Böcker i Greveholms anda!

Mysteriet på Greveholm måste vara den populäraste julkalendern genom tiderna, och jag förstår verkligen varför! Trots att jag bara var ett år när den visades första gången är det den julkalender jag sett om flest gånger. Nu när den är aktuell igen tänkte jag att det kunde vara kul med böcker i liknande stil. Jag har försökt hitta böcker som på ett eller annat sätt påminner om Greveholm, alla passar utmärkt som jullovsläsning om du frågar mig!

Mysteriet på Greveholm har ett stänk av Harry Potter i sig, kanske är det därför jag tycker om den så mycket. J.K Rowlings bok The Tales of Beedle the Bard innehåller små sagor om magi hämtat ur Harry Potters värld.

Maria Gripes böcker har alla det där mystiska. Speciellt Glasblåsarens barn, tycker jag alla borde läsa! Spökriddaren och hans väpnare påminner mycket om Greveholm, där 

karaktärerna består av en pojke och en bunt spöken.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn innehåller udda karaktärer, övernaturliga inslag och en alldeles egen sorts humor.

Ögat över månskäran är en sådan bok jag vill tipsa om i alla sammanhang. Men finns ju en anledning varför. Här finns stora slott, magiska krafter och massa annat!

Den hemliga trädgården är en barnboksklassiker som passar alla! Den utspelar sig i ett stort slott och är helt magisk utan att innehålla någon magi!

The Whale Rider

The Whale Rider är en kort men sagolik och fängslande berättelse om en maoriflicka. Kahu som hon heter kämpar under hela sin uppväxt för att fånga sin farfars uppmärksamhet. Farfadern som är stamens äldste klandrar Kahu för att hon föddes som en flicka och därför inte kan bli stammens nästa ledare. Besynnerliga saker börjar hända runt Kahu, men farfadern fortsätter att maniskt leta efter en ung pojke värdig att ta över ledarskapet. Vad krävs för att han ska vilja erkänna det öde Kahu är utsedd för?

Hela boken kändes lite som en sagoberättelse. Speciellt med Nya Zeelands praktfulla miljöer och Maorifolkets seder och traditioner. Vad som verkligen fick den att stå ut är det annorlunda perspektivet den är skriven ur. Här är det inte Kahu själv som berättar utan en släkting till henne. Man får delvis följa släktingens liv parallellt med Kahus, men det är Kahu som allt kretsar kring. Det bästa är att få se den lilla flickan, som hela livet blivit missförstådd, få ta revansch och visa sin farfar hur speciell hon faktiskt är.  Verkligen en otroligt fin berättelse och jag är glad att jag fick chansen att läsa den.

Jag tycker även ni borde se filmen som baseras på boken. Även om den skiljer sig mycket i stilen så är den absolut sevärd!

Besynnerliga barn och kusliga miljöer

När jag först hörde talas om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förstod jag direkt att detta skulle bli en favorit. Jag ville hela tiden berätta för folk hur bra  boken var, men fick hela tiden påminna mig själv att jag faktiskt ännu inte läst den. Kanske berodde denna kärlek-vid-första-ögonkastet-upplevelse på att jag alltid dragits åt de lite magiska böckerna. Där de magiska väsnen inte tar överhand utan lämnar plats åt gåtor och det oförklarliga.

Jag blev inte heller besviken när jag läste den, snarare ännu mer förälskad. Hela boken går att sammanfatta med ordet oförutsägbar. Ofta brukar jag ha en föraning vad som ska hända, hur en bok kommer sluta eller vad som är svaret på de stora hemligheterna. Här hade jag inte den blekaste aning. Det gick en kuslig stämning genom hela boken med de dystra miljöerna, de besynnerliga barnen och de konstiga fotografierna. Trots att boken var väldigt härlig under vissa delar, fanns den kusliga känslan alltid i bakgrunden. Boken har en egenhet som inte går att sätta fingret på, det är också detta som gör den så himla fantastisk.

Som ni kanske vet ska boken bli film av Tim Burton, jag kan riktigt se dessa besynnerliga karaktärer förvandlas till Burtons udda figurer. Historien är i trygga händer. Om ni är nyfikna på bokens handling tycker jag att ni ska läsa Hannas recension av boken!

