Gå din väg men stanna

 Johanna Nilssons senaste roman Gå din väg men stanna får massvis med plus av mig. Att läsa den är precis som för huvudpersonen Hanna en känslomässig berg-och-dal-bana. Som läsare får jag följa Hanna under hennes svåra depressioner, när hon träffar Alex som inte är rädd för hennes sjukdom utan vill göra allt för att rädda henne.

Det går hela tiden upp och ner för Hanna, i ena stunden är allt perfekt och i andra stunden vill hon inte längre leva. Jag medger att jag mest största sannolikhet inte skulle tyckt om den här boken i vanliga fall, på tok för mycket piller och depp. Men vad som får mig att gilla den, ja rent av älska den, är Johanna Nilssons språk. Det är ett vackert och beskrivande språk, ord som både kryper under huden och ger hjärtat ett lyckorus på samma gång. Det finns något ärligt i språket och med ordens hjälp blir bokens svåra tema ännu viktigare. Otroligt fint av Johanna Nilsson.  

Aprilhäxan!

Desirée är en snart femtioårig kvinna som spenderat hela sitt liv i en sjukhussäng och hon kan inte längre gå eller tala. Men hon har en förmåga som gör henne annorlunda; hon är en aprilhäxa och har möjligheten att ta plats i andra varelsers medvetande. Sköterskorna på sjukhemmet frågar sig varför hon fortfarande lever, när hennes liv är så meningslöst. Vad de inte vet är att Desirée har en uppgift kvar innan hon dör; hon ska ta reda på vem av hennes tre styvsystrar som stal det liv som var avsett för henne. Styvsystrarna vet inte om hennes existens, men Desirée bevakar och påverkar dem genom sin skarpa hjärna och aprilhäxeförmåga.


När den här boken kom ut 1997 belönades den med Augustpriset och jag kan på många sätt förstå varför. Berättartekniken är helt otroligt skicklig och speciell. Desirée berättar i jag-form och Majgull Axelsson använder sig av både tillbackablickar och händelser i nutid för att föra berättelsen framåt. Man får också följa styvsytrarna från Desirées perspektiv eftersom hon kan, genom sin aprilhäxeförmåga, bevaka dem. Men man får även följa historien ur varje styvsysters perspektiv. De olika perspektiven vävs hela tiden ihop och nutid blandas med återblickar, inte bara från Desirée utan även från styvsystrarna. Då blandas även det övernaturliga med de realistiska och berättelsen lyckas på så sätt inte förlora sin trovärdighet.

Men det finns vissa saker med boken som får mig att tveka lite inför att tipsa om den. Jag har själv ganska svårt att läsa om sjukhusscener och människor som växer upp under riktigt dåliga förhållanden när det nästan inte finns några ljuspunkter. Vissa stunder kan Aprilhäxan kännas så sorgsen och eländig och då orkar jag nästan inte fortsätta. Den speciella historien lyckas ändå i slutändan få mig att gilla boken, och för er som inte är känsliga när det gäller mörka berättelser så kan jag definitivt rekommendera den!

De vassa tändernas skog

Jag inledde 2012 med att läsa en dystopi. Jag trodde att De vassa tändernas skog skulle vara mer fantasy men till min förvåning var det istället en läskig framtidsvision. En underlig smitta spred sig mellan människorna och de är nu "Oheliga" en sorts zombie vars ända mål är att utrota människorasen.

Huvudpersonen har ingen aning om hur världen såg ut innan smittan. Mary har alltid levt i en liten by som skyddar sig från de oheliga genom ett stort stängsel. Byn styrs hårt av kyrkan och deras ända mål är att hålla människosläktet vid liv. Därför blir Mary bortlovad till hennes barndoms vän Harry, medan hon i hemlighet är förälskad i hans bror Travis. En kväll upptäcker hon fotspår som leder in till byn från utsidan. Det är då hon möter Gabrielle. Gabrielle bevisar att det finns andra människor där ute och Marys börjar åter drömma om havet, det okända och möjligheten till ett annat liv.

