Efter kraschen

Efter kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates

Jenna och hennes mor råkar ut för en bilolycka. När Jenna vaknar upp på sjukhuset är hennes mamma död. Största delen av sin tid på sjukhuset tillbringar hon i det blå en plats långt borta från verkligheten. Men när dosen av det smärt stillande droppet sakta minskas tvingas Jenna återvända till det råa (verkligheten) och ta itu med livet.
Eftersom Jenna vägrar bo hos sin pappa får hon bo hos sin moster och morbror.

Snart börjar skolan och Jenna förväntas gå vidare.
Men hon skiter fullständigt i skolan och försöker inte ens skaffa nya vänner. Hon försöker att inte bry sig om att hon sårar sin moster och morbor för varje dumhet hon hittar på. Hon tar varje chans till att hamna i något som liknar i det blå. Och när hon blir kompis med den tuffa Tina Holland blir saker och ting på ett sätt värre. Men också på ett sätt bättre.

Efter kraschen tog jag mig samman, brädde ut mina vingar, och flög i väg är en stark och underbar bok. Den lockande mig inte från första början. Klara köpte den i barnensbokklubbs monter förra året på bokmässan och har försökt proppa på mig den efter dess. Ofta är det så, att de böcker man vägrar läsa ofta är riktigt bra. Min kompis vägrade läsa Twilight innan den var så känd då jag försökte tvinga på henne den. Hon skrattade åt min dåliga förklaring. "En människa som blir kär i en vampyr". Nu älskar hon den.
I vilket fall så är de få författare som skulle lyckas framföra den här berättelsen så bra. När jag läst om andra tjejer som tänkt som Jenna: "alla gör sig till" "jag bryr mig inte om något längre" så har det bara känts tillgjort och jag har inte riktigt kunnat ta det på allvar. Jennas historia är något jag verkligen tar på allvar... den är inte särskilt vacker men den är väldigt realistisk och handlar om en viktig och hemsk händelse.

Boken är på ett sätt väldigt sorglig trots att den slutar bra och lyckligt.

En bok jag kan rekommendera S T A R k T.