
Det är verkligen på tiden att jag läser Bjorn Sortlands
Det verkar vara en riktigt sorglig bok och med Sortlands


Daniel bor med sin alkis-pappa i ett litet samhälle på norra Gotland. Alla känner alla i bygden. Ödehuset i byns utkant har de alla besökt någon gång och historierna om huset är många, den ena läskigare än den andra.
Ingen vet vem den nya familjen som har flyttat in i ödehuset är. Spekulationerna börjar direkt. För visst är det något konstigt med de tre nykomlingarna. De är skygga, ser underliga ut och har sneda, bärnstensfärgade ögon. Var kommer de ifrån egentligen?
När Daniel ser Kira första gången är det kört; deras förälskelse är lika självklar som omöjlig. Det blir en intensiv och mystisk sommar fylld av gåtor, kärlek och död.
Älskar de flesta Magnus Nordin böcker jag läst och han är helt klart bäst i ungdomsspännings kategorin. De här Magnus Nordin böckerna har vi recenserat: Skuggvarelser, Förföljaren, Tystnadens hus, Djävulens märke.





Att anteckna vad man läser och när man gör det tycker jag är väldigt smart. Det är inte bara roligt utan det hjälper även ens minne att komma ihåg allt man läst. Att skriva anteckningar om boken är kul men det är inget måste och om man vill räcker det att bara med att skriva ner det viktigaste som författare, titel och datum. Tyvärr finns det väldigt få snygga läsdagböcker i Sverige. Den vanligaste är den lilla röda boken (som jag lagt in en bild på), den är smart men väldigt tråkig tycker jag. Utseendet är nästan viktigast eftersom det gör det mycket roligare. Antingen får man helt enkelt göra som mig och ta vanliga anteckningsböcker eller så får man nöja sig med det som finns. Ett tråkigare alternativ är att föra läsdagbok i datorn på ett Word Dokument, tråkigt men det funkar.
Justin Case, jag älskar den! Oj så bra den var. Fint språk, annorlunda historia och en hel del humor bland alla känslor. Boken handlade om viktiga saker som fick mig att börja fundera på mycket. I början av boken hade jag ganska svårt att förstå mig på Justin, tillslut drog jag slutsatsen att han hade en sorts kris, en tonårskris. Som svenska dagbladet skrivit på omslaget: Mycket läsvärd.
Just nu håller jag på att somna framför datorn. Kan knappt hålla upp ögonen men jag vill gärna hinna skriva ett blogginlägg. Jag älskar många av Roald Dahls historier, Mathilda, Kalle och chokladfabriken, häxorna... Men en av hans berättelser som jag inte läst är Fantastic Mr Fox. Boken har nyligen gjorts till film och jag har hittills bara läst strålande recensioner om den. Kalle och chokladfabriken har blivit filmatiserat av Tim Burton med Johnny Depp i huvudrollen. Mathilda har också blivit film, någon gång för länge sedan. Jag har inte tittat på hela Mathilda filmen utan sett små glimtar av den men den verkar ganska knäpp. Varför blir alla hans berättelser så knäppa och udda som film? I alla fall så är jag väldigt sugen på att både se och läsa Fantastic Mr Fox. Den här gången tror jag att jag börjar med att läsa boken, konstigt nog är det den jag är mest nyfiken på.

