Böcker och Idrott

Var det bara mitt hjärta som hoppade till när J.K. Rowling dök upp på OS invigningen i fredags? Kunde det bli mer magiskt än så? Rowling som står och läser ur en bok inför en hel arena och det som sedan följde med olika bok- och sagofigurer. Jag blev så himla glad och överraskad att barn- och ungdomslitteratur fick en så stor plats i invigningen till världens största sportevent.

Nu åker jag iväg till Spanien, ska försöka läsa så mycket det bara går!

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Boktrailern till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children får en att både rysa och lockas på samma gång. Det gäller även boken som innehåller samma magiska, obehagliga men ändå fina stämning. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children är en bok fylld med både text och gamla vintagefotografier. Kombinationen är skicklig och snygg och får läsaren att ryckas med, in i en helt ny värld som till en början verkar helt fantastisk och ofarlig men som visar sig vara riktigt otäck och läskig.

I centrum står 16-årige Jacob som under hela sin barndom fått höra sin farfars berättelser om barnhemmet där han växte upp tillsammans med andra väldigt annorlunda barn. När Jacob var liten trodde han helt på berättelserna om barnen som kunde flyga, vara osynliga och spruta eld, och på de farliga monstren som lurade och gjorde att barnhemmet hela tiden var i fara. Som nästan vuxen börjar Jacob tro mindre och mindre på historierna och precis som alla andra anta att farfadern börjar tappa förståndet. Men när hans farfar dör under mystiska omständigheter tvingas Jacob ta reda på det förflutna och resa till en liten wailsisk ö för att besvara sina frågor

Även om boken på många sätt levde upp till den fantastiska trailern var det en del saker som gjorde mig besviken. Trots bokens 350 sidor upplevde jag ingen större förståelse och närhet till karaktärerna. Jag gillade många av dem, men de kändes platta och skulle kunnat göras mycket intressantare. Jag tycker också att tempot i slutet av berättelsen gick alldeles för fort och lämnade ett öppet slut som nästan kräver en fortsättning. Den härliga stämningen försvann nästan lite på slutet och blev ett sådant där vanligt ont-mot-gott-slut som så många andra böcker redan har.

MEN, boken kommer bli film, regisserad av Tim Burton! Eftersom Tim Burton är expert på att få till övernaturliga stämningar och få karaktärerna att bli djupa och väldigt bra så tror jag att filmen kommer bli helt otrolig!

Missa inte!

Kortfilmen till Gunnar Ardelius bok Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket gick på Göteborgs Filmfestival i vintras och har nu visats på tv några gånger i sommar, jag har missat vartenda tillfälle att se den. Som tur är går det att se den på svtplay här. Om ni läst boken boken är det absolut ett måste! 

En Parisresa

Paris 2010

När ni läser det här sitter jag troligtvis på ett flygplan påväg mot Paris. Pappas kompis lånar ut sin lägenhet som ligger precis vid Louvren och Champs-Élysées, precis i mittmitten av Paris. Gratis! Sådana chanser får man inte ofta och det ska bli otroligt kul att åka. Förra gången jag var i Paris (hösten 2010) blev jag supersjuk och hann mest uppleva hotellrummets fyra väggar, men i år ska jag hålla mig frisk!

För att komma lite i Paris-känsla tar jag med mig tre böcker, var av två utspelar sig i Paris: Drömbokhandeln och Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.

Drömbokhandeln - Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de olycksbådande pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Här möter vi den Paris-chica, hypermedvetna kvinnan som stolt avspisar en flirt för en snegling på mobildisplayen under en romantisk middag på kvarterskrogen. Ynglingen av fin familj, som övertalad av sin vän bondsonen lånar pappas lyxbil; råkar köra på ett vildsvin, lastar svinliket i bilen och överraskas av att det fortfarande lever. Vi får också uppleva den kvinnliga veterinärens raffinerade - och handgripliga - hämnd på manssamhället...

