Längtan till Engelsfors

Det var med skräckblandad förtjusning jag började läsa Eld. I ett år hade jag väntat på att få återvända till Engelsfors, stadens magi, de utvaldas problem och de olösta gåtorna. Samtidigt var jag tveksam till om Eld faktiskt skulle kunna leva upp till Cirkeln. Det är ju en bok som är näst intill omöjlig att matcha. Men det gjorde den, och den var till och med bättre.

Ni kan läsa Elins fantastiska recension från i onsdags så förstår ni vad jag tycker, jag håller med om varenda ord. Men vad är det som gör Cirkeln och Eld till så himla bra ungdomsböcker? Vad är det som får oss och alla andra bokbloggar och boktipsare i allmänhet att hela tiden pusha dem? Vad får de att läsas av både barn, ungdomar och vuxna och uppskattas lika mycket av alla?

För det första tror jag att det beror på blandningen av den vanliga världen och den övernaturliga. Det är inte två olika världar med en port emellan som skiljer de åt. Istället går de in i varandra och om magin plötsligt visar sig så blir det inte konstigt och överdrivet. Det känns naturligt. De utvaldas vardagsliv blandas med deras magiska ritualer och kamper mot fienden. För det andra är det inte bara ett problem som ska lösas i serien, allt kretsar inte kring hur världens undergång ska förhindras. Lika viktigt är hur Anna Karin ska få sin mamma att ta tag i sitt liv, hur den sektliknande organisationen Positiva Engelsfors ska förhindras att värva fler medlemmar och hur de utvalda ska kunna lära sig att lita på varandra och samarbeta.

Sedan tror jag också att vi dras till berättelsen eftersom det inte är uttalat vem eller vad som är fienden. Det är inte svart eller vitt vilka som är onda eller goda. Fienden är odefinierad och som läsare kan man börja lita på en person som sedan visar sig vara fienden. Man kan inte förutse vad som ska hända, utan överraskas hela tiden, och det tror jag ger just den där känslan av att inte kunna sluta läsa.

Ni kanske har helt andra tankar om vad som är så speciellt med böckerna, men någonting är det i alla fall som får de att läsas och älskas även av de som vanligtvis inte läser fantasy.