Snart kommer Revolt

Bara jag som längtar ihjäl mig efter sista delen i Hungerspelen trilogin Revolt? Trean har äntligen släppts på engelska men det kommer dröja ända tills oktober innan den kommer på svenska. Deppigt, men jag har valt att ändå inte läsa den på engelska. Om jag ska erkänna så är det ganska roligt att vänta på böcker, man får betydligt högre förväntningar och det känns mycket härligare att få den i handen efter att ha väntat så länge. Men i väntan på oktober surfar jag runt för att läsa lite engelska recensioner av boken. Vissa tyckte att den var sämre än de tidigare och vissa älskar den.
Hjälp, spänningen stiger!


The Book Cellar
Tales of a Teenager Book Lover
I swim for oceans 
Katie's book blog
Novel Novice
Book Reviews from inside an igloo

Besviken - eller något i den stilen

Om Miles tyckte om att experimentera med droger förut är det ingenting emot efter Lauras död. Efter att kusinen tagit självmord övergår hennes experimentlusta till ett missbruk, ett underbart missbruk enligt henne själv. Medan hon nästan bokstavligt sover genom sommarlovet finns det andra människor  som tagit Lauras bortgång minst lika hårt. Hennes bästa vän Jamal som snart försvinner iväg, Bex som Miles förstås alltid hatat men som älskade Laura lika mycket som henne själv. Även om allt känns meningslöst för Miles finns det människor runt omkring som bryr sig om henne. Det finns hopp även för Miles, om hon bara kunde öppna ögonen.

Detta är första boken jag läst som Rachel Cohn är ensam författare till. Hon har tidigare gjort flera samarbeten med David Levithan som översatts till svenska, Nick och Norahs oändliga spellista (ett måste för er som inte läst den) och Naomi och Elys kyssförbuds lista. Så det är inte konstigt att jag har höga förväntningar, men tyvärr var Du vet var jag finns, inte som jag väntat mig.

Allt handlade om Miles, hur meningslöst allt är, hur underbart droger är, hur tjock och ful hon tycker att hon är... Större delen av boken gick utan att det hände något speciellt. Jag hade velat veta mer om Laura, då hade man kanske förstått Miles förlust och kunnat sympatisera med henne lite mer.
Inte bara att boken var händelselös, karaktärerna råkade även ha ett väldigt stort intresse för delstatspolitik och tråkade ut mig med långa diskussioner. 
Ingen hit direkt.

Nu ska det läsas!

Ingen bok berörde mig som Natthimmel förra året. Minns ni den? Sofia Nordin skriver om händelser, känslor och tankar från tonåren som jag tror de flesta kan känna igen sig i. Både jag och Klara kan hålla med om att det kändes som om Natthimmel träffade just oss när vi läste den. I min recension av Natthimmel skrev jag att "Sofia Nordin är en toppenförfattare som jag vill läsa mer av i framtiden", och nu är framtiden här, jag vill läsa mer av Sofia!
Så jag tänkte beta av lite. Mest nyfiken är jag på Förlåt Elina som kom ut 2005.

Lite av handlingen:
Elina och Evelina - att de hör ihop märker man ju på namnen. När de ses har de jättekul ihop. Men är Elina egentligen en bra vän? Hon hänger med flera andra i klassen, de populära. Men inför andra visar inte Elina att hon umgås med Evelina. Evelina är alltid den som får vänta på att Elina ska ringa.
Men en dag får Evelina en ny i vän - Cecilia. Kan Evelina klara att säga nej till Elina? Vem sviker egentligen vem? 

Hon kommer också ut med en ny bok i år. Det händer nu verkar jättefin men inte riktigt i samma klass som Natthimmel. Men vi får se, här kan ni tjuvläsa!

Det spökar!

