Drakar är ämnet

En bok jag har haft svårt att släppa i veckan är hans majestäts drake av Naomi Novik.
På baksidan står det att den har allt en fantasyälskare kan önska sig. Nja.. det håller jag inte riktigt med om. Den saknade mycket av det jag tycker en riktigt bra fantasybok ska innehålla. Istället riktar den in sig på ett ämne, drakar.
Det är också det jag tycker så mycket om med den. De få stunder jag var tvungen att lägga ifrån mig den glömde jag nästan bort att drakar inte finns på riktigt. De känns så verkliga!

Boken utspelar sig mest i Storbritannien under Napoleon krigen. Britterna gör sitt yttersta för att försvara sina gränser och kapten Laurence befinner sig på skeppet HMS Reliant. När de besegrar en fransk fregatt finner de ett drakägg ombord på skeppet. De räknar ut att ägget håller på att kläckas och lottar motvilligt om vem som ska bli drakens kapten. Det blir en ung höjdrädd stackare, men när ägget knäcks är inte den lilla draken ett dugg intresserad i sin anivsade kapten.
Laurence tvingar ge upp alla sina drömmar inom flottan och flyger hem till Storbritannien för sin och draken Temeraires utbildning. Snart beredda att kämpa till sista bloddroppe för att hindra Napoleon och hans armé att nå deras strand.

I boken finns drakar lika mycket som Lord Nelson och slaget vid trafalgar, det är som om min skolbok i historia har missat en viktig detalj. Författaren skriver detaljerat om drakens besättning, olika övningar och formationer i luften och i slagen missas inte ett enda vingslag. Men det är också väldigt mycket flygning och väldigt lite annat, så därför är jag osäker på att många kommer bli lika förtjusta som jag blev.
Men det är upp till er, själv har jag en hel serie framför mig att sluka.
Jadetronen
Svart krut och eld
Elfenbensriket
Örnarnas triumf

Studiebesöket

Igår kom jag och Klara hem. Vi var så lässugna att vi väntade med att skriva tills idag. Just nu sitter jag mer och funderar på hur jag ska skriva. Men vi har alltså varit på studiebesök hos bonnier carlsen, och vi har lärt oss super mycket. En Eva berättade jättemycket för oss om bonnierförlagen och deras historia och dessutom hur stort arbete det är med att ge ut böcker. När vi kom till själva bonnier carlsen så var där en jättehärlig stämning, vi blev rundvisade av en annan Eva som verkligen såg ut att älska sitt jobb och överallt såg man böcker och bilder och illustrationer till böcker. Rättare sagt, man blev glad åt vilket håll man än tittade. Vi pratade mycket om omslag till böcker, ett ämne jag sällan tröttnar på. Dessutom kom vi båda hem med två högar böcker som vi inte vill annat än sluka. Hur vi ska göra det samtidigt som vi gör alla tusen biljoner prov i skolan nu de sista veckorna blir ingen lätt balansgång, men om man ska vara positiv ett härligt expriment.
Tack så jätte mycket till Karin, Eva Norén och Eva Dahín som tog sig tiden att orda detta åt oss, det var jätte snällt och vi uppskattar det verkligen!

Till sist måste jag bara skriva att det snart kommer ett inlägg om Mia Törnbloms bok Du äger! Så att ni som frågat inte blir allt för otåliga (men jätte kul att ni mejlar!). Jag håller på och läser den nu och trots att jag inte kommit en längre bit så vet jag att det är en superbok och jag ser verkligen fram emot att skriva recensionen.

Studiebesök på Bonnier Carlsen

Vi har laddat upp med frågor, och ska snart packa våra väskor.
För imorgon bär det av till Stockholm för mig och Klara.
Vi ska på ett studiebesök hos förlaget Bonnier Carlsen.
Jag kan inte skriva så mycket mer, har jätte ont i vänster armen och kan knappt röra den, en dum biverkning efter grissprutan jag tog idag.
Men jag måste säga att det kommer bli galet spännande och om det är någon fråga ni gärna skulle vilja ställa så får ni gärna skriva den i kommentarerna, annars har jag och Klara ett ganska stort förråd vid det här laget. Men vi fyller gärna på det!
För självklart kommer vi att blogga om besöket efteråt. Jag skulle tro att många är lika nyfikna som jag om hur det går till på ett förlag och flera av er kanske till och med vill jobba på ett.
Hörs på Lördag!
/Elin

Trailer

Nu har jag beställt Dear John så den kommer till biblan på fredag.
Här kommer trailen till filmen!/Klara

Skriv om och om igen

Augustpriset för barn och ungdomsbok gick till Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman som skrivit skriv om och om igen.
Kan inte säga annat än grattis! För den verkar vara en värdig vinnare.