För evigt

 Böckerna om Sam och Grace är något av det vackraste inom paranormal-romance genren. Författaren Maggie Stiefvater försöker aldrig krångla till historien med överdrivna detaljer, twister och effekter utan skriver tvärtom äkta, avskalat och realistiskt. Så realistiskt det går att få en historia om människor som förvandlas till vargar om vintrarna. Även om detaljer och händelser från de tidigare böckerna har glömts bort med tiden tycker jag att den avslutande delen För evigt ger mycket mer än vad jag kunnat förvänta.

Sam och Grace kärlekshistoria fortsätter, efter tre böcker har jag blivit rätt bekant med den och stundtals är den på gränsen till uttråkande. Men det finns så mycket annat bra i böckerna att kärlekshistorien nästan blir ointressant. Jag älskar alla nya karaktärer som smugit sig in under historiens gång. Hur flockens existens hänger på en skör tråd i hotet från människorna och deras sökande efter en utväg, att kunna vara människor för gott. Det är vackert och innerligt med ett stänk av melankoli. Det är inte så att jag nu kommer att skriva hysteriska mejl till författaren tiggande om en fortsättning. Utan det här är perfekt, tre fina böcker nu med ett bra avslut. Jag kan inte bli mer nöjd.  

Dubbelaktuell i höst

 Jag älskar Ingrid Olsson och hennes enkla vackra språk. Men  jag upptäckte av en slump att det nu var nästan två år sedan jag läste en bok av henne, Av någon konstig anledning har jag helt missat hennes senaste böcker. Men nu fick jag en påminnelse, för i höst är hon aktuell med två nya böcker på Gilla Böcker. Önska bort och önska nytt och Blink blink med stjärnan. Eftersom hon är en så himla bra ungdomsförfattare funderar jag på att läsa alla böcker jag missat av henne i ett svep nu i höst. Så länge kan jag rekommendera hennes tidigare böcker starkt, en otroligt bra författare! 

Delirium

Trots min motvilja inför ännu en framtidsroman som visar en allt annan än lycklig framtid så lyckas Lauren Oliver som så många andra författare bygga upp en helt ny värld och få den att verka trovärdig.

Boken utspelar sig i en tid då kärlek är en farlig sjukdom. Alla medborgare måste vid 18 års ålder genomgå Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som hindrar en att känna djupare känslor för andra människor, djur och saker. Efter Behandlingen paras man ihop med en annan person efter noggranna utvärderingar och regeringen lovar att resten av ens liv endast kommer fyllas med trygghet och lugn. Lena är en av de som inte har genomgått Behandlingen än och hon längtar efter att göra det, hon vill inte längre vara osäker, känslig och fundersam. Men sommarlovet innan hennes nya liv ska börja börjar hon förstå att allt kanske inte blir som regeringen utlovar och hon träffar Alex som får henne att förstå baksidorna med botemedlet och för första gången uppleva hur kärlek känns.

Det är otrolig berättelse om en kontrollerande och farlig regering och en lika bra berättelse om den förbjudna kärleken mellan Lena och Alex. Boken får en att se på kärlek på ett helt nytt sett, en sak som inte längre går att ta förgivet. Även om själva idén att kärlek är förbjudet låter ganska barnslig så blir det verkligen inte så när Lauren Oliver berättar. Skräcken Lena känner för att bli påkommen och regeringens sätt att hitta och ta hand om sympatisörer är helt förskräckliga. Språket är även det väldigt bra och kapitlen avslutas nästan likt cliffhangers som får en att bara vilja fortsätta.

Det som jag dock stör mig på, som med så många andra ungdomsböcker, är att killen ( i detta fall Alex) alltid framställs som någon helt perfekt och otrolig människa. Inte genom hela boken blir han arg på Lena eller sviker henne. Han är dessutom otroligt snygg, smart och omtänksam. Även om det kan öka läslusten och få en att bara vilja fortsätta så kan det bli tröttsamt att dessa killar aldrig någonsin misslyckas.

