En riktigt bra, klassisk, fantasybok

Sjuttonåriga Julia Sandström vann Bonnier Carlsens Eragontävling 2006. På ödets vingar är hennes debut-bok och en riktigt bra sådan.

Nyckelväktare är de som skyddar nycklarna som går till en mörk port. Bakom den mörka porten lever onda krafter som bara väntar på att få släpas fria. Runt om i världen lever nyckelväktarna fördolda, men när en okänd sammansvärjning börjar leta efter dem blir en grupp karíter utsända för att varna dem. En av Kariterna är Shanzoc.
Men Shanzoc och hans grupp blir anfallna, Shanzoc faller och när han vaknar upp befinner han sig på en fiskebåt. Är han den ende som överlevt?
Ett äventyr börjar inte bara för Shanzoc utan även för syskonen Comíl och Liva som dras in i kampen mellan gott och ont och i kampen att förhindra den mörka porten att öppnas och all ondska ta över världen.

Riktigt bra alltså. Klassiska fantasy berättelser är det sällan man får chansen att läsa. Många fantasyböcker ska hela tiden sticka ut från varandra och bli så överdrivna att det inte är roligt att läsa. På ödets vingar innerhåller lagom av alla ingredienser en fantasybok måste ha. Plus det extra, bra språk och spännande redan från de första sidorna.
Julia Sandströms ålder gör en bara mer imponerad när man läser boken, sjutton. Många medelålders skulle inte fixa det bättre.
På ödets vingar är första delen i serien nyckelväktarna. Andra delen har redan kommit ut, så långt vingarna bär, och trede delen tror jag håller på att skrivas.

Helt underbar, jag är nog inte ensam om att tycka det.