Det kan vara skönt att då och då ta fram en kort bok att läsa. De är inte lätta att fastna i, eller snarare sagt: det finns inte mycket att fastna i. Nu fanns det ingen risk att jag skulle fastna i Huset vid vägens slut av Magnus Nordin, den var på tok för bra för det. Dess 166 pocketsidor lade jag fort bakom mig - ja, nästan för fort. Jag säger det än en gång: Magnus Nordin ÄGER.

Huset vid vägen slut är en kort men ush så läskig spökhistoria med det klassiska temat Spökhus. När Joel och hans polare får höra Pierres spökhistoria en natt tror de först att den är på skoj, precis som de andra han brukar berätta. När de får reda på att spökhuset han berättat om existerar och ligger bara en bit därifrån bestämmer de sig för att ta sig en närmare titt. Men inget blir sig likt efter den nattliga utflykten. De svär på att aldrig berätta om vad som hände för någon och må de ruttna i helvetet om de gör det. Men på något sätt får deras nya kompis Johan reda på spökhuset trots allt. När huset slukar Johan innanför dess kusliga väggar bestämmer Joel att försöka rädda honom, men det är en risk som kan kosta honom livet.

Magnus Nordins böcker är vanligtvis ganska lättlästa men Huset vid vägens slut var nästan ännu mer lättläst. Början var andlöst spännande och den var omöjlig att släppa ifrån sig. Men mot mitten sjönk spänningsfaktorn till noll, istället började boken handla om andra saker, som kompisarnas relation och familjeproblem. Nordin brukar ofta blanda vanliga ungdomsproblem med övernaturligt och läskigt, men här var bokens struktur lite väl tydlig och han lyckades inte kombinera det lika bra som han brukar.
Men slutet var lysande. Spänningsfaktorn var i toppen och bultade rött som en termometer i en tecknad film. Boken hamnar inte på topp av Nordin böcker men inte heller längst ner. En lagom lång spökhistoria, perfekt för en halvtrist höst dag.

Ny och spännande läsning

Jag kanske överreagerade på Avund en smula igår, men jag var sjuk och inte på mitt bästa humör. I morse blev det mycket bättre när jag upptäckte det nya numret av Läseposten som jag kunde ligga och gotta mig med hela morgonen.

Månaden nummer är fullspäckat med bra böcker som jag är nyfiken på, bland annat Stefan Castas nya ungdomsroman. Den gröna cirkeln, som det heter är en rysare som utspelar sig i framtiden och inte likt något tidigare av honom. Man vet aldrig när författare byter stil om det blir bra eller dåligt men det ska bli spännande att få läsa.
Här är lite andra böcker ur numret som jag tänker läsa:

Trean sviker - No more Deluxe

 

Det har varit spännande att följa överklassflickornas intriger i "1800-tals chick-lit" serien Deluxe.

Men tyvärr når den tredje delen inte upp till förväntningarna. Det börjar bli en aning långtråkigt och trist att skumma igenom Avunds fyrahundra sidor där småtjafset inte verkar ha något slut. Det mesta är förutsägbart och jag kunde lista ut nästa kapitel utan några som helst ansträngningar.

Däremot gillar jag författarens avslut, som alltid får mig att vilja läsa nästa del. men jag tror att Deluxe äventyret är slut för min del även om slutet i Avund gjorde mig nyfiken på nästa. Kanske att jag tar och läser det sista kapitlet när den kommer ut, men resten känns inte värt att läsa.

Blod och Choklad med mera

Vampyrer, varulvar, änglar, håller det på att bli för mycket? Kanske lite, men grejen är den att många av dessa böckerna är riktigt spännande. Twilight har ersatt den stora fantasytrenden som uppstod efter Harry Potter succén, och nu frossar vi i det övernaturliga på en lägre och läckrare nivå som har lockat en svåråtkommen målgrupp läsare, nämligen tonåringar.