Boken är trots det, absolut läsvärd och jag ser verkligen fram emot de två delarna som återstår. Del två finns redan på engelska och kommer ut på svenska inom ett år. Filmrättigheterna är sålda och första filmen beräknas ha premiär någon gång under 2013.

Serierna jag aldrig avslutade

Det kommer hela tiden nya bokserier och såklart nya delar i de serier som redan finns. Många författare idag väljer att skriva uppföljare till sina böcker, från de populära trilogierna upp till ett dussintal delar. Jag älskar bokserier, mycket för att jag då vet att berättelsen inte är slut men mest för att det finns böcker som jag bara måste få mer av. Det är svårt att avsluta serier eftersom man hela tiden påbörjar nya, men det finns vissa som jag valt att helt och hållet sluta läsa. Varför tänkte jag berätta nu. 

House of Night - Den första vampyrserien jag läste efter Twilight och självklart blev jag helt beroende. Men snart började jag irritera mig på det mesta i boken. Det slarviga språket, Zooeys kärleksproblem och handlingen som inte längre höll ihop. När jag läste första delen i Vampire Academy insåg jag att House of Night inte alls var något att ha. Läst: Fem av tio 

Otori - Detta är en av mina allra största favoritserier, därför låter det kanske konstigt att jag inte vill läsa sista delen. Men jag tycker fjärde delen slutade på ett sätt som hela serien borde sluta på, och därför förstår jag inte varför författaren måste skriva ytterligare en bok. Vem vet, femte boken kanske är ännu bättre, men jag är nöjdast så här. Läst: fyra av fem. 

Deluxe - Gossipgirl draman i 1800-tals miljöer är bara att jubla över, eller? Jag älskade serien redan från första sidan. Men precis som Gossipgirl tenderar Deluxe att bli tjatig efter ett tag. Det är samma drama om och om igen, alla karaktärer blir kära i alla och tillslut blir det helt enkelt för mycket. Annars är det egentligen inget dåligt med serien. Läst: Tre av fyra. 

Fallen ängel - Jag förstår inte längre vad böckerna handlar om. Jag hänger inte  med i historien medan jag läser, språket är förvirrande och handlingen har spårat ur helt. Därför var det inget svårt beslut att jag skulle sluta med serien. Läst: två av tre. 

Temeraire - En av de bättre fantasyserierna måste jag erkänna nu redan i början. Otroligt genomarbetade, välplanerade och briljanta böcker. Men handlingen är också väldigt långsam, med mycket ord och detaljer. Jag har inte det tålamod och den tid som krävs för att riktigt kunna uppskata böckerna om Terminere. Därför kände jag att det inte är någon idé att fortsätta. Läst: Två av sju. 

Svensk sommar låter en i alla fall se film...

Att se film när regnet slår utanför fönstret och inte behöva göra något speciellt eftersom det är sommarlov måste vara något av det bästa som finns. De senaste dagarna har det regnat mest hela tiden och i pauserna mellan att äta, spela tennis, fotboll och kort med släkten så har jag sett tre filmer som alla verkligen berört på något sett.

Big Fish var den första filmen jag såg och efter att ha vant mig vid det konstiga och övernaturliga som Tim Burton alltid kryddar sina filmer med så blev den verkligen helt otroligt bra. I centrum står den modiga, smarta och älskade Edward Bloom som i slutet av sitt liv berättar sina livshistorier för sista gången. Även om inte ens hälften av det han berättar är sant så blir lyssnaren alltid helt förhäxad. Han har blivit vän med en jätte, träffat en häxa, hittat en gömd liten utopisk stad i skogens mitt, jobbat på en circus, fångat sin kärlek med hjälp av påskliljor och överlevt ett krig genom vänskap med ett siamesiskt tvillingpar från Kina. Som ni märker är det en hel del övernaturligt och i vanliga fall skulle jag blivit avskräckt efter vänskapen med jätten. Men inte nu. För Tim Burton kan göra filmer som verkligen är konstiga men ändå inte går till överdrift.

