Lätt om vett och etikett

I Magdalena Ribbings nya vett och etikett bok för unga skriver hon om det vanliga, att tacka, att säga hej, att ha ett bordsskick, pengar, vänner, presenter osv... Helt enkelt hur man borde bete sig, lite allmänt hyfs. Mycket av det som står i boken är ju sådant man redan lärt sig av sina föräldrar. Att alltid tacka, att inte följa med okända människor som försöker locka med godis, bordsskick... Därför fick jag inte ut så mycket av boken.

Boken är till för de lite yngre. tredje, fjärde och kanske femteklassare. Illustrationerna är ganska barnsliga och texten väldigt stor och enkel att läsa. Däremot märkte jag trots utseendet att det var en äldre som skrivit det mesta. Speciellt när det gällde kläder. I skolan ska man klä sig i Jeans och en tröja eller skorta. Fina modekläder blir bara misslyckat. Ja, något i den stilen stod det. Hur man ska klä sig tyckte jag var ett onödigt kapitel, för det är upp till var och en. Det räcker med att ens mamma tjatar på en, man behöver inte ännu en uppmaning över vilka kläder man köper och inte köper.

Ribbing säger också att man inte ska bära mössa inomhus, att det är ohövligt. Så började jag fundera över det här med mössa. I skolan är alla vuxna och äldre emot att man bär mössa inomhus (och jag vet att de flesta av er vuxna som läser detta också tycker det). Men alla unga tycker att det är hur okej som helst. Vuxna kan predika om det men jag har märkt att ingen tar åt sig. Att bära mössa på lektionerna är en av de största diskussionerna får klass kan uppkomma, eller den enda diskussionen hela klassen är ivrig att delta i och det blir oftast eleverna mot läraren.

Det som jag tyckte var bäst i boken var åldersgränserna i slutet. Visst, nu när jag fyllde femton är jag straffmyndig och jag får åka moppe Jippi!? Men när jag är sexton däremot. Skolplikten upphör (när jag gått ut nian), jag får starta egen firma, jag får bestämma över de pengar jag tjänat, jag får ta körkort för traktor, jag får övningsköra bil och jag får studiebidrag. Det finns alltid något att se fram emot. Eller okej, jag hade inte tänkt hoppa av skolan eller ta traktorkörkort, men jag kan ju faktiskt det.