Earth Hour Reading

Foto: Nina Munn/WWF
Mellan klockan 20.30 - 21.30 ikväll är det Earth Hour, då tycker vi att alla kryper upp i en mysig fåtölj och läser i skenet av levande ljus, är ni med?

The Host - Blir film tillslut

Skrev för ungefär en evighet sedan att Stephanie Meyers The Host skulle bli film. Nu är projektet i full gång. Skådespelare har valts, scener har spelats in, en trailer har kommit ut... ja, om nästan precis ett år kommer filmen ha premiär. Jag gillade boken jättemycket (förutom att det ibland kunde bli för smörigt) och tror att filmen, med så bra skådespelare som medverkar, kommer bli minst lika bra! Trailen kanske inte är sådär jätte spektakulär, men jag ser den mer som ett bevis på att det faktiskt blir en film av boken tillslut, något som jag tvivlade på ganska länge.

Alice äventyr i underlandet

 Jag läste nyss om en av mina gamla favoriter, nämligen Alice i Underlandet. Jag kan inte sluta älska berättelsen, inte heller kan jag bli för gammal för den (det är ju en barnsaga rakt igenom). Alice faller ner genom ett hål och hamnar i en annan värld full av underligheter och konstiga varelser. Hon möter en fjärillslarv som röker vattenpipa, soldater som försöker måla rosor röda, en drottning som vill halshugga varje person hon träffar, en hattmakare som är fast på samma klockslag för att han bråkat med tiden, en katt som kan bli osynlig... Även om det finns tusentals fantasy- och sagoböcker av liknande slag numera så tycker jag inte att Alice i underlandet har blivit gammal eller omodern. Den slutar aldrig att överraska mig. Ingen annan bok kan vara så där genialiskt finurlig och underlig som Alice i underlandet, därför kommer den nog alltid förbli en av mina favoriter.

 Har också börjat samla på Alice i underlandet böcker för att de finns i så många nya och fina upplagor, bara något man måste älska! 

Inte långt kvar!

Just nu är Cirkeln-författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren väldigt omtalade igen. Om bara en månad (den 26 april) kommer Eld ut i bokhandlarna; andra delen i triologin om tonårstjejerna i Engelfors. För bara några timmar sedan släpptes boktrailern:

Jag kan också tipsa om att det finns ett långt reportage om Mats och Sara i det senaste numret av tidningen ViLäser. Jag har själv inte läst det än, men det ska handla dels om deras författarskap men också om hur Sara och Mats upplevde sin egen ungdomstid.

(Bilden är från Cirkelns facebook-sida. Gå in och gilla Cirkeln så får ni alla de nyheter om boken och författarna på direkten!)

Hungerspelen - filmen

I fredags satte jag mig full av förväntan i biosalongen för att titta på Hungerspelen. Sedan jag för första gången läste boken (redan innan jag startade Tonårsboken) har jag längtat efter detta ögonblick, därför kändes det så overkligt när jag väl satt där i salongen tillsammans med massvis andra taggade och hängivna Hungerspelenfans. Stämningen i salongen var underbar, till skillnad från Twilight var det inte bara ett hundratal skikande tjejer som fyllde upp platserna utan alla möjliga sorters människor. Detta fick mig bara att älska hungerspelen ännu mer, det är coolt när en film kan tilltala så olika sorters människor!

Filmen slog mina förväntningar på alla sätt och vis. Jag hade höga förväntningar redan från första början, men aldrig hade jag kunnat tro att den skulle vara så bra. De hade lyckats återge allt otroligt skickligt. Miljöerna, karrakäterna, allt stämde så väl in med mina egna intryck från böckerna. I filmen blev allt nästan mer effektfullt och mäktigt än i böckerna kunde jag ibland tycka. 

När skådespelarna presenterades för ca ett år sedan uppstod det stora diskussioner och tveksamheter. Även jag kunde ibland vara tveksam till de som skulle spela Kattniss, Peeta och Gale. Men när jag nu fick se dem i filmen kunde jag inte förstå hur jag hade kunnat tveka, de var som gjorda för sina roller! Speciellt Jennifer Lawrence, det kändes som om hon och Katniss var en och samma person. Det finns inget mer att säga, denna bokserie är som gjort för att bli film. Även om hypen är större än någonsin nu känns det som om ettan bara är början på tre stora, oförglömliga filmer. 

