Imaginary girls

Imaginary Girls är en berättelse om systrarna Ruby och Chloe. Ruby är storasystern som alla älskar och som Chloe alltid sett upp till. En natt nere vid reservoaren hittar Chloe sin vän, London, död i en båt. Efter händelsen lämnar hon staden och sin syster bakom sig. När hon kommer tillbaka är allt som vanligt igen, precis som det var innan. London lever och ingen har någonsin märkt att hon varit död. Hur har hon lyckats återuppstå från de döda? Chloe förstår snart att hennes syster haft ett finger med i spelet och att Ruby har mer hemligheter än hon någonsin kunnat ana.

Det här är minst sagt en magisk berättelse. Ett starkt systerskap, en magisk reservoar och en stad där allting kan hända. Det är vackert skrivet men oerhört frustrerande. Jag ville ha svar men istället fick jag gissa mig till stora delar av historien. Jag hade också svårt för huvudpersonen Chloe, som var så passiv, inte sökte efter svar och hela tiden skulle beskriva hur fantastisk hennes syster var. Ändå kan jag inte förneka att det är en spännande bok. Magiskt, surrealistiskt och nästan omöjlig att sluta läsa. .

En man med många talanger

Tom Ripley är en psykopat. Det räcker för att fascineras av Patricia Highsmiths klassiska deckaroman En man med många talanger. Mr Ripley åker till Italien med uppdraget att få hem rikemanssonen Dicke Greeleaf till USA. I Italien blir han snabbt vän med Dickie och fascineras av den rika och bekväma livsstilen. När han efter några månader upptäcker att Dickie börjar tröttna på hans sällskap ser han bara en enda lösning. Att mörda honom och ta över hans identitet.

 Med spänning följer jag, inte morden, utan Ripleys tankegångar och komplexa karaktär. Hur han mördar, ljuger och manipulerar utan samvete, och hur den godtrogna omgivningen accepterar allt han säger. Hela romanen osar 50-tal och får mig att längta till Italiens alla städer. För ovanlighetens skull är det underhållande att läsa om mord. Plötsligt finner jag mig själv helt inne i händelseförloppet och bläddrar ivrigt för att få reda på Mr Ripleys nästa drag. Jag vet inte om jag sympatiserar med eller ogillar Mr Ripley, jag bara fascineras. Det är ingen tvekan om att jag kommer fortsätta läsa om den minst sagt underliga Mr Ripley.

Miss Peregrine kommer tillbaka!

I somras läste jag Ransom Riggs Miss Peregrines home for peculiar children, en bok som fick en att rysa av både obehag och den magiska stämningen. Det som jag gillade mest med berättelsen om det övernaturliga barnhemmet var alla de fina vintagefotografierna som fanns med i boken på de magiska barnen. Från början hade författaren tänkt göra en fotobok av alla bilder han hittat på olika marknader över hela USA, men så kom plötsligt berättelsen till honom och han bestämde sig för att det skulle bli en roman.

Även om boken var väldigt bra blev jag besviken över det öppna slutet och lämnandet av alla karaktärer precis när man börjat lära känna dem. Men nu är det klart att det kommer en andra bok om Miss Peregrines barnhem! Den kommer ut på engelska den 14e januari 2014 och förväntas vara översatt och utgiven samma år i Sverige. Andra boken kommer börja där den första slutade, år 1940. Denna gång kommer Jacob fly den wailsiska ön tillsammans med sina nya vänner för att åka till London, där de träffar Miss Peregrines bror som ska hjälpa dem att fortsätta reda ut mysteriet. Jag längtar otroligt mycket efter andra delen, inte minst för att veta hur det kommer gå för Jacob men också efter alla nya vintagefotografier boken kommer innehålla.

Nästa år beräknas också Tim Burtons film av boken komma på bio!

Ny ungdomsthriller!

För två år sedan kom Ursula Poznanski ut med den hyllade ungdomsboken Erebos som handlar om hur ett hemligt dataspel sprids mellan eleverna på en skola och tar över deras liv. Ursula Poznanzki ger nu ut en ny ungdomstrhiller, Saeculum. I denna historia är det ett rollspel som griper tag om ungdomarna, ett livsfarligt rollspel som kommer bli deras död. Efter att ha sett denna trailer är det omöjligt att inte känna både lite rädsla och längtan efter att läsa boken. Den går att köpa och beställa från och med den 15e april!

Blodsmagi!

