Min första Murakami

Höstens stora läsprojekt har varit att läsa min första roman av Haruki Murakami och nu är Kafka på stranden äntligen utläst. Ibland blir det bara så att det tar många månader att läsa en bok trots att man gillar den väldigt mycket. För mig gäller det ofta böcker som har en ganska komplicerad eller annorlunda handling eftersom det är mycket att smälta hela tiden under läsningen. Detta betyder inte att boken inte kan vara spännande på samma gång. Kafka på stranden var otroligt spännande och det var omöjligt att förutse vilken vändning historien skulle ta.

Berättelsen består till en början av tre parallellhistorier som alla utspelar sig i Japan. Vi får vi möta den annorlunda gamla mannen Nakata som kan tala med katter, den 15-årige Kafka som rymmer hemifrån men också ta del av gamla dokument och intervjuer som beskriver en händelse när massa barn utan anledning bara svimmade i skogen i slutet av andra världskriget. Ju mer man läser desto mer förstår man att alla tre historier på olika sätt hänger samman. I slutet knyts det mesta ihop och läsaren lämnas bara med ett par spännande olösta gåtor.

Jag började läsa i tron att Haruki Murakami skulle skriva väldigt svårt och överdrivet poetiskt. Men språket flyter lätt fram och det visade sig att en bok kan vara väldigt enkel och poetisk på samma gång. Karaktärerna var otroligt varierade; allt från helt galna och surrealistiska till gråa och vardagliga, vilket gav ett otroligt djup till berättelsen. Det är omöjligt att inte känna lust efter att läsa en till Murakami så snart som möjligt efter denna läsupplevelse. Vilka av hans böcker skulle ni rekommendera att läsa förutom Kafka på stranden?

En man med många talanger

Tom Ripley är en psykopat. Det räcker för att fascineras av Patricia Highsmiths klassiska deckaroman En man med många talanger. Mr Ripley åker till Italien med uppdraget att få hem rikemanssonen Dicke Greeleaf till USA. I Italien blir han snabbt vän med Dickie och fascineras av den rika och bekväma livsstilen. När han efter några månader upptäcker att Dickie börjar tröttna på hans sällskap ser han bara en enda lösning. Att mörda honom och ta över hans identitet.

 Med spänning följer jag, inte morden, utan Ripleys tankegångar och komplexa karaktär. Hur han mördar, ljuger och manipulerar utan samvete, och hur den godtrogna omgivningen accepterar allt han säger. Hela romanen osar 50-tal och får mig att längta till Italiens alla städer. För ovanlighetens skull är det underhållande att läsa om mord. Plötsligt finner jag mig själv helt inne i händelseförloppet och bläddrar ivrigt för att få reda på Mr Ripleys nästa drag. Jag vet inte om jag sympatiserar med eller ogillar Mr Ripley, jag bara fascineras. Det är ingen tvekan om att jag kommer fortsätta läsa om den minst sagt underliga Mr Ripley.

Månadens novell:

Elin har läst: Blink blink med stjärnan av Ingrid Olsson.
Blink blink med stjärnan består av åtta olika berättelser om åtta olika barn. Med Ingrid Olssons enkla och berörande språk ger varje berättelse en kort inblick i barnens liv. Ett tydligt tema i boken är relationen mellan barn och föräldrar eller vuxna. Det är missbruk, styvpappor och outtalade känslor. Även om jag inte berördes lika djupt som i Önska bort önska nytt tycker jag att detta var en fin samling noveller. Som alltid älskar jag hur Ingrid Olsson kan uttrycka så mycket känslor genom att säga så lite, otroligt skickligt skriven!

Hanna har läst: Spelreglerna av Jonas Karlsson

Spelreglerna är en novellsamling av Jonas Karlsson bestående av 11 noveller. Novellerna skiljer sig mycket från varandra, allt från realistiska skildringar av en man som läser högt för sin fru till den kanske mest absurda novellen om en man vars huvud växer ut på ryggen. Språket varierar mellan alla noveller även om tonen behålls. Jonas Karlsson experimenterar med enstaka ord och korta meningar i novellen Spelreglerna, men tar ut de mer litterära svängarna i den längsta novellen Fakturan där huvudpersonen plötsligt börjar faktureras för allt det han upplevt i sitt liv. Tidigare i år läste jag Den perfekta vännen som var hans tidigare novellsamling och absolut lika bra.