Alice äventyr i underlandet

 Jag läste nyss om en av mina gamla favoriter, nämligen Alice i Underlandet. Jag kan inte sluta älska berättelsen, inte heller kan jag bli för gammal för den (det är ju en barnsaga rakt igenom). Alice faller ner genom ett hål och hamnar i en annan värld full av underligheter och konstiga varelser. Hon möter en fjärillslarv som röker vattenpipa, soldater som försöker måla rosor röda, en drottning som vill halshugga varje person hon träffar, en hattmakare som är fast på samma klockslag för att han bråkat med tiden, en katt som kan bli osynlig... Även om det finns tusentals fantasy- och sagoböcker av liknande slag numera så tycker jag inte att Alice i underlandet har blivit gammal eller omodern. Den slutar aldrig att överraska mig. Ingen annan bok kan vara så där genialiskt finurlig och underlig som Alice i underlandet, därför kommer den nog alltid förbli en av mina favoriter.

 Har också börjat samla på Alice i underlandet böcker för att de finns i så många nya och fina upplagor, bara något man måste älska! 

En liten upptäckt.

När jag idag tog fram en av mina älsklingsböcker (Bröderna Lejonhjärta) upptäckte jag att den var sigerad av självaste Astrid Lindgren! Det är helt otroligt att jag aldrig lagt märke till detta tidigare, kanske är det för att signaturen står överst på sidan och inte mitt på som de oftast gör. Men jag blev i alla fall överlycklig, Astrid Lindgren är och kommer alltid att vara en av mina stora favoritförfattare. Hon gick bort när jag var ganska liten så för mig betyder den här signerade boken väldigt mycket, jag kommer ju aldrig kunna få tag på någon själv. Om ni undrar var boken från början min farmors så det är troligtvis hon som fått den signerad.
Fin början på sportlovet!

Reckless

Efter sin fars försvinnande hittar Jacob Reckless en spegel som leder honom in i en annan värld. Snart tillbringar han mer tid i den andra världen än i sin egen. Men i världen lurar Goylerna. Varelserna som från början varit människor vars hud förstenats och tankar helt glömt bort sitt gamla jag. En Goyl kan man bara bli om man blir riven av en Goyls klor, och det är precis detta som händer med Jacobs bor Will när han en dag följt efter Jacob in i spegelvärlden. Jacob måste hitta ett sätt som häver förvandlingen annars kommer Will bli en förstenad varelse fylld av ondska och grymhet. Jacob beger sig tillsammans med sin bror och flickan Räv ut på en farofylld resa för att hitta ett botemedel. Men stenen växer fort.

Cornelia Funke är sagodrottningen. Jag älskade Bläckserien och jag tycker mycket mycket om Reckless. Till min förvåning var Reckless mycket mörkare och hemskare än Bläckböckerna, men det passade ihop med historien. Precis som i Bläckböckerna hämtar Funke inspiration från andra sagor. I Bläckhjärta var själva boken nyckeln in i den andra världen. I Reckless finns detaljer från gamla sagor (bröderna Grimms har jag förstått) med. Som Törnrosa, fast som i Spegelvärlden aldrig blev uppväckt av sin prins och sakta dog i sin egen dvala. Mörkt och hemskt som sagt.

För att höja spänningen ännu mer var varje nytt kapitel illustrerat med en scen från boken. Jag såg för varje sida fram emot nästa kapitel så att jag kunde få se nästa illustration, har alltid älskat sagoaktiga illustrationer och det här var inget undantag. Reckless är ännu en sagovärld av Cornelia Funke, full av magiska väsen, magiska föremål, faror och äventyr. Det kan inte blir mycket bättre än så!

Äntligen är den här!

Snart ska jag rusa iväg och köpa boken om Jacob som hittad en annan värld full av sagofigurer och andra föremål från sagor. Men i hans värld finns också de farliga Goyl folket som satt klorna i Jacobs lillebror. Nu måste Jacob hitta ett botmedel som hindrar hans bror från att förvandlas till sten för alltid.
Låter som skriven för mig! Cornelia Funkes sagovärldar förtrollade mig redan som barn och gör det än idag.

