Miss Peregrine kommer tillbaka!

I somras läste jag Ransom Riggs Miss Peregrines home for peculiar children, en bok som fick en att rysa av både obehag och den magiska stämningen. Det som jag gillade mest med berättelsen om det övernaturliga barnhemmet var alla de fina vintagefotografierna som fanns med i boken på de magiska barnen. Från början hade författaren tänkt göra en fotobok av alla bilder han hittat på olika marknader över hela USA, men så kom plötsligt berättelsen till honom och han bestämde sig för att det skulle bli en roman.

Även om boken var väldigt bra blev jag besviken över det öppna slutet och lämnandet av alla karaktärer precis när man börjat lära känna dem. Men nu är det klart att det kommer en andra bok om Miss Peregrines barnhem! Den kommer ut på engelska den 14e januari 2014 och förväntas vara översatt och utgiven samma år i Sverige. Andra boken kommer börja där den första slutade, år 1940. Denna gång kommer Jacob fly den wailsiska ön tillsammans med sina nya vänner för att åka till London, där de träffar Miss Peregrines bror som ska hjälpa dem att fortsätta reda ut mysteriet. Jag längtar otroligt mycket efter andra delen, inte minst för att veta hur det kommer gå för Jacob men också efter alla nya vintagefotografier boken kommer innehålla.

Nästa år beräknas också Tim Burtons film av boken komma på bio!

Kretsen

I nästan tre år har jag befunnit mig i Maggie Stiefvaters värld i Mercy Falls, från att första boken Frost kom ut till sista delen För Evigt. Men det vemod jag då kände inför att lämna Mercy Falls suddades ut i samma stund som jag trädde in i hennes nya värld.

Kretsen utspelar sig i en småstad som främst är känd för sin internatskola för rika unga killar. Blue har alltid avskytt killarna på skolan men av en slump lär hon känna skolans mest besynnerliga gäng. Ledaren där är Gansey, han har sedan liten varit besatt i en gammal mytologi och ägnar all sin tid åt forskningsarbete om spirituella geografiska linjer. Blue blir inblandad i killarnas skattsökande då hon själv kommer från en familj bestående av medium. Ju bättre hon lär känna killarna desto mer rädd är hon att profetissan om henne själv ska slå in. En förutsägelse som säger att hon ska döda sin sanna kärlek med en kyss.

Så fruktansvärt bra! Det är helt klart på samma nivå som Frost. Kretsen är mycket mer mystisk och farlig, med mörka hemligheter och magiska detaljer. Samtidigt får man det bästa av Stiefvaters språk, speciellt hennes skicklighet att göra alla karaktärer intressanta och verklighetstrogna i sina beskrivningar. Kretsen är första delen i serien som jag från och med nu kommer följa slaviskt. Detta kan definitivt vara det mest läsvärda hittills i vår!

Blodsmagi!

När Sillas föräldrar blir brutalt mördade slås hennes liv i spillror. Men när hon hittar en bok om magi inser hon att mysteriet kring deras mord är mycket farligare än hon kunnat tro. Tillsammans med sin nya granne Nicholas börjar Silla utforska magin. När konstiga saker börjar hända i deras närhet anar de att mördaren är ute efter dem, snart blir det en dramatisk kamp mellan mäktiga krafter, blod och ritualer.

Det tog ett tag för handlingen att ta fart i Blodsmagi, men när den väl kom igång var jag redan fast. Berättelsen blev dubbelt så bra av att handlingen berättades ur både Silla och Nicholas perspektiv. Mellan kapitlen förekom också utdrag ur mördarens dagbok vilket knöt ihop alla trådar så otroligt effektfullt. Vad jag mest älskade med blodsmagi (förutom den röda, sametsklädda ryggen) var själva magin. I många böcker skönmålas ofta magin, men i Blodsmagi framställs den som smutsigt, farlig och något som gör magikerna galna. Det var inget man åtrådde men trots det en ingrediens berättelsen inte klarat sig utan. Riktigt bra!