Jag har även sett Lost in Jane Austen. Eller sett och sett, efter ungefär 15 minuter var vi tvugna att stänga av och jag bör egentligen inte uttala mig om något, men enligt mig är det verkligen ingenting att se. Om huvudkaraktären blir helt galen av en Jane Austen-bok och studsar upp och ner av glädje och glömmer bort sitt verkliga liv så är det något som inte står rätt till. Och när hon sedan hittar en dörr i sitt badrum som leder till Jane Austens bokvärld och blir vän med Elisabeth Bennet har filmen verkligen spårat ur. Dessutom fortsätter huvudkaraktären gå runt i skinnjacka och pumps i ett 1800-tal fyllt av speciella klädkåder utan att någon reagerar på 2000-talets mode. Allt detta händer inom bara 15 minuter och fick filmen att tappa trovärdigheten helt och hållet.

Nu senast har jag sett Lost in Translation av Sofia Coppola som handlar om hur en tjugoårig filosofistrudent finner en femtioårig filmstjärna på ett hotell i Tokyo. Båda är ensamma och i behov av en vän att kunna prata och umgås med. Trots att de bara umgås några dagar blir vänskapen speciell och djup. Dessa dagar visar även upp en sida av Tokyo som stad som får mig att inte vilja åka dit. De två huvudpersonernas instängdhet och känsla av att aldrig bli förstådd smittar av sig. Filmen är fantastisk på många plan, allt från skådespelarna till musiken och det är en perfekt film att se någon av dessa regniga svenska sommardagar!

Dödsritten!

Titta här! Detta är nyheten jag precis behövde. Författaren Maggie Stiefvater kommer ut med en ny bok på svenska i vinter. Jag hoppas att den kan fylla tomrummet efter Frost-trilogin som jag just läst ut.

Handling: 

"Varje november går Scorpioloppet av stapeln på stranden nedanför Skarmouths vita klippor. Tusentals samlas för att se hästarna och havet som tvättar rent sanden från blod. Hästarna är capaill uisce: blodtörstiga vattenhästar och ryttarna måste kämpa för att hindra dem från att återvända till havet och ta ryttarna med sig ner i djupet. Vissa ryttare överlever. Andra gör det inte. Sean Kendrick, fyrfaldig vinnare av loppet, och Kate ”Puck” Connolly, loppets första kvinnliga deltagare, ska tävla i år. Båda har mer att vinna – och att förlora – än någon annan ryttare någonsin haft. Men bara en kan segra … Av författaren till Frost, Feber och För evigt." 

I januari, då ni! 

The Fault in Our Stars

För elva dagar sedan läste jag ut The fault in our stars, med tårar som bara vägrade sluta rinna. Det är inte ofta jag säger det, men detta är bland det bästa jag läst i ungdomsbokskategorin. Boken handlar om Hazel som under flera år har haft cancer. Hon spenderar större delen av sin tid framför tv:n eller hennes favorit bok "An Imperial Affliction". Därför skickar hennes mamma henne till en grupp för cancersjuka ungdomar. Och det är där hon träffar Agustus Waters.

Vad jag älskar med The fault in our stars är att kärlekshistorien aldrig blir för smörig och det sorgliga aldrig sådär medvetet överdrivet. John Green hoppar smidigt över alla klichéer som jag tycker att kärleksromaner (och böcker om cancer också för den delen) lätt kan fastna i. Handlingen är hela tiden oförutsägbar och lyckas gång på gång överaska mig. Det är en helt fantastisk bok, sorglig och komisk på samma gång. Mitt bästa tips till er är att strunta i alla recensioner om boken, bara läs den! Då blir den som finast.

Den kommer på svenska i höst med namnet Förr eller senare exploderar jag. Själv tycker jag att den går lika bra att läsa på engelska eftersom språket inte är särskilt komplicerat.