Kungliga favoriter

Om jag ska vara ärlig så har jag inte följt det kungliga bröllopet alls den här våren. Anledning: Jag är inte särskilt intresserad. Jag har bara snappat upp att det tjafsas om hur Viktoria ska ta sig fram till altaret och att det finns en hel drös med kungliga prylar i affärerna.

För att engagera mig på något sätt har jag skrivit en lista på mina prinsessfavoriter. Men efter att ha funderat jättelänge insåg jag att det är helt ute att skriva om kungligheter. Förut var kungligheter nästan det enda som gällde, Disneyprinsessor, Ivanhoe, Narnia och alla möjliga. Nu handlar det nästan bara om vampyrer och.. ja vadå? Vardagsproblem kanske. Den enda som skrivit en ungdomsbok om riktiga kungligheter på senaste tiden är Meg Cabot och hon gjorde det fantastiskt bra!


 En prinsessas dagbok (serien).
Mia är en stencool prinsessa. Hon bryr sig inte ett dugg om att hon är en prinsessa eller vad pressen säger. När hon klampar omkring i sina Dr Martens och overaller är det omöjligt att gissa att hon är arvtagerska till det lilla (påhittade) furstendömet Genovia. Dessutom är hennes dagboksanteckningar de mest underhållande som finns att läsa.

Askungen.
En gammal barndomsfavorit. Disneys version är sockersöt medan originalet är ganska hemskt. Men älskar båda lika mycket. Skulle kunna läsa och se dem hur många gånger som helst.

Caspian, Prins av Narnia. 
Prins Caspian är en av de bättre Narnia böckerna. Ett av de mest spännande äventyren när prins Caspian ska försöka bekämpa sin morbror och befria Narnia från den hemska tyrannen. Är förälskad i den magiska berättelsen.

Pippi Långstrump. 
Okej jag erkänner! Pippi Långstrump är ingen prinsessa. Men ändå säger hon att hennes pappa är kung på Kurrkurruduttu. Men gillar bilden av att den rödhåriga, fräkniga flickan som är starkast i världen skulle vara prinsessa. För hon är så oprinsessig man kan vara. Därför platsar hon helt klart i min lista.

Tänk igenom och försök komma på några böcker om kungar, prinser och prinsessor. Jag lovar att det poppar upp minst 20 Disneyhistorier och säkert en och annan folksaga. Men en modern? Skriv till mig i sådana fall.

The Tales of beedle the bard

 

Alla har vi nog slagits av tanken: - kommer J.K. Rowling skriva fler böcker?

Jag är en av dem som inte tror det. Jag vill inte det. För hur ska hon någonsin kunna slå Harry Potter? Det låter i mina öron omöjligt. Men det är ändå J.K. Rowling vi snackar om, hon har gjort det en gång, kanske skulle hon kunna göra det igen? 

Efter att den sista Harry Potter boken släpptes har hon kommit med en rad böcker som hör till Harry Potter. Bland annat Quidditch through the ages, den tjocka boken om sporten Quidditch Harry läser. Fantastic beasts and where to find them, som är (om jag inte har fel) en av Hogwarts läroböcker i skötsel och vård av magiska djur. Några av er tycker det är tjatigt. Men jag tycker det är underbart att hon bygger på trollkarsvärlden och gör saker som bara finns i sagan verkliga. 

I sista boken ärver Harry, Ron och Hermione, tre saker av Dumbledore. Harry ärver den första gyllene kvicken han fångade. Ron, Dumbledores tändare (som kan fånga in ljuskällor och mörklägga hela gator) och Hermione orginalet av den kända sagoboken The tales of beedle the bard, skriven i runskrift. 

Varenda trollkarlsbarn har vuxit upp med berättelser ur den tjocka boken och sagorna motsvarar våra Rödluvan, Askungen, den fula ankungen, ja ni fattar! 

