dessa personer som bygger upp konservlager i sitt bergrum inför 2012. Gissar att titlarna fick er att börja undra. Däremot har jag börjat titta på nya säsongen av Walking dead där zombie apokalypsen fortsätter. Älskar briljanta eller kaosartade dystopier. Allt från Hungerspelen till klassiker som Kallocain och alla filmer som går att hitta.

Men för att bryta från denna gigantiskaström av undergångsromaner skulle det vara roligt att läsa en helt annan form av dystopi. Om det var krig i Norden och The Zombie Survival Guide känns då helt perfekta. Istället för att läsa om andra som lever i den här sortens samhälle vore det kul att sätta in sig själv i den sortens sammanhang. Som ett litet tankeexperiment, eller bara underhållande läsning!  Det kanske aldrig kommer inträffa en zombie attack, men nördigare läsning går väl knappast att hitta?

Delirium

Delirium utspelar sig i ett framtidssamhälle där kärlek anses vara en sjukdom. Alla genomför en behandling som gör att de inte kan bli kära, huvudpersonen Lena har bara nittiofem dagar kvar tills det är hennes tur. Efter behandlingen behöver hon inte oroa sig för att bli smittad, först då blir hon trygg. Det har hon alltid trott, ända tills hon träffar Alex. Han ger en helt annan bild av det sammhälle de lever i. Hemligheter om hennes förflutna kommer upp till ytan och snart inser hon att hon hellre skulle dö än genomgå behandlingen.

Lauren Oliver skriver på sätt och vis väldigt tryggt, det är mycket fina miljöbeskrivningar och handlingen berättas detaljerat. Boken lämnar inte mycket spelrum åt fantasin men mer av författarens egen värld. Vilket både är kul och lite tråkigt.

Men Oliver får allt att bli spännande! Hon använder briljant en känsla vi tar för givet, kärleken, för att visa den totala kontroll staten har på sin befolkning. Det går rysningar samtidigt som jag bara vill ha mer och mer. Boken hade sina svackor och långsamma stunder. Men trots det är det en dystopi ni borde skriva upp på era läslistor!

Delirium

Trots min motvilja inför ännu en framtidsroman som visar en allt annan än lycklig framtid så lyckas Lauren Oliver som så många andra författare bygga upp en helt ny värld och få den att verka trovärdig.

Boken utspelar sig i en tid då kärlek är en farlig sjukdom. Alla medborgare måste vid 18 års ålder genomgå Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som hindrar en att känna djupare känslor för andra människor, djur och saker. Efter Behandlingen paras man ihop med en annan person efter noggranna utvärderingar och regeringen lovar att resten av ens liv endast kommer fyllas med trygghet och lugn. Lena är en av de som inte har genomgått Behandlingen än och hon längtar efter att göra det, hon vill inte längre vara osäker, känslig och fundersam. Men sommarlovet innan hennes nya liv ska börja börjar hon förstå att allt kanske inte blir som regeringen utlovar och hon träffar Alex som får henne att förstå baksidorna med botemedlet och för första gången uppleva hur kärlek känns.

Det är otrolig berättelse om en kontrollerande och farlig regering och en lika bra berättelse om den förbjudna kärleken mellan Lena och Alex. Boken får en att se på kärlek på ett helt nytt sett, en sak som inte längre går att ta förgivet. Även om själva idén att kärlek är förbjudet låter ganska barnslig så blir det verkligen inte så när Lauren Oliver berättar. Skräcken Lena känner för att bli påkommen och regeringens sätt att hitta och ta hand om sympatisörer är helt förskräckliga. Språket är även det väldigt bra och kapitlen avslutas nästan likt cliffhangers som får en att bara vilja fortsätta.

Det som jag dock stör mig på, som med så många andra ungdomsböcker, är att killen ( i detta fall Alex) alltid framställs som någon helt perfekt och otrolig människa. Inte genom hela boken blir han arg på Lena eller sviker henne. Han är dessutom otroligt snygg, smart och omtänksam. Även om det kan öka läslusten och få en att bara vilja fortsätta så kan det bli tröttsamt att dessa killar aldrig någonsin misslyckas.

Boken är trots det, absolut läsvärd och jag ser verkligen fram emot de två delarna som återstår. Del två finns redan på engelska och kommer ut på svenska inom ett år. Filmrättigheterna är sålda och första filmen beräknas ha premiär någon gång under 2013.