Stolthet och fördom som videoblogg

Läste på Boknea för ett tag sedan om en videoblogg som baserades på Stolthet och fördom. Var därefter tvungen att se alla avsnitt på en gång för det var så himla bra! Det är en helt briljant idé och ett roligt sätt att göra om berättelsen på. Fascineras över hur en bok som Stolthet och fördom kan göras om på så många olika sätt. Lost in Jane Austen, Jane Austen book club och Stolthet och Fördom och Zombies är bara några exempel.

The Walking Dead

Eftersom sommarvädret inte vill visa sig tänkte jag ge er ett tips på en tv-serie. Jag älskar dystopier i alla dess former och de senaste veckorna har jag suttit klistrad framför zoombies, blod och människor som kämpar för sin överlevnad i serien The Walking dead. Om ni gillar böcker som Hungerspelen, De vassa tändernas skog och varma kroppar får ni för allt i världen inte missa tv-seriernas bästa zombie-apokalyps.

11 ungdomsförfattare ger sina sommarboktips!

Det är alltid lika kul att veta vad författare läser och vad de fastnar för. Ofta har man ganska lik smak med den författaren man själv gillar mycket och det är väldigt kul!
På Adlibris går det nu att läsa vad....

Sara Bergmark Elfgren
Lauren Oliver
Katarina von Bredow
Lisa Bjärbo
Jessica Schiefauer
Jenny Jägerfeld
Johanna Lindbäck
Lina Arvidsson
Emma Granholm
Christin Ljungqvist
Maggie Stiefvater

.... ger för sommarboktips till unga läsare.

(Bara en sak som jag reagerade på. Inga manliga författare ger sina boktips. Jag undrar om det beror på att det är färre män som skriver ungdomsböcker, att deras ungdomsböcker inte blir lika kända eller om de inte är lika delaktiga i sådana här små miniprojekt?)

Mitt klimatkatastrofala liv

Året är 2015 och naturen har börjat visa att den inte klarar av mer av människans utsläpp och föroreningar. Stormar, skyfall, torka, och annat oväder drabbar Jorden och undergången närmar sig med stormsteg. För att göra några sista kraftansträngningar bestämmer sig England som första EU land att införa en koldioxidransonering som innebär att varje person bara får göra av med en viss mängd koldioxid per månad. Överskrider man sin ransonering kan man inte förbruka mer koldioxid den månaden. I centrum står den 16-åriga Laura Brown som förutom koldioxidpoäng har mycket annat som också snurrar runt i huvudet; hennes vänner, sitt band, sin familj och RD - hennes största kärlek.

Mitt klimatkatastrofala liv tar upp ett otroligt aktuellt och intressant ämne. Även om detta kanske inte skulle inträffa om 3 år så skulle det kunna inträffa om 33 år. Kanske kan vi då inte flyga i den utsträckningen vi gör idag, vi kanske bara har en viss mängd vatten att använda per dag och vi kanske måste välja mellan att ta långa duschar och se vårt favoritprogram på TV.

Men ett intressant ämne räcker inte riktigt och även om boken innehåller mycket annat som kretsar kring Laura så lyckas inte det hålla boken uppe. Mycket känns inte trovärdigt. Som att Lauras familj fullkomligt spårar ur på grund av de nya levnadssättet. Hennes pappa blir först alkolist, förlorar sedan jobbet och blir tillsist en liten bonde som köper djur och odlar grönsaker för att göra familjen egenförsörjande. Jag tycker även att bokens sätt att berätta, dagboksformat, inte känns så trovärdigt eftersom det är lite konstigt att Laura både har tid och tillgång till dagbok under de förhållandena hon ofta befinner sig i.

Boken är bra att diskutera och startar många intressanta tankar, men tyvätt berör den mig inte mer.