Nu har Rowling även skrivit en version av The tales of beedle the bard. Den består av små sagor av trollkarlar och häxor. Min favorit blev på direkten The Tale of the three brothers. Det är den berättelsen som har en stor betydelse för Harry Potter i hans sökande av Horrokruxerna. 

The Tale of the Three Brothers handlar om tre trollkarlsbröder som lurar döden. Döden ger dem då tre önskningar. Den ene brodern önskar sig en stav, mäktigare än alla andra stavar. Den andra önskar sig ett föremål som kan föra tillbaka sin älskade till livet. Den tredje, som inte litar på döden, önskar sig dödens osynlighets mantel (Harrys mantel). Sedan handlar berättelsen om hur döden lyckas fånga dem en efter en tack vare deras klantiga önskningar, förutom den tredje broden som alltid kan gömma sig från döden. 

Ja ni förstå vilken sorts sagor det är. Eftersom jag älskar sagor och Harry Potter mer än allt annat är The tales of beedle the bard en storfavorit hos mig. Efter varje kapitel har Dumbledore skrivit antekningar om berättelsen. En annan festlig detalj är att det står att det är Hermione Granger som översatt boken från runor. Där får vi dessutom en inblick i Hermiones framtid. För er sagoälskade Harry Potter tokar, läs The tales of beedle the bard. 

Vad jag älskar Cornelia Funkes böcker!

Bläckhjärta, drakryttaren, tjuvarnas herre.. alla är de lika underbara. Jag tyckte att det dröjde lång tid mellan de tre böckerna i bläckserien, ca 2 år mellan varje tror jag. Det kanske inte låter så farligt men på två år glömmer man ganska mycket och jag hade allt glömt en hel del om vad som hände i andra boken. Men jag måste säga att det var ett jättebra avslut på en jättebra serie.

När ja precis nu skulle skriva handlingen här så upptäckte jag att jag inte kunde sluta skriva, det händer så mycket i bläckdöd och den handlar om så många personer. Orfeus, Ormhuvud, Violanne den fula, Nötskrikan, Mo, Resa, Maggie, Svarte Prinsen, Ellinore, Darius, Fernoglio, Sotfinger, Farid, Roxanne... så många figurer! Maggie var den man fick känna bäst i första boken, men då var de i vår värld. I trean handlar de om alla de personer jag precis nämnde. Kanske allra mest Mo/Nötrskrikan, Maggies far. Boken han binde som gjorde Ormhuvud odödlig möglar och Ormhuvud möglar likaså. Nu försöker han fånga Nötskrikan i förhoppning att han kan laga boken åt honom och rädda honom från hans eviga ruttnande. Men Nötskrikan har en annan uppgift, han måste hitta den tomma boken skriva de tre orden, för att en gång för alla få Ormhuvud ur världen och rädda folket från deras lidande. Men framförallt för att rädda sin dotter.

Nu funderar jag på vad jag kan skriva mer om boken, handlingen gjorde jag som sagt kortfattad nu, nästan för kortfattad. Första boken tror jag att jag läste när jag gick i fyran, andra när jag gick i sexan och tredje nu när jag går i åttan. Och Klara hade då redan börjat på Bläckhjärta i kanske trean, fast hon avslutade den förstås aldrig, jag har sett att bokmärket fortfarande ligger i någonstans i mitten. Men jag tror att det är en bok som många åldrar kan läsa, lågstadie, mellanstadie, högstadie... De tydligaste minnena jag har från första boken är Sotfinger som står utanför Ellenors hus och gör vackra eldkonster. Den andra, när Sotfinger kommer till Mo och Maggie mitt i natten och Maggie får reda på allt. Den tredje är Ellinors stora bibliotek som jag alltid varit så avensjuk på, fast det inte ens finns på riktigt.

Sprickor och honungslim

En så otroligt bra bok som jag bara inte kunde släppa. Doften av honungslim var verkligen nära..
Tyvärr tycker jag titeln inte passar med boken, även om den är ganska fin så fick den mig inte att kasta mig över den direkt. Originaltiteln är ju The year gypsies came vilket egentligen passar boken mer. Men sprickor och honungslim gör verkligen boken mer magisk. Boken fick mig på något sätt att bli lycklig, samtidigt som den var sorglig i slutet så vilar en fridsam stämning hela boken igenom, som fasad framför alla hemligheter och det fruktansvärda slutet.