Allt jag säger är sant

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo är en bok som är så himla NU, så modern, så precis. Mest utmärkande för boken är det härliga språket. Precis som hennes tidigare bok Det är så logiskt alla fattar utom du så känns språket så äkta och trovärdigt. Inget uttryck eller ord känns fel, allt är som taget ur en tonårings mun och det känns som att författaren skriver om tonåringar från deras perspektiv och inte överifrån basserat på en förfluten tonårstid som så många andra författare gör.

Boken handlar om Alicia som går första året på naturvetenskapliga programmet. Alicia känner sig instängd i skolan och att hon slösar bort sitt liv genom att sitta i kvava klassrum och räkna matte. Hon vill uträtta stordåd! Alicia hoppar därför av gymnasiet för att påbörja sitt nya spännande liv. Hon tar jobb på café och flyttar hem till sin mormor och möter sin drömkille. Allt rullar på bra tills hon plötsligt får reda på något som vänder uppochner på hela hennes tillvaro.

Det är inte bara språket man känner igen sig i, utan också Alicias tankar. Hur många gånger har man inte själv suttit där i skolbänken och känt att bara livet bara flyger fram utan att man gör något speciellt?
Alicia är en väldigt modig och intressant karaktär. Hon bara hoppar av gymnasiet sådär på en dag och ångrar inte eller känner ångest. Hon bara lever nuet och gör det som faller henne in. Det är en av de bästa ungdomsböckerna jag läst på länge och det är en riktig bladvändare som garanterat ger en väldigt härlig läsning!

Charlotte Hassel

Jag slutade läsa Charlotte Hassel efter halva boken. Jag var mest nyfiken på den för att den utspelar sig i slutet på 1700-talet. Huvudpersonen Charlotte Hassel är förlovad och bor på ett stort gods i England. Men när hon får ett brev från Sverige tvingas hon återvända till sitt hemland. Väl hemma möts hon av synen av hennes familj som gått i botten och träffar återigen sin gamla kärlek och fästman Axel Gyllenstierna som hon lämnade bakom sig när hon för tretton årsedan tvingades fly.

Hon blir allt mer involverad i Stockholms societet och möts av stora motgångar när hon ska försöka hjälpa sin familj, i bakgrunden får man följa de politiska oroligheterna i Sverige under den här tiden. Men boken fångade mig inte alls, jag kände mig bara uttråkad när jag läste den. Även om den var välskriven så var det något med språket som gjorde att jag inte fängslades. Det kändes hela tiden som att det fanns ett stort avstånd mellan mig och boken. Jag vet inte om detta är något personligt eller om fler än jag kommer att känna så här. För boken hade nog kunnat vara intressant annars. Om ni tycker handlingen låter spännande kan ni alltid försöka, men jag skulle nog inte rekommendera den.

Vem är årets ALMA-pristagare?

För några dagar sedan presenterades årets ALMA-Pristagare. Det blev den nederländska barnförfattaren Guus Kuijer som vann världens finaste barnbokspris med en vinstsumma på fem miljoner. Det här var ett helt främmande namn för mig, men efter att ha läst lite om honom har jag blivit väldigt nyfiken på hans verk.

Han har publicerat över 30 böcker, som många av dem dramatiserats och blivit film. En av hans mest kända böcker Boken om allting blir teater på Brodway i New York nu i april.  Många av hans barnböcker kretsar kring hemska ämnen som missbruk, fördomar och misshandel, som man inte ser mycket av i barnböcker annars. Så här ser juryns motivering ut:

"Med fördomsfri blick och intellektuell skärpa gestaltar Guus Kuijer både det moderna samhällets problematik och de stora livsfrågorna. I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck. Kuijer förenar djupt allvar och knivskarp realism med värme, underfundig humor och visionära fantasier. Hans enkla, klara och exakta stil inrymmer såväl filosofiskt djupsinne som fjäderlätt poesi."


Här kan ni läsa mer om pristagaren!

Niceville!