Magikerna

Magikerna var en av januaris största bokhändelser i Sverige och bemöttes av både hyllningar och sågningar. Jag blir en av hyllarna, efter att långsamt läst mig genom Lev Grossmans succéroman kan jag säga att jag har en ny bokförälskelse.

Quentin Coldwater är en högpresterande elev och lite av ett geni. Han går sista året på High School när han hamnar på Bakerbills, ett hemligt college mitt i New York. Quentin som alltid varit hemligt besatt av fantasyromaner och trollkarlstrick visar sig besitta verkliga magiska krafter. När han träffar den begåvade eleven Alice blir de oskiljaktiga och tillsammans med ett gäng andra elever börjar de experimentera med deras magiska krafter.

Magikerna har blivit jämförd med både Harry Potter och Den hemliga historien, och det är precis dessa böcker jag hela tiden kommer att tänka på. Att läsa om Bakerbills ger lite samma känsla som att läsa om Hogwarts, en stark längtan efter att få vara där och läsa samma ämnen och gå i samma korridorer som karaktärerna i boken. Vad jag älskade med Magikerna är att den hela tiden känns så realistisk till skillnad från andra fantasyböcker. Den romantiserade bilden bryts ner av karaktärernas mänskliga känslor. Berättelsen kunde ha varit en parodi på Narnia, men det är hur författaren låtit verkligheten möta fantasin som gör den så trovärdig och underhållande. Ni kommer inte förstå förrän ni själva har läst den, så vad väntar ni på?

Böcker i Greveholms anda!

Mysteriet på Greveholm måste vara den populäraste julkalendern genom tiderna, och jag förstår verkligen varför! Trots att jag bara var ett år när den visades första gången är det den julkalender jag sett om flest gånger. Nu när den är aktuell igen tänkte jag att det kunde vara kul med böcker i liknande stil. Jag har försökt hitta böcker som på ett eller annat sätt påminner om Greveholm, alla passar utmärkt som jullovsläsning om du frågar mig!

Mysteriet på Greveholm har ett stänk av Harry Potter i sig, kanske är det därför jag tycker om den så mycket. J.K Rowlings bok The Tales of Beedle the Bard innehåller små sagor om magi hämtat ur Harry Potters värld.

Maria Gripes böcker har alla det där mystiska. Speciellt Glasblåsarens barn, tycker jag alla borde läsa! Spökriddaren och hans väpnare påminner mycket om Greveholm, där 

karaktärerna består av en pojke och en bunt spöken.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn innehåller udda karaktärer, övernaturliga inslag och en alldeles egen sorts humor.

Ögat över månskäran är en sådan bok jag vill tipsa om i alla sammanhang. Men finns ju en anledning varför. Här finns stora slott, magiska krafter och massa annat!

Den hemliga trädgården är en barnboksklassiker som passar alla! Den utspelar sig i ett stort slott och är helt magisk utan att innehålla någon magi!

Ödesbunden

Ödesbunden handlar om trollkarlen Alex Verus som har förmågan att se in i framtiden. Alex håller en låg profil i magikernas värld och driver en liten magibutik i London. Plötsligt börjar mörka magiker söka upp Alex. Alla vill åt en relik som kan ge dess ägare obegränsat med makt, men för att få tag på den behöver de en siare. Tillslut är Alex mitt i ett mörkt maktspel och hemligheter från hans förflutna kommer upp till ytan.

Jag och Ödesbunden klickade inte riktigt. Författarens sätt att berätta och mitt sätt att läsa funkade inte ihop. Det var egentligen inget fel på handlingen, men ibland kunde jag nästan tycka att det hände för mycket saker. Maktspelet, kringslängandet och alla andra spänningsmomenten kom efter varandra så att jag aldrig fick en chans att smälta historien. Det var också svårt att lära känna karaktärerna vilket gjorde att det alltid fanns ett avstånd mellan mig och boken. Så nja, Ödesbunden var inte rätt bok för mig helt enkelt.