Den senaste "magisk-varelse + människa = kärlek" är Blod och choklad som handlar om en tjejvarulv som träffar en människokille. Det som låter så lockande med Blod och choklad är inte titeln utan att rollerna är ombytta, att tjejen är den farliga alltså. Varulvar har vi sett mycket på senaste tiden, förutom i Meyers Twilight serie finns de i Magnus Nordins bok Skuggvarelser och i den fina Frost av Maggie Stiefvater, där vi fortfarande väntar på en efterlängtad fortsättning.

Men vi får vänta ända tills November innan vi kan säga mer om Blood and Chocolate. Så länge kan ni alltid göra som mig och tjuvläsa lite här eller låna den på bibblan ;-).

Svarta vingar

"Först hittar Liam kniven. Sen följer han och Max efter den flaxande kajan och hittar något mycket värdefullare. Det blir början på en sommar som Lam aldrig  kommer att glömma. En sommar då vänskap sätts på prov och så gränsen mellan ont och gott tänjs." 

Jag ryser när jag tänker på Svarta vingar, det är det bästa jag läst på länge. Att David Almond fick H.C. Andersen-medaljen i år förstår jag absolut efter att ha läst Svarta vingar. 

Handlingen är både vacker och magisk men också makaber och skrämmande. I boken diskuteras våld och krig där Irakkriget står i centrum. Sedan finns Liams barndomskompis, den läskiga Nattrass med sina sjuka, blodiga fantasier. Svarta vingar ger en mycket att fundera på, det är många allvarliga ämnen i en spännande berättelse som är både realistiskt och magisk. 

Om det låter trist glöm inte att det är en riktig sträckläsare, oavsett kön och ålder. 

Sarah Dessen som film

På senaste tiden har jag skrivit nödigt mycket om Sarah Dessen här på bloggen. Vad som står på omslaget av hennes bok Lock and Key stämmer ganska bra - Read her once and fall in love.

Lustigt nog visste jag inte att det gjorts en film av hennes böcker. How to deal är en blandning av hennes två första böcker (som jag inte har läst) Someone like you och That summer. 
Det är en gullig film om Halley (spelas av Mandy Moore) som har svårt att tro på kärlek, speciellt efter hennes föräldrars skillsmässa. Men nu är hennes bästa vän Scarlett upp över öronen förälskad i sin nya pojkvän som har en otroligt snygg kompis, Macon. Halley gillar Macon men vågar inte inleda något seriöst förhållande. När Scarletts kille plötsligt dör måste Halley finnas där för sin bästa vän, speciellt när Scarlett några veckor senare upptäcker att hon är gravid. 

How to deal är en typsikt tonårsfilm och jag kan känna igen en hel del Sarah Dessen i den. Bakom en underbar kärlekshistoria gömmer sig allvaret och familjeproblemen. Vid sidan av allt jag skrivit ovan så har Halley en hel del problem hemma, en mamma som tjurar, en pappa som ska gifta om sig och en syster som också ska gifta sig. Det händer ganska mycket i filmen, därbland en rad sjukhusbesök och enligt mig ska karaktärer inte behöva hamna på sjukhus jämt och ständigt för att det ska bli en bra handling. Dessutom hänge jag upp mig på deras kläder hela tiden. Jag vet! det är töntigt, men de verkade verkligen inte ha någon stil 2003 (tycker man nu).

Så nja, jag tycker sådär faktiskt. Dels för att jag inte är överförtjust i den här sortens filmer. Men sedan tror jag att jag hade gillat den här berättelsen i bokform, och nu finns den ju i bokform, i två olika böcker till och med så det är bara till att läsa ;-)

Sommaren jag blev vacker

Många av er har nog hunnit läsa Sommaren jag blev vacker före mig, detta var ju en av dessa böcker de flesta kastade sig över när sommarlovet började. I våras var det en av sommarböckerna som jag längtade efter mest, men jag har inte haft tid att läsa den förrän nu.
Synd är det, för det är en RIKTIG sommarbok. Galet mycket sommar, galet mycket sol och galet mycket kärlek.