Mitt klimatkatastrofala liv

Året är 2015 och naturen har börjat visa att den inte klarar av mer av människans utsläpp och föroreningar. Stormar, skyfall, torka, och annat oväder drabbar Jorden och undergången närmar sig med stormsteg. För att göra några sista kraftansträngningar bestämmer sig England som första EU land att införa en koldioxidransonering som innebär att varje person bara får göra av med en viss mängd koldioxid per månad. Överskrider man sin ransonering kan man inte förbruka mer koldioxid den månaden. I centrum står den 16-åriga Laura Brown som förutom koldioxidpoäng har mycket annat som också snurrar runt i huvudet; hennes vänner, sitt band, sin familj och RD - hennes största kärlek.

Mitt klimatkatastrofala liv tar upp ett otroligt aktuellt och intressant ämne. Även om detta kanske inte skulle inträffa om 3 år så skulle det kunna inträffa om 33 år. Kanske kan vi då inte flyga i den utsträckningen vi gör idag, vi kanske bara har en viss mängd vatten att använda per dag och vi kanske måste välja mellan att ta långa duschar och se vårt favoritprogram på TV.

Men ett intressant ämne räcker inte riktigt och även om boken innehåller mycket annat som kretsar kring Laura så lyckas inte det hålla boken uppe. Mycket känns inte trovärdigt. Som att Lauras familj fullkomligt spårar ur på grund av de nya levnadssättet. Hennes pappa blir först alkolist, förlorar sedan jobbet och blir tillsist en liten bonde som köper djur och odlar grönsaker för att göra familjen egenförsörjande. Jag tycker även att bokens sätt att berätta, dagboksformat, inte känns så trovärdigt eftersom det är lite konstigt att Laura både har tid och tillgång till dagbok under de förhållandena hon ofta befinner sig i.

Boken är bra att diskutera och startar många intressanta tankar, men tyvätt berör den mig inte mer.

Matchad

I början av Matchad blev jag smått besviken, handlingen kändes nämligen väldigt förutsebar. En tjej i ett kontrollsamhälle tvingas att gifta sig med någon hon inte älskar, ett bortgifte drama i modern tappning. Grejen är bara den att huvudpersonen Cassie faktiskt blir tilldelad den killen hon älskar, sin barndomsvän Xander.

Cassie lever i det perfekta samhället. Alla lever i lugn och harmoni. De arbetar på den plats de blir tilldelad, gifter sig med den staten säger och dör på sin åttionde födelsedag. Staten finns till för att upprätthålla perfektionen i samhället. Cassie själv är den perfekta invånaren som aldrig skulle drömma om att trotsa eller bryta mot samhällets regler - tills hon träffar Ky. Ky kommer utifrån och är den enda som ser vad staten verkligen gör mot folket. I takt med att Cassie lär känna Ky börjar hon ifrågasätta det samhälle hon uppfostrats till att älska.

Detta är utan tvekan en av de bättre dystopierna. Jag gillade hur författaren målade upp hur människornas liv styrs av staten trots att de lever i "det perfekta samhället" där inget våld existerar. Även om slutet blev överdrivet utdraget och hade kunnat kortas ner så är det överlag en riktigt spännande kärlekshistoria. Om ni gillar Hunger Games får ni inte missa Matchad!

Rör mig inte

Rör mig inte är ett spännande kärleksdrama i ett dystert framtidssamhälle. Huvudpersonen Juliette har varit inlåst så länge hon kan minnas. I hela sitt liv har hon blivit hatat på grund av sin förmåga, att döda den person som rör henne. Samhället styrs nu av "Återetablissemanget" som de kallar sig. En liten grupp som lever i överflöd medan de förtrycker och svälter sin befolkning. När ledaren får reda på Juliettes förmåga vill han använda henne som vapen för att krossa revolutionärerna. Juliett hatar styret och det gör också Adam, en kille hon lärde känna i sin cell. Med hans hjälp försöker hon fly undan sitt öde, men inget är som det verkar.

Redan från första sidan var jag som förälskad i den här berättelsen. Den går direkt in på handlingen och slösar inga sidor på långa beskrivningar, det rappa språket gör bara historien mer fängslande. Personligen är jag svag för både dystopier och personer med övernaturliga krafter, därför kunde jag inte sluta tänka på hur berättelsen skulle sluta. För den var långt ifrån förutsägbar, helt plötsligt kunde den ta en helt annan vändning än man trott och den slutade aldrig överraska. Detta är en bok även för er som inte gillar dystopier annars. Dess lättillgänliga språk, kärleken och spänningen borde få vem som helst att fasta för den här boken. Läs!

