En bloggfattig vecka

Jag försvinner iväg nu över påsken. Ska verkligen försöka hinna skiva lite inlägg trots det. Om jag måste erkänna så har jag redan skrivit lite texter i förväg som jag kan publicera under veckan, jag får panik om bloggen står stilla. Ska dessutom försöka skriva lite från Kina även om det kan bli ganska svårt. Därför förvarnar jag er, Tonårsboken har en fattig vecka framför sig.

Klara: dagens lån!

Förlåt för att jag inte har skrivit något på jätte länge, men jag har inte läst någonting. Så nu ska jag försöka läsa de böcker jag lånat och sedan blogga lite om dem.

Bra och dåligt slut

Varför är Emma Granholms böcker så obehagliga? Simon och Sophie är ett undantag, men Liv och Lovisa och nu ett nytt liv på köpet är lika jobbiga båda två. Däremot är ett nytt liv på köpet mycket bättre än Liv och Lovisa. Kanske för att ett nytt liv på köpet inte flippar ut och slutar med knivbråk som Liv och Lovisa. Ett nytt liv på köpet känns snarare jobbigt verklig.

Sanna, som boken handlar om, har inte haft en kompis sen lågstadiet. Hela högstadiet har hon varit ensam. När hon börjar gymnasiet förväntar hon sig inte att hon ska få några vänner, hon försöktes smälta in och hålla sig i bakgrunden. Men hon får vänner! Gloria, Eddie, Ellen, Jennifer… hon blir vän med alla i klassen, alla tycker om henne och vill vara ha henne som vän. Sanna har aldrig haft vänner innan. Hur ska hon bete sig? Sanna gör så mycket för att passa in att hon inte inser vad hon håller på med, vilket farligt spel hon spelar och när katastrofen väl kommer är det för sent.

Som jag skrev så känns boken väldigt verklig. Jag satt långt inpå natten och läste ut den. När jag kom till skolan idag tog det ett tag för mig att förstå att jag inte var Sanna, att jag fortfarande hade vänner och att allt var bra. Jag gick verkligen in i historien och det är svårt att inte göra det. Om jag känt Sanna som den person hon var i klassen så skulle jag ha blivit irriterad på henne. Det hon gjorde var inte schyst. Men i boken så vet man anledningen till varför hon håller på som hon gör och att det finns en bra förklaring till det.

Det känns skönt när böcker slutar lyckligt, då blir man glad och möjligheten till att verkliga problem också kan få lyckliga utvägar känns större. Jag säger inte att boken slutar olyckligt, det får man döma själv, men boken slutar realistiskt. Något bra med Granholms slut är att man själv får avgöra om slutet var bra eller dåligt för oftast är det båda delarna. Jag har fortfarande inte bestämt mig ifall jag tycker Liv och Lovisa är bra eller dålig. Det framgår inte heller i recensionen jag skrev för över ett år sedan. Jag är smått irriterad på Liv och Lovisa eftersom jag gått och tänkt på den i över ett år, som tur är kommer jag inte få samma problem med ett nytt liv på köpet.

En glad nyhet!

Den här Juni nyheten gjorde mig väldigt glad!

I Juni kommer Johanna Lindbäck ut med en fjärde bok, Saker som aldrig händer, visst verkar den bra?!

Andreas har nyss flyttat från Luleå till sin pappa i barndomshemmet i Björsbyn, ett litet samhälle utanför stan. Närmaste grannar är Eriks familj, Erik som var Andreas bästa kompis när de var små, men som han inte längre träffar. De börjar umgås, har sällskap hem från stan, fikar och äter hos varandra.

Andreas är ihop med Hanna, och han tror att han känner henne. Samma med killarna i hans klass, de har ju snart tillbringat tre år ihop och är riktiga kompisar. Men Hanna, och även kompisarna, sviker Andreas, och han blir helt knäckt. Hur går man vidare? När ska det sluta kännas? Vägen ut ur sveket blir Erik, även om Andreas till en början mest tycker att allt är patetiskt - de är ju inte ens kompisar på riktigt. De ses allt oftare och plötsligt blir allting helt annorlunda.

Köpt idag

Almapriset 2010

Trots att detta är en ungdomsbokblogg så kan jag inte låta bli att skriva lite om barnböcker. Alma priset är ett av mina favoritpris och i år gick det till den belgiske barnboksförfattaren och illustratören Kitty Crowther. Alma priset är ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Tidigare vinnare är bland annat Philip Pullman och Sonya Hartnett. Kitty Crowhers böcker ser mycket fina ut. Kanske ett bra tips om ni ska köpa en present till någon mindre?

Juryns motivering:

"Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap."

Pocketsförlagets ungdomssatsning

Den här gula IRL figuren kommer du nog att se mycket i affärerna i vår. Pocketförlaget ger ut åtta ungdomsböcker som kommer sälja STORT till sommaren, det kan jag lova!

Pocketförlaget lägger verkligen ner mycket tid på att uppmärksamma ungdomar om IRL. Pocketförlaget har startat en youtubekanal där "kändisar" recenserar böckerna. På deras nya facebooksida kan man vinna böcker och vissa bloggar lottar dessutom ut IRL böcker. Egentligen behöver de inte lägga ner så mycket tid, för det är väldigt bra böcker de ger ut. Men det är roligt att de gör det! Det borde definitivt finnas mer om böcker på youtube och facebook!

Kitty Jutbring recenserar vad är så skört att det bryts om du säger dess namn:

Sandra Dahlberg recenserar Jannis den magnifika:

Klara the movie?

Hästböcker har aldrig varit min grej. Jag har aldrig förstått hur alla barn kan älska historien om hästar och läsa hundratals av dem. När jag var mindre läste alla tjejer i klassen hästböcker och alla killarna läste böcker om ishockey och fotboll. Sedan fanns ju jag som varken läste sport böcker och hästböcker. Jag minns inte allt jag läste vid den åldern men jag kan erkänna att det var en hel del Kitty och fantasy. Visst, hästar är väldigt fina djur och jag kan läsa böcker där hästar finns med, men inte när hela historien kretsar kring en häst. Jag har otroligt svårt att förstå det roliga i det.

Klara serien av Pia Hagmar ska nu bli till film. När jag var på bio i helgen så såg jag en stor affisch om Klara filmen, förlåt alla hästälskare men jag höll faktiskt på att spy. I mina ögon verkar den väldigt töntig och barnslig. Men jag tror att väldigt många barn kommer vilja se den och för dem kanske det passar, vad vet jag? Däremot älskar ja Pia Hagmars deckarserie Dalslands deckarna, men klara böckerna, nej tack

Här finns trailen. Premiären är den 26 mars, på fredag.

Underbar och Fin!

Jag kunde inte låta bli att sträckläsa Ibland bara måste man, det är helt enkelt en underbar bok. Det är en kärlekshistoria i högsta grad som handlar om den annars så bekymmerslösa Paul. Hans gamla kompisgäng håller på att splittras; Joni har överget dem för sin nya kille och hans andra bästa kompis Tony har blivit inlåst av sina föräldrar i ett desperat försök att omvända honom. Sedan flyttar Noah till stan, Noah är den vackraste killen Paul någonsin träffat och han blir störtförälskad. Men så råkar han kyssa sin gamla kille Kayle i en städskrubb, och på något sätt får Noah reda på det...

Mycket problem som sagt. Men det bästa är att det är helt vardagliga problem, kompisar, kärlek, skola. Kan vara väldigt skönt ibland. Boken är helt underbar och historien är superfin, förlåt men jag måste bara skriva så för den är det! Jag önskar att jag kunde utveckla det mer men den enda orden jag vill använda är underbar och fin. Ibland bara måste man innehåller en spännande blandning ungdomar. Alla karaktärerna är personliga och intressanta på sitt eget vis. Detta är något som verkar vara väldigt typiskt i amerikanska ungdomsböcker och som jag saknar väldigt mycket i svensk ungdomslitteratur.

Innan har jag läst Nick och Norahs oändliga spellista som David Levithan skrivit tillsammans med Rachel Cohn. Författarna kommer dessutom ut med en ny bok nu i maj, Naomi och Elys kyss förbuds lista , som verkar superbra även den. Kan man hoppas på fler böcker av författarna tillsammans eftersom namnen på deras två böcker är så lika? Jag hoppas verkligen det! Ensamma är de jätte bra ungdomsförfattare men tillsammans är de helt suveräna.

