I april i år debuterar Christin Ljungqvist med sin ungdomsroman Kaninhjärta som Gilla Förlag beskriver som "en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan." Det är definitivt en bok som vi kommer att läsa i vår och vi blev väldigt glada när Christin ville besvara våra frågor.
När började ditt intresse för att skriva?Mitt intresse av att skriva började när jag lärde mig stava. Mitt intresse av att berätta historier började tidigare än så. Det var regniga sommarlovsdagar i lekstugan då jag, min syster och grannbarnen turades om att hitta på sagor. Jag kommer ihåg den febriga känslan av att berätta, och berätta, och berätta, utan att veta hur sagan skulle sluta. Det var fina stunder.
Hur fick du idén att skriva en ungdomsroman om två enäggstvillingar med övernaturliga egenskaper?Jag har länge varit intresserad av det paranormala. Det är väldigt spännande och intressant och böjligt! Jag har gått hos samma medium i över tio år, närvarat vid en rad mediala demonstrationer, gått kurser i medial utveckling och läst böcker, och utifrån detta har jag fantiserat fritt. Jag tänkte att om två systrar legat i samma livmoder, samtidigt, och föds med en förmåga, måste de dela på den. Därför är Mary ett så kallat fysiskt medium, som lånar ut sin kropp till spökena, och Anne är klärvoajant, det vill säga, hon ser.
Vad var det roligaste samt svåraste med att skriva boken?Den här boken kom till när jag vågade släppa taget om min första manusidé, den jag kämpat med i flera år. Jag bestämde mig för att skriva om någonting nytt och svårt, att anta en utmaning, och av någon underlig anledning gick det därför väldigt lätt att skriva Kaninhjärta. Det roligaste var just det, att det gick så lätt. Det svåraste var nog slutet, hur och när jag skulle sluta historien.
Vad tycker du själv om att läsa för böcker?En riktigt stor läsupplevelse för mig var Den hemliga historien av Donna Tartt. Den har så starka, trovärdiga personporträtt! Och, en djuplodande, invecklad historia som många gånger är dold för berättarjaget. Donna lyckas skapa en känsla av utanförskap och frustration, man vill liksom närmare karaktärerna hela tiden, man tror man känner dem, så luras de igen och igen, precis som människan är. Andra bra böcker är Tana Frenchs samling, Marisha Pessls enda bok, Suzanne Collins Hungerspelen och En dag av David Nicholls.
Har du något nytt projekt på gång?
Jajamen! Ett par stycken, tänkta som en fortsättning på serien, men Kaninhjärta är fortfarande inte färdigkorrad så jag får pausa mitt övriga skriv tills dess att den är så fin som den bara kan bli!J
Inom kort kommer också omslaget till boken, många bitar ska på plats innan den är färdig!