Besynnerliga barn och kusliga miljöer

När jag först hörde talas om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förstod jag direkt att detta skulle bli en favorit. Jag ville hela tiden berätta för folk hur bra  boken var, men fick hela tiden påminna mig själv att jag faktiskt ännu inte läst den. Kanske berodde denna kärlek-vid-första-ögonkastet-upplevelse på att jag alltid dragits åt de lite magiska böckerna. Där de magiska väsnen inte tar överhand utan lämnar plats åt gåtor och det oförklarliga.

Jag blev inte heller besviken när jag läste den, snarare ännu mer förälskad. Hela boken går att sammanfatta med ordet oförutsägbar. Ofta brukar jag ha en föraning vad som ska hända, hur en bok kommer sluta eller vad som är svaret på de stora hemligheterna. Här hade jag inte den blekaste aning. Det gick en kuslig stämning genom hela boken med de dystra miljöerna, de besynnerliga barnen och de konstiga fotografierna. Trots att boken var väldigt härlig under vissa delar, fanns den kusliga känslan alltid i bakgrunden. Boken har en egenhet som inte går att sätta fingret på, det är också detta som gör den så himla fantastisk.

Som ni kanske vet ska boken bli film av Tim Burton, jag kan riktigt se dessa besynnerliga karaktärer förvandlas till Burtons udda figurer. Historien är i trygga händer. Om ni är nyfikna på bokens handling tycker jag att ni ska läsa Hannas recension av boken!

Längtan till Engelsfors

Det var med skräckblandad förtjusning jag började läsa Eld. I ett år hade jag väntat på att få återvända till Engelsfors, stadens magi, de utvaldas problem och de olösta gåtorna. Samtidigt var jag tveksam till om Eld faktiskt skulle kunna leva upp till Cirkeln. Det är ju en bok som är näst intill omöjlig att matcha. Men det gjorde den, och den var till och med bättre.

Ni kan läsa Elins fantastiska recension från i onsdags så förstår ni vad jag tycker, jag håller med om varenda ord. Men vad är det som gör Cirkeln och Eld till så himla bra ungdomsböcker? Vad är det som får oss och alla andra bokbloggar och boktipsare i allmänhet att hela tiden pusha dem? Vad får de att läsas av både barn, ungdomar och vuxna och uppskattas lika mycket av alla?

För det första tror jag att det beror på blandningen av den vanliga världen och den övernaturliga. Det är inte två olika världar med en port emellan som skiljer de åt. Istället går de in i varandra och om magin plötsligt visar sig så blir det inte konstigt och överdrivet. Det känns naturligt. De utvaldas vardagsliv blandas med deras magiska ritualer och kamper mot fienden. För det andra är det inte bara ett problem som ska lösas i serien, allt kretsar inte kring hur världens undergång ska förhindras. Lika viktigt är hur Anna Karin ska få sin mamma att ta tag i sitt liv, hur den sektliknande organisationen Positiva Engelsfors ska förhindras att värva fler medlemmar och hur de utvalda ska kunna lära sig att lita på varandra och samarbeta.

Sedan tror jag också att vi dras till berättelsen eftersom det inte är uttalat vem eller vad som är fienden. Det är inte svart eller vitt vilka som är onda eller goda. Fienden är odefinierad och som läsare kan man börja lita på en person som sedan visar sig vara fienden. Man kan inte förutse vad som ska hända, utan överraskas hela tiden, och det tror jag ger just den där känslan av att inte kunna sluta läsa.

Ni kanske har helt andra tankar om vad som är så speciellt med böckerna, men någonting är det i alla fall som får de att läsas och älskas även av de som vanligtvis inte läser fantasy.

City of Fallen Angels

Jag hade lovat mig själv att aldrig läsa City of Fallen Angels. Det är sant! The Mortal Instruments är min favoritserie och jag ville för allt i världen att den skulle fortsätta att vara det. Tredje boken, City of Glass, har det perfekta slutet och därför förstod jag inte vad en fjärde bok skulle vara bra för. Men, en kompis övertalade mig att läsa City of Fallen Angels och nu kan jag inget annat än tacka henne.