De vassa tändernas skog överraskade mig totalt och den första halvan läste jag i ett sträck. Själva idén om smittan och muterade människor är inte ny men den historia Carrie Rayan skapat av det gör den till något helt annat. Först och främst är den läskig, hela bilden hon målar upp av de oheliga och skräcken för att bli biten är skrämmande. Sedan innehåller den alla ingredienser som behövs, kärlek, äventyr och vänskap. Det är ingen unik historia som Hungerspelen men inte desto mindre underhållande. Ett hett tips till alla er dystopiälskare!

Andra delen De dödas strand utkommer i april! 

No och jag!

Trettonåriga Lou är överintelligent och en ganska ensam tjej. När hon ska göra ett föredrag i SO:n bestämmer hon sig för att prata om om uteliggare. Hon träffar artonåriga Lou som ställer upp på att intervjuas inför föredraget. Under deras samtal blir det sakta vänner och Lous medlidande och oro för No växer. I ett försök att rädda henne får No flytta hem till Lou och hennes föräldrar.

Det är osäkert om No och jag var tänkt som en ungdomsbok från början, men den passar verkligen perfekt för ungdomar att läsa! Det är en historia som är svår att släppa taget om. Både No och Lou är annorlunda personer och att se hur deras speciella vänskap växte fram fick mig att fästa mig vid båda. Jag fasade ganska mycket för hur det hela skulle sluta, det är en känslomässig resa full av vänskap, svek, familjerelationer och kärlek. No och jag är en bok jag rekommenderar till alla, både unga och vuxna, för det här är något man bara inte får missa!

Boken har också blivit film, här hittar ni trailen!

Inte på riktigt inte på låtsas

Minns ni Johanna i boken Jag finns? Nu har författaren Maja-Maria Henriksson skrivit en fristående fortsättning. I Inte på riktigt inte på låtsas, som den heter, är Johanna snart 17 år. Vedin och allt som hände i skolan ligger bakom henne. Men hennes mamma har träffat en ny man som hatar Johanna över allt annat. Snart är inte ens hennes hem en trygg punkt längre. Istället klamrar sig Johanna fast vid Jens. Jens som inte liknar alla andra, som är fri. Men Jens har en annan mörkare sida som Johanna vägrar att se.

Vad kan Johanna råka ut för som är värre än det som redan hänt? Det undrade jag när jag fick höra talas om fortsättningen. Det är inget happy ever after vi får se i Inte på riktigt inte på låtsas. Johannas kamp fortsätter. Det blir nästan värre med föräldrar som inte bryr sig, destruktiv pojkvänn, och omvärlden som inte ser. Johanna själv är för trasig för att i huvud taget vilja ta emot den hjälp som erbjuds. Det låter kanske bara hemskt hemskt hemskt och det är det också. Men språket är vackert och målande och gör berättelsen så mycket mer personlig. Därför kan jag inte heller kalla denna boken överdriven, bara plågsamt verklig.

Bok om 11 September

En tidig morgon i New York ligger Jasper och sover i Brooklyn. Peter skolkar utanför en skivaffär och väntar på Bob Dylans nya skiva. Clarie är på första lektionen då läraren plötsligt meddelar att ett av tvillingtornen brinner. Det är den 11 september, en dag som kommer förändra deras liv för alltid.

En bit av mig fattas ger en liten glimt ur de här personernas liv. Tillräckligt mycket för att se hur mycket händelsen påverkade dem fast än ingen de kände omkom. Ibland kunde jag känna att det var för mycket 11 september, jag ville veta mer om karaktärernas liv. Men det är trots allt 11 september som är det stora temat här och det annorlunda att se det ur New Yorkbors perspektiv. Attacken kändes på något sätt ännu mer ofattbar efter att jag läst boken.

Något jag gillade extra mycket var hur alla New York-bor hjälpte varandra i kaoset. I katastroffilmer ser man ofta hur människor trampar ner varandra, börjar slåss och sno varandras bilar för att komma bort från Manhattan. Här skrev han hur folk istället hjälpte varandra, bar de skadade, skoaffärer gav bort gympaskor till alla som flydde och affärer kastade ut vatten på gatorna. En version av mänskligheten som jag gillar mycket bättre än Hollywoods.