Populära sommarböcker

Sommaren känns som den tid på året då folk köper mest böcker. Även om det inte är så för mig blir jag ändå nyfiken på vad andra väljer att köpa till sina semestrar och resor. Jag kollar med jämna mellanrum olika topplistor och detta är vad som verkar populärt:

Det är mycket hypat och mycket filmatiserat, men är glatt överraskad att Det är så logiskt alla fattar utom du ligger så högt upp, den om någon är en perfekt sommarbok. Jag är fortfarande ute och reser, det är svårt att få tag på wi-fi så hinner inte skriva några längre inlägg. Men det enda positiva med det är att jag hinner läsa mer än vanligt. Hoppas ni har ett bra sommarlov!

Världens finaste onlinetidning!

I First Aid Kits sommarprat berättade de om hur de vuxit upp med feminism och redan som sjuåringar börjat kalla sig för feminister. En av deras stora förebilder är sextonåriga Tavi Gevinson som startat en egen onlinetidning som heter Rookie. Hon startade tidningen för att det skulle finnas något annat att läsa för unga tjejer att läsa än Cosmopolitan och andra modemagasin. Rookie är som en hel hemsida med hur mycket som helst att läsa. Varje månad har ett tema (temat i juli är FREEDOM) och det publiceras tre inlägg om dagen fem dagar i veckan. Inläggen handlar om allt: musik, filmer, böcker, serier, mode, livet, tankar, diskussionsämnen, och roliga saker. Allt är så fint, bilderna, texterna, illustrationerna.. Efter att jag har fastnat på hemsidan i över en timme så är det absolut den bästa onlinetidningen jag någonsin stött på och jag hoppas att den i framtiden blir stor och kommer i tryck varje månad. Världen behöver fler alternativa, fina, indie-magasin.

I september släpper de en Year Book som verkar bli helt fantastisk efter vad det går att läsa på hemsidan. De har även gjort en intervju med First Aid Kit som ni hittar här! (Den bästa intervju jag hittills läst med dem!)

Gå din väg men stanna

 Johanna Nilssons senaste roman Gå din väg men stanna får massvis med plus av mig. Att läsa den är precis som för huvudpersonen Hanna en känslomässig berg-och-dal-bana. Som läsare får jag följa Hanna under hennes svåra depressioner, när hon träffar Alex som inte är rädd för hennes sjukdom utan vill göra allt för att rädda henne.

Det går hela tiden upp och ner för Hanna, i ena stunden är allt perfekt och i andra stunden vill hon inte längre leva. Jag medger att jag mest största sannolikhet inte skulle tyckt om den här boken i vanliga fall, på tok för mycket piller och depp. Men vad som får mig att gilla den, ja rent av älska den, är Johanna Nilssons språk. Det är ett vackert och beskrivande språk, ord som både kryper under huden och ger hjärtat ett lyckorus på samma gång. Det finns något ärligt i språket och med ordens hjälp blir bokens svåra tema ännu viktigare. Otroligt fint av Johanna Nilsson.  

Tävling på Rabén och Sjögren

Det enda bra med att sommaren slutligen kommer övergå till höst måste vara att Miss Peregrines home for peticular children kommer ut på svenska. Jag har den redan i mina händer och det är med största ansträngning jag försöker vänta med att läsa den. Är det så att ni heller knappt kan vänta tycker jag att ni ska tävla om den här på Rabén och Sjögren!

Tid att dö

När jag gillar en författare riktigt mycket tar jag nästan för givet att alla kommande böcker blir på samma nivå. Kanske blev just detta anledningen till att Anne Cassidys nya bok Tid att dö blev en ren och skär besvikelse för mig.

En kväll försvann styvsyskonen Josh och Rose föräldrar spårlöst. Efter det skiljdes de åt och skickades till olika släktingar. Nu ska Rose efter fem år få träffa Josh igen, men på vägen till deras återförening bevittnar Rose ett mord. Ricky, en kille från hennes college blir knivhuggen och plötsligt är Rose inblandat i något hon inte förstår. Samtidigt är Josh fast besluten att ta reda på vad som hände med deras föräldrar.