Den kanske är lite svår att känna igen, men boken kommer i pocket nu till våren. Väldigt synd att det fina orgami omslaget åker bort för den passar verkligen historien. Men men.. pocket är grymt

Psst..! Om du gillar den här boken kanske du gillar dessa:

Nick och Norahs oändliga spellista

Var är Alaska?

Slam

Tänk om det där är jag

Dagens pocketköp

Lätt om vett och etikett

I Magdalena Ribbings nya vett och etikett bok för unga skriver hon om det vanliga, att tacka, att säga hej, att ha ett bordsskick, pengar, vänner, presenter osv... Helt enkelt hur man borde bete sig, lite allmänt hyfs. Mycket av det som står i boken är ju sådant man redan lärt sig av sina föräldrar. Att alltid tacka, att inte följa med okända människor som försöker locka med godis, bordsskick... Därför fick jag inte ut så mycket av boken.

Boken är till för de lite yngre. tredje, fjärde och kanske femteklassare. Illustrationerna är ganska barnsliga och texten väldigt stor och enkel att läsa. Däremot märkte jag trots utseendet att det var en äldre som skrivit det mesta. Speciellt när det gällde kläder. I skolan ska man klä sig i Jeans och en tröja eller skorta. Fina modekläder blir bara misslyckat. Ja, något i den stilen stod det. Hur man ska klä sig tyckte jag var ett onödigt kapitel, för det är upp till var och en. Det räcker med att ens mamma tjatar på en, man behöver inte ännu en uppmaning över vilka kläder man köper och inte köper.

Ribbing säger också att man inte ska bära mössa inomhus, att det är ohövligt. Så började jag fundera över det här med mössa. I skolan är alla vuxna och äldre emot att man bär mössa inomhus (och jag vet att de flesta av er vuxna som läser detta också tycker det). Men alla unga tycker att det är hur okej som helst. Vuxna kan predika om det men jag har märkt att ingen tar åt sig. Att bära mössa på lektionerna är en av de största diskussionerna får klass kan uppkomma, eller den enda diskussionen hela klassen är ivrig att delta i och det blir oftast eleverna mot läraren.

Det som jag tyckte var bäst i boken var åldersgränserna i slutet. Visst, nu när jag fyllde femton är jag straffmyndig och jag får åka moppe Jippi!? Men när jag är sexton däremot. Skolplikten upphör (när jag gått ut nian), jag får starta egen firma, jag får bestämma över de pengar jag tjänat, jag får ta körkort för traktor, jag får övningsköra bil och jag får studiebidrag. Det finns alltid något att se fram emot. Eller okej, jag hade inte tänkt hoppa av skolan eller ta traktorkörkort, men jag kan ju faktiskt det.

Bella is back!

Det här är bara för underbart:

Premiär 30 Juni

The lovely bones

Blev superglad när en kompis berättade att hon köpt boken Flickan från ovan på en rea. Jag hade från början inga planer på att läsa den, men så hör jag att den ska bli film och så finns den plötsligt inom räckhåll. Så nu har jag ändrat mig. Jag ska läsa den någon gång innan jag ser filmen. Filmen flickan från ovan har premiär om ca 2 veckor ( 2 april) och är regisserad av Peter Jackson. Jag tycker alltid det roligt att jämföra böcker med filmer. Jag önskar förfärligt att jag kunde hinna läsa Shutter Island innan jag ser den på Lördag, men så fort läser jag tyvärr inte. Dessutom läser jag böckerna i Damernas detektivbyrå nu som också blivit film så det är väldigt mycket bok och film jämförelser för stunden.

Åtta lyckliga slut

Förlåt! var faktiskt en av de sämsta novellerna i Michelle Magorians novellsamling Förlåt! och andra noveller. Det var kul ett tag att lästa de två brevvännernas brev till varandra men tillslut somnade man nästan när de började tjata om vem som hade stökigast och renast hus. Men många av de andra novellerna var väldigt bra.

Dessa berättelser passar lite bättre för den yngre gruppen läsare i 10-12 års åldern. De är fina med väldigt tydligt Michelle Magoiran stuk. En berättelse handlar om en pojke som är avundsjuk på sin nya lillebror. En annan om en annan pojke som är med i en pjäs men gör bort sig. Han tror att han är jättedålig men sedan inser han att han faktiskt är en väldigt bra skådespelare. Pojken som var avundsjuk på sin lillebror förstår sedan hur mycket han egentligen tycker om honom. Alla slutar lyckligt och de är väldigt lika varandra. Tillslut kunde det faktiskt bli lite enformigt, men att läsa åtta noveller på raken blir väldigt intensivt. Det är smartare att ta en då och då istället för att sträckläsa. Enligt mig är det en konst att spara på sidorna och inte äta upp hela boken på en gång, speciellt när det handlar om novellsamlingar.