Strollos nya bok är riktigt bra

Åsa Andeberg Strollos första bok "Bryta om" var väldigt bra, sedan kom "Blod" en besvikelse för många läsare. Men "Hoppas" hoppas jag inte kommer göra många besvikna. Mig gjorde den det inte.
Sista skoldagen innan jullovet bestämmer sig sextonåriga Jonna för att lämna sin hemstad i Norrland, sin alkoliserade och frånvarande familj och den hon är för att starta ett nytt liv i huvudstaden, Stockholm. Jonna tar i hemlighet tåget till Stockholm med inställningen att när hon väl kommer dit kommer hon att kunna börja om på nytt, tjäna egna pengar, ha en egen bostad och träffa massor med nya spännande människor. Men livet i Stockholm visar sig vara mycket svårare än vad hon trott. Speciellt när hon kommer dit med endast skolväskan och 300 kronor mitt i iskalla vintern. Stockholm blir inte alls som Jonna föreställt sig och hon tvingas börja leva ett liv utan hem, arbete och pengar. Allt är dock inte nattsvart. Det finns många andra ungdomar som också lever på gatan och Jonna lyckas närma sig flera av dem och när det är som värst blir de hennes värme och hopp.

Det som jag gillar mest med boken är den otroliga närvaro känslan som genomsyrar hela boken. Bor man i Stockholm är det omöjligt att inte dras in i Jonnas panik över att komma dit i vintermörkret. I miljöbeskrivningarna nämns gator, parker, områden och affärer runt om i hela Stockholm och när jag läser känns det som om jag själv är Jonna, allt blir så tydligt och levande. Som när hon efter en hel dags jobbletande i Gallerian och i city drar sig undan och sover i Centralstationens vänthall, eller när hon plankar in på Eriksdalsbadet för att ta en dusch och sedan går Götgatsbacken upp och ner för att ha något att göra.

Historien är väldigt sorgsen och deprimerande men jag kände aldrig att det blev för jobbigt för att fortsätta läsa. Huvudpersonen Jonna är ganska naiv och ger därför aldrig upp hoppet. Hennes hopp blev min lust som läsare att se om hon skulle klara sig igenom allt det hemska. Hon beter sig mycke mognare och smartare än de andra ungdomarna som lever på gatan och det gjorde att jag också gillade Jonna mycket. Och att kunna identifiera sig med huvudkaraktären och gilla den är viktigt. En riktigt bra bok som jag verkligen kan tipsa om!

En superfavorit!

Vänta en sekund! Låt inte er själva slänga ett ointresserat ögonkast på det här inlägget och sedan flyga vidare i cyberrymden. Låt inte all text tråka ut er, låt inte det ganska intetsägande omslaget och titeln bedra er. Det här är en bok ni inte får missa, en läsupplevelse ni sent kommer glömma och aldrig sluta tänka på. Ge den en chans, ge den här recensionen en chans, ni får absolut inte missa en av 2011 mest omtalade böcker.

När Katherine flyttar till Sydney är hon fast besluten att inte låta någon få reda på hennes förflutna. Aldrig nämna hennes mördade syster, trasiga familj eller egna stora sorg. Men när en tjej vid namn Alice vill bli Katherines vän känner hon sig smickrad. Alice är tjejen alla vill vara kompis med, hon är livfull, vacker och oerhört populär. För första gången efter tragedin har Katherine roligt igen, hon är lycklig. Men Alice ville inte bli Katherines vän utan orsak, det finns en del av henne som vill Katherine illa. Hon känner till hennes hemlighet, och när Katherine inser det är det redan för sent.

Jag överdrev inte förut, det här är en av årets bästa böcker. Författaren har jämförts med J.K. Rowling och Stephenie Meyer men där håller jag nog inte med. Jag skulle hellre jämföra boken med Donna Tart, en thrillerversion av "Den hemliga historien" fast kortare, mindre detaljerad och mycket mycket mer spännande. (OBS, den är inte bättre än "Den hemliga historien", det är svårt att slå). Älskar författarens sätt att skriva, strukturen och de verklighets trogna karaktärerna.

