Varma kroppar

Jag trodde att Varma kroppar skulle vara en sorts zombie-version av Twilight. Men att jämföra den här boken med Twilight är nog det sista jag skulle göra. Här är det huvudpersonen själv som är zombin. En smitta spred sig bland människorna och nu befolkas större delen av jordklotet av zombies. De är döda, lever i små nästen och har förlorat nästan all sin mänsklighet. De människor som finns kvar har flytt undan och lever i kollektiv som är hårt bevakade, för zombisarna äter nämligen människornas hjärnor.

Detta är vad huvudpersonen R gör. När han tillsammans med några andra zombiesar ger sig ut på jakt efter människokött får han tag på en ung killes hjärna. När han äter den spelar hela killens liv upp som en film i Rs huvud. Killen heter Perry, han är djupt förälskad i sin flickvän Julie som R upptäcker bara står några meter ifrån honom. Perrys känslor för Julie gör det omöjligt för R att äta upp henne, istället tar han med henne till sitt näste.

Zombisarna är helt klart groteska. Till skillnad från Twilight finns det inget vackert och lockande över varelserna, de är äckliga rakt igenom. Det kanske inte låter lockande men boken är faktiskt helt grym! R är annorlunda, han tänker och känner som en människa. En vänskap byggs upp mellan honom och Julie och snart blir det en kärlekshistoria. Detta skiljer sig helt från allt annat i dystopi och paranormal-romance genrerna. Det är äckligt och vackert på samma gång. Ibland kunde det kännas en aning otrovärdigt och slutet flippade ur ganska mycket, men trots det är detta spännande underhållning rakt igenom!  

Den ska dessutom bli film nästa år, ännu en anledning till att läsa den!