Den Tasmanske tigern

Pungvargen (den tasmanske tigern) är troligtvis utrotad, men en dag ser Satchel en pungvarg ute i vildmarken. Satchels vänner har redan stuckit från deras döende by. Alla tycker att även Satchel borde åka, men något håller honom kvar. Han tycker att han inte kan lämna sina föräldrar, hans pappa har fått galna kristna idéer och vägrar ta betalt för sitt arbete och hans mamma jobbar hälsan av sig för att försörja familjen. Chelsea är en annan tjej som också stannat kvar, allt för berörd av sitt förflutna där om var skolans största mobboffer. Ingen av dem har framtidsdrömmar utan är fast i deras ruttna by mitt ute i vildmarken. Men när Satchel berättar om hans möte med pungvargen väcks bådas drömmar till liv. De skulle kunna bli kända, bli rika, locka dit turister och åter väcka byn till liv när alla får reda på att det fortfarande finns en pungvarg kvar i världen.

Det var någon gång runt nyår som jag skrev att jag skulle läsa den här boken. Nu, är det mars men jag har i alla fall läst den, och det är inget jag ångrar. Som vanligt älskade jag Sonya Hartnetts språk som snabbt fångade in mig i historien. Den var minst lika bra som jag är djävulen även om de var väldigt olika. Att jag nu läste denna gör att jag bygger upp mina förväntningar inför Fjäril ännu mer. Bra eller dåligt? Det får jag se när jag läser den. Det är nästan roligare att inte ha några förväntningar på en bok med sedan överaskas, istället för att bygga upp för mycket förväntningar och sedan bli besviken. Men med tanke på hennes tidigare böcker och alla de priser hon vunnit så vågar jag nästan lita på att Fjäril inte kommer göra mig besviken.

lite nyfiken

Jag blev nyfiken på den här boken,

av författaren till Svenhammeds journaler.

Artikel

Läste precis denna artikeln om barn och ungdomsböcker.

Vampire

Nu när jag är inne på tredje boken i house of night serien börjar jag undra hur många böcker serien kommer innehålla. Fjärde delen kommer på svenska nu i Juni. Sedan finns det sju böcker i serien som givits ut hittills på engelska, men det kan mycket väl komma flera! Jag vill inte gå in för mycket på handlingen. Om ni är nyfikna så kan ni ta och läsa mina tidigare recensioner om Vampyrens märke och Sveket.

Utvald var precis lika underhållande som de tidigare böckerna. Jag fick känslan av att Zoey tappade kontrollen lite i boken för hon trasslade till allt. Hon vägrade ge upp Steve rea. Hennes kärleks problem blev till en enda stor pannkaka och dessutom så började vuxenvampyrer mördas på skolan. Både spännande, pinsamt, underhållande och överraskande. Jag tycker om att High School känslan har dämpats lite och att böckerna faktiskt blivit riktigt spännande. Jag hoppas verkligen att de fortsätter så här hela serien ut och att det inte blir tjatigt, för så långa serier riskerar ofta att bli det.

MARS

Jag älskar Mars för att det alltid kommer så många bra böcker då! Här har jag tre böcker jag verkligen längtat efter och som utkommer nu i mars. Extra mycket har jag längtat efter Sonya Hartnetts fjäril. Jag älskar Sonya Hartnetts ungdomsböcker och hoppas att den här inte är ett undantag, så mycket som jag längtat.

Fjäril - Sonya Hartnett

Plum är en knubbig, ängslig och osäker flicka som är i klorna på ett fruktansvärt tjejgäng i skolan. Med stigande spänning följer vi Plums kamp för överlevnad och för något som kan liknas vid mänsklig värdighet.
Det är med s

tark psykologisk insikt som Sonya Hartnett skildrar Plums otrygga tillvaro. Språket är fantastiskt, såväl avskalat som vackert och levande.