Den handlar om hemligheter och lögner, kärlek och illvilja och hur handlingar kan leda till tragedier sorgligare än något annat. Det här kan bli vem som helst favorit, ung som gammal, kille som tjej, EMO som ballerina. Det enda som krävs är att du ger den en chans.

Torsdagsbarn

 Historiens berättare är flickan Harper. Hon växer upp på den australienska landsbygden på 30-talet. Hennes familj har det illa ställt redan innan den svåra depressionen, de lever i ett ruckel och pappan måste fånga kaniner för att de ska få mat för dagen. Samma dag som femte barnet kommer till värden börjar lillebroden Tin att gräva tunnlar. Under åren som går blir Tin alltmer förvildad och börjar leva i sina tunnlar, långt bort från familjen och svårigheterna. Men ovan jord kämpar fortfarnade resten av familjen för att överleva och livet blir allt hårdare.

Som Sonya Hartnett skriver är hennes böcker inte ytliga och konventionella. Hennes ämnen är ofta svåra och väldigt hemska, men hon är en skicklig författare och hennes böcker är upplevelser man längtar efter. I "Torsdagsbarn" skildrar hon en familjs hårda öde, skrivet ur ett lyckligt ovetande barns perspektiv får hon fram barnens utsatthet och ensamhet på ett skrämmande vis. Det är ett tema som återkommer i många av hennes böcker och hon lyckas få med omgivningens påverkan på ett sätt få ungdomsförfattare lyckas med.

Om man nu kan säga att Hartnett är en ungdomsförfattare. Hennes böcker platsar inte i något fack, hennes karaktärer kan vara allt från små barn till gifta vuxna och ämnena som sagt hemska och viktiga. "Torsdagsbarn" kan lika väl läsas av vuxna som av barn. Jag lånade ut "Fjäril" till en vuxen tjej och hon tyckte att Hartnets stil påminde mycket om Joyce Carol Oates och där kan jag hålla med. "Torsdagsbarn" är till och med bättre än flera av Joyce Carol Oats ungdomsböcker. Men jag vill inte heller skrämma bort alla ni andra ungdomar från att läsa "Torsdagsbarn", sagt med Hartnetts ord är detta en bok för "unga intelligenta ensamvargar." En benämning jag gillar starkt.

Tu man hand

"Om en pojke på väg att drunkna. 

Som håller handen för munnen 

och huvudet under vattnet. 

Som håller andan och räknar. 

För att skydda sanningen"

September 56 kilo
Oktober 52 kilo
November 46 kilo

Huvudpersonen i boken är ensam, och för varje sida tynar han bort mer och mer, innehållet här ovan är ett bevis det. Tu man hand är en tung bok. Men jag vet tyvärr inte om boken lyckades gripa tag i mig på det sätt som den borde. Språket är inte det svåraste, mycket ord i korta meningar, fint. Men också mycket ord som förblir osagda, och kanske var jag helt enkelt för okoncentrerad för att kunna ta in hela upplevelsen. Även om jag såg den precis där, gömd bland sidorna, kunde jag inte känna den. Det känns som om jag gått miste om något bra. Lite tråkigt, men jag ska inte behöva läsa en bok två gånger för att fastna. Jag är ledsen. Om ni har chansen så läs den ändå, ni kanske har tur.

Decembergatans hungriga andar

Jag har velat läsa Ulrika Lidbos "Farsta frittfall" ända sedan den kom ut. Ändå fick jag för mig att jag skulle läsa hennes debutbok först, trots att jag egentligen inte var sugen på att läsa den. Och varför var jag inte sugen? Jo för att den handlar om tonåringar med ätstörningar. Jag har aldrig orkat med den typen av böcker. Jag har läst flera men inte fastnat för någon, utom den här. Förvånande nog blev Decembergatans hungriga andar en sträckläsare. 