Cloud Atlas - boken!

Cloud Atlas var vårens största bioupplevelse för mig. Efter att jag sett den kunde inte tänka på något annat än alla berättelser och livsöden som vävdes samman över en tidsperiod på flera århundraden. Eftersom jag inte kunde få nog bestämde jag mig för att läsa den 530 sidor långa boken på engelska. Nu är jag halvvägs igenom och tänkte ge er en liten rapport. 

För er som inte sett filmen (se den!) är det sex separata historier. Allt från en ung affärsman på 1800 talet som hamnar i ett äventyr mitt ute i stilla havet. Till en grävande journalist som blir utsatt för modförsök i jakten på bevis för en story. En man som blir inlåst på ett ålderdomshem, en framtida konstgjord slavflicka som rymmer för att kämpa på rebellernas sida mot regimen och så fortsätter det. Helt olika berättelser från helt olika tidpunkter i historien och framtiden.

Boken är något helt annat än filmen. Det är samma historia, samma karaktärer men (hittills) inte exakt samma kopplingar. Filmen hoppar mellan de olika berättelserna så att det hela tiden är spännande. Boken kräver dock mer tålamod, engelskan är inte den enklaste, speciellt inte när språket är så detaljrikt. Även om det tar tid och läsa så älskar jag det jag läser. Varje berättelse är uppbyggd på sitt eget sätt. Den ena är skriven som en dagbok, en annan som ett brev och en tredje som ett förhör. Detta har de valt att behålla i filmerna och det gör igenkänningen extra stark. 

Jag önskar att jag fått chansen att läsa boken på svenska innan jag såg filmen. Att jag fått chansen att i lugn och ro upptäcka den här berättelsen och ta boken till mitt hjärta på samma sätt som jag gjorde med filmen. Om man verkligen får den chansen tror jag att boken kan bli en storfavorit. 

Alltings början

Karolina Ramqvists roman har beskrivits som en samtidsroman för 90-talet på grund av de många referenserna till både historiska händelser och platser i Stockholm. Genom till exempel en påslagen tv i bakgrunden får läsaren veta att folkmordet i Rwanda precis börjat och genom promenader på Stockholms gator förstår man hur stadsbilden förändrats.  Men trots att jag själv inte var ung under 90-talet lyckas boken på ett otroligt sätt förmedla en igenkänning om hur det är att vara ung i en storstad och vilka förväntningar som ställs på en.

I  Alltings början möter vi den 15-åriga Saga som precis ska börja gymnasiet i början av 90-talet i Stockholm. Hon har vuxit upp med sin radikalfeministiska mamma som under hela hennes uppväxt präntat in i henne att hon "ska ut och ta för sig" och "aldrig bli ekonomiskt beroende av en man". Första dagen i gymnasiet träffar Saga Pauline som tar med henne runt till olika caféer för att spana efter Stockholms vackraste man, Viktor Schantz. Gymnasieåren tillbringar Saga sedan tillsammans med Pauline på klubbar, fester och caféer. Hon blir snabbt besatt av Viktor Schantz och fast han är dubbelt så gammal som henne dröjer det inte länge tills de börjar träffas. Träffas betyder att Viktor ringer till Saga så fort han vill ha sex. Förhållandet är ojämställt och innehåller inget samtal eller utbyte av något annat än sex. Utåt sett är Saga den feministiska unga tjejen som det går bra för. Efter gymnasiet publiceras hennes krönikor i flera olika tidningar och hon får göra sommarprat i P1. Men hennes egentliga liv överensstämmer inte med hennes riktiga feministiska värderingar. Det enda som faktiskt har betydelse för henne är att Vikor ska tycka att hon är snygg och älska henne som hon älskar honom.