Precis som de tidigare böckerna är den här full av action och överraskningar. Att jag tyckte så mycket om den var mest på grund av min nördighet till serien. Det var kul att återse alla underbara karaktärer och se hur deras liv fortsätter. Eftersom "The Mortal War" är över, är boken egentligen helt onödig och jag håller fast vid att City of Glass har det perfekta slutet. Ändå tyckte jag att storyn höll och efter fyra böcker har den ännu inte tappat måttet!

Femte delen City of Lost Souls kommer ut i maj. Jag vill även läsa Clockwork Angel som är första delen i Cassandra Clares andra serie The Infernal Devices. Om ni ännu inte läst den här serien, gör det!

Cirklen update

Nu var det ca fyra månader sedan Cirkeln släptes och hur mycket som helst har hänt sedan dess. Vi skrev tidigare att Cirklen troligen ska bli film. Nu har också (bok)rättigheterna blivit sålda till alla dessa länderna:

Belgien

Danmark

Estland

Fäöarna

Finland

Frankrike

Tyskland

Island

Italien

Litauen

Nederländerna

NorgePolen

Ryssland

Spanien

Storbritannien. 

Sara har startat en blogg på engelska om Cirklen och Mats har startat twittern @EngleforsNews. Cirkelns Facebooksida uppdateras ständigt med massa fanart och diskussioner. Det har också kommit flera fanbloggar som till exempel CirkelnSweden  och Cirkeln. Det är svårt att hänga med i svängarna med allt som händer men vi kan ju bara hoppas att det kommer att fortsätta i samma stil! 

Här hittar ni också min och Hannas recension på boken! 

Den vita katten

I vår värld har det sedan urminnes tider funnits vissa människor som behärskar magi. De kallas för berörare och kan verka i både gott och ont. Cassel Sharpe kommer från en berörar-släkt men saknar själv krafterna, han har därför alltid känt sig som en utböling. I sin skola spelar han en roll för att dölja sin bakgrund. Men när en vit katt börjar förfölja honom i hans drömmar misstänker han att han håller på att manipuleras av en berörare. När Cassel börjar rota verkar allt leda tillbaka till mordet på hans bästa vän Lila för 4 år sedan - ett mord han själv är skyldig till.

Det här var en riktig fempoängare! Jag gick helt loss på storyn om berörare och hela berättelsen var så snyggt uppbyggd att jag hade svårt att slita mig. Boken sticker ut från allt annat i sin kategori och jag gillar att huvudpersonen är en kille (för en gångs skull). Av flera anledningar tycker jag också att killar borde läsa den här boken minst lika mycket som tjejer. Den har allt, en riktigt grym fantasy-thriller!

Cirkeln är en ny favorit!

Aldrig tidigare har jag läst en bok som varit så uppmärksammad och omtalad redan innan den kommit ut. Recensionerna är strålande, och för några veckor sedan pryddes DN:s kulturbilagas framsida av en imponerande recension. Boken är såld till åtta länder, däribland England och Tyskland. Filmrättigheterna har blivit köpta av filmbolaget Filmlance och 20th Century Fox har redan ansökt om remake rättigheter. Det går knappt att förstå att en svensk bok blivit så populär. Cirkeln är vårens hetaste boksläpp och det har varit ett otroligt äventyr att läsa den.

Historien utspelar sig den lilla svenska hålan Engelfors där invånarna längtar bort till större äventyr och till en plats där inte alla känner alla. Boken börjar med ett skakande självmord på en skoltoalett. Elias tar sitt liv, men ändå är det inte han som gör det. Ingen anar att det är en större kraft som ligger bakom självmordet. En natt någon vecka senare lyser månen röd, och sex helt olika tonårstjejer styrs i extas till Engelfors övergivna folkpark. Där får de veta att de är utvalda. Utvalda att besegra ondskan. En ondska som bara växer sig större och större och måste stoppas. Men hur den ska stoppas, och varför just de är utvalda kan ingen svara på.