Cassidy har tidigare skrivit thriller-liknande böcker som Besatt och Glöm mig inte. Hon har en speciell stil och tempo i sina böcker som jag redan från början kände passade mig perfekt. Tid att dö är också en form av thriller, men den biter inte tag på samma sätt, lyckas knapp ta ett bett.

Upptrappningen var bra, inledningen med två olika mysterier som väckte min nyfikenhet. Men kort därefter faller historien pladask. Trådarna spretar iväg åt olika håll och handlingen har helt tappat sitt tempo. Jag avskyr att låta så hård, framförallt om en författare som jag tyckt så mycket om. Samtidigt måste jag vara ärlig och Tid att dö saknar allt det där som fått mig att älska Cassidys tidigare böcker. Visst är handlingen delvis underhållande, men i slutändan är det inget mer än en besvikelse. Tyvärr.  

Sommartankar

Hoppas att ni alla har det underbart nu under sommarlovet! Själv har jag precis kommit hem från en härlig vecka i Portugal med 35-gradig värme och vackra stränder. Där läste jag bland annat ut The perks of being a wallflower. En bok som jag hade skyhöga förväntningar på och som jag inte är helt säker på om den levde upp till. Boken var verkligen superfin med vackert språk, intressant historia och fantastiska karaktärer, men jag hade förväntat mig något mer, något helt extra som gör att jag alltid kommer komma ihåg den. Trots det är det ändå något av det bästa jag läst hittills i år och det beror på det speciella sättet att berätta, genom brev, och hur historien blir som ett pussel som i slutändan läggs klart och reder ut alla frågetecken. Det är svårt att tro att detta är Stephen Chboskys debutroman och hans (förhoppningsvis) kommande romaner kommer nog kunna bli just den där speciella historien som föralltid kommer stanna kvar i tankarna.

För er som har lite ont om sommarböcker att läsa på stranden och i hängmattan så kan jag tipsa om bloggen Bokfreaks utlottning av ungdomsböcker varje vecka. Denna vecka kan man vinna "Jag väntar under mossan" och "Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet". Tävlingen hittar ni här!

Radhusdisco!

Det var lite av en slump jag köpte den här boken. Hittade den second hand helt oläst för fem kronor och hade hört lite bra om den från några kompisar så varför inte? Och jag är väldigt glad att jag köpte den, för trots att jag inte växte upp under 70/80-talet, bor i en småstad och är kille så drogs jag med i berättelsen och kände nostalgin vibrera i varenda mening efter vad mina föräldrar berättat för mig om filmisar, första videon och axelvaddar.

I Radhusdisco får man följa den grubblande killen Morris ända från lågstadietiden till skolavslutningen i nian och historien kretsar kring skolan, hans vänner och familj. I början av boken är de största problemen hurvida han kanske är en indian som hamnat fel och att glömma badbyxorna när klassen ska till simhallen men ju äldre han blir desto svårare blir problemen. Morris börjar tänka mer och mer på sex, hur man ska vara mot sin flickvän och vad som ska hända senare i hans liv. Boken är full av roliga och fina personer. Morris kompisar är galna och konstiga, läraren Cliffhanger är skum men intressant och Morris har en fin relation till sin pappa som både kan vara väldigt vardagsnära och filosofisk. Språket är hela tiden lätt, snabbt och ofta väldigt roligt. Till skillnad från andra uppväxtromaner lever Morris i en helt fungerande familj, har vänner och flickvän och får åka på skidsemester till Idre och campa i Europa. En sådan här bok behöver inte vara nattsvart för att vara bra och det bevisas verkligen här.

Feel Good-Fantasy

I augusti kommer boken Rubinröd av Kerstin Gier ut på svenska. Det ska vara en så kallad "feel good-fantasy" med mycket humor och värme. Jag är redan väldigt nyfiken på den här boken, speciellt med tanke på vilken uppmärsamhet den fått utomlands. Men också för att jag vill veta om denna "feel good-fantasyn" är något bra eller fånigt. Här kan ni läsa mer om boken!