När vi försvann - Cylin Busby

När Cylin Busby var nio år var en efterhängsen grannflicka hennes största bekymmer. Men plötsligt förändrades allt. När vi försvann är en sann berättelse om en familj och det brutala brott som kom att förändra deras liv för alltid.
John Busby arbetade 1979 som polis i Cape Cod. En kväll när han var på väg till sitt arbete körde någon upp vid sidan om hans bil och sköt mot vindrutan. John träffades i huvudet och fick livshotande skador. Och över en natt förändrades allt. Från att ha varit som vilken familj som helst, behövde de plötsligt polisbevakning dygnet runt. Eftersom gärningsmannen fortfarande var på fri fot, fanns det bara en sak att göra för att skydda familjen: lämna allt och gå under jorden.
När vi försvann är en självbiografisk berättelse. John och Cylin har skrivit vartannat kapitel, och som läsare får man se händelserna ur bådas perspektiv. John berättar om sin smärta och frustration, och Cylin berättar om hur skrämmande och förvirrande det var, året när de försvann.

Du vet var jag finns - Rachel Cohn

Efter Lauras självmord flyr Miles in i en dimma av sorg, förvirring och droger. Laura var ju allt det Miles inte är - gnistrande, omtyckt. Lycklig. Hur kunde hon ta sitt liv? Hur kunde hon lämna Miles ensam? I Du vet var jag finns låter Rachel Cohn läsaren uppleva Miles övergivenhet, hennes kamp mot frågorna som aldrig får några svar, men också hennes sökande efter ny mening och framtidstro.

Var Vem är Alaska?

Var är Alaska? När jag började läsa funderade jag inte särskilt mycket över titelns innebörd. Jag vet ju var Alaska ligger. Först antog jag att man menade Alaska platsen, men sedan förstod jag att titeln syftade på personen Alaska.

Och vem är hon? Alaska är en av de första Miles lär känna på hans nya internatskola. Miles valde själv att börja på internatskolan Culver Creek i Alabama för att hitta ett Stort Kanske. Som Francois Rabelais sista ord i livet var, "Jag går att söka ett Stort Kanske." Miles samlar nämligen på kända personers sista ord. På internatskolan hoppas han på att finna en förändring i sitt liv, något nytt och något spännande. Han lär känna sin rumskamrat Översten och tjejen Alaska Young som i hans ögon är det snyggaste, smartaste och roligaste tjej han någonsin träffat. De hittar på hyss mot skolans snobbar som de hatar och röker nere vid sjön.

Boken är uppdelad i före och efter. I slutet på delen före började de sakta gå upp för mig vad som var den stora vändpunkten i berättelsen. Då blev det inte roligt att läsa, då blev det jobbigt att ta sig igenom varenda ord för man ville stoppa tiden. Men samtidigt ville jag ju läsa ut boken! Ni känner nog igen det.

När det slutligen stod efteråt med stora bokstäver hade jag nästan fått slut på tårar. Efteråt påminner mig väldigt mycket om verkligheten. När du inte sett en person på länge börjar du långsamt glömma, ansiktsdrag suddas ut, vissa händelser, röstens toner och så vidare. Det var precis så det var här. Man började glömma när delar gick ut ur bilden. På det sättet kändes det kusligt verkligt, som om man verkligen förlorat någon. Annars tyckte jag hade personerna i boken var ett härligt gäng som man verkligen lärde känna. Både de dåliga och bra sidorna om karaktärerna framkom tydligt och det gjorde dom väldigt personliga och man fäste sig vid dem.

Jag tror att det bara är Var är Alaska som blivit översatt till svenska av hans böcker. Men vad jag har förstått så är han en väldigt populär ungdomsförfattare i USA. Med tanke på att Var är Alaska? var så bra så tänker jag definitivt läsa mer av honom, om jag så måste slåss mot det engelska språket. Vilket jag kommer få göra.

Psst! Boken kommer i pocket i slutet på mars. Missa inte!

Andra böcker av John Green:

Paper Towns

An Abundance Of Katherines

Will Grayson, Will Grayson (tillsammans med David Levithan)

Let it snow: Three Holiday Romances (tillsammans med Maureen Johnson & Lauren Myracle)

Jag finns

"Hjärtat är en muskel som aldrig vilar.

Det arbetar varje dag, natt timme, minut, sekund.

Tänk om det slutar?