I boken får man följa alla de sex tjejerna utom en. Karaktärerna är annorlunda och olika och det går att identifiera någon del av sig själv i varje. Jag får läsa om familj-och kärleksproblem, skolan,lärarna, festande, magi och rädslan de känner inför uppgiften som väntar dem. Kapitlen skiftar mellan personerna och spänningen är hög. De går in i varandra likt en cliffhanger och det är fullkomligt omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Efter all uppmärksamhet förväntade jag mig verkligen en sådan här bra bok. Den är precis så underbar som alla sagt, precis så spännande och definitivt, precis så läskig. Redan innan jag började läsa boken visste jag att jag skulle gilla den, och innan jag kunde börja läsa, längtade jag verkligen efter att få försvinna in i Cirkelns värld. Det är en sådan där härlig värld som är lätt att föreställa sig och som jag bara vill stanna i. Det är ingen komplicerad fantasyvärld med länder och gränser och berg och floder. Det är en vanlig värld som utspelar sig i lilla Engelfors där det bara råkar ske övernaturliga saker som kan få konsekvenser för hela världen.

Där framtiden vilar i händerna på sex tonårstjejer.

Reckless

Efter sin fars försvinnande hittar Jacob Reckless en spegel som leder honom in i en annan värld. Snart tillbringar han mer tid i den andra världen än i sin egen. Men i världen lurar Goylerna. Varelserna som från början varit människor vars hud förstenats och tankar helt glömt bort sitt gamla jag. En Goyl kan man bara bli om man blir riven av en Goyls klor, och det är precis detta som händer med Jacobs bor Will när han en dag följt efter Jacob in i spegelvärlden. Jacob måste hitta ett sätt som häver förvandlingen annars kommer Will bli en förstenad varelse fylld av ondska och grymhet. Jacob beger sig tillsammans med sin bror och flickan Räv ut på en farofylld resa för att hitta ett botemedel. Men stenen växer fort.

Cornelia Funke är sagodrottningen. Jag älskade Bläckserien och jag tycker mycket mycket om Reckless. Till min förvåning var Reckless mycket mörkare och hemskare än Bläckböckerna, men det passade ihop med historien. Precis som i Bläckböckerna hämtar Funke inspiration från andra sagor. I Bläckhjärta var själva boken nyckeln in i den andra världen. I Reckless finns detaljer från gamla sagor (bröderna Grimms har jag förstått) med. Som Törnrosa, fast som i Spegelvärlden aldrig blev uppväckt av sin prins och sakta dog i sin egen dvala. Mörkt och hemskt som sagt.

För att höja spänningen ännu mer var varje nytt kapitel illustrerat med en scen från boken. Jag såg för varje sida fram emot nästa kapitel så att jag kunde få se nästa illustration, har alltid älskat sagoaktiga illustrationer och det här var inget undantag. Reckless är ännu en sagovärld av Cornelia Funke, full av magiska väsen, magiska föremål, faror och äventyr. Det kan inte blir mycket bättre än så!

Törst

För något årsedan släpptes det två olika vampyrserier samtidigt. Den ena var House of Night och den andra var Vampire Academy. Jag valde att bara läsa en av dem vilket blev House of Night, för den verkade mycket bättre tyckte jag då. Men det fick jag äta upp. För nu, ett år senare, läser jag Törst och inser att den är mycket bättre än house of night!

Precis som House of night utspelar sig Vampire Academy på ett sorts vampyrhighschool. Men här finns inte bara vanliga vampyrer utan vampyrerna är uppdelade i tre olika "raser". Först finns det Dhampirer som är någon slags halvvampyr, sedan finns Moroi vampyrer som är riktiga vampyrer och till sist Strigoi. Strigoi är den onda sorten. De är odödliga och vill inget hellre än att utplåna Moroi vampyrerna. Därför är det Dhampirernas uppgift är att skydda Moroi vampyrerna från Strigoi.

Det var just detta med massa olika vampyrer som gjorde mig misstänksam mot serien från början. Men det visade sig bli riktigt bra. Huvudpersonen, Rose, är en tuff tjej och Dhampir. Hon och hennes bästa vän Lissa (som är moroi) har ett speciellt band mellan sig. Rose kan känna alla Lissas känslor och tankar. Två år innan berättelsen börjar hände något konstigt, någonting som fick Rose och Lissa att fly från vampyrskolan och ge sig ut i människornas värld. Men skolan har lyckats spåra upp dem och snart är de tillbaka igen. Efter deras hemkomst börjar döda djur förfölja Lissa. Hon hittar en död räv på sängen, sedan en duva.. Vad det än var de flydde från förra gången så finns det kvar på skolan och den här gången kommer de inte kunna fly.