När Sillas föräldrar blir brutalt mördade slås hennes liv i spillror. Men när hon hittar en bok om magi inser hon att mysteriet kring deras mord är mycket farligare än hon kunnat tro. Tillsammans med sin nya granne Nicholas börjar Silla utforska magin. När konstiga saker börjar hända i deras närhet anar de att mördaren är ute efter dem, snart blir det en dramatisk kamp mellan mäktiga krafter, blod och ritualer.

Det tog ett tag för handlingen att ta fart i Blodsmagi, men när den väl kom igång var jag redan fast. Berättelsen blev dubbelt så bra av att handlingen berättades ur både Silla och Nicholas perspektiv. Mellan kapitlen förekom också utdrag ur mördarens dagbok vilket knöt ihop alla trådar så otroligt effektfullt. Vad jag mest älskade med blodsmagi (förutom den röda, sametsklädda ryggen) var själva magin. I många böcker skönmålas ofta magin, men i Blodsmagi framställs den som smutsigt, farlig och något som gör magikerna galna. Det var inget man åtrådde men trots det en ingrediens berättelsen inte klarat sig utan. Riktigt bra!

Vårens stora thriller?

Låter namnet Erbos bekannt? Jag hoppas att ni inte redan glömt namnet på en av förra årets bästa böcker. Det var en bok som lyckades fånga mig totalt och jag blev nästan lika beroende som ungdomarna i boken. Nu verkar det som att författaren Ursula Poznanski är aktuell med ännu en bok på svenska! 

En känsla säger mig att detta är en bok att hålla koll på. Saeculum som den heter släpps i april. Den verkar vara en thriller i Erebos anda. Men den här gången handlar det inte om dataspel utan rollspel. Författaren har redan visat sig vara en mästare på att bygga upp en ryslig thrillerstämning, och jag känner på mig att denna kanske till och med kommer bli bättre än Erebos. Höga förhoppningar här alltså. Dessutom bara älskar jag omslaget! 

Här kan ni läsa mer om handlingen och boken! 

Böcker i Greveholms anda!

Mysteriet på Greveholm måste vara den populäraste julkalendern genom tiderna, och jag förstår verkligen varför! Trots att jag bara var ett år när den visades första gången är det den julkalender jag sett om flest gånger. Nu när den är aktuell igen tänkte jag att det kunde vara kul med böcker i liknande stil. Jag har försökt hitta böcker som på ett eller annat sätt påminner om Greveholm, alla passar utmärkt som jullovsläsning om du frågar mig!

Mysteriet på Greveholm har ett stänk av Harry Potter i sig, kanske är det därför jag tycker om den så mycket. J.K Rowlings bok The Tales of Beedle the Bard innehåller små sagor om magi hämtat ur Harry Potters värld.

Maria Gripes böcker har alla det där mystiska. Speciellt Glasblåsarens barn, tycker jag alla borde läsa! Spökriddaren och hans väpnare påminner mycket om Greveholm, där 

karaktärerna består av en pojke och en bunt spöken.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn innehåller udda karaktärer, övernaturliga inslag och en alldeles egen sorts humor.

Ögat över månskäran är en sådan bok jag vill tipsa om i alla sammanhang. Men finns ju en anledning varför. Här finns stora slott, magiska krafter och massa annat!

Den hemliga trädgården är en barnboksklassiker som passar alla! Den utspelar sig i ett stort slott och är helt magisk utan att innehålla någon magi!

Besynnerliga barn och kusliga miljöer

När jag först hörde talas om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förstod jag direkt att detta skulle bli en favorit. Jag ville hela tiden berätta för folk hur bra  boken var, men fick hela tiden påminna mig själv att jag faktiskt ännu inte läst den. Kanske berodde denna kärlek-vid-första-ögonkastet-upplevelse på att jag alltid dragits åt de lite magiska böckerna. Där de magiska väsnen inte tar överhand utan lämnar plats åt gåtor och det oförklarliga.

Jag blev inte heller besviken när jag läste den, snarare ännu mer förälskad. Hela boken går att sammanfatta med ordet oförutsägbar. Ofta brukar jag ha en föraning vad som ska hända, hur en bok kommer sluta eller vad som är svaret på de stora hemligheterna. Här hade jag inte den blekaste aning. Det gick en kuslig stämning genom hela boken med de dystra miljöerna, de besynnerliga barnen och de konstiga fotografierna. Trots att boken var väldigt härlig under vissa delar, fanns den kusliga känslan alltid i bakgrunden. Boken har en egenhet som inte går att sätta fingret på, det är också detta som gör den så himla fantastisk.

