Kluvna åsikter om Submarine

Den enda dagen jag har varit sjuk under 2012 bestämde jag mig för att se filmen "Submarine" som bygger på Joe Dunthornes roman med samma namn. Det var lite av ett misstag eftersom historien om 15-åriga Oliver Tate är väldigt annorlunda, konstig och ofta ganska irriterande. Jag lyckades inte se klart filmen då eftersom jag mådde så illa av allt det konstiga, något som ALLTID händer när jag ser lite annorlunda filmer och är sjuk. Har bland annat varit tvungen att stänga av både "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" och "Across the Universe". Det enda jag verkar kunna se när jag är sjuk är Harry Potter och Glee.

Men tillbaka till "Submarine". Enligt The Observers recensent är det en uppdatering av "Räddaren i nöden" förlagd till Wales, om Oliver som är ”besatt av att bli av med oskulden, kär i sin egen smarthet och febrilt upptagen med att försöka rädda sina föräldrars äktenskap”. Jag har nu läst ut boken och känner mig väldigt kluven inför vad jag tycker. Vissa stunder var boken väldigt rolig och det är snyggt uppbyggt med att man både får läsa Olivers dagboksinlägg och också händelser i nutid. Det är en interssant "coming-of-age-novel" om en väldigt speciell ung kille och hans sätt att se på världen.  Men ibland stör jag mig så mycket på Oliver som karaktär. Han ifrågasätter allt och alla, framför allt sina föräldrar och tror att hans handlingar inte spelar någon roll för andras känslor. The Observers recensent jämför "Submarine" med "Räddaren i nöden" och när jag läste den så kände jag ungefär samma sak. Jag gillade historien vissa stunder, men ibland orkade jag inte att Holden hela tiden störde sig på alla människor han mötte och tyckte att de var deprimerande med obetydliga liv.

Jag tror att det jag inte gillar med den här typen av berättelser är att man är så fast i en persons liv och tankebanor när personen befinner sig i en jobbig period då man förväntas lämna det barnsliga och bli vuxen. Det kan bli så förvirrande tankar och jobbiga händelser att boken förlorar lite av trovärdigheten eftersom allt och alla verkar så jobbiga genom huvudpersonens ögon.

Det finns än så länge inte mycket skrivet om Submarine (varken boken eller filmen) på internet. Men har ni läst den? Och vad tycker ni, störde ni er på Olivers sätt att vara och tänka lika mycket som jag gjorde?