Jag har just läst ut en av de mest gripande, spännande och underhållande böckerna på länge - Niceville. Niceville utspelar sig i 60-talets USA, Mississippi och handlar om de svarta hembiträdena som nästan varje vit familj på den tiden hade i den delen av USA. I boken får man följa den unga vita kvinnan Skeeter som återvänder hem till Jackson i Mississpi efter att ha studerat på college i fyra år. När hon kommer tillbaka upptäcker hon saker som hon aldrig tidigare reflekterat över och hon börjar ifrågasätta rassegregationen; varför svarta och vita inte får bo i samma områden, gå till samma mataffärer och använda samma toaletter, men främst de svarta hembiträdenas situation när de arbetar i de vita hemmen. Hon bestämmer sig för att påbörja ett riskfyllt och svårt projekt; hon ska skriva en bok där kvinnorna som arbetar som hembiträden själva ska få berätta vad de varit med om. Men att få hembiträden att ställa upp visar sig vara mycket svårt. Till sin hjälp har hon Aibileen, en svart kvinna som arbetat för vita familjer sedan hon var 14 år. Tillsammans börjar de arbetet med boken som de hoppas ska upplysa människor om vad som faktiskt sker.

Det här var en väldigt lärorik bok för mig. Jag visste inte att det såg ut så här i USA för bara 50 år sedan. Det är både skrämmande och fascinerande. (Facinerande för hur snabbt det har ändrats). Det som är så bra med boken är att den inte är rakt igenom tung, hemsk och sorglig som sådana här böcker lätt kan bli. Den är fylld av humor, spänning, otroliga relationer, komiska händelser och fina beskrivningar. Det är ett otroligt språk och historien blir extra effektfull av att man får följa både Skeeter, Aibileen och Aibileens vän, Minny. Man får tre perspektiv på historien och också på rassegregationen.

Boken blev film i höstas (måste verkligen se nu!):

Dark Shadows

Tycker ni ska hålla koll på Tim Burton och Johnny Depps nya film Dark Shadows  som kommer i maj. Den här gången spelar Johnny Depp  en vampyr som befrias efter 200 år och återvänder till sina ättlingar  som beskriv som dysfunktionella. Den verkar lika absurd, galen och fantasifull som deras tidigare samarbeten, längtar!

Böcker att växa upp med

Troligtvis har ni alla någon bok som betytt mycket för er när ni var barn. En bok som ni kunde läsa hur många gånger som helst, i massor av år. En bok som ni kunde känna igen er i och drömma er bort till. En bok som aldrig blev tråkig och uttjatad och som ni alltid nämnde när någon frågade om favoritboken.

För mig var den här boken Julia, skriven av Helena Dahlbäck. Mitt exemplar var en samling av de fyra böckerna om Julia och jag läste den första gången när jag var 6 år. Eller, mamma och pappa läste den för mig. Den innehöll allt det en bra bok skulle innehålla för mig då. Julia berättade om skolan, sina vänner, sina intressen och sin kärlek. Och allting var så verkligt, smart och ofta också väldigt roligt. Jag läste boken igen så fort jag lärt mig läsa själv, och sedan läste jag den igen och igen och igen. För varje gång jag läste boken förstod jag mer, hittade nya detaljer och kunde identifiera mig mer och mer med Julia. I de fyra delarna blir hon äldre och varje gång jag läste boken kände jag igen mig mer i en ny del. Jag kommer nog aldrig glömma den här boken, den fanns liksom med under en så lång tid när jag var barn. Trots det vill jag inte läsa den igen nu när jag är äldre, för om jag läser den nu kommer kanske alla minnen av den och alla händelser i den ha förändrats. Jag kanske kommer att se på allt med helt nya ögon och inte alls gilla den lika mycket. Och det vill jag ju inte, den ska vara som den alltid har varit.

Nu är det er tur att berätta!Vilken bok har ni vuxit upp med?

Varma kroppar

Jag trodde att Varma kroppar skulle vara en sorts zombie-version av Twilight. Men att jämföra den här boken med Twilight är nog det sista jag skulle göra. Här är det huvudpersonen själv som är zombin. En smitta spred sig bland människorna och nu befolkas större delen av jordklotet av zombies. De är döda, lever i små nästen och har förlorat nästan all sin mänsklighet. De människor som finns kvar har flytt undan och lever i kollektiv som är hårt bevakade, för zombisarna äter nämligen människornas hjärnor.