Historien var toppen, inga töntiga ritualer och gudar som i House of Night. Jag fastnade direkt för huvudkaraktären Rose. Det är inte hon som är utvald och speciell, utan det är Lissa. Rose är Damphir och hennes öde är att skydda Moroi från Strigoi. Hon är en krigare rättare sagt, och en tuff sådan. Redan i början var boken fylld av hemligheter som sakta avslöjades bit för bit, det gillade jag verkligen, det gjorde att historien blev grymt spännande. Sedan fanns de vanliga Highschool ingredienserna som kärlek, skvaller och elaka tjejbråk. Men det kombinerat med spänning, blod och magi blev en underbar blandning.

Det finns tre utgivna böcker i Vampire Academy serien på Svenska. På engelska har fem böcker givits ut och den sjätte släpps i december!

The Tales of beedle the bard

 

Alla har vi nog slagits av tanken: - kommer J.K. Rowling skriva fler böcker?

Jag är en av dem som inte tror det. Jag vill inte det. För hur ska hon någonsin kunna slå Harry Potter? Det låter i mina öron omöjligt. Men det är ändå J.K. Rowling vi snackar om, hon har gjort det en gång, kanske skulle hon kunna göra det igen? 

Efter att den sista Harry Potter boken släpptes har hon kommit med en rad böcker som hör till Harry Potter. Bland annat Quidditch through the ages, den tjocka boken om sporten Quidditch Harry läser. Fantastic beasts and where to find them, som är (om jag inte har fel) en av Hogwarts läroböcker i skötsel och vård av magiska djur. Några av er tycker det är tjatigt. Men jag tycker det är underbart att hon bygger på trollkarsvärlden och gör saker som bara finns i sagan verkliga. 

I sista boken ärver Harry, Ron och Hermione, tre saker av Dumbledore. Harry ärver den första gyllene kvicken han fångade. Ron, Dumbledores tändare (som kan fånga in ljuskällor och mörklägga hela gator) och Hermione orginalet av den kända sagoboken The tales of beedle the bard, skriven i runskrift. 

Varenda trollkarlsbarn har vuxit upp med berättelser ur den tjocka boken och sagorna motsvarar våra Rödluvan, Askungen, den fula ankungen, ja ni fattar! 

Nu har Rowling även skrivit en version av The tales of beedle the bard. Den består av små sagor av trollkarlar och häxor. Min favorit blev på direkten The Tale of the three brothers. Det är den berättelsen som har en stor betydelse för Harry Potter i hans sökande av Horrokruxerna. 

The Tale of the Three Brothers handlar om tre trollkarlsbröder som lurar döden. Döden ger dem då tre önskningar. Den ene brodern önskar sig en stav, mäktigare än alla andra stavar. Den andra önskar sig ett föremål som kan föra tillbaka sin älskade till livet. Den tredje, som inte litar på döden, önskar sig dödens osynlighets mantel (Harrys mantel). Sedan handlar berättelsen om hur döden lyckas fånga dem en efter en tack vare deras klantiga önskningar, förutom den tredje broden som alltid kan gömma sig från döden. 

Ja ni förstå vilken sorts sagor det är. Eftersom jag älskar sagor och Harry Potter mer än allt annat är The tales of beedle the bard en storfavorit hos mig. Efter varje kapitel har Dumbledore skrivit antekningar om berättelsen. En annan festlig detalj är att det står att det är Hermione Granger som översatt boken från runor. Där får vi dessutom en inblick i Hermiones framtid. För er sagoälskade Harry Potter tokar, läs The tales of beedle the bard. 

