Tron på ett mirakel

Jeremy Marsh är en känd journalist och New York-bo som ägnar sig att undersöka övernaturliga fenomen och förklara vetenskapligt vad de beror på. Under sin arbetstid har han avslöjat otaliga bluffar kring spökhus, siare och oförklarliga händelser. Det hetsiga arbetslivet i New York avbryts av att han en dag får ett uppdrag i den lilla staden Boone Creek i södra USA där det sägs ligga en förbannelse över kyrkogården. Stadsborna har i över hundra år sett mystiska ljus vid midnatt komma fram ut dimman och rykten går att det spöken som svävar kring runt gravarna. I staden stöter han på bibliotikarien Lexie och trots deras olikheter kommer de mycket nära varandra. Hans uppdrag blir sedan inte lika lätt att lösa som han först trodde..

Jag har läst en del av Nicholas Sparks böcker och trots att den här boken inte riktigt drog mig in i berättelsen lika mycket som många andra av hans böcker, så tycker jag definitivt att den är underhållande. Språket är härligt, lätt med den typiska tonen av feel-good men samtidigt med lite djupare dialoger och fina personporträtt. Den skyndar inte fram utan utspelar sig inom ett par veckor och lämnar inga lösa trådar i slutet.

Jag gillar hur historien kretsar kring både kärleken mellan Jeremy och Lexie och hur Jeremy samtidigt försöker lösa mysteriet med de underliga ljusen på kyrkogården. Boken fastnar därför inte i att beskriva endast en kärleksrelation, utan även hur det är att jobba som undersökande journalist och hur Jeremy närmar sig svaret på gåtan. Det som dock drar ner boken lite är det typska sättet att berätta, att boken följer en dramturgi som går att sätta in i många Hollywood-filmer och feel-good böcker. Det skulle vara så kul med något oförväntat i en sådan här bok, något som får en att haja till och imponeras av författaren.