Detta är vad huvudpersonen R gör. När han tillsammans med några andra zombiesar ger sig ut på jakt efter människokött får han tag på en ung killes hjärna. När han äter den spelar hela killens liv upp som en film i Rs huvud. Killen heter Perry, han är djupt förälskad i sin flickvän Julie som R upptäcker bara står några meter ifrån honom. Perrys känslor för Julie gör det omöjligt för R att äta upp henne, istället tar han med henne till sitt näste.

Zombisarna är helt klart groteska. Till skillnad från Twilight finns det inget vackert och lockande över varelserna, de är äckliga rakt igenom. Det kanske inte låter lockande men boken är faktiskt helt grym! R är annorlunda, han tänker och känner som en människa. En vänskap byggs upp mellan honom och Julie och snart blir det en kärlekshistoria. Detta skiljer sig helt från allt annat i dystopi och paranormal-romance genrerna. Det är äckligt och vackert på samma gång. Ibland kunde det kännas en aning otrovärdigt och slutet flippade ur ganska mycket, men trots det är detta spännande underhållning rakt igenom!  

Den ska dessutom bli film nästa år, ännu en anledning till att läsa den! 

Författare skriver ihop!

Idag klickade jag för första gången in mig på Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks gemensamma blogg Inte nu. Bjärbo bloggar ju annars på Onekligen och Lindbäck på Bokhora, men Inte nu skiljer sig helt från deras andra bloggar. Här skriver de nämligen om sitt nya författarsamarbete. Inte nu är arbetsnamnet på den bok de försöker skriva ihop och på bloggen går det att följa processen!
Älskar den här typen av blogg där man får följa arbetet bakom boken (minns ni Katarina Kuicks Jellicoe Road blogg?). Inte nu är underhållande och skapar ett stort enormt efter den där boken som är långtifrån klar. Här hittar ni den! 

Räddaren i nöden!

Räddaren i nöden (The catcher in the rye) har jag precis läst ut i engelskan i skolan. En bok som varenda ungdom i USA bara SKA ha läst, en bok kallad generationsroman och modern klassiker.

Sjuttonårige Holden Kaulfield har ännu en gång blivit relegerad från skolan. Han bestämmer sig då för att åka hem till New York, men kan inte komma hem till familjen eftersom brevet om hans avslutade studier kommer till föräldrarna först efter ett par dagar. Istället tillbringar han dagar i staden där han möter både gamla vänner och nya människor. Under nätterna sover han på billiga hotell och stationsbänkar. Han är trött på sitt liv, men vet samtidigt inte vad han ska göra med det och vart han ska ta vägen.

Det här är en väldigt speciell bok på många sätt. Holden är speciell som person - nästan alla människor han möter beskrivs som "phonies" med "lousy lives" och att de gör honom deprimerad. Han vill på något sätt komma ifrån de här människorna som är så tragiska och hitta någon mening med att leva. Han är som en sur och irriterad gammal gubbe som är fast i tankebanor om att bara han själv är annorlunda. Det gör honom till en sådan intressant och annorlunda person som man så gärna vill förstå.

Historien är också väldigt speciell. Läser man den bara rakt upp och ner utan att fundera berör den inte. Egentligen händer det inte så mycket. Det som händer sker mellan raderna och det är på det sättet man förstår Holden som person. Han har frånvarande föräldrar och oöverkomliga känslor efter sin  brors död. Hans familj är rik och han är egentligen otroligt intelligent som person. Men jag gillar att historien inte är platt och att man får leta efter ledtrådar. Det nämns heller aldrig i boken var historien berättas från eller till vem den berättas. Men alla svaren finns där, mellan raderna.

Tävlingen är avgjort!

Och vinnarna är.... 
.... Iktoro och Denise! 

Grattis! Era exemplar av Det borde finnas regler dimper snart ner i era brevlådor!

Tack alla ni andra som var med och tävlade! Fler tävlingar kommer dyka upp här på bloggen så småningom, håll utkik!

Galapremiären av The Hunger Games!