Det finns så mycket som är bra i den här boken : att följa Sagas förändring från 15-åring till 20-åring och allt som händer där emellan, tempot i berättelsen som hela tiden varierar, författarens sätt att ge Saga en sådan realistisk röst och alla karaktärer som Saga möter och som påverkar hennes sätt att se på livet. Det enda som stör mig när jag läser Alltings början är att jag är medveten om att det är en självbiografisk bok. Saga är Karolina Ramqvist. Eftersom Saga redan som 15-åring går på klubbar och vuxenfester, umgås med kända skådespelare, festfixare och regissörer känns det som att det inte skulle kunna vara trovärdigt. Jag vill inte att det ska vara på riktigt eftersom hon lever ett så intressant liv redan som 15 år.

/Hanna

Magikerna

Magikerna var en av januaris största bokhändelser i Sverige och bemöttes av både hyllningar och sågningar. Jag blir en av hyllarna, efter att långsamt läst mig genom Lev Grossmans succéroman kan jag säga att jag har en ny bokförälskelse.

Quentin Coldwater är en högpresterande elev och lite av ett geni. Han går sista året på High School när han hamnar på Bakerbills, ett hemligt college mitt i New York. Quentin som alltid varit hemligt besatt av fantasyromaner och trollkarlstrick visar sig besitta verkliga magiska krafter. När han träffar den begåvade eleven Alice blir de oskiljaktiga och tillsammans med ett gäng andra elever börjar de experimentera med deras magiska krafter.

Magikerna har blivit jämförd med både Harry Potter och Den hemliga historien, och det är precis dessa böcker jag hela tiden kommer att tänka på. Att läsa om Bakerbills ger lite samma känsla som att läsa om Hogwarts, en stark längtan efter att få vara där och läsa samma ämnen och gå i samma korridorer som karaktärerna i boken. Vad jag älskade med Magikerna är att den hela tiden känns så realistisk till skillnad från andra fantasyböcker. Den romantiserade bilden bryts ner av karaktärernas mänskliga känslor. Berättelsen kunde ha varit en parodi på Narnia, men det är hur författaren låtit verkligheten möta fantasin som gör den så trovärdig och underhållande. Ni kommer inte förstå förrän ni själva har läst den, så vad väntar ni på?

Lördag

Lördag av Ian Mc Ewan är en bok som endast utspelar sig under en dag, en lördag den 15 februari 2003. Tidigt på morgonen vid halv 4 väcks hjärnkirurgen Henry Perowne i London av en oväntad och febrig lycka som är omöjlig för honom att förstå. Oförmögen att somna om ställer han sig vid fönstret i sin stora lägenhet och blickar ut över den tysta staden i natten. Det är då, vid den stunden, som konstiga händelser börjar inträffa. Han ser plötsligt ett brinnande flygplan korsa natthimlen och försvinna bakom stadens horisont. Klarvaken sätter han på nyheterna och även om det senare visar sig att det inte var ett terroristplan med målet att sätta staden i lågor blir det startskottet på en dag som i efterhand kommer te sig som en hemsk mardröm.

Efter att Sigge Eklund nämnde den här boken i Alex och Sigges podcast och beskrev det som en bok som man bara måste streckläsa för att den är så bra har den legat överst i min "att-läsa-hög". Tyvärr kände jag inte på samma sätt under bokens första halva. Det var otroligt välskrivet och bra, men vissa delar kändes långsamma och lite tråkiga. Att den bara utspelar sig under en dag förstärker den känslan, för även om nutid värvas med dåtid kan en 30-sidors squach-match få en att ge upp och lägga boken åt sidan. Men, detta förändrades snabbt efter ungefär halva boken då fler karaktärer kom in och boken blev mer händelserik. Sista delen är så mardrömslik att man måste stanna upp och påminna sig själv att man inte är med karaktärerna i det hemska som händer utan endast betraktar allt utifrån.

Lördag blir tillsist inte bara en spännande thriller, den innehåller mycket mer. Det stundande kriget mot Irak är ett ämne som genomsyrar hela boken, från första kapitlet när han förskräckt tror att en terroristattack är på väg, till de stora demonstrationerna under dagen, till hans livliga diskussion med dottern i slutet av boken. Man får även en inblick i Henrys arbete som kirurg när man genom hans tankar får veta passienters historier och öden. Lördag är en bok som är omöjlig att inte uppslukas av.