Varma kroppar

Jag trodde att Varma kroppar skulle vara en sorts zombie-version av Twilight. Men att jämföra den här boken med Twilight är nog det sista jag skulle göra. Här är det huvudpersonen själv som är zombin. En smitta spred sig bland människorna och nu befolkas större delen av jordklotet av zombies. De är döda, lever i små nästen och har förlorat nästan all sin mänsklighet. De människor som finns kvar har flytt undan och lever i kollektiv som är hårt bevakade, för zombisarna äter nämligen människornas hjärnor.

Detta är vad huvudpersonen R gör. När han tillsammans med några andra zombiesar ger sig ut på jakt efter människokött får han tag på en ung killes hjärna. När han äter den spelar hela killens liv upp som en film i Rs huvud. Killen heter Perry, han är djupt förälskad i sin flickvän Julie som R upptäcker bara står några meter ifrån honom. Perrys känslor för Julie gör det omöjligt för R att äta upp henne, istället tar han med henne till sitt näste.

Zombisarna är helt klart groteska. Till skillnad från Twilight finns det inget vackert och lockande över varelserna, de är äckliga rakt igenom. Det kanske inte låter lockande men boken är faktiskt helt grym! R är annorlunda, han tänker och känner som en människa. En vänskap byggs upp mellan honom och Julie och snart blir det en kärlekshistoria. Detta skiljer sig helt från allt annat i dystopi och paranormal-romance genrerna. Det är äckligt och vackert på samma gång. Ibland kunde det kännas en aning otrovärdigt och slutet flippade ur ganska mycket, men trots det är detta spännande underhållning rakt igenom!  

Den ska dessutom bli film nästa år, ännu en anledning till att läsa den! 

När naturen slår tillbaka

Mitt Klimat-katastrofala liv är verkligen totalt klimatkatastrofal. Året är 2015 och i Storbritannien har man infört koldioxid ransonering. Det betyder att man bara har ett begränsat antal koldioxidpoäng i månaden som inte får överskridas. För dagbokens ägare Laura och hennes familj betyder detta en total förändring. De kan inte längre köra bil hur som helst, resa vart de vill eller köpa hur mycket saker de känner för. 

Det kan låta rätt fånigt, men i boken blir det totalt kaos. Människornas frihet begränsas och hela samhällsordningen rubbas på grund av koldioxidransoneringen.  Jag har svårt att tänka mig att det kommer se ut så här om tre år. Däremot är det intressant att fråga sig vad som kommer att hända när vi faktiskt når den punkt då allt vi utsatt vår jord för ger katastrofala konsekvenser och energin inte längre räcker till. Trots alla klimatkatastrofer som sker pågår det mycket annat i Lauras liv. Hennes band, kompisar, kärlek osv. Detta tyckte jag lyste upp boken, för helt ärligt så hade jag väldigt svårt för hela dagboksformatet. Annars en bra bok att diskutera kring!  

De vassa tändernas skog

Jag inledde 2012 med att läsa en dystopi. Jag trodde att De vassa tändernas skog skulle vara mer fantasy men till min förvåning var det istället en läskig framtidsvision. En underlig smitta spred sig mellan människorna och de är nu "Oheliga" en sorts zombie vars ända mål är att utrota människorasen.

Huvudpersonen har ingen aning om hur världen såg ut innan smittan. Mary har alltid levt i en liten by som skyddar sig från de oheliga genom ett stort stängsel. Byn styrs hårt av kyrkan och deras ända mål är att hålla människosläktet vid liv. Därför blir Mary bortlovad till hennes barndoms vän Harry, medan hon i hemlighet är förälskad i hans bror Travis. En kväll upptäcker hon fotspår som leder in till byn från utsidan. Det är då hon möter Gabrielle. Gabrielle bevisar att det finns andra människor där ute och Marys börjar åter drömma om havet, det okända och möjligheten till ett annat liv.

De vassa tändernas skog överraskade mig totalt och den första halvan läste jag i ett sträck. Själva idén om smittan och muterade människor är inte ny men den historia Carrie Rayan skapat av det gör den till något helt annat. Först och främst är den läskig, hela bilden hon målar upp av de oheliga och skräcken för att bli biten är skrämmande. Sedan innehåller den alla ingredienser som behövs, kärlek, äventyr och vänskap. Det är ingen unik historia som Hungerspelen men inte desto mindre underhållande. Ett hett tips till alla er dystopiälskare!