I förrigår var det stor galapremiär av The Hunger Games i Los Angeles! Filmen har precis som i Sverige inte premiär förrän den 23 mars, men det här vara premiären för skådespelarna och de som arbetat med filmen då de gick på röda mattan och mötte fansen. Lionsgate hade föreberett ett campingområde för alla fans kallat "The Hob" där de hade möjlighet att få autografer, umgås med andra fans och köpa The Hunger Games relaterade saker. (Man önskar att man hade bott i LA!)

Under premiären togs massor av bilder på skådespelarna, och många ligger uppe på den svenska The Hunger Games-sidan. De går att hitta här!

Yahoo movies filmade även under kvällen och det här två timmars klippet visar när skådespelarna anländer och intervjuas och fotograferas på röda mattan:

Det borde finnas regler

Igår gästbloggade jag på dagensbok.com där jag skrev en recension på Det borde finnas regler. Här kommer recensionen igen: 

Det borde finnas regler är en härlig bok om att vara mitt i tonåren, inte längre barn men inte heller vuxen. Om framtidsdrömmar, första förälskelsen och vänskap som sätts på prov. Författaren Lina Arvidsson kallar den själv för en fjortisroman. Med så mycket igenkänning som i Det borde finnas regler inser vi nog alla att vi någon gång måste ha varit lite fjortisar.

Fjortonåriga Mia tycker inte att hennes tillvaro kan bli värre, hon bor i en liten håla mitt ute i ingenstans där det aldrig händer något spännande. Som tur är har hon sin bästa kompis Mirjam. Mirjam som är så vacker att hon kan förföra äldre män, som Per till exempel. Mia hatar Per för att han tar Mirjam ifrån henne och dessutom är äcklig. Mias och Mirjams vänskap är så där overkligt perfekt men ändå väldigt närvarande. Den positiva energin, glädjerusen, spänningen och även alla de arga känslorna nästan strålar ut genom boken, och hela tiden känner jag med dem. I allt som händer.

Både Mia och Mirjam drömmer om att bli konstnärer, börja på gymnasiet tillsammans med coola kulturmänniskor, flytta till en storstad och bli framgångsrika. De gör verkligen det bästa av sin tillvaro, de har alla möjliga galna och tokiga idéer som de gärna sätter i verket. Själv är det omöjligt att inte känna både ett sting av avundsjuka och denna återkommande starka igenkänning för både Mia och Mirjam.

Som en motpol till dessa två livliga tjejer finns Karl. Deras kompis som är ett intellektuellt geni och tillbringar större delen av sin tid begravd i tjocka böcker. Karl vet alltid de rätta sakerna att säga och hur situationer ska hanteras. Tillsammans börjar han och Mia spionera på Mirjam och Per. Planen är att avslöja att Per inte är så fantastisk som Mirjam tror, för det kan väl ingen vara?

När Mia sedan träffar Vlad på en fest lyckas hon glömma Per för en kort stund. Vlad är sjutton, bor i egen lägenhet och spelar i ett band. Han umgås med kulturmänniskor och skriver sina texter på skrivmaskin för att han gillar ljudet. Mia blir tokförälskad men vet inte hur hon ska våga ta steget. När inte ens Karl har svar på den frågan önskar hon att det fanns regler för hur sådant ska hanteras.

Det är språket som framför allt förgyller berättelsen om Mia och Mirjam. Ett språk som är både unikt och fyndigt vilket ger berättelsen en egen personlighet. Det är humor och allvar om vart annat, precis som hos bokens karaktärer. I min läsning kunde jag ibland irritera mig på att boken saknade kapitelindelning, men det var också det enda som fanns att irritera sig på.

I övrigt är Det borde finnas regler en berättelse som kommer att älskas av både tonåringar och vuxna. Jag är bara en av många som kommer att sitta och le åt Mias och Mirjams många samtal och tokiga idéer.

Missa inte vår tävling där vi lottar ut två ex av boken! 

Games of Thrones

Ni har väl inte missat HBOs serie Games of Thrones?  Det är en jättebra fantasyserie som baseras på George R.R. Martins böcker (som jag tyvärr inte läst). Den sänds varje onsdag på ettan. Tror att det redan gått tre avsnitt, men om ni missat tycker jag att ni ska titta ändå, sjukt bra!

Avståndet mellan!