Den krympande hustrun

 Det blev bara så att jag en kväll hamnade med Andrew Kaufmans bok Den krympande hustrun i min hand. Ett helt spontant val som kanske visade sig vara det bästa jag gjort i jul. Det är en annorlunda historia som redan på första sidan överraskar. En rånare kommer in på en bank. Men istället för att ta pengar begär han den sak som betyder mest hos varje person i rummet. Efter det mystiska rånet börjar konstiga saker hända med alla som var där. En kvinnas lejontatuering vaknar till liv och en annan upptäcker att hon börjar krympa.

Det är inte ens i närheten av den historia jag hade väntat mig. I denna korta roman får man följa hur olika människor råkar ut för besynnerliga händelser. För att vara så overklig känns den ändå realistisk eftersom karaktärerna i boken så självklart accepterar det som händer. Den krympande hustrun är en underbar, förtjusande och makalös liten berättelse. Jag ska definitivt ta och läsa författarens andra bok Alla mina vänner är superhjältar. 

"Tatuh" - bland det bästa jag sett på SVT!

 

Tredje och sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar (Tatuh) visades i måndagskväll. Jag satt i soffan, som säkert halva Sveriges befolkning, och både grät och skrattade framför det finaste och bästa jag sett på väldigt länge.

Torka aldrig tårar utan handskar bygger på romanen med samma namn skriven av Jonas Gardell och är första delen i en romanserie bestående av tre böcker. Den utspelar sig under 80-talet och handlar om när aids kom till Stockholm och Sverige, hur homosexuella smittades och hur människor såg på dem - hur de inte accepterades. Man får följa Rasmus, en ung kille som precis tagit studenten i den lilla byn Koppom och hur han efteråt flyr landsbygden och kastar sig in i de homosexuellas Stockholm. Man får även följa Benjamin som vuxit upp som Jehovas vittne och varje dag går från dörr till dörr för att värva nya medlemmar och predika. En dag träffar han Paul, den härligaste och mest sprudlande människan man kan tänka sig och efter detta möte förändras Benjamins liv på en dag.

Jag blev så otroligt glad över hur tv-serien är gjord. Allt är snyggt! Hur de visar tidshoppen mellan barndom, 80-tal och nutid och hur de lyckas visa ett rått 80-tals Stockholm men samtidigt den värme Benjamin och Rasmus finner i sin nya familj av homosexuella. Sedan är den så otroligt bra castad. Varje skådespelare känns som gjord för sin roll och så äkta och levande. Har ni inte sett det, gå in på svtplay genast och kolla!

Drömbokhandeln - ett måste för boknörden!

Den litteraturälskande Ivan med ett brokigt förflutet i förlagsbranschen startar tillsammans med den italienska arvtagerskan Francesca en ovanlig bokhandel, Au Bon Roman. Bokhandeln säljer endast kvalitetslitteratur och är som en motreaktion mot stora bokhandelkjedjor som promotar bästsäljare och överlever på skräplitteratur. Au Bon Roman blir till Ivans och Francescas förvåning snabbt en stor succé och varje dag är bokhandeln är fylld av besökare från tidig morgon till sen kväll. Kvalitén i urvalet av böcker garanteras genom långa "måste-läsa-listor"från en anonym kommitté. Kommittémedlemmarna är anonyma både för varandra och omvärlden och består av åtta kända författare. Till en början är allt frid och fröjd och försäljningsstatistiken skjuter i höjden. Men så plötsligt så börjar bokhandeln möta motstånd. De stora dagstidningarna i Paris smutskastar Ivan och Francesca och flera av kommittémedlemmarna utsätts för allvarliga attentat.

"Drömbokhandeln" av Laurence Cossé är nog den mest boknördiga bok jag någonsin läst. Det är en av de böcker som bäst lyckats förmedla kärleken till litteraturen på ett spännande sätt. Hur bokhandeln möter motstånd liknar en deckarintrig och är det något ord som passar in på att beskriva "Drömbokhandeln" så är det "bladvändare". Det är omöjligt att inte kastas in i berättelsen om Ivans och Francescas dröm och hur de gör för att förverkliga den. Boken känns också väldigt aktuell i dagsläget då bokhandlarna världen över är i kris över de låga försäjningssiffrorna. Hur Au Bon Roman slår sig in på marknaden och vänder upp och ner på begreppet bokhandel blir otroligt intressant. "Drömbokhandeln" är helt enkelt ett stort lästips för bokälskaren!