Som ni kanske vet ska boken bli film av Tim Burton, jag kan riktigt se dessa besynnerliga karaktärer förvandlas till Burtons udda figurer. Historien är i trygga händer. Om ni är nyfikna på bokens handling tycker jag att ni ska läsa Hannas recension av boken!

(Shape)shift(er)

Olivia och Katie brukade vara bästa vänner. Men efter en händelse drar sig Olivia undan från Katie och alla andra kompisar. Hon väljer att bli skolans onsynliga medan Katie tar tronen som skolans populära. När en ny tjej, Miranda, börjar på skolan blir hon snabbt Katies bästa vän. Men något är konstigt med Miranda. Hon börjar bete exakt som Katie, klä sig som henne och prata som henne. Kort därefter dör Katie. Alla verkar tro att det är en olycka men Olivia vet att Miranda är inblandad.

Shift gav mig rätt blandade känslor. Den thrillerliknande historien är verkligen spännande. Handlingen är full av överraskande twister, kärlek och mysterier. Men när Katie är död börjar Miranda att umgås med Olivia och det känns som att hela handlingen är påväg att upprepas. Då börjar boken kännas seg och det är svårt att inte bli smått irriterad på Olivia som inte förstår vad Miranda gör med henne. Men jag ska inte ge er en alltför dålig bild av boken. Under större delen satt jag faktiskt med bankande hjärta och när den närmade sig slutet sträckläste jag. Det är ingen fullpoängare, men helt dålig är den inte heller. 

Längtan till Engelsfors

Det var med skräckblandad förtjusning jag började läsa Eld. I ett år hade jag väntat på att få återvända till Engelsfors, stadens magi, de utvaldas problem och de olösta gåtorna. Samtidigt var jag tveksam till om Eld faktiskt skulle kunna leva upp till Cirkeln. Det är ju en bok som är näst intill omöjlig att matcha. Men det gjorde den, och den var till och med bättre.

Ni kan läsa Elins fantastiska recension från i onsdags så förstår ni vad jag tycker, jag håller med om varenda ord. Men vad är det som gör Cirkeln och Eld till så himla bra ungdomsböcker? Vad är det som får oss och alla andra bokbloggar och boktipsare i allmänhet att hela tiden pusha dem? Vad får de att läsas av både barn, ungdomar och vuxna och uppskattas lika mycket av alla?

För det första tror jag att det beror på blandningen av den vanliga världen och den övernaturliga. Det är inte två olika världar med en port emellan som skiljer de åt. Istället går de in i varandra och om magin plötsligt visar sig så blir det inte konstigt och överdrivet. Det känns naturligt. De utvaldas vardagsliv blandas med deras magiska ritualer och kamper mot fienden. För det andra är det inte bara ett problem som ska lösas i serien, allt kretsar inte kring hur världens undergång ska förhindras. Lika viktigt är hur Anna Karin ska få sin mamma att ta tag i sitt liv, hur den sektliknande organisationen Positiva Engelsfors ska förhindras att värva fler medlemmar och hur de utvalda ska kunna lära sig att lita på varandra och samarbeta.

Sedan tror jag också att vi dras till berättelsen eftersom det inte är uttalat vem eller vad som är fienden. Det är inte svart eller vitt vilka som är onda eller goda. Fienden är odefinierad och som läsare kan man börja lita på en person som sedan visar sig vara fienden. Man kan inte förutse vad som ska hända, utan överraskas hela tiden, och det tror jag ger just den där känslan av att inte kunna sluta läsa.

Ni kanske har helt andra tankar om vad som är så speciellt med böckerna, men någonting är det i alla fall som får de att läsas och älskas även av de som vanligtvis inte läser fantasy.

Eld

Det är med trötta ögon som nästan går i kors som jag sätter mig framför datorn för att recensera Eld. Den bok jag väntat på i ett år och nu suttit uppe halva natten för att läsa ut. Nej, inte för att jag måste, utan för att det helt enkelt inte går att sluta. När Cirkeln kom ut förra våren skrev jag som ni nog kan gissa bara positivt och den här recensionen riskerar att bli minst lika lyrisk, för det finns inget dåligt att säga.

