"Tatuh" - bland det bästa jag sett på SVT!

 

Tredje och sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar (Tatuh) visades i måndagskväll. Jag satt i soffan, som säkert halva Sveriges befolkning, och både grät och skrattade framför det finaste och bästa jag sett på väldigt länge.

Torka aldrig tårar utan handskar bygger på romanen med samma namn skriven av Jonas Gardell och är första delen i en romanserie bestående av tre böcker. Den utspelar sig under 80-talet och handlar om när aids kom till Stockholm och Sverige, hur homosexuella smittades och hur människor såg på dem - hur de inte accepterades. Man får följa Rasmus, en ung kille som precis tagit studenten i den lilla byn Koppom och hur han efteråt flyr landsbygden och kastar sig in i de homosexuellas Stockholm. Man får även följa Benjamin som vuxit upp som Jehovas vittne och varje dag går från dörr till dörr för att värva nya medlemmar och predika. En dag träffar han Paul, den härligaste och mest sprudlande människan man kan tänka sig och efter detta möte förändras Benjamins liv på en dag.

Jag blev så otroligt glad över hur tv-serien är gjord. Allt är snyggt! Hur de visar tidshoppen mellan barndom, 80-tal och nutid och hur de lyckas visa ett rått 80-tals Stockholm men samtidigt den värme Benjamin och Rasmus finner i sin nya familj av homosexuella. Sedan är den så otroligt bra castad. Varje skådespelare känns som gjord för sin roll och så äkta och levande. Har ni inte sett det, gå in på svtplay genast och kolla!