Ödesbunden

Ödesbunden handlar om trollkarlen Alex Verus som har förmågan att se in i framtiden. Alex håller en låg profil i magikernas värld och driver en liten magibutik i London. Plötsligt börjar mörka magiker söka upp Alex. Alla vill åt en relik som kan ge dess ägare obegränsat med makt, men för att få tag på den behöver de en siare. Tillslut är Alex mitt i ett mörkt maktspel och hemligheter från hans förflutna kommer upp till ytan.

Jag och Ödesbunden klickade inte riktigt. Författarens sätt att berätta och mitt sätt att läsa funkade inte ihop. Det var egentligen inget fel på handlingen, men ibland kunde jag nästan tycka att det hände för mycket saker. Maktspelet, kringslängandet och alla andra spänningsmomenten kom efter varandra så att jag aldrig fick en chans att smälta historien. Det var också svårt att lära känna karaktärerna vilket gjorde att det alltid fanns ett avstånd mellan mig och boken. Så nja, Ödesbunden var inte rätt bok för mig helt enkelt.

Gå din väg men stanna

 Johanna Nilssons senaste roman Gå din väg men stanna får massvis med plus av mig. Att läsa den är precis som för huvudpersonen Hanna en känslomässig berg-och-dal-bana. Som läsare får jag följa Hanna under hennes svåra depressioner, när hon träffar Alex som inte är rädd för hennes sjukdom utan vill göra allt för att rädda henne.

Det går hela tiden upp och ner för Hanna, i ena stunden är allt perfekt och i andra stunden vill hon inte längre leva. Jag medger att jag mest största sannolikhet inte skulle tyckt om den här boken i vanliga fall, på tok för mycket piller och depp. Men vad som får mig att gilla den, ja rent av älska den, är Johanna Nilssons språk. Det är ett vackert och beskrivande språk, ord som både kryper under huden och ger hjärtat ett lyckorus på samma gång. Det finns något ärligt i språket och med ordens hjälp blir bokens svåra tema ännu viktigare. Otroligt fint av Johanna Nilsson.  

Löwensköldska ringen

Nu i slutet av terminen läste jag Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf i svenskan. Det är en kort bok på drygt hundra sidor, men den är inte mindre spännande för det. Jag bläddrade mig snabbt igenom boken just för att den var så spännande. Jag blev riktigt förvånad över hur boken lyckades fängslade mig. Handlingen är en sorts spökhistoria med mycket mystik och gåtor. Det finns ingen direkt huvudkaraktär utan man får följa olika personer som kommer i kontakt med ringen som det vilar en förbannelse över. För att vara skriven 1925 kändes den ovanligt modern och handlingen påminde mig om både Tolkiens Ringen-trilogi och nutidens moderna deckare.

Om ni vill prova att läsa något av Selma Lagerlöf är Löwensköldska ringen bra att börja med. Den är kort, lättläst, spännande och ger definitivt sug efter att läsa andra delen "Charlotte Löwensköld".

Aprilhäxan!

Desirée är en snart femtioårig kvinna som spenderat hela sitt liv i en sjukhussäng och hon kan inte längre gå eller tala. Men hon har en förmåga som gör henne annorlunda; hon är en aprilhäxa och har möjligheten att ta plats i andra varelsers medvetande. Sköterskorna på sjukhemmet frågar sig varför hon fortfarande lever, när hennes liv är så meningslöst. Vad de inte vet är att Desirée har en uppgift kvar innan hon dör; hon ska ta reda på vem av hennes tre styvsystrar som stal det liv som var avsett för henne. Styvsystrarna vet inte om hennes existens, men Desirée bevakar och påverkar dem genom sin skarpa hjärna och aprilhäxeförmåga.


När den här boken kom ut 1997 belönades den med Augustpriset och jag kan på många sätt förstå varför. Berättartekniken är helt otroligt skicklig och speciell. Desirée berättar i jag-form och Majgull Axelsson använder sig av både tillbackablickar och händelser i nutid för att föra berättelsen framåt. Man får också följa styvsytrarna från Desirées perspektiv eftersom hon kan, genom sin aprilhäxeförmåga, bevaka dem. Men man får även följa historien ur varje styvsysters perspektiv. De olika perspektiven vävs hela tiden ihop och nutid blandas med återblickar, inte bara från Desirée utan även från styvsystrarna. Då blandas även det övernaturliga med de realistiska och berättelsen lyckas på så sätt inte förlora sin trovärdighet.