Det är sextiotal i Johannesburg, Sydafrika I ett stort hus med stor mark runt omkring bor Emily Iris med familj. Tolvåriga Emilys familj är nära att falla i bitar, stämningen mellan hennes mamma och pappa blir allt mer spänd för varje dag. Som tur är så har hon sin vän, deras grindman Buza som berättar sagor och om Afrikas historia på kvällarna. Men när familjens sammanhållning står på sin yttersta lina bjuder Emilys far in en Zigenarfamilj att slå ner sin husvagn på deras tomt.
Zigenarfamiljen består av Jock, Peg och sönerna Otis och Streak. Varje dag får nu deras familj en anledning till att låtsas vara perfekt och lycklig. Emily blir snart nära vän med Streak. Men snart upptäcker hon att hennes familj inte är den enda som låtsas.
Snart händer det som absolut inte får hända och hela Emilys värld faller samman.

Mitt betyg på boken skulle bli en välförtjänad 4 av 5.

Gemma Doyle:'(

Nu är jag färdig med serien om Gemma Doyle.
Bok tre var lätt bäst tycker jag:)
Men kunde inte slita sig det var nästan så man sträk läste från första till sista sidan. Den kunde vara väldigt förvirande, men man fattade tillslut.
Jag grät och jag skratta.
Detta är en serie jag kmr läsa många gånger:P


Böckerna bara måste man läsa:D


puss och kram:)<3

UpprorsKlara:)

Jag är i upprorstillstånd eller va det heter,
för det första är Elin bortrest så jag har väldigt svårt att prata med nån om böcker (det är jobbigt).
för det andra är det egentligen för varmt för att sitta inne och skriva men jag bara måste:)
för det tredje så måste jag skriva om Upprorsänglar som jag precis läst ut.
så nu ska jag skriva av mej lite om den:D

För alla som har läst nån av böckerna om Gemma Doyle vet att de handlar just om Gemma. För er som inte har gjort de borde göra det.

Handling:
Gemma lever under den viktoranska eran, hennes mamma dog för att skydda henne och nu går hon på Spence-akademin för unga damer. Man kan inte säga att hon är en vanlig flicka för hon ser syner och är medlem i en "grupp" som kallar säg Orden är man med i Orden kan man gå in i rikerna. I rikerna kan man få vad man vill.
Men allt är inte perfekt för de finns andra i rikerna som vill ha tag i Ordens trollkraft. En av dem är Circe, Gemmas mors bästa vän som hon hade när hon va liten(båda var medlemmar i Orden). I första boken sloggs Gemma mot Circe lönnmördare men nu i andra står hon öga mot öga med skälvaste Circe.

Jag vill inte säga för mycket för då blir de inte så roligt för er som inte läst den:)
Men jag kan säga att jag tycker böckerna är jätte bra, men jag har lite svårt att se hur de tar sig in i rikerna haha, :D

På en skala från 1-10 får första och andra böckerna en 8.
HeltHeltHelt klart värda att läsa!


kramar Klara

Att suga upp varje ord.

Just nu är det boktjuven som ligger på mitt nattygsbord.
Om den är bra?
Om jag säger såhär:
Alla barn har hört historier och sagor. Vackra, onda.. man klamrar sig fasst vid dom.
För mig är detta en sån saga.
En historia man vill sluka varje ord av, den får bara inte ta slut.
Tack o lov så är den nästan 600 sidor lång så det tar ett tag innan slutet kommer.
Här kommer handlingen för er nyfikna :D

Döden berättar en histora för oss. Lyssna. Under andra världskrigen fanns det en liten flicka vid namn Lisel i Tyskland.
En flicka utan sin biologiska mamma men med adoptivföräldrar. Med en bästa vänn som alla säger är knäpp och en judisk man som gömmersig i deras källare.
Följ med lisel på hennes resa under andra världskriget endast levande på böcker och dess ord.

Som jag sa. En välskiven bok där man vilj suga upp varje ord lika mycket som lilla Lisel.