Sommaren innan Jenny ska börja åttan gör hon upp en plan för att hon ska bil smal. För henne är utseendet orsaken till all skit som drabbar henne, varför hon alltid blir vald sist på gympan, varför hon inte har de coolaste kompisarna eller varför killarna aldrig är intresserade av just henne. Men hennes superschema är inte så lätt att hålla, hela tiden finns hungern där. Hennes äldre och coola granne Betty lär Jenny nya knep för hur hon ska behålla så få kalorier som möjligt. Tillsammans dukar de upp festmåltider på Decembergatan för att sedan spy upp det.

"Decembergatans hungriga andar" är hemsk. Det är tragiskt att få följa Jennys väg in i sjukdomen och besattheten att inte äta. Boken handlar inte bara om hur Jenny blir sjuk utan den långa kampen efteråt, när hon är så undernärd att hon knappt kan gå men ändå är övertygad om att hon är för tjock. Det är fruktansvärt, men Lidbo skildrar det hur bra som helst. Som sagt är det den enda boken om ätstörningar jag orkat ta mig igenom. Kanske för att boken är knappt tvåhundra sidor tjock, men mest beror det på det enkla språket och handlingens driv. En riktigt bra/hemsk/intressant bok, helt klart läsvärd.

Jag finns

"Hjärtat är en muskel som aldrig vilar.

Det arbetar varje dag, natt timme, minut, sekund.

Tänk om det slutar?

Tänk om det bara väljer att stanna?

Då finns man inte längre."

Utdrag

Johanna blir misshandlad av två killar i skolan så fort de får ett tillfälle. Alla tjejerna tycker att Johanna är knäpp. Lärarna tittar åt ett annat håll och hennes mamma är värst. Den tunga röran av hopplöshet får Johanna att glömma varför hon vill leva. Det enda hon har är sin lillebror och doften av vanilj. Hon är för feg för att ta sitt liv. Även om hon önskar att hon vore död hoppas hon att allt någon gång kommer ordna sig.

Jag finns är det starkaste jag läst inom ungdomskategorin i år. Detta var en bok som riktigt stack i hjärtat och den är verkligen värd att läsa. Känslan av att allt är hopplöst, att Johanna aldrig kommer kunna resa sig och ta sig ur skiten tyngde mig hela tiden. Boken är absolut värd ett pris av något slag. Den var inte överdriven, den blottade snarare Johannas tankar, känslor och upplevelser på ett sådant sett att man nästan kände sig som Johanna.

Kunta Kinte

Ett litet fredags tips från mig är boken Rötter av Alex Haley.
I rötter handlar först om en Afrikan, Kunta Kinte, som blir fångad och förslavad av Amerikanare, sedan föds hans barn och deras barn och deras barnbarn i en lång släkthistoria som leder ända fram till Alex Haley själv. En hemsk, spännande och intressant bok om slaveriet i USA. Boken gjordes tydligen till en populär serie 1977, hade jag ingen aning om men den måste jag absolut se.
Hittade tyvärr inte någon bättre trailer än denna.

Droger

Alice dör av en överdos. Hon är en vanlig medelklass tonåring som oroar sig för att killar inte ska tycka om henne, hon bantar, tycker hennes kompisar är falska och bråkar med sina föräldrar. När hon och sin familj ska flytta till en ny stad bestämmer hon sig för att få en nystart, men i den nya staden får hon inga vänner. På ett besök i sin gamla hemstad lurar några i henne LSD på en fest och efter det blir det bara värre och värre. Man läser om hur drogerna alltmer tar över Alice tankar och slutligen förstör hennes liv.

Fråga Alice bygger på en riktig dagbok och gavs ut i Sverige 1979. Den har legat på topplistorna månad efter månad i USA ända sedan den gavs ut där några år tidigare. Det är verkligen ingen underhållande berättelse. Den är hemsk och ger en stor förståelse för hur lätt det är att börja och hur svårt det är att sluta med droger. Hela berättelsen känns ibland som Hans och Greta, som om den är till för att skrämmas. Men jag vill helst inte tänka på boken som propaganda, jag ser hellre boken som en gripande, sorglig och hemsk historia med olyckligt slut. Det är trots allt vad den är om man inte går in för att sönderanalyserar den.

