Inte på riktigt inte på låtsas

Minns ni Johanna i boken Jag finns? Nu har författaren Maja-Maria Henriksson skrivit en fristående fortsättning. I Inte på riktigt inte på låtsas, som den heter, är Johanna snart 17 år. Vedin och allt som hände i skolan ligger bakom henne. Men hennes mamma har träffat en ny man som hatar Johanna över allt annat. Snart är inte ens hennes hem en trygg punkt längre. Istället klamrar sig Johanna fast vid Jens. Jens som inte liknar alla andra, som är fri. Men Jens har en annan mörkare sida som Johanna vägrar att se.

Vad kan Johanna råka ut för som är värre än det som redan hänt? Det undrade jag när jag fick höra talas om fortsättningen. Det är inget happy ever after vi får se i Inte på riktigt inte på låtsas. Johannas kamp fortsätter. Det blir nästan värre med föräldrar som inte bryr sig, destruktiv pojkvänn, och omvärlden som inte ser. Johanna själv är för trasig för att i huvud taget vilja ta emot den hjälp som erbjuds. Det låter kanske bara hemskt hemskt hemskt och det är det också. Men språket är vackert och målande och gör berättelsen så mycket mer personlig. Därför kan jag inte heller kalla denna boken överdriven, bara plågsamt verklig.

Annorlunda

"Årets häftigaste bok" står det med stor bokstäver på antologin Annorlundas baksida. Jag kan inte riktigt förstå hur en bok med ungas texter om att vara mobbad, homosexuell eller kanske ha en egen stil kan vara häftig. Intressant och viktig kanske, men häftig nja.

I boken finns också konstiga bilder eller så kallade markörer. Det är nu det "häftiga" kommer, när jag visar upp bilderna i webbkameran visas ett helt annat foto eller t ex en film. Denna Augmented Reality tekniken är häftig visst, men jag blir inte imponerad. Vad jag däremot blir imponerad över är ungdomarnas texter, dikter och teckningar. Att vara annorlunda kan innebära många olika saker, något jag också märker när jag börjar läsa. Allas berättelser fångar mig på sitt sätt och att få läsa om varje person i frågerutan gör att berättelsen känns mycket verkligare. Personligen hade jag nog tyckt det var bättre om de visade upp bilderna direkt istället för markörerna men trots det tycker jag att det är en väldigt fin och bra antologi!

Testa något nytt

När jag gör en recension måste jag alltid ha boken vid mig, bläddra genom den, undersöka omslaget noggrant som om det skulle berätta något för mig. Nu har jag inte boken här, den finns kvar i Sverige och jag befinner mig i London. Boken jag tänkt recensera är den lättlästa versionen av Joyce Carol Oates bok Svart flicka, vit flicka.  

Som tur var gjorde boken ganska starka intryck, inte handlingen utan mer hur den var skriven. Jag inte läst så mycket lättläst. Jag föredrar för det mesta orginalen, hur krångliga och svåra de än är att läsa. Men man måste testa något nytt. Lättläst här var inte rätt för mig, handlingen grep aldrig tag i mig utan blev istället en lång redogörelse.

Handlingen i korta drag.  Genna och Minett blir rumskompisar när de börjar på college, Genna är vit och Minett är svart. Genna gör tydliga försök att bli vän med Minette men Minette visar tidigt att hon inte vill ha några vänner. Efter en tid utsätts Minett för rasistiska hot och något senare dör hon i en hemsk brand. Femton år senare är Genna vuxen och hon börjar skriva om hennes förflutna...

Lättläst är perfekt om man bara vill få historien berättad för sig. Det är bra att det finns böcker som är omskriva till lättlästa men jag tror inte det passar mig, dessutom var det för många lösa trådar. Vem skickade hoten? Jag har ingen aning!  Något jag däremot skulle vilja testa är att läsa en bok där originalet är skrivet på ett lättläst sätt. Det får bli nästa "testa något nytt" grej.

Jag finns

"Hjärtat är en muskel som aldrig vilar.

Det arbetar varje dag, natt timme, minut, sekund.

Tänk om det slutar?

Tänk om det bara väljer att stanna?

Då finns man inte längre."

Utdrag

Johanna blir misshandlad av två killar i skolan så fort de får ett tillfälle. Alla tjejerna tycker att Johanna är knäpp. Lärarna tittar åt ett annat håll och hennes mamma är värst. Den tunga röran av hopplöshet får Johanna att glömma varför hon vill leva. Det enda hon har är sin lillebror och doften av vanilj. Hon är för feg för att ta sitt liv. Även om hon önskar att hon vore död hoppas hon att allt någon gång kommer ordna sig.

Jag finns är det starkaste jag läst inom ungdomskategorin i år. Detta var en bok som riktigt stack i hjärtat och den är verkligen värd att läsa. Känslan av att allt är hopplöst, att Johanna aldrig kommer kunna resa sig och ta sig ur skiten tyngde mig hela tiden. Boken är absolut värd ett pris av något slag. Den var inte överdriven, den blottade snarare Johannas tankar, känslor och upplevelser på ett sådant sett att man nästan kände sig som Johanna.