Spännande men ingen favorit

Jag är precis i slutet på Nyckeln till ljuset av Nora Roberts. Boken är första delen i en trilogi, den andra delen heter nyckeln till sanningen och tredje nyckeln till mod. Böckerna handlar om tre kvinnor som aldrig mött varandra innan de alla tre blir bjudna på ett cocktailparty i det stora och lite skrämmande huset utanför stan. Men när de är där upptäcker de att det bara är de tre som är bjudna. Den kvällen ger deras mystiske värdar, Rowena och Pitte, ett förslag: om de under en viss tid lyckas hitta de tre nycklar som håller tre prinsessor fångna kommer de bli rikt belönade. Malory, Zoe och Dana tackar ja till uppdraget och Malory blir den första som ska finna en av nycklarna. Det är också Malory boken handlar om, varje bok i trilogin handlar om en av kvinnorna. De har först svårt att tro på berättelsen om de tre prinsessorna som är byggd på en keltisk legend men de börjar allt mer tro på den... och mer vill jag inte säga!

Det är ganska svårt att recensera en bok som jag inte har läst ut än. Boken innehåller mycket magi och äventyr, Malorys sökande känns som en spännande gåta och jag vill så gärna få reda på svaret! Boken handlar mycket om Malory under hennes sökande. Hon får sparken på galleriet hon jobbade på och hur hon, Zoe och Dana blir allt tätare vänner från att inte ha känt varandra alls. Det var en klasskompis till mig som tjatade att jag skulle läsa trilogin. Hon älskar Nora Roberts och Nyckel-trilogin var hennes absoluta favoritserie. Själv tycker jag att den är bra, men jag skulle inte säga att det är en favorit. Jag är väldigt sugen på att läsa hela serien, den är väldigt spännande! Men sedan tror jag inte att Nora Roberts inte riktigt är min stil.

Vad jag älskar Cornelia Funkes böcker!

Bläckhjärta, drakryttaren, tjuvarnas herre.. alla är de lika underbara. Jag tyckte att det dröjde lång tid mellan de tre böckerna i bläckserien, ca 2 år mellan varje tror jag. Det kanske inte låter så farligt men på två år glömmer man ganska mycket och jag hade allt glömt en hel del om vad som hände i andra boken. Men jag måste säga att det var ett jättebra avslut på en jättebra serie.

När ja precis nu skulle skriva handlingen här så upptäckte jag att jag inte kunde sluta skriva, det händer så mycket i bläckdöd och den handlar om så många personer. Orfeus, Ormhuvud, Violanne den fula, Nötskrikan, Mo, Resa, Maggie, Svarte Prinsen, Ellinore, Darius, Fernoglio, Sotfinger, Farid, Roxanne... så många figurer! Maggie var den man fick känna bäst i första boken, men då var de i vår värld. I trean handlar de om alla de personer jag precis nämnde. Kanske allra mest Mo/Nötrskrikan, Maggies far. Boken han binde som gjorde Ormhuvud odödlig möglar och Ormhuvud möglar likaså. Nu försöker han fånga Nötskrikan i förhoppning att han kan laga boken åt honom och rädda honom från hans eviga ruttnande. Men Nötskrikan har en annan uppgift, han måste hitta den tomma boken skriva de tre orden, för att en gång för alla få Ormhuvud ur världen och rädda folket från deras lidande. Men framförallt för att rädda sin dotter.

Nu funderar jag på vad jag kan skriva mer om boken, handlingen gjorde jag som sagt kortfattad nu, nästan för kortfattad. Första boken tror jag att jag läste när jag gick i fyran, andra när jag gick i sexan och tredje nu när jag går i åttan. Och Klara hade då redan börjat på Bläckhjärta i kanske trean, fast hon avslutade den förstås aldrig, jag har sett att bokmärket fortfarande ligger i någonstans i mitten. Men jag tror att det är en bok som många åldrar kan läsa, lågstadie, mellanstadie, högstadie... De tydligaste minnena jag har från första boken är Sotfinger som står utanför Ellenors hus och gör vackra eldkonster. Den andra, när Sotfinger kommer till Mo och Maggie mitt i natten och Maggie får reda på allt. Den tredje är Ellinors stora bibliotek som jag alltid varit så avensjuk på, fast det inte ens finns på riktigt.