Aldrig hade jag trott att jag skulle längta så efter att få komma tillbaka till en liten bruksort uppe i Bergslagen, om så fiktivt. Ändå är det med lycka pirrande i magen som jag återvänder till Engelsfors. De utvalda är tillbaka på skolan, men det är inte demoner och mystiska krafter de möts av den här gången. Utan något av helt annan karaktär, nämligen Positiva Engelsfors. En ny förening med en positiv anda, vars budskap snabbt sprider sig bland ungdomar, vuxna och alla möjliga sorters människor. De bär gula pikétröjor och verkar tro att allt löser sig så länge man tänker positivt. Skymd bakom den allt mer sektliknande föreningen växer sig något mörkare och ondare. Men hur ska De Utvalda kunna förhindra apokalypsen när de inte vet vem som är deras fiende?

Fantastisk. Lika bra att använda superlativen direkt. Karaktärerna, språket, miljön, det är precis lika briljant som i Cirkeln. Men det är annorlunda i Eld, lite bättre till och med, man riktigt känner hur berättelsen växer under bokens gång. Blir något mer, mindre som "Cirkeln" mer som en egen värld. Vad jag gillade mest var kanske hur spänningen sakta byggdes upp. Att man inte visste vem som var fienden, det kunde vara alla eller ingen. Men också att få se hur relatonerna mellan De Utvalda utvecklades. Det var inte bara de som lärde känna varandra bättre utan jag gjorde det också. Hade aldrig kunnat hoppats på en sådan här bra fortsättning. Om ett år kommer Nyckeln!

Rör mig inte

Rör mig inte är ett spännande kärleksdrama i ett dystert framtidssamhälle. Huvudpersonen Juliette har varit inlåst så länge hon kan minnas. I hela sitt liv har hon blivit hatat på grund av sin förmåga, att döda den person som rör henne. Samhället styrs nu av "Återetablissemanget" som de kallar sig. En liten grupp som lever i överflöd medan de förtrycker och svälter sin befolkning. När ledaren får reda på Juliettes förmåga vill han använda henne som vapen för att krossa revolutionärerna. Juliett hatar styret och det gör också Adam, en kille hon lärde känna i sin cell. Med hans hjälp försöker hon fly undan sitt öde, men inget är som det verkar.

Redan från första sidan var jag som förälskad i den här berättelsen. Den går direkt in på handlingen och slösar inga sidor på långa beskrivningar, det rappa språket gör bara historien mer fängslande. Personligen är jag svag för både dystopier och personer med övernaturliga krafter, därför kunde jag inte sluta tänka på hur berättelsen skulle sluta. För den var långt ifrån förutsägbar, helt plötsligt kunde den ta en helt annan vändning än man trott och den slutade aldrig överraska. Detta är en bok även för er som inte gillar dystopier annars. Dess lättillgänliga språk, kärleken och spänningen borde få vem som helst att fasta för den här boken. Läs!

Kaninhjärta!

Mary och Anne är tvillingsystrar och bästa vänner. De är så lika att det är svårt att skilja de åt, men inuti är de helt olika. Mary har svårt att se meningen med livet, blir glad av att knäcka människor och är inte rädd för att testa nya saker. Anne är mer lugn och är den som alltid har varit mer ansvarstagande av de två. Tillsammans utgör de även ett medium, Anne kan se andar och Mary låter dem tala genom att låna ut sin kropp. Under en sommar kommer de av en slump i kontakt med en medial grupp som söker efter en liten flicka. Sökandet tar upp den största delen av sommarlovet och ju större plats det övernaturliga tar i deras liv, desto snabbare börjar Mary och Anne glida ifrån varandra. Mary har svårare att se livets ljuspunkter och Anne oroar sig konstant över att Mary ska ta sitt liv.

Det var inte helt lätt att börja läsa den här boken. De övernaturliga inslagen kom så plötsligt och jag förstod inte vad det var. Det känns som om jag vill ha någon sorts bakgrundsinformation om vad ett medim är och hur allt började för Mary och Anne. För nu kunde jag inte riktigt ta till mig det som hände i början, och det kändes som om jag befann mig utanför berättelsen.

Men efter ungefär en tredjedel av boken tycker jag ändå att den kom igång och levde upp till mina förväntningar och blev precis så obehaglig och spännande som jag läst att den skulle vara. Berättelsen blev mer levande när fler karaktärer kom in och den kunde börja berättas på rikigt. Något som jag verkligen gillade var beskrivningen av hur Mary och Anne börjar glida ifrån varandra. Hur deras syskon-och vänskap får en spricka, som växer till en avgrund och hur de inte längre står varandra lika nära. De övernaturliga inslagen blir också bättre beskrivna och i slutet har man en bra bild av vad ett medium är och hur en medial grupp arbetar.