Handlingen är verkligen fin. Varje sommarlov har Bellys familj bott hos deras vänner i deras sommarstuga. Vännerna har två söner, Jeremiah och Conrad. Bellys hjärta har alltid tillhört Conrad, men han har aldrig känt detsamma för henne. Denna sommaren har Belly tröttnat på att sukta efter Conrad, istället träffar hon Cam, en av få som la märke till henne redan innan hon blev vacker. Men saker börjar förändras i sommarstugan, först förstår inte Belly vad som händer, men snart börjar hon inse att deras idyllsomrar kanske är slut för alltid.

Sommaren jag blev vacker är framförallt mysig. Jag gillade först inte att kapitlen växlar mellan nutid och tidigare somrar men sedan började jag gilla det, för de tidigare somrarna var mist lika spännande som denna. Självklar är jag nyfiken på fortsättningarna i serien och vad de kommer handla om. Lite har jag snappat upp om att de kommer handla om sommaren därefter och tillbakablickarna kommer handla om vad som hänt under året. Men jag är ändå lite skeptisk även om det låter toppen, slutet var ju perfekt!

Hej höst

Nu är sommaren över, det har gått för fort! Jag har haft ett bra lov med mycket läsning. Jag har glömt skriva ner vilka böcker jag har läst så blandar ihop det med vårens läsning. Jag har läst väldigt mycket bra och nästan inget dåligt.

Bäst var: Vampire Academy serien av Richelle Mead för den tog fram så mycket känslor. Den bästa vuxen boken var Den man älskar av Emily Giffin.

Sämst var: En vampyrs bekännelse av Anne Rice eftersom jag läste ungefär 10 sidor och sedan inte orkade mer. Jag får försöka med den någon annan gång.

Årets sommar bok var: Mycket mer än så och This Lullaby av Sarah Dessen för båda var lätta böcker men ändå hade något att komma med.

Bästa köpet var: Löftet av Richelle Mead och Fallen ängel av Becca Fitzpatrick eftersom jag var så otroligt lycklig över att äga dem.

Största överraskningen var: Vampire Academy serien för jag trodde inte att jag skulle gilla den men nu älskar jag den!

Bästa omläsningen var: Hungerspelen och Fatta eld av Suzanne Collins och Nattens begär av Sherrilyn Kenyon.

Hejdå Sommar!

Så nu är det alltså min tur att skriva en utvärdering av sommaren 2010. I morgon börjar skolan för mig, vissa av er har nog redan börjat, men det känns alltid lika tragiskt att säga hejdå till sommaren. Det var så mycket man tänkt göra och läsa! Jag måste säga att jag inte alls hann läsa så mycket som jag planerat men tycker ändå att jag läst många bra böcker.

Bäst var... Besatt av Anne Cassidy fick det att riktigt krypa under skinnet på mig. Gillade även Tusen strålande solar för att nämna en vuxenbok och Öppna ditt hjärta för de yngre läsarna.  

Sämst var... hm, antagligen Stolthet och Fördom och Zombier som jag inte ens läste ut men som jag ändå tyckte var lite kul. 

Årets somrigaste bok var... Tänkte skriva The last song som var en riktig strand och sol bok. Men Sarah Dessens Mycket mer än så som också var en väldigt somrig bok var mycket bättre. Sedan misstänker jag att Sommaren när jag blev vacker som jag läser just nu har en ganska stabil plats på den här punkten.

Bästa köpet var... Du vet var jag finns från x-publishing som jag köpte idag känner jag mig extra nöjd med. Dessutom älskar jag mitt exemplar av Alice in wonderland som fått en alldeles speciell plats i mitt rum. 

Största överraskningen var... Med himlen som tak av Cannie Möller, hade väntat mig något mer.

Bästa omläsningen var... Den femte Harry Potterboken samt snuttar från de andra böckerna i serien som jag läser lite då och då. 

...och så har jag det nu.