Men det finns vissa saker med boken som får mig att tveka lite inför att tipsa om den. Jag har själv ganska svårt att läsa om sjukhusscener och människor som växer upp under riktigt dåliga förhållanden när det nästan inte finns några ljuspunkter. Vissa stunder kan Aprilhäxan kännas så sorgsen och eländig och då orkar jag nästan inte fortsätta. Den speciella historien lyckas ändå i slutändan få mig att gilla boken, och för er som inte är känsliga när det gäller mörka berättelser så kan jag definitivt rekommendera den!

Just Kids!

Helt ärligt så visste jag nästan ingenting om Patti Smith innan jag började läsa Just Kids. Första gången hon fick ett ansikte för mig var när First Aid Kit framförde hennes låt "Dancing Barefoot" på Polar Music Prize-galan 2011. Men efter att ha läst denna fantastiska memoar vet jag i alla fall lite om hur hon var och hur hennes och Robert Mapplethorpes konstnärsskap tog världen med storm.

I Just Kids får man lära känna Patti Smith innan hon blev känd. Hon beskriver vägen mot framgång, de motiga återvändsgränderna och de överraskande lyckostunderna. Livet under 60-och 70-talet i det fattiga bohemlivet på Manhatta var svårt och man fick kämpa hårt för att göra sig sedd. Hon beskriver även relationerna till människorna omkring henne, till rocklegender, stora poeter och nära vänner. Det känns trovärdigt och kärleksfullt. I fokus ligger Pattis vänskap och kärleksrelation till Robert Mapplethorpe och man får följa deras vänskapsutveckling från de första mötet ända in i döden. Tillsammans utvecklar de varandras konst och musik, samtidigt inspireras de av många andra människor. Främst när de bor på det mytomspunna Chelsea Hotel i New York tillsammans med andra konstnärer, poeter, författare, fotografer och musiker.

Det märks att Patti Smith är en duktig skribent och poet. Språket är vackert och avancerat med svåra beskrivande ord och händelser. Hennes berättelse berättas även på ett sätt så att de som inte tidigare visste något om henne absolut kan fångas av historien och beröras. Det här är verkligen en läsvärd memoar, inte bara för den fantastiska berättelsen utan också för de fina personporträtten och fotografierna i boken!

Niceville!

Jag har just läst ut en av de mest gripande, spännande och underhållande böckerna på länge - Niceville. Niceville utspelar sig i 60-talets USA, Mississippi och handlar om de svarta hembiträdena som nästan varje vit familj på den tiden hade i den delen av USA. I boken får man följa den unga vita kvinnan Skeeter som återvänder hem till Jackson i Mississpi efter att ha studerat på college i fyra år. När hon kommer tillbaka upptäcker hon saker som hon aldrig tidigare reflekterat över och hon börjar ifrågasätta rassegregationen; varför svarta och vita inte får bo i samma områden, gå till samma mataffärer och använda samma toaletter, men främst de svarta hembiträdenas situation när de arbetar i de vita hemmen. Hon bestämmer sig för att påbörja ett riskfyllt och svårt projekt; hon ska skriva en bok där kvinnorna som arbetar som hembiträden själva ska få berätta vad de varit med om. Men att få hembiträden att ställa upp visar sig vara mycket svårt. Till sin hjälp har hon Aibileen, en svart kvinna som arbetat för vita familjer sedan hon var 14 år. Tillsammans börjar de arbetet med boken som de hoppas ska upplysa människor om vad som faktiskt sker.

Det här var en väldigt lärorik bok för mig. Jag visste inte att det såg ut så här i USA för bara 50 år sedan. Det är både skrämmande och fascinerande. (Facinerande för hur snabbt det har ändrats). Det som är så bra med boken är att den inte är rakt igenom tung, hemsk och sorglig som sådana här böcker lätt kan bli. Den är fylld av humor, spänning, otroliga relationer, komiska händelser och fina beskrivningar. Det är ett otroligt språk och historien blir extra effektfull av att man får följa både Skeeter, Aibileen och Aibileens vän, Minny. Man får tre perspektiv på historien och också på rassegregationen.