Läs vår intervju med Christin Ljungqvist här!

Ny serie av Anne Cassidy!

I juni kommer en ny bok av Anne Cassidy ut på svenska! Jag har sträckläs alla hennes tidigare böcker som är den typen av historier som kryper under huden. När den nya boken heter Tid att dö får jag känslan av att detta kan vara en lika obehaglig, spännande och gripande berättelse. 

Rose Smith har inte sett sin styvbror Joshua på fem år, inte sen hennes mamma och hans pappa försvann. Till slut ska Rose och Joshua träffas och hon är övertygad om att han vill återuppta sökandet efter de försvunna föräldrarna. Rose är däremot väldigt tveksam till att gräva i det förflutna, hon har för längesen gett upp hoppet att de ska återfinnas.

När Rose är på väg för att träffa Joshua blir hon vittne till ett knivmord på en kille i hennes skola. Bara ett par dagar senare blir hans flickvän också knivmördad och Rose hittar hennes kropp på kyrkogården. Polisutredningen går långsamt och Rose tar saken i egna händer. Medan hon försöker reda ut vem som mördat killen och tjejen, fortsätter Joshua jakten på deras föräldrar. Och de är helt ovetande om att deras jakt leder dem till mördarens anteckningar och att de till slut kommer ett steg närmare sina föräldrar ...

Låter hur bra som helst tycker jag, kanske att den till och med kan slå Besatt. Tid att dö är dessutom första delen i en thrillerserie och trots att jag inte brukar läsa den typen av serier kan det här bli något riktigt annorlunda och bra. Längtar! 

City of Fallen Angels

Jag hade lovat mig själv att aldrig läsa City of Fallen Angels. Det är sant! The Mortal Instruments är min favoritserie och jag ville för allt i världen att den skulle fortsätta att vara det. Tredje boken, City of Glass, har det perfekta slutet och därför förstod jag inte vad en fjärde bok skulle vara bra för. Men, en kompis övertalade mig att läsa City of Fallen Angels och nu kan jag inget annat än tacka henne.

Precis som de tidigare böckerna är den här full av action och överraskningar. Att jag tyckte så mycket om den var mest på grund av min nördighet till serien. Det var kul att återse alla underbara karaktärer och se hur deras liv fortsätter. Eftersom "The Mortal War" är över, är boken egentligen helt onödig och jag håller fast vid att City of Glass har det perfekta slutet. Ändå tyckte jag att storyn höll och efter fyra böcker har den ännu inte tappat måttet!

Femte delen City of Lost Souls kommer ut i maj. Jag vill även läsa Clockwork Angel som är första delen i Cassandra Clares andra serie The Infernal Devices. Om ni ännu inte läst den här serien, gör det!

De vassa tändernas skog

Jag inledde 2012 med att läsa en dystopi. Jag trodde att De vassa tändernas skog skulle vara mer fantasy men till min förvåning var det istället en läskig framtidsvision. En underlig smitta spred sig mellan människorna och de är nu "Oheliga" en sorts zombie vars ända mål är att utrota människorasen.

Huvudpersonen har ingen aning om hur världen såg ut innan smittan. Mary har alltid levt i en liten by som skyddar sig från de oheliga genom ett stort stängsel. Byn styrs hårt av kyrkan och deras ända mål är att hålla människosläktet vid liv. Därför blir Mary bortlovad till hennes barndoms vän Harry, medan hon i hemlighet är förälskad i hans bror Travis. En kväll upptäcker hon fotspår som leder in till byn från utsidan. Det är då hon möter Gabrielle. Gabrielle bevisar att det finns andra människor där ute och Marys börjar åter drömma om havet, det okända och möjligheten till ett annat liv.

De vassa tändernas skog överraskade mig totalt och den första halvan läste jag i ett sträck. Själva idén om smittan och muterade människor är inte ny men den historia Carrie Rayan skapat av det gör den till något helt annat. Först och främst är den läskig, hela bilden hon målar upp av de oheliga och skräcken för att bli biten är skrämmande. Sedan innehåller den alla ingredienser som behövs, kärlek, äventyr och vänskap. Det är ingen unik historia som Hungerspelen men inte desto mindre underhållande. Ett hett tips till alla er dystopiälskare!

