Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Boktrailern till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children får en att både rysa och lockas på samma gång. Det gäller även boken som innehåller samma magiska, obehagliga men ändå fina stämning. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children är en bok fylld med både text och gamla vintagefotografier. Kombinationen är skicklig och snygg och får läsaren att ryckas med, in i en helt ny värld som till en början verkar helt fantastisk och ofarlig men som visar sig vara riktigt otäck och läskig.

I centrum står 16-årige Jacob som under hela sin barndom fått höra sin farfars berättelser om barnhemmet där han växte upp tillsammans med andra väldigt annorlunda barn. När Jacob var liten trodde han helt på berättelserna om barnen som kunde flyga, vara osynliga och spruta eld, och på de farliga monstren som lurade och gjorde att barnhemmet hela tiden var i fara. Som nästan vuxen börjar Jacob tro mindre och mindre på historierna och precis som alla andra anta att farfadern börjar tappa förståndet. Men när hans farfar dör under mystiska omständigheter tvingas Jacob ta reda på det förflutna och resa till en liten wailsisk ö för att besvara sina frågor

Även om boken på många sätt levde upp till den fantastiska trailern var det en del saker som gjorde mig besviken. Trots bokens 350 sidor upplevde jag ingen större förståelse och närhet till karaktärerna. Jag gillade många av dem, men de kändes platta och skulle kunnat göras mycket intressantare. Jag tycker också att tempot i slutet av berättelsen gick alldeles för fort och lämnade ett öppet slut som nästan kräver en fortsättning. Den härliga stämningen försvann nästan lite på slutet och blev ett sådant där vanligt ont-mot-gott-slut som så många andra böcker redan har.

MEN, boken kommer bli film, regisserad av Tim Burton! Eftersom Tim Burton är expert på att få till övernaturliga stämningar och få karaktärerna att bli djupa och väldigt bra så tror jag att filmen kommer bli helt otrolig!