Boken blev film i höstas (måste verkligen se nu!):

Ingen hör hemma här mer än du

Under sportlovet läste jag Ingen hör hemma här mer än du som består av en rad noveller. Det var inte svårt att fastna i Miranda Julys värld, alla människor, deras tankar, känslor och alla besynnerliga händelser i deras liv. Det gick aldrig att gissa vilken riktning historierna ska ta och det blev som en överraskning för varje novell. Kanske var det dumt att sträckläsa hela boken och inte pausa efter varje gång, men jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. 

Filmen Me you and everyone we know är kanske vad Miranda July är mest känd för, jag har inte sett den men alla säger att den ska vara i samma stil som novellerna. Kan inte tänka mig något som skulle kunna bli finare och mer skruvat på film. Om ni vill läsa något i novellväg är det här ett måste! Riktigt fin. 

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans handlar om portvakten Renée Michel som på utsidan föreställer klichén av den obildade, sura, portvakten, med en fet katt och få intressen. Men i hemlighet är hon en stor beundrare av filosofi, konst och litteratur. Samtidigt får man följa tolvåriga Paloma som lever i samma fastighet. Hon är intellektuell, överbegåvad och ett stort fan av japansk kultur, men gör allt för att verka normal för sin omgivning.

Genom dagböcker och tankar får man följa dessa två karaktärer. Det är mycket monolog. Genom reflektioner och intryck av allt som händer runt omkring får man följa med i berättelsen, ett väldigt fint berättarsätt tycker jag. Det är först när den japanska affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i fastigheten som personernas vägar korsas och som boken blir riktigt bra. Men jag är nog inte ensam om att bli chockad av slutet. Även om jag tidigare sett filmatiseringen blev jag förvånad över den plötsliga vändningen berättelsen tog. Mest av allt älskar jag att det är så mycket filosofi och inte på ett jobbigt sätt, man behöver inte sitta på helspänn för att hänga med i tankebanorna. En underbar bok.

Död i andras ögon

Död i andras ögon är fjärde delen i True Blood-serien. Jag kan direkt säga att det inte är den bästa delen, men den är fortfarande riktigt bra. Nya övernaturliga varelser träder in i berättelsen, nya mord inträffar och självklart måste Sookie bli inblandad. Det jag gillade allra mest var den oväntade vändningen serien tog, när Bill och Sookie inte längre är det självklara paret. Precis som i de tidigare delarna tar spänningen aldrig slut. Det är action till max och humorn smyger sig in på de mest oväntade ställena. Det pratiga och underhållande språket gör boken till en sträckläsare. Riktigt härligt lättsam. Serien har inte tappat måttet!

Tidigare delar: 
1. Död tills mörkret faller 
2. Levande död i Dallas
3. Klubb död 

Intervju med vampyren

Jag gjorde det stora misstaget att se filmen innan jag läste boken. Nu ångrar jag det något så fruktansvärt! Ibland brukar det inte vara någon fara om boken och filmen skiljer sig mycket från varann, men så var det inte tyvärr i det här fallet.

Det är en riktigt bra berättelse. En vampyr berättar sin livshistoria för en journalist på ett hotellrum i San Francisco. Den börjar året 1791 då han blev vampyr. Man får följa hans tid med sin skapare Lestrat och deras intriger. Sedan hans, kamp mot sin egen natur, kärleken och alla farorna.

Jag vill inte spoila för mycket, ni som sett/läst den vet nog vad jag pratar om. Den kan nog vara riktigt spännande, det är som sagt en av de stora vampyrklassikerna. Men efter att ha sett filmen kom det inga överraskningar, det var samma berättelse bara i ett långsammare tempo. I slutändan blev det nästan lite tråkigt. Jag är även otroligt trött på den "lidande" vampyrstereotypen trots att det inte är Anne Rice fel utan alla andra hundratals vampyrserier som kommit ut det senaste decenniet.

Mitt tips: Läs boken innan ni ser filmen. Boken är egentligen bättre.