Trots oroligheterna i världen skickas 15 åriga Daisy till England för att tillbringa sommaren hos sina kusiner som bor i ett stort hus på landet. Men kusinerna är minst sagt annorlunda, speciellt Edmond som verkar kunna läsa hennes tankar. Det blir den mest fantastiska sommaren i Daisys liv och det är svårt att ta kriget på allvar. Men när armén beslagtar kusinernas hus splitras den täta syskonskaran och Daisy hamnar i ett främmande hem tillsammans med kusinen Piper. Den perfekta sommaren är plötsligt slut och ersätts av död, skräck och våld. Daisy och Piper flyr planlöst ut i det engelska landskapet för att försöka finna sina förlorade syskon/kusiner. Men hur stor är chansen att de fortfarande är vid liv?

Så mycket som jag gillade "Justin Case" var jag tvungen att läsa Meg Rosoff andra översatta bok "Så har jag det nu". Och nej, det var inte alls samma nivå på den som "Justin Case". Men jag gillade den ändå. Jag tycker om Meg Rosoffs språk. "Så har jag det nu" var skriven som om Daisy själv berättade vad hon varit med om. Från att ha varit en väldigt lättsinnig berättelse blev den allvarlig ju mer kriget påverkade dem. Kriget påminner mig om det i John Marstens böcker, ett hittapå krig i nutid. Både spännande och gripande. Mycket kärlek och vänskap samt starka känslor som väcks till liv. Helt klart värd att läsa!

Stencoola Vampyrer!

Vissa vampyrböcker dissar jag totalt. Men så finns det vissa som jag inte kan få nog av, som till exempel Vampire Academy serien av Richelle Mead. Under de senaste månaderna har det blivit väldigt mycket Vampire Academy här på bloggen, det är inte bara en bra serie utan den ska nu också bli film! Eftersom det blivit så mycket tänkte jag minska ner lite på VA mängden här på bloggen och sammanfatta tredje och fjärde boken i en och samma recension. Vad säger ni om det?

Efter en nära väns död är det något som inte stämmer med Rose. Hon känner sig förkrossad, skakad och ibland så arg! Dimitri och Rose har länge försökt hålla sig ifrån varandra men tillslut går det inte längre. De riskerar allt för varandra, till och med Lissas säkerhet vilket visas när ett plötsligt anfall från Strigoi gör att alla Rose älskar försätts i livsfara.
Om ettan och tvåan var galet bra så var det ingenting jämfört med trean. Skuggkysst innehöll alla känslor en bra bok ska innehålla inklusive sorg. Författaren är duktig med att överraska  och slutar sina kapitel när det är som mest spännande, vilket är ett av mina favoritknep. En riktig sträckläsare!

Löftet bevisar att Vampire Academy faktiskt är en av de bättre vampyrserien jag kommit över. Den handlar inte bara om hjälplösa mesiga tjejer som blir förälskade i vampyrer. Här är huvudpersonen Rose rättare sagt en stencool vampyrkrigare som blivit upplärd till att döda onda vampyrer. Hur coolt är inte det i jämförelse?
Precis som i Harry Potterböckerna finns det en hel hemlig värld vid sidan av vår egen som vi inte känner till. Vampyrerna går i speciella internatskolor (som Hogwarts) och de finns de vampyrer som väljer att gå över till den onda sidan (som dödsätarna) för att få evigt liv. Men Vampyrernas värld är inte fullt så fascinerande och lockande som Harry Potters. Den är snarare full av brister och maktspel, något som Rose och Lissa snart börjar fatta och vill ändra på...