Tänk om det bara väljer att stanna?

Då finns man inte längre."

Utdrag

Johanna blir misshandlad av två killar i skolan så fort de får ett tillfälle. Alla tjejerna tycker att Johanna är knäpp. Lärarna tittar åt ett annat håll och hennes mamma är värst. Den tunga röran av hopplöshet får Johanna att glömma varför hon vill leva. Det enda hon har är sin lillebror och doften av vanilj. Hon är för feg för att ta sitt liv. Även om hon önskar att hon vore död hoppas hon att allt någon gång kommer ordna sig.

Jag finns är det starkaste jag läst inom ungdomskategorin i år. Detta var en bok som riktigt stack i hjärtat och den är verkligen värd att läsa. Känslan av att allt är hopplöst, att Johanna aldrig kommer kunna resa sig och ta sig ur skiten tyngde mig hela tiden. Boken är absolut värd ett pris av något slag. Den var inte överdriven, den blottade snarare Johannas tankar, känslor och upplevelser på ett sådant sett att man nästan kände sig som Johanna.

Alice i underlandet kan inte bli bättre än så här

Helt galet 

o underbart 

Ännu mera pocket

Nu i vår kommer det lukta nytt i pockethyllan på ungdomsavdelningen. Det är en massa pocketnyheter på G och det är allt på tiden! Det är sällan att jag slänger mer än en blick mot pockethyllorna. För med en kort blick hinner jag avläsa om det finns något nytt eller något gammalt, och det är för det mesta bara gammalt.

Omslaget på Janis den magnifika är mycket snyggare nu i pocket. Jag hade väldigt svårt för att ta Johanna Nilssons bok på allvar när jag läste den men jag vet att Klara och många andra tyckte om den.

Var är alaska? Har jag precis lånat på biblan. Otur. Men om den nu är så bra som jag hört så kommer den snart att finnas i min bokhylla.

För övrigt så är jag glad över att Tillsammans tredje sommaren kommer i pocket nu. Jag har inte läst den ännu, sparar den till sommaren då den kommer vara som bäst. Och Justin Case är jag också väldigt sugen på nu när den finns i det lite nättare formatet. Konstigt, men ibland känns det så.

Lika underbar!

Godnatt mister Tom var minst lika underbar som alla har sagt. Jag tror att jag skulle kunna läsa om den tusen gånger utan att tröttna. Om jag hade läst den för flera år sedan när jag var yngre hade det absolut blivit en av mina favoritböcker, självklart älskar jag boken nu också. Nio eller femton, det spelar ingen roll, den passar alla!

Under andra världskriget blir barn från London utplacerade på Landet. Lilla Willie hamnar hos den buttra och enstöriga Tom Oakley. Willie är från början svag, tanig och undernärd. Men under tiden hos Tom blir han allt starkare och han får dessutom för första gången i sitt liv vänner. Även Tom förändras, han blir van vid Willies sällskap och börjar sakteliga umgås med människor igen. Men deras idyll förstörs snabbt då Willies mamma kallar tillbaka honom till London. När en tid har gått utan att Tom fått några livstecken från Willie bestämmer han sig för att åka efter och ta reda på vad som har hänt honom.

Nu när jag har läst flera av Michelle Magorians böcker börjar jag känna igen hennes stil. Huvudpersonerna är från början oskuldsfulla och barnsliga men något händer alltid som gör att de växer. Huvudfigurerna har dessutom en stor passion. Tillexempel Willie älskade att måla och han hade en stor talang för det och skådespeleri. Henry i Tystnad, Tagning älskade film och Rose i en liten kärlekssång älskade att skriva och ville bli författare. Detta gör att jag känner mig väldigt hemma i hennes böcker. Böcker, teater, film och teckning får mig att känna mig mer hemma än vad jag skulle gjort om böckerna handlat om fotboll, ishockey och dans om ni fattar. Jag blev dessutom väldigt lycklig över att få återse Mrs Clarence och fiskebyn Salmouth som en liten kärlekssång utspelade sig i.

Dagens lån

Redan lästa böcker:
















Aldrig lästa böcker:


















Lånad av Elin:

Dagens lån

Går in på biblioteket med löftet till mig själv att jag inte ska låna något, bara lämna. Jag kommer ut med tre böcker. Är STOLT. Stora framsteg!