Hades

Josefin Angelinis serie om Helena är ännu en serie som rider på vågen efter Twilight och andra paranormal-romance succéer. För det kan inte vara för historiens komplexitet och genialitet som författaren fick ett sjusiffrigt belopp för första manuset. Ändå lyckas författaren smidigt, nästan briljant, med att förnya den historia vi redan hört så många gånger. 

Helenas likheter med Twilight var skattretande många och knappast en slump. När jag läste den för ett år sedan häpnade jag över att den ändå var bättre än Twilight. Även i andra delen Hades finns det många likheter med New Moon även om de inte är lika uppenbara. Lucas och Helenas kärlekssaga som var så perfekt i första delen förändras när Lucas börjar ta avstånd från Helena. Medan hon kämpar med ett uppdrag i underjorden möter hon Orion. Orion är också ättling till de gamla grekiska gudarna, när han börjar hjälpa Helena i underjorden kommer de allt närmare varandra. Samtidigt som Helena tampas med sina kärleksproblem hotar en ännu större fara, en fara som inte bara sätter Helenas liv på spel utan också Lucas och Orions. 

Trots sina likheter med Twilight tycker jag Angelini lyckas med något som Meyer totalt misslyckades med, att hålla ihop handlingen. Hades är minst lika spännande som första boken och omöjlig att lägga ifrån sig.  Böckerna slutar aldrig överraska, det finns hela tiden nya hemligheter att avslöja och den blir allt mer oförutsägbar ju mer man läser. Mina kunskaper i grekisk mytologi är inte stora nog för att säga om författaren lyckats få till det bra eller dåligt. Men som läsare säger jag att få ungdomsförfattare hade kunnat göra det bättre.