Planlös vandring i New York

Att använda New York som den centrala platsen i böcker, film och musik är otroligt vanligt. Det finns oändligt många sådana historier. Själv har jag aldrig varit i New York trots att jag i flera år drömt om att åka dit. Vem vill inte resa till det varma, kärleksfulla och mottagande New York? Men på den senaste tiden har jag stött på en ny bild av staden. Istället för att bara visa det som är så underbart har fyra böcker jag läst de senaste veckorna illustrerat en helt annan sida - det svåra, kalla och planlösa New York.

Nyligen läste jag Catcher in the rye, där huvudpersonen Holden Kaulfield strövar omkring på New Yorks gator, hänger på sunkiga pubbar och träffar tragiska och deprimerande människor. Just nu håller jag på med Patti Smiths Just Kids, en självbiografisk roman där hon ibörjan beskriver sitt liv under en sommar på New Yorks gator i desperat behov av ett jobb och mat. Igår läste jag ut Paul Austers Osynlig, där huvudkaraktären Adam Walker under en nattlig promenad i New York stöter på en rånare som brutalt mördas av hand vän. Och som sista exempel var det inte länge sedan jag läste David Levithans En bit av mig fattas, där tre ungdomar planlöst vandrar runt i New York efter 9/11-olyckan, osäkra på vad de ska göra med sina känslor och behov.

Plötsligt har jag en helt ny bild av staden, min dröm om det perfekta New York gick helt i kras. Eller? Faktiskt inte. Även om staden verkar fantastisk på många sätt så har den faktiskt sina fel och brister, och för en gång skull känns den verklig. Det här får mig att vilja åka till New York ännu mer och själv få gå på de omtalade gatorna. Men helst inte planlöst, i desperat behov av sovrum och mat..