Löftet hade det perfekta slutet och nu väntar jag på näst sista boken (den femte) som kommer någon gång nästa vår på svenska :(

Nytt i bokhyllan

Måste ju förbereda sig för hösten ;)

När saker som aldrig händer händer

    Lindbäcks nya - Saker som aldrig händer - var helt klart en av hennes bättre. Jag är förstås väldigt förtjust i Min typ brorsa och Tänk om det där är jag, men detta tror jag faktiskt är hennes bästa hittills. Roligt när en författare bara blir bättre och bättre!
Saker som aldrig händer är just vad som händer. På bokens baksida beskrivs det ett stort svek från Andreas vänner och hans tjej. De första 50 sidorna gick åt till att klura vad det kunde vara för svek, för det var inte så förutsägbart som man kan tro. När Andreas står ensam utan vänner och tjej träffar han sin gamla barndomsvän Eric och de ger den gamla vänskapen en ny chans. Men Andreas klarar ändå inte av att gå vidare. Hur ska allt någonsin bli normalt igen?

Saker som aldrig händer var precis som Lindbäcks andra böcker väldigt verklig. Hela berättelsen kändes nära, kanske för att den handlade om så pass vanliga saker. Det var lätt att känna med Andreas men ibland blev jag trött på hans tjurande, men samtidigt förstår man vad han går igenom och får nästan acceptera det. Eric blev direkt min favoritkaraktär och det var roligt att han hade en sådan stor roll i boken, ville nästan ha ännu mer Eric!
Annat kul är att Lindbäck har gjort Bookmusic till sin senaste bok i spotify format. Klicka här om ni vill ha den. Spellistan matchande inte alls med min musiksmak men det är ganska kul ändå att författare börjar göra spellistor till sina böcker. Ett sista ord om Saker som aldrig händer: Läs den! 

Hush, Hush

Änglar. Ett sedan länge dött ämne har hottats upp och åter blivit populärt igen, kanske tack vare den stora vampyr-hysterin. Becca Fitzpatrick har med Fallen ängel gjort en imponerande debut som översats till över femton språk, och fler lär det bli...

Som om Nora inte redan hade mycket att hantera efter hennes pappas död dyker plötsligt en ny kille upp på hennes skola. Nora och den nya killen Patch slås genast ihop som labbpartners på biologin. Men Nora får direkt dåliga vibbar från Patch, han är farlig, mystisk och har ett mörkt förflutet. De börjar stöta på varandra när hon minst anar det och tillslut kan hon inte längre förneka att hon dras till Patch. Samtidigt börjar hemska saker hända runt omkring henne, saker som inte bara hotar henne själv utan även hennes närmaste. Utan att inse det dras hon in i ett spel, ett spel vars spelare är hämndlystna, svartsjuka, övernaturliga och fallna änglar.

Spännande, aldrig en trist stund och totalt uppslukande. Men det känns som om jag läst boken förut. Det var inget riktigt nytt i Fallen ängel, utan det kändes som om hela boken gick efter en "twilight-mall." Snygg tjej, mystisk kille, något händer ... och allt händer så klart på biologilektionen av alla lektioner man kan välja mellan. Lagom trist.
Tack och lov finns det inga vampyrer utan istället är det änglar. Änglarna ger den klassiska historien en ny och fräsch look som jag helt klart gillar. En ny bild av änglar som inte alla är goda utan många av dem är riktigt onda. Mer änglar och mer hush hush hoppas jag på i framtiden och jag tror att andra delen  kan lyfta upp serien betydligt!

Ett stort plus till det snygga sidenglittriga omslagsmaterialet som är galet läckert!

Bokmärken

Fick dessa speciella bokmärken av några mexikanska släktingar. 

De är gjorde av trä och därför ganska tjocka. Men ska prova dem på Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck som jag precis börjat på och som hittills är riktigt bra! 

Med himlen som tak

Det är en het sommar i stockholmsförorten. Ska Bel förlåta Jimmy?
Ska Soya våga berätta för sina föräldrar om vad som hände den där natten?
Vad händer med Daniel i fängelset?
Och vem är egentligen Elvin?
Jag skulle kunna hålla på i en evighet. Som det står på bokens baksida tornar frågorna upp sig likt åskmoln vid horisonten.

