To Kill a Mockingbird

"To kill a mockingbird" utspelar sig under 30-talet i den lilla staden Maycomb i Alabama, USA. Vi får följa pojkflickan Scout, hennes äldre bror Jem och hennes pappa Atticus,även känd som stadens advokat. I början av boken är Scout 6 år gammal och hennes och Jems syskonrelation står i fokus. De är två otroligt smarta och begåvade barn, men samtidigt väldigt busiga och bråkiga. Deras största nöje är att smyga på den konstiga grannen Boo Radley som vägrar komma ut ur sitt hus. Åren går och Scout och Jem växer upp i ett samhälle drabbat av den stora depressionen och fördomar mot svarta människor. När den svarte mannen Tom Robinson anklagas för våldtäkt på en vit kvinna förväntar sig ingen att Tom ska få någon rättegång i Maycomb. Vem vill stå upp för en svart mans handlingar? Men Atticus tar på sig jobbet som Toms försvarsadvokat. Scout är nu nio år gammal och har insett att världen inte längre är ett land fyllt av oskuldsfulla människor och händelsen med Tom Robinson blir en en ögonöppnare för både henne och brodern Jem.

Det är en fantastisk klassiker som med ett härligt språk leder en genom hela boken. Det stora fokuset ligger på rasismen i samhället under 30-talets USA och Harper Lee beskriver de fördomar som rådde på ett väldigt bra och djupgående sätt. Förståelsen för de svartas begränsade möjligheter att ta plats och höras i samhället ökar och även om den utspelar sig för 80 år sedan känns den fortfarande aktuell. Även tidstypiska könsroller tas upp. Atticus låter Scout bete sig som en pojkflicka, men hon lever inte upp till förväntningarna  från kvinnliga grannar och släktingar. De ojar sig över att Scout aldrig kommer växa upp och bli en riktig kvinna. Men att Scout är en sådan annorlunda, modig och smart tjej i den tidens mått tycker jag höjer berättelsen väldigt mycket. Hon och Jem känns så moderna i jämförelse med resten av befolkningen i Maycomb och att följa deras uppväxt är väldigt spännande. "To kill a mockingbird" är en klassiker jag verkligen kan rekommendera.

Niceville!

Jag har just läst ut en av de mest gripande, spännande och underhållande böckerna på länge - Niceville. Niceville utspelar sig i 60-talets USA, Mississippi och handlar om de svarta hembiträdena som nästan varje vit familj på den tiden hade i den delen av USA. I boken får man följa den unga vita kvinnan Skeeter som återvänder hem till Jackson i Mississpi efter att ha studerat på college i fyra år. När hon kommer tillbaka upptäcker hon saker som hon aldrig tidigare reflekterat över och hon börjar ifrågasätta rassegregationen; varför svarta och vita inte får bo i samma områden, gå till samma mataffärer och använda samma toaletter, men främst de svarta hembiträdenas situation när de arbetar i de vita hemmen. Hon bestämmer sig för att påbörja ett riskfyllt och svårt projekt; hon ska skriva en bok där kvinnorna som arbetar som hembiträden själva ska få berätta vad de varit med om. Men att få hembiträden att ställa upp visar sig vara mycket svårt. Till sin hjälp har hon Aibileen, en svart kvinna som arbetat för vita familjer sedan hon var 14 år. Tillsammans börjar de arbetet med boken som de hoppas ska upplysa människor om vad som faktiskt sker.

Det här var en väldigt lärorik bok för mig. Jag visste inte att det såg ut så här i USA för bara 50 år sedan. Det är både skrämmande och fascinerande. (Facinerande för hur snabbt det har ändrats). Det som är så bra med boken är att den inte är rakt igenom tung, hemsk och sorglig som sådana här böcker lätt kan bli. Den är fylld av humor, spänning, otroliga relationer, komiska händelser och fina beskrivningar. Det är ett otroligt språk och historien blir extra effektfull av att man får följa både Skeeter, Aibileen och Aibileens vän, Minny. Man får tre perspektiv på historien och också på rassegregationen.

Boken blev film i höstas (måste verkligen se nu!):

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Ombeni har flytt från kriget i Kongo och hamnat i Sverige. Här har hon fått en lägenhet och hon går på gymnasiet uppe i norra Sverige. Men ingen förstår vad hon varit med om, vad hon utsatts för, hur hennes familj utplånats och hur hon varje dag oroar sig över sina försvunna systrar öde nere i Kongo.

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig handlar om ett otroligt viktigt och aktuellt ämne. Den visar hur svårt det är att komma som flykting men också att många flyktingar faktiskt har varit med om svåra saker och upplevt krig, något som alla kanske inte tänker på. Som alltid gillar jag Chistina Wahldén just för att hon skriver om viktiga saker med ett väldigt enkelt språk. Man behöver inte vara en bokmal för att kunna ta till sig berättelsen, utan detta är en bok som alla kan läsa, ung som gammal, läsvan som inte läsvan och alla kan nog bli lika berörda av den som jag blev. Ännu en fullträff av Wahldén!

Testa något nytt

När jag gör en recension måste jag alltid ha boken vid mig, bläddra genom den, undersöka omslaget noggrant som om det skulle berätta något för mig. Nu har jag inte boken här, den finns kvar i Sverige och jag befinner mig i London. Boken jag tänkt recensera är den lättlästa versionen av Joyce Carol Oates bok Svart flicka, vit flicka.  

Som tur var gjorde boken ganska starka intryck, inte handlingen utan mer hur den var skriven. Jag inte läst så mycket lättläst. Jag föredrar för det mesta orginalen, hur krångliga och svåra de än är att läsa. Men man måste testa något nytt. Lättläst här var inte rätt för mig, handlingen grep aldrig tag i mig utan blev istället en lång redogörelse.

Handlingen i korta drag.  Genna och Minett blir rumskompisar när de börjar på college, Genna är vit och Minett är svart. Genna gör tydliga försök att bli vän med Minette men Minette visar tidigt att hon inte vill ha några vänner. Efter en tid utsätts Minett för rasistiska hot och något senare dör hon i en hemsk brand. Femton år senare är Genna vuxen och hon börjar skriva om hennes förflutna...

Lättläst är perfekt om man bara vill få historien berättad för sig. Det är bra att det finns böcker som är omskriva till lättlästa men jag tror inte det passar mig, dessutom var det för många lösa trådar. Vem skickade hoten? Jag har ingen aning!  Något jag däremot skulle vilja testa är att läsa en bok där originalet är skrivet på ett lättläst sätt. Det får bli nästa "testa något nytt" grej.