Är så himla nyfiken på den här boken som ges ut av Xpublishing nu i mars. Jag skrev om den precis efter bokmässan då jag för första gången hörde om den och genast blev intresserad. Boken kommer att innehålla 27 berättelser och 27 karaktärer, skrivna av 27 författare (bl.a. Sara Bergmark Elfgren, Malin Isaksson, Jenny Jägerfeld, Ingrid Olsson, Gunnar Ardelius, Mårten Sandén och Johanna Thydell). Varje författare kommer beskriva en persons resa på pendeltågslinjen mellan Bålsta och Nynäshamn tills personen möter en annan författares historia och person. På så vis kommer alla berättelser hänga ihop på ett väldigt snyggt och smart sätt. Jag kan knappt vänta på den här boken, mycket för att jag bor på en av stationerna och åker en del av linjen varje dag, men också för att det är en sådan otroligt bra och intressant idé!

Fantastisk röst!

I veckan var jag och såg Feist på Cirkus. Det var absolut en av de bästa konserterna jag någonsin varit på. Hon har en helt fantastisk röst som klarar av hur mycket som helst och dessutom backades hon upp av tre bakgrundsångare som var helt otroliga de med! Kan inte låta bli att tipsa om två låtar nu; Muchaboom som är en av hennes mest kända, och även I Feel It All som hon också spelade under kvällen. (Sista videon är från konserten jag var på).

3x Paranormal Romance

Bland alla nya titlar som börjar bli aktuella längtar jag mest av allt efter Paranormal Romanceböckerna. Både nu till våren och sommaren kommer det ut massor med bra paranormal-böcker, framförallt fortsättningar i olika serier.

I Juni släpps andra delen i Starcrossed. Första delen älskade jag, ni hittar min recension här.
Rachel Caines tidigare bok Glashuset har jag hemma, men för ovanligheternas skull funderar jag på att läsa Glashuset och den andra delen De döda flickornas dans i ett sträck. Det är sällan jag får den chansen så jag tänkte passa på nu. Har hört så mycket bra om den och längtar redan nu efter del två.

Sedan den efterlängtade För evigt, den avslutande delen i Frost-serien av Maggie Stiefvater. Jag minns att jag längtade väldigt efter andra delen Feber förra året. I år har jag inte alls gjort lika stor grej av det, men klart att jag längtar! Ska bli otroligt kul att äntligen få veta hur det slutar, och bäst av allt är att den utkommer redan nu i mars!

Rör mig inte

"Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem."

Rör mig inte kommer ut nu i mars. Måste läsa så snart det bara går, verkar ju så bra!

En såndär vidrig bok där mamman dör

Sonya Sones är tillbaka med en ny poesiroman. Den här gången handlar det om Ruby vars mamma dör och hon tvingas flytta till sin pappa i Los Angeles. En pappa som övergav hennes mamma innan hon föddes och därför är en stor svikare i Rubys ögon. Men hennes pappa är inte vilken pappa som helst, utan Whip Logan, en känd skådespelare som dessutom bor granne med Carmen Diaz. Hela Rubys värld förändras och hon tvingas lämna sina vänner och sin pojkvän bakom sig för att börja på en snobbig privatskola. Det enda som får henne att stå ut är mejlen från hennes vänner hemma i Boston, men när de blir allt färre inser hon att något inte står rätt till.

Det kan låta fånigt och barnsligt att huvudpersonen Ruby hade en skådespelarpappa och är granne med en  massa kändisar som finns i verkligheten. Det tyckte i varje fall jag i början, men sedan upptäckte jag att det faktiskt passade in i berättelsen. Det var kul med alla kända namn som dök upp på de mest oväntade ställena. Sonya Sones skriver med både humor och inlevelse på sitt speciella vis, med få ord lyckas hon bygga upp en hel värld med intressanta karaktärer och händelser. Det enda negativa var att slutet blev lite för perfekt och lyckligt alldeles för plötsligt. Men var om inte här passar ett riktigt lyckligt Hollywood-slut?

Wuthering Heights

Det är inte ofta jag skriver om en biofilm som gjort mig besviken och lämnat mig helt chockad, men i förr igår var jag och en kompis och såg Wuthering Heights, baserad på Emily Brontës klassiker från mitten av 1800-talet. Jag hade väntat mig något helt annat, så det var nog därför jag blev så besviken. Jag hade tänkt mig en film liknande Jane Eyre som jag såg i höstas. Men Wuthering Heights var långt därifrån.

