En sån där vidrig bok där mamman dör!

"En sån där vidrig bok där mamman dör" handlar om Ruby som efter sin mammas död tvingas flytta till sin pappa i Kalifornien. Hennes pappa som övergav hennes mamma innan hon föddes och som dessutom är den kände Hollywood-skådespelaren Whip Logan, älskad av alla utom Ruby själv. I flytten måste hon lämna både sin pojkvän Ray och bästa vän Lizzie. Hon måste även vänja sig vid det nya livet i en stad där alla på ett eller annat sätt är kända, en "ny" pappa, ny skola, ny miljö och en enorm saknad efter sin mamma. Det enda som får henne att inte bryta ihop är mailkontakten med Lizzie och Ray. Men när mailen kommer mer sällan och blir mer ytliga förstår hon att allt inte är som det ska vara hemma i Boston.

Det som gör den här boken speciell och minnesvärd är Sonya Sones otroliga berättarteknik. Historien berättas med ett prosaliknande språk med korta ensiderskapitel som hela tiden byggs upp på olika sätt. Det som de dock har gemensamt är Rubys självironi som i slutet av varje "kapitel" vänder på allt det hemska och jobbiga och hon lyckas hitta ett komiskt sätt att se på sin situation och sina upplevelser. Rubys historia får en att både vilja skratta och och vrida sig i sorg samtidigt, och trots att den blir så lättläst så innehåller orden så mycket känsla och ger så många bilder att det känns som om man läst en betydligt svårare bok.

Tyvärr blev jag ganska besviken över slutet som blev just det här lyckliga Hollywood-happy-ending som Ruby skämtat om genom hela boken. Plötsligt kändes historien mycket ytligare och jag måste säga att jag gillade boken mer när Ruby hade det som jobbigast. Då kändes hon mer äkta och intressant. Trots det var det en väldigt underhållande läsning!