Kim älskar Tove. Han och hans fem vänner,Tove, Manny, Philip, Pia-mia och Criz, brukar åka på utflykter och titta på fåglar. Men en kväll ute i skogen går allt fel. Manny har med sig alkohol och någon hasch. Kim vägrar och alla börjar bråka med honom, när de skadar honom illa med kniv har Kim inget annat val, han spelar död.
Som jag skrev så hade jag problem med att börja på boken. Jag hade någon konstig motvilja mot den och mina tankar flög hela tiden iväg. Så vad som stod på de tjugo första sidorna har jag ingen aning om. Men sedan tog den faktiskt tag i mig! Jag kan verkligen hålla med Kim, Kim tänker för mycket, större delen av boken består av hans funderingar, men vem tänker inte för mycket? Jag gillade historien, jag gillade sättet berättelsen framfördes på och jag gillade språket, men för mig var det ändå en bok där man lätt tappade koncentrationen. Om det beror på boken eller på mig vet jag inte. För att ha vunnit 1999 års Augustpris för barn och ungdom är den ändå sådär halvbra. varken bu eller bä, finns det något passande ord?
Ba kallas det då.. =)
SvaraRadera