Andra delen De dödas strand utkommer i april! 

Dustlands - ett äventyr!

Saba lever ett fridfullt liv i Silversjö med sin bror, far och lillasyster. Hon har inte sett mycket av världen utanför gården. Men en dag kommer plötsligt fem svartklädda ryttare till deras hem. De kidnappar hennes bror Lugh och dödar hennes far. Saba och lillasystern Emmi ger sig efter ryttarna fast bestämda att rädda brodern.

Blodröd väg gjorde mig inte besviken! Det tog ett tag innan jag vande mig vid språket som innehöll massor av slang som "e" istället för "är" och "mej" istället för "mig." Men när jag väl kommit över den tröskeln så fanns där ett fantastiskt äventyr att njuta av. Boken var spännande från första till sista sidan och fylldes däremellan av strider, kärlek, vänskap och hemligheter. Kanske inte en ny Hungerspelen men en riktigt bra dystopi. Kanske till och med bättre än Ful-serien. Det här är något du inte får missa! Höstens stora måste är helt klart Blodröd väg.

Jag tycker även det är lite komiskt att filmrättigheterna till Blodröd väg har blivit sålda till Riley Scotts produktionsbolag. Jag fick nämligen hela tiden associationer till Gladiator medan jag läste. Kanske är det här en framtidsversion av filmen?

Dystopisk klassiker

I skolan har vi just nu ett projekt i svenskan då vi arbetar med dystopiska romaner och noveller. Jag läser George Orwells klassiker 1984, och efter varje femtedel av boken reflekterar jag kring ett visst ämne t.ex. expositionen, miljöbeskrivningarna eller karaktärerna. När man verkligen djupdyker i en bok och analyserar den får man ut så mycket mer än vad man skulle fått om man bara läst den rakt upp och ner. 1984 är en fantastisk bok som lämnar starka avtryck och sätter igång många tankar. Än har jag inte läst ut den, men jag har tillräckligt med underlag för att tipsa er om denna fantastiska bok.

                                                       

Boken är skriven av den brittiska författaren George Orwell år 1949. I romanen 1984 beskriver han en dystopisk framtid som han  tyckte var möjlig att utvecklas i slutet av 50-talet. Ett samhälle med en stark ledning och överhuvudet "Storebror" som ser allt och alla. Ett samhälle utan yttrandefrihet, och egen vilja. Ett samhälle där ingen går säker, där alla kan avslöja alla. Ett samhälle där alla tvingas vara på partiets sida och inte ha åsikter emot. Ett samhälle där historien inte finns eftersom den hela tiden ändras för att passa partiets åsikter, föraningar och krav. Huvudkaraktären i 1984 är Winston Smith, en man i 40-årsåldern. Utåt sett verkar vara precis som alla andra; han instämmer i sina vänners gillande ord om ledningen, skriker under de två hatminuterna och gör ett lysande jobb för partiet. Men inom honom är tankarna annorlunda. Han har åsikter mot partiet och gör förbjudna saker i hemlighet. I ett sådant övervakande samhälle som i 1984 är det svårt att inte bli upptäckt.

Mina förväntningar på boken var höga. Det är en omtalad klassiker som recenserats otroligt många gånger och som analyserats sedan första upplagan trycktes. Efter vad jag läst hittills måste jag säga att boken har levt upp till mina förväntningar och lyckats beskriva framtidsscenariet på ett övertygande och skickligt sätt. Boken har sina sega delar, t.ex. ett tjugotal sidor urdragna ur en bok Winston själv läser, där texten är minimal och orden svåra, men efter några sidor är boken farligt spännande igen och jag är med ens indragen i det dystpiska samhället. Miljö-och karaktärbeskrivningarna är inte många, men det George Orwell beskriver ger mig bilder så tydliga att det känns som om jag sett allt med mina egna ögon. Mycket beror det nog på hans bra metaforer och förmåga att beskriva miljön via Winstons tankar, men jag tror också att det beror på att jag redan har bilder i huvudet av ett krashat samhälle där det ledande partiet gått över styr.  Att berätta om framtidssenarion är just nu otroligt populärt både när det gäller film och litteratur. (Se tidigare inlägg om dystopiska ungdomsromaner).