Jag blev väldigt facinerad av The Catcher in the rye eller Räddaren i nöden som den heter på svenska. Det är minst sagt en annorlunda roman. Genom handlingen får jag följa Holden (som ni kan läsa mer om här i Hannas fantastiska recension) som driver runt i New York efter att ha blivit utslängd från sin skola. Boken är på många sätt intressant. Det första jag fastnade för var hur annorlunda den är skriven. Hela handlingen träder fram genom Holdens tankegångar, som en monolog inom honom. Det är mycket talspråk, utryck och svärord som annars sällan förekommer i moderna klassiker som denna.
Holden berättar om människor han stött på, tidigare händelser i sitt liv och jag får följa med när han möter gamla och nya vänner. Jag lär mig att både älska och hata Holden. Utifrån är han en rätt sorglig person som ser allt negativt. Men genom att följa hans tankar lär jag mig att han är väldigt komplex som person. Det går aldrig att fullt förstå vem han verkligen är, varför han gör som han gör eller tänker som han tänker. Men överallt finns ledtrådar som lämnar mig till att fritt gissa och spåna.
Detta är en bok som jag lärde mig älska, sida för sida. Först vid slutet kunde jag känna ett visst band till boken och när jag stängde igen den kände jag hur en bit av Holden stannade kvar i mig. Trots hans cynism finns det delar av honom som jag och säkert många andra kan identifiera sig med.
Räddaren i nöden står på min läslista! :) Hoppas jag också tycker att den är så bra!
SvaraRadera