Det var knappt någon dialog genom hela filmen, utan mest var det bilder av landskapet där Cathy och Heathcliff bodde. Under hela filmen var det senhöst/tidig vår och det var alltid mörkt, lerigt och smutsigt. Eftersom att karaktärerna nästan aldrig pratade och genomförde konstiga handlingar hela tiden förstod jag mig aldrig på någon av dem. Heathcliff var värst. Han hade ett förskräckligt temperament och dödade fåglar, hundar, insekter, harar och får genom hela filmen. Som pricken över i:t hade han även sex med Cathy när hon var död. Paret som satt bakom mig i salongen frågade sig lite förundrade när filmen var slut om Heathcliff kanske var en nekrofil.

Filmen var över 2 timmar lång och utspelade sig hela tiden i samma dal och på samma ängar. Det tillsammans med att den var filmad med handkamera och väldigt sällan gav en vid bild gjorde att jag kände mig klaustrofobisk.

 Trots att filmen enligt mig är helt osevärd så är jag ändå sugen på att läsa boken. Jag undrar verkligen om historien är så dialoglös, Heathcliff så våldsam och allt så tragiskt dystert och smutsigt i boken också..?

Nu går det att rösta i Bokjuryn! Fram till den trettonde april kan du rösta på den bok du tyckte var bäst under 2011! Själv gör jag det på en gång så att jag inte glömmer. Bokjuryn är inte bara en otroligt smart idé och ett fint barn/ungdomsbokspris utan också ett bra sätt att sprida läsning. Eftersom tio-i-topp-listorna oftast sätts upp på bibliotek och skolbibliotek kan boktipsen nå ut till fler barn och ungdomar. Rösta nu!

Snart smäller det!

Resten får du ta reda på själv

Samantha Kingston är en av de coolaste tjejerna på Jefferson High. Hon har tre väldigt nära vänner, en pojkvän, popularitet och helger fyllda av fester. Men på väg hem från en fest på Alla Hjärtans dag dör Samantha. När hon vaknar upp igen ligger hon hemma i sin säng och klockan visar morgonen den 12 februari. Samantha tvingas återuppleva sin dödsdag 7 gånger. Samantha förstår att det finns en anledning till varför hon lever samma dag om och om igen; hon måste förändra det förflutna. Hon försöker ställa små saker till rätta, rädda sitt liv, rädda någon annans liv samtidigt som hon försöker att bli en bättre människa.

Jag är inte säker på vad det är, men det är något med tid som får mig att bli så facinerad. Hur Samanthas nya små handlingar förändrar en hel dag och gör den helt annorlunda.

Det som är så speciellt med den här boken är att jag inte alls gillade huvudkaraktären i början. Det gick inte att identifiera sig med Samantha, för hon var en av de där jobbiga och otrevliga tjejerna som finns i varje klass. Men ju fler gånger hon återupplevde sin dödsdag, desto mer växte hon som person och jag började gilla henne mer och mer.

 Själva konceptet med att uppleva en och samma dag flera gånger gillar jag jättemycket. Och även om historien upprepades så blev det aldrig tjatigt för nya karaktärer och händelser och historier kom hela tiden in. Lauren Oliver skriver också så fängslande och jag blev så inne i boken att jag kom på mig själv med att tänka "det spelar ingen roll vad jag gör nu, för jag kommer ändå ha en ny chans imorgon".. Helt galet, men ett bevis på att boken är fantastiskt bra!

  

TÄVLING!!

Nu är det återigen dags för en liten tävling här på bloggen! Vi kommer att lotta ut två exemplar av Det borde finnas regler till två lyckliga vinnare. 

 "Det borde finnas regler är estradpoeten Lina Arvidssons debut, en ungdomsroman med överrumplande humor och en unik ton. Gapskratt efter gapskratt, ända in till den svarta kärnan."

 För att vara med att tävla behöver ni bara skriva en kort motivering om vad ni ser fram emot mest i vår. Ni skriver motiveringen som  en kommentar här nedan. Glöm inte att skriva er mailadress. Tävlingen avgörs den 14 mars. Lycka till!