Hela boken kändes lite som en sagoberättelse. Speciellt med Nya Zeelands praktfulla miljöer och Maorifolkets seder och traditioner. Vad som verkligen fick den att stå ut är det annorlunda perspektivet den är skriven ur. Här är det inte Kahu själv som berättar utan en släkting till henne. Man får delvis följa släktingens liv parallellt med Kahus, men det är Kahu som allt kretsar kring. Det bästa är att få se den lilla flickan, som hela livet blivit missförstådd, få ta revansch och visa sin farfar hur speciell hon faktiskt är. Verkligen en otroligt fin berättelse och jag är glad att jag fick chansen att läsa den.
Jag tycker även ni borde se filmen som baseras på boken. Även om den skiljer sig mycket i stilen så är den absolut sevärd!
Oj! Visste inte att det var en bok! Älskade filmen, så nu måste jag få tag i boken också. :)
SvaraRaderaKommer ihåg att jag tyckte väldigt bra om filmen när den kom och blev riktigt sugen på att se den igen nu :) Tyvärr pallar jag nog inte läsa när jag vet vad som (förmodligen) kommer hända i boken, tappar så lätt koncentrationen då.
SvaraRadera