Andra delen De dödas strand utkommer i april! 

Bokprat på Palatset!

I söndags jobbade jag på Palatset och då kom författarna Lena Ollmark och Mats Vänblad till Röda Rummet. Jag och en tjej som heter Anna som också är med i Palatsets Bokargrupp höll i intervjun. Lena och Mats har länge jobbat med att skriva men just nu håller de på med en serie om spökhistorier från den mystiska staden Krabbsjögrund. De har skrivit fyra böcker i serien hittills; Spökskeppet Vallona, Kapten Svarteks grav, De dödas källa och Hängd mans ö. Vi pratade mycket om skräck och spökhistorier och hur vissa historier lever kvar, hur det kommer nya och hur det egentligen kanske är samma tema i de som berättas nu och de som berättades för väldigt länge sedan.

Böckerna riktar sig till barn mellan 8 och 12 år och är perfekta julklappar för den som älskar spökhistorier! Nästa år kommer femte boken i serien ut och de håller på och skriver den sjätte just nu.

City Of Ashes

The Mortal Instruments är en sådan serie man blir helt besatt i. När man inte läser den går det knappt att tänka på något annat än Clary, Jace, Simon, Downworlders, Shadowhunters och den onda Valentine. Som Stephenie Meyer skriver om serien: "... a story world that i love to liv in ..." Så sant! 

Andra delen City Of Ashes påminner mycket om ettan. Ett av The Mortal Instruments blir stulet av Valentine som planerar att framkalla en armé av demoner för att störta The Clave. Den är inte lika bra som ettan, det kändes som en typisk mellan bok även om det var mycket spännande scener och överraskningar. Ettan är så klart svår att slå, då det är en av de bästa paranormalböckerna jag läst. Jag tycker ändå att City Of Ashes håller måttet och jag tror att tredje delen City Of Glass kommer att vara helt suverän. 

Nu hoppas jag bara på att serien ska bli översatt, förlagen måste vara dumma om de missar en succé som denna. 

Här kan du läsa mer om handlingen! (Vill inte spoila)

Jokern

Markus Zusak känner de flesta till som författaren till den hyllade Boktjuven. Men han har också skrivit en hel del annat. Boken Knock Out om en stökig kille höll inte alls samma mått och jag trodde att Jokern skulle vara i ungefär samma stil. Men inte, Jokern får mig än en gång att minnas varför Marcus Zusak betraktas som en av dagens största ungdomsförfattare.

Den handlar om nittonåriga Ed. Han kör taxi olagligt och är en äkta nobody (smått Taxidriver inspirerat känns det som). Han är kär i sin bästa vän Audrey och hans enda sällskap är hans illaluktande hund. En dag råkar han förhindra ett bankrån och några dagar senare får han ett kort på posten. Kortet är ruter ess, och på det står tre adresser nedskrivna. Ed kollar upp platserna och inser att människorna som bor där på ett eller annat sätt behöver hans hjälp. Allteftersom Ed hjälper människorna får han nya kort och ledtrådar. Men vem är det egentligen som skickar korten?


Det här är varken Boktjuven eller Knock out utan en perfekt blandning av dem båda. Jag älskar Zusaks smarta och humoristiska sätt att berätta, hur han lyckas så bra med karaktärerna, miljöerna och spänningen. Det här är något utöver det vanliga och liksom Boktjuven är det en bok jag kan rekommendera till både ungdomar och vuxna. Läs den!

Hjärtat Power Off

När Sofie förlorar sin pappa förändras allt. Hennes mamma som bara jobbar märker inte förändringen hos Sofie. Hur hon börjar umgås med ett nytt gäng och ge sig in på farligare banor. De finns de som fortfarande inte har förlorat hoppet om Sofie, de som fortfarande tror på henne, men Sofie har slutat tro på sig själv. Hon hamnar i en helt ny värld av langning och droger, ett system där det inte verkar finnas någon utväg.

Hjärtat Power off är en enkel men bra spänningsroman som är kort och snabbt berättad. Det enda negativa tycker jag nog var att den ibland kunde vara lite för deppig, men om man bortser från det är det definitivt en spännande läsupplevelse med puls. Schygge skildrar det bra om hur lätt det är att hamna i skiten och hur svårt det är att ta sig ur.  En riktigt bra ungdomsroman!

Missa inte heller vår intervju med författaren!