Pungvargen (den tasmanske tigern) är troligtvis utrotad, men en dag ser Satchel en pungvarg ute i vildmarken. Satchels vänner har redan stuckit från deras döende by. Alla tycker att även Satchel borde åka, men något håller honom kvar. Han tycker att han inte kan lämna sina föräldrar, hans pappa har fått galna kristna idéer och vägrar ta betalt för sitt arbete och hans mamma jobbar hälsan av sig för att försörja familjen. Chelsea är en annan tjej som också stannat kvar, allt för berörd av sitt förflutna där om var skolans största mobboffer. Ingen av dem har framtidsdrömmar utan är fast i deras ruttna by mitt ute i vildmarken. Men när Satchel berättar om hans möte med pungvargen väcks bådas drömmar till liv. De skulle kunna bli kända, bli rika, locka dit turister och åter väcka byn till liv när alla får reda på att det fortfarande finns en pungvarg kvar i världen.
Det var någon gång runt nyår som jag skrev att jag skulle läsa den här boken. Nu, är det mars men jag har i alla fall läst den, och det är inget jag ångrar. Som vanligt älskade jag Sonya Hartnetts språk som snabbt fångade in mig i historien. Den var minst lika bra som jag är djävulen även om de var väldigt olika. Att jag nu läste denna gör att jag bygger upp mina förväntningar inför Fjäril ännu mer. Bra eller dåligt? Det får jag se när jag läser den. Det är nästan roligare att inte ha några förväntningar på en bok med sedan överaskas, istället för att bygga upp för mycket förväntningar och sedan bli besviken. Men med tanke på hennes tidigare böcker och alla de priser hon vunnit så vågar jag nästan lita på att Fjäril inte kommer göra mig besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar