Samantha Kingston är en av de coolaste tjejerna på Jefferson High. Hon har tre väldigt nära vänner, en pojkvän, popularitet och helger fyllda av fester. Men på väg hem från en fest på Alla Hjärtans dag dör Samantha. När hon vaknar upp igen ligger hon hemma i sin säng och klockan visar morgonen den 12 februari. Samantha tvingas återuppleva sin dödsdag 7 gånger. Samantha förstår att det finns en anledning till varför hon lever samma dag om och om igen; hon måste förändra det förflutna. Hon försöker ställa små saker till rätta, rädda sitt liv, rädda någon annans liv samtidigt som hon försöker att bli en bättre människa.
Jag är inte säker på vad det är, men det är något med tid som får mig att bli så facinerad. Hur Samanthas nya små handlingar förändrar en hel dag och gör den helt annorlunda.
Det som är så speciellt med den här boken är att jag inte alls gillade huvudkaraktären i början. Det gick inte att identifiera sig med Samantha, för hon var en av de där jobbiga och otrevliga tjejerna som finns i varje klass. Men ju fler gånger hon återupplevde sin dödsdag, desto mer växte hon som person och jag började gilla henne mer och mer.
Själva konceptet med att uppleva en och samma dag flera gånger gillar jag jättemycket. Och även om historien upprepades så blev det aldrig tjatigt för nya karaktärer och händelser och historier kom hela tiden in. Lauren Oliver skriver också så fängslande och jag blev så inne i boken att jag kom på mig själv med att tänka "det spelar ingen roll vad jag gör nu, för jag kommer ändå ha en ny chans imorgon".. Helt galet, men ett bevis på att boken är fantastiskt bra!
Själva konceptet med att uppleva en och samma dag flera gånger gillar jag jättemycket. Och även om historien upprepades så blev det aldrig tjatigt för nya karaktärer och händelser och historier kom hela tiden in. Lauren Oliver skriver också så fängslande och jag blev så inne i boken att jag kom på mig själv med att tänka "det spelar ingen roll vad jag gör nu, för jag kommer ändå ha en ny chans imorgon".. Helt galet, men ett bevis på att boken är fantastiskt bra!
Läste den för ett tag sedan (på engelska) och tyckte den var jättebra! Jag tänkte med så: "Det spelar ingen roll vad jag gör nu, för jag kommer att få en ny chans imorgon"... ;)
SvaraRaderaÅh, så roligt att hitta fler som hade samma reaktion som jag! Så roligt att jag måste kommentera att jättegammalt inlägg tydligen. :) Det är verkligen tecknet på en riktigt bra bok när det blir så där. Som när jag läste the Hunger Games och fick för mig att minsta rörelse från min sida filmades och sändes ut till publiken eller när jag läste The Fault in our Stars och fick känslan att jag hade cancer och svårt att andas.
SvaraRadera