Hungerspelen!

Hungerspelen av Suzanne Collins!

Jag har länge tänkt att jag ska läsa Hungerspelen men det har aldrig riktigt blivit av så när min svenska lärare tog med sig en låda med böcker så vi fick välja vilken vi ville läsa och där låg Hungerspelen och liksom väntade på att jag skulle ta tag i den. Vi skriver noveller i skolan så man skulle läsa lite när man tröttnade på att skriva och jag älskar att skriva även om jag inte gör det så ofta så älskar jag det och jag kände att jag inte kunde börja läsa boken riktigt än. Men sen frågade min lärare om jag kunde läsa lite ur den och berätta vad jag tyckte, hon sa att den var lite seg i början och jag tyckte faktiskt att första kapitlet var lite segt men sen var jag ju så klart fast i boken. Min lärare ville att jag skulle ha läst lite till nästa torsdag men jag har ju redan läst ut den så hon kan få en recension om hela boken och ni med. :)

24 DELTAGARE BARA EN ÖVERLEVER ALLT DIREKTSÄNDS

Hungerspelen följs av alla, är årets största tevehändelse och varenda del filmas.
Två ungdomar från varje distrikt förflyttas till huvudstaden, där de stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att skaffa sponsorer innan de släpps ut på arenan.
Katniss Everdeen älskar sin syster Prim mer än nått annat, hon skulle skydda henne från allt till och med om hon skulle bli uttagen till deltagare i Hungerspelen.
Så när Primrose Everdeen lottas som en av deltagarna har inte Katniss nått val utan tar Prims plats i Hungerspelen.

Hungerspelen är en av de bästa böckerna jag läst, Suzanne har inte glömt nått när hon skrivit den allt finns med kärlek, svek, skräck, sorg och svåra val.
Jag blev helt förälskad i denna underbara bok, den är otroligt hemsk men också otroligt välskriven och bra. Just nu håller Elin på att läser tvåan Fatta eld men om hon inte gjort de hade jag sprungit raka vägen till henne och tagit den från hennes enorma bokhylla. Jag kunde verkligen inte sluta läsa och när jag väl läst färdigt kunde jag inte sluta tänka på den.

Hungerspelen blir också film 2013 otroligt spännande!

Oktober

Nu har jag läst ut Oktober av Cannie Möller och den var faktiskt väldigt annorlunda en vad jag tänkt mig för i skolan skriver vi noveller och en kompis skriver om en tjej som blir våldtagen och då hade jag tänkt väldigt mycket på vad jag trodde att Oktober skulle gå ut på men de stämde faktiskt inte alls. Men den var faktiskt ganska bra lite seg på sina ställen men samtidigt hände det mycket. Det var lite kul att läsa boken för jag skriver faktiskt en novell som är uppbyggd på ungefär samma sätt.


Kärlek och vanmakt

"? Efter en sån här grej måste man fan hålla ihop! Vi har väl vart med om värre eller ?? sa Matte.

Adam skakade på huvudet. ? Värre än det här? Knappast."

Cannie Möller skriver i "Oktober" om hur stor ensamheten kan vara när man är fjorton år, och hur alla, oavsett vad de gör, delar samma längtan att få bli älskad.

En natt i oktober blir Lassie våldtagen av Mattes gäng och Lassies bästa kompis Johan tvingas se på för annars kommer de att döda honom. Adam som är med i Mattes gäng mår jättedåligt efteråt och funderar på att berätta för polisen. Matte bestämmer sig för att något måste göras så att Adam inte skvallrar.

Detta är upptakten till Cannie Möllers berättelse om några ungdomar i 14-årsåldern i en förort till Stockholm. Det är en stark skildring av hur deras livs vävs samman, och hur de gör varandra illa, men också hur de ger varandra kärlek och tröst, för ingen annan kan göra det. Ingen annan kan förstå vad de tänker och hur de känner.