Med himlen som tak är en fristående fortsättning på Cannie Möllers böcker Lucia och Skulden som jag tyvärr inte läst, kanske är det en orsak till varför jag inte hoppade upp och ner av iver över att få recensera den. Smått irriterande med plötsliga perspektivbyten men Möller skriver fint, tar upp viktiga ämnen och väver samman personerna på ett snyggt sätt. Ändå fastnade jag inte för den trots att jag hela tiden visste att det var en bra och välskriven bok. Knäppt. 

Jag vill läsa!

Jag bara måste läsa denna boken om fallna änglar.

Fallen av Lauren Kate

Känslan av att hoppa

Ingrid Olsson är en författare vars böcker jag alltid kan vara säker på att jag gillar. Det räcker med de få böcker jag läst av henne för att veta det. Förra våren läste jag Ett litet hål i mörkret som jag älskade. Men så gick det månader och andra böcker och andra författare tog över tankarna. Ända till i fredags då jag hittade Känslan av att hoppa i Klaras bokhylla. Det var en av dessa böcker jag tänkt läsa men sedan glömt bort. Men tillslut gav jag den en rejäl chans och nu efteråt frågar jag mig själv - Varför har jag inte läst den tidigare?  

”Det skulle vara så lätt.

Men ändå så svårt.

Ett litet hopp bara och sen är det över. Sen behöver man inte tänka mer. Inte känna mer. Aldrig mer vara rädd.

Den måste vara skön.
Känslan av att hoppa.” utdrag. 

Men Lisen gör det inte. Det förstod jag på en gång, hon är inte tillräckligt olycklig, inte tillräckligt deprimerad, hon är inte ens deprimerad. Hon orkar bara inte ta tag i sina egna problem, istället förvärrar hon dem och låter dem bli ett hinder för sig själv. Hennes sjukliga blyghet som plågar henne hela tiden är hennes största problem. Känslan av att hoppa handlar om hur döden i vissa stunder känns mer lockande än livet. Ett deppigt ämne, men en väldigt fin historia. Ingrid Olsson skriver vackert och framförallt fångande. Det blev ett osommrigt boktips idag. Spara den till hösten är dagens goda råd, för det är en perfekt höstbok.

Ingrid Olsson kommer dessutom med nytt nästa månad! Komma över heter boken som verkar innehålla mer humor och värme än Känslan av att hoppa.
Andra böcker av författaren ni borde kolla in är Medan mamma sover och Betong fjäril betong. 

Jag tror jag bor kvar i boken

Sarah Dessensjukan börjar spridas bland oss svenska bokläsare. Hennes senaste bok, Along for a ride som nyligen kom ut på svenska med titeln mycket mer än så blev på en gång min favoritbok av författaren. Hennes namn börjar dyka upp på alla möjliga bokbloggar och även i många andra boksammanhang. Läs mer Sarah Dessen säger jag bara! 

I Mycket mer än så är huvudpersonen, unga Auden, en ambitiös och studieinriktad tjej. Hennes föräldrar undervisar på ett universitet och är båda författare. Men efter deras skilsmässa har Auden inte kunnat sova på nätterna. Istället sitter hon och pluggar på något café tills solen går upp. Sommaren innan college ska Auden bo hos sin pappa och hans nya fru i en liten kuststad. Hon tar ett sommarjobb och får för första gången i hennes liv vänner. Auden som aldrig var flickan som lekte på rasterna eller gick på skolbalen på high school inser hur mycket hon missat under sin uppväxt. Hon träffar också Eli, en ensam varg som inte kan förlåta sig själv för hans bästa väns död, som inte heller kan sova om nätterna. Medan alla sover börjar de ge sig ut på äventyr där allt kan hända och Auden får på något sätt en chans att ta igen allt hon missat. 

