Rubinröd

Gwendolyn bor i London, går på en fin privatskola och skulle kunna tas som en helt normal tonårstjej. Men i Gwendolyns släkt finns en hemlighet, de har nämligen en  övernaturlig gen som gör att vissa kan resa genom tiden. I det här fallet är det Gwendolyns kusin Charlotte som bär på genen, i hela hennes liv har hon tränats inför den dag då hon kan börja resa i tiden. Men en dag känner sig Gwendolyn yr och plötsligt befinner hon sig i ett annat århundrande. Det visar sig att hon är "tidsresaren" i släkten. Otränad och oerfaren åker Gwendolyn tillbaka i tiden på uppdrag åt ett hemligt sällskap. På vägen möter hon faror, hemligheter och den stora kärleken.

I början var jag rädd för att Rubinröd skulle vara alldeles för fånig. Där hade jag helt fel, för det finns inget fånigt med den här boken. Utan den är faktiskt helt underbar. Gång på gång blev jag beroende av berättelsen och kunde inte sluta läsa. Men vad som gjorde mig frustrerad var slutet. När boken var slut kändes det som om jag bara hade läst halva boken. De två fortsättningarna som kommer nästa år hade man lika gärna kunnat sätta ihop till en bok, Det är nästan så att jag vill läsa andra delen Safirblå på engelska även om originalspråket är tyska, bara för att få veta vad som händer.