Bokyrke: Översättare

Nu har vi kommit till tredje och näst sista delen i vårt mini-tema "Bokyrken" Idag intervjuar vi Katarina Kuick om hur det är att översätta böcker! 

Foto: Jessica Mann

Hur kom du på att du ville bli översättare?
Jag lektörslöste ungdomsböcker åt ett förlag. Dvs jag läste böcker på engelska och lämnade ett utlåtande, för att förlaget lättare skulle kunna bestämma om det var en bok de skulle ge ut i Sverige eller inte. Det här var när jag var 23 eller nåt sånt. När jag läste en av böckerna vet jag att jag sa att jag liksom kunde höra vad personerna skulle säga på svenska. ”Du kanske ska prova att översätta?” sa förläggaren. Och så gjorde jag ett provkapitel. De blev så nöjda att jag fick göra en hel bok. Dock inte den jag hade läst, utan en annan av samma författare.

Hur går det till när du översätter böcker?
Först gör jag en grovöversättning. Dvs jag sitter med boken och skriver in ”vad jag hör i huvudet” när jag läser det engelska. Det mesta som är svårt brukar jag hoppa över. Vet inte varför jag jobbar just så, det har bara blivit så. Andra gången jag går igenom texten är jag mycket noggrannare. Då slår jag i lexikon, synonymlexikon, kollar uttryck på nätet osv osv. Oftast går jag igenom texten 4-5 gånger. Och så en eller två gånger till när manuset är satt av förlaget.

Vad är viktigt att tänka på när du översätter en bok?
En sak som många nog inte tänker på, men som är viktigt, är rytmen. Att meningarna flyter bra. Och gärna på ett sätt som liknar författarens sätt att skriva. Är det en författare som skriver korta, kärnfulla meningar, där varje ord är exakt avvägt? Är det en författare som älskar mustiga beskrivningar med mycket bisatser och språkliga hopp? Flytet är oerhört viktigt. Det ska vara svenska, inte svengelska. Jag brukar försöka tänka ”Vad skulle författaren ha skrivit om den kunnat skriva på svenska?” Det kan man ju aldrig veta, men när man jobbar så tätt med en text som man gör när man översätter lär man faktiskt känna författaren rätt bra.

Vad måste man studera för att bil översättare?
 Jag har inte studerat något särskilt, mer än att jag läste engelska på universitetet. Däremot har jag inte läst svenska, fast det hade kanske varit bra. Men jag har en bra språkkänsla, troligen för att jag läser så mycket. Att kunna det språk man översätter till är allra viktigast. Idag finns det översättarutbildningar.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag går upp någon gång mellan 8 och 9. Sätter mig vid datorn i mitt arbetsrum. Kollar mejl och lite sånt. Sen sätter jag igång och översätterjobbar. Ofta ställer jag en timer på 30 minuter, och när den piper tar jag en liten paus. Senare på dagen tenderar passen att bli 20 eller 15 minuter långa istället ... Ofta händer det att jag gör andra grejer mitt på dagen – andra jobbrelaterade grejer, eller går ut och går eller nåt. Och så jobbar jag någon timme eller två på kvällen istället. Numera har jag som ambition att vara ledig åtminstone lördag eller söndag, helst båda, men ju närmare deadline jag kommer desto svårare är det att hålla.

Vad är det roligaste samt svåraste med att översätta böcker?
Egentligen tycker jag inte det är så roligt! Men det är ett bra jobb så tillvida att man har tydliga ramar. Man känner att man kommer framåt och det finns ett slut. På det viset är det mycket mer tillfredsställande än att skriva själv (som jag ju också gör), då man aldrig vet om man har ”fått något gjort” fast man kan ha jobbat hela dagen. Men det är roligt när det är en författare vars språk passar mig, som David Almond t ex. Stora partier av hans böcker översätter sig nästan självt för mig. Å andra sidan kan han vara väldigt knepig, eftersom det är mycket som inte är uttalat. Och han säger mycket med få ord. Då gäller det att lyckas vara lika korthuggen på svenska, och inte göra texten längre. Roligt är också när man kommer till en ordlek eller liknande som man tror är omöjligt, och så helt plötsligt, kanske när man håller på med något helt annat, så kommer lösningen.

Det svåraste är just ord som är dubbeltydiga. En författare som Aidan Chambers älskar ord som har många betydelser, och han leker och spelar med det, hela stycken kan bygga på att ett visst ord kan betyda två olika saker, eller att två ord som eye och I uttalas likadant. Sånt är hur svårt som helst.

Melina Marchetta, som jag översatt nu senast, Jellicoe Road, var knepig på så vis att hon hade många fraser som kom igen på många ställen i boken, hon bygger mönster med hjälp av språket, mönster som också är viktiga ledtrådar för läsarens förståelse. Där gällde det att vara vaksam och vara konsekvent på samma sätt som hon var.

Här kan ni läsa första och andra delen i temat!