Dessens böcker är den sorten man blir helt fast i och inte kan släppa förrän sista sidan har lästs ut och sedan om. Jag gillar att det alltid finns något i hennes böcker som man känner igen sig i, det måste det nästan finnas i den här typen av ungdomsböcker. Men jag vill äta upp hela Mycket mer än så. Jag älskar handligen med stort Ä. Jag äskar dialogerna, karaktärerna och Audens sömnlösa nätter. Finns det något jag inte älskar? Jo, kanske hennes föräldrar. Precis som Auden blev jag helt tokig på dem och precis som Auden började jag förstå dem när boken närmade sig sitt slut. Man ska bli förbannad på föräldrar och det är skickligt av Dessen att få mig att bli förbannad på någon annans. Jag är fortfarande kvar på Colbys gator och jag kommer kanske vara kvar där ett tag, det kommer vara svårt att ta sig ut ur sidorna den gula pärmen döljer. 

Jag har tidigare recenserat This Lullaby och Dreamland här på bloggen.
Nu ser jag fram emot att få läsa The truth about forever och Lock and key som jag köpte i England. 

Dagens köp

Jag måste säga att jag blev väldigt chockad när jag såg att man kunde köpa Löftet eftersom den inte ska komma förrän 9/8 men jag blev självklart överlycklig och var tvungen att köpa den. Nu längtar jag tills jag kan kasta mig över den.

Jag fick ett smakprov av Elin till Fallen ängel, jag fastnade direkt för omslaget. Men innehållet var ännu bättre jag blev dirket sugen på att fortsätta läsa och det var jobbigt att det bara var 2 kapitel. Men nu har jag boken och vill direkt läsa den. Problemet är vilken jag ska börja med? :)

Tonårsboken frågar Rachel Ward

Både jag och Klara älskade Rachel Wards bok Döden i dina ögon. Vi följde Jem och Spiders äventyr med spänning och storgrät i slutet. Självklart måste vi ställa några frågor till författaren som fick oss att gråta! Rachel Wards bok heter Numbers på engelska och kommer bli en serie på tre delar.

Hur fick du idén till Numbers? 
Idén kom bara till mig en morgon när jag var ute med min hund på fälten med utsikt över Bath. Jag hade läst Guldkompassen av Philip Pullman och jag gillade tanken på att ge min huvudperson en gåva. Dessutom hade jag funderat på döden och dödlighet mycket (kanske mer än vad som är normalt eller nyttigt) och tänkte att jag kanske skulle skriva om det för att räkna ut hur jag känner och kanske komma till rätta med saker och ting lite bättre. Så fick jag idén att ge min hjältinna gåvan att se människors dödsdatum i deras ögon. Jem vandrade in i mitt huvud en morgon och Spider irrade omkring 24 timmar senare - jag vet inte var de kom ifrån men jag älskar dem nästan som om de vore verkliga (och mina egna barn).

Hur lång tid tog det att skriva Numbers? 
Det tog 6 månader att skriva det första utkastet och sedan, efter att jag hittat en förläggare, ytterligare 6 månader för att redigera.

Har du någon favoritbok? 
Jag har egentligen ingen favorit. Jag gillar en blandning av tonårsböcker och vuxenböcker. Några favoritförfattare är Anne Tyler, Melvin Burgess, Kevin Brooks, Barbara Kingsolver och Neil Gaiman. Jag älskar också Sommarboken av Tove Jansson. Det är en tyst bok, där inte mycket händer. Men beskrivningen av de levande på ön i Finska viken är så vacker.

Vad läste du som tonåring? 
Jag läste inte skönlitteratur när jag var tonåring. Jag slutade läsa för nöjes skull runt 12 eller 13 och började inte riktigt igen förrän jag var 20. Jag vet inte riktigt varför. Jag lyssnade på radio och musik istället.

Så vad har du tänkt göra efter Numbers? 
Jag har redan skrivit en uppföljare som publicerats i Storbritannien - Numbers 2: The Chaos - och jag är halvvägs igenom att skriva den tredje (och sista) boken i serien. Efter det har jag ingen aning om vad jag ska skriva. Det kommer att bli något för tonåringar som är en målgrupp jag verkligen tycker om att skriva för, men jag vet inte vad det blir än.