Jag gillar inte att ta det nån annan har skrivit om en bok men de som adlibris skrivit om Oktober tycker jag passar perfekt, så förlåt. :)

Sprickor och honungslim

En så otroligt bra bok som jag bara inte kunde släppa. Doften av honungslim var verkligen nära..
Tyvärr tycker jag titeln inte passar med boken, även om den är ganska fin så fick den mig inte att kasta mig över den direkt. Originaltiteln är ju The year gypsies came vilket egentligen passar boken mer. Men sprickor och honungslim gör verkligen boken mer magisk. Boken fick mig på något sätt att bli lycklig, samtidigt som den var sorglig i slutet så vilar en fridsam stämning hela boken igenom, som fasad framför alla hemligheter och det fruktansvärda slutet.

Det är sextiotal i Johannesburg, Sydafrika I ett stort hus med stor mark runt omkring bor Emily Iris med familj. Tolvåriga Emilys familj är nära att falla i bitar, stämningen mellan hennes mamma och pappa blir allt mer spänd för varje dag. Som tur är så har hon sin vän, deras grindman Buza som berättar sagor och om Afrikas historia på kvällarna. Men när familjens sammanhållning står på sin yttersta lina bjuder Emilys far in en Zigenarfamilj att slå ner sin husvagn på deras tomt.
Zigenarfamiljen består av Jock, Peg och sönerna Otis och Streak. Varje dag får nu deras familj en anledning till att låtsas vara perfekt och lycklig. Emily blir snart nära vän med Streak. Men snart upptäcker hon att hennes familj inte är den enda som låtsas.
Snart händer det som absolut inte får hända och hela Emilys värld faller samman.

Mitt betyg på boken skulle bli en välförtjänad 4 av 5.

Byta om liksom, bryta med allt

Historien rör sig sårbart och febrigt under några sensommarveckor kring huvudpersonen Minna i ett kargt nutida Stockholm. Minna är ensamstående förälder åt sin psykotiska mamma och hon är förblindat avensjuk och galen på sånt som jämnåriga har - eller slipper ta ansvar för.

Hon kämpar med att behålla självkänslan samtidigt som hon letar efter sin mamma på alkisarnas parkbänkar, och sover över hos typ pojkvännen Eddie i ett kyligt rivningshus i Liljeholmen. Hon försöker sköta skolan, men terminstarten på nya gymnasiet blir krångligare än hon hoppats på. I och med mötet med klasskompisen Emma startar en utgående spiral av våld och hot som tillslut gör Minnas ohållbara situation synlig.

Eddie tycker att hon ska skita i skolan och sticka med honom till sydamerika istället. Till ett nytt liv. Byta om, liksom.
Bryta med allt det krångliga som blir när hennes mamma till råga på allt skrivs ut på psyket trots att hon fortfarande är sjuk. Men vem ska ta hand om mamma om inte Minna gör det?

Nu när jag tänker efter har jag faktiskt aldrig bloggat om Bryta om, jag har säkert nämnt den många gånger men aldrig skrivit en riktig recension.
Jag och Klara tycker båda jätte mycket om den här boken. Den är väldigt deppig, kanske därför vi tycker om den så mycket. Nä, såklart är det själva berättelsen som har fångat oss.
Minnas sorgliga liv, och Emma på skolan gör det inte bättre för henne...
I alla fall är detta en bok som verkligen är ett MÅSTE.

Jag har nu läst Innan jag dör av Jenny Downham för andra gången.
Jag kan ju bara säga att den är helt underbar.
Jag som är en ganska känslig människa grät ganska mycket:)

Men i alla fall så handlar Innan jag dör om Tessa och hennes sista månader i livet. Hon har haft leukemi sen hon var 12 år och nu är hon 16 år.
Så nu när hon närmar sig slutet bestämmer hon sig för att skriva en lista med saker hon måste göra innan hon dör. Högst upp på listan står att bli av med oskulden.

Jag kan ju bara säga(igen) att boken är helt otroligt underbar.
Ni som inte läst den borde göra de och alla som läst den kan alltid läsa om den, för de gjorde jag. :D

Kramar Klara