På vår lilla fråga vi lagt till på sidan tyckte ni att Månskensvargen och Natthimmel skulle vinna. Natthimmel är en underbar bok men månskensvargen har jag faktiskt inte läst. Vi kan säga att det blir ett tips från er till oss, ska allt ta och försöka läsa månskensvargen när jag får tid. Annars gissar jag att så många av er inte har läst skriv om och om igen. För så är det i mitt och klaras fall. Men vi måste allt ta oss en titt i den nu.

Dear John

Jag har hittat en bok jag bara måste läsa!
Den heter Dear John skriven av Nicholas Sparks. Den finns bara på engelska så det blir min första bok på de språket. :D
Jag är överlycklig för den kommmer på film nån gång i februari.
Nicholas Sparks har ju nämligen skrivit böckerna till mina favorit filmer om man säger så nämligen A walk to remember och The notebook.
Om det är nån som vet om Dear John kommer på svenska så får ni gärna säga till.

Jag har läst ut hungerspelen/fatta eld nu så ska börja på en vampyr bok jag lånade på biblan så den ska jag försöka hinna läsa ut innan onsdag.

När jag endå nämde hungerspelen så kan jag ju berätta att jag har nog aldrig längtat så mycket som jag längtar efter sista delen i trilogin.

För er i frölunda

För er som bor i Västra Frölunda eller Göteborg så har Frölunda bibliotek ett vampyrcafé nu på onsdag. Information finns på affischen. Mellan kl 16 och 18, tipsar om vampyrböcker, fika, pyssel och dessutom får man en rabattkupong med 20% rabatt på valfri vampyrbok hos bokia.
Det skulle vara jätte roligt om ni som har möjlighet kan komma. Både jag och Klara kommer att vara där så vi kanske ses!

Varför ges böckerna ut efter jul?

Jag förstår inte varför alla böcker utkommer i Januari när man vill ha dem i julklapp!?
Ännu en bok jag hungrar efter:
Du vet var jag finns av Rachel Cohn
Efter Lauras självmord flyr Miles in i en dimma av sorg, förvirring och droger. Laura var ju allt det Miles inte är - gnistrande, omtyckt. Lycklig. Hur kunde hon ta sitt liv? Hur kunde hon lämna Miles ensam? I Du vet var jag finns låter Rachel Cohn läsaren uppleva Miles övergivenhet, hennes kamp mot frågorna som aldrig får några svar, men också hennes sökande efter ny mening och framtidstro.

Snälla kan någon förklara varför alla böcker ges ut efter Jul. Jag älskar att få böcker i julklapp, men vilka böcker kan folk ge mig som jag inte redan läst?
Du vet var jag finns som det står om här ovan och Sonya Hartnetts nya Fjäril är två böcker som skulle vara de perfekta julklapparna men de utkommer i Januari.
Detta gör mig inte riktigt klok.

Bättre än Twilight

Elin:
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägget.
bio kvällen blev otroligt lång. Först såg vi på Twilight. Eftersom man sett den hundra gånger ungefär satt man mest och rabblade replikerna för sig själv.
Men klockan tolv small det. New moon började med Bellas röst, precis som första, precis som föroden i böckerna, sedan kom drömmen. Jag blev väldigt förvånad med hur mycket de hade lyckats få med. Det var inget jag riktigt saknade.
När filmen var slut kunde både jag och klara konstatera att den var bättre än ettan!
Faktiskt, det låter knäpp att en tvåa kan vara bättre än en etta men så är det verkligen i det här fallet.
Man kan säga att den innehöll en lagom dos av Edward. I ettan skulle nästan varenda scen visa hur underbart vacker Edward var. Nu fick Jacob ta mer plats och för första gången sedan jag läste när jag hör din röst tycker jag att det var bra att Edward övergav Bella.
Dessutom fick man otaliga tillfällen att skratta, en perfekt balans av humor och allvar.
Jag kan säga att jag är allt annat än nöjd med filmen, jag är galet lycklig! Äntligen händer det något bra i denna galna The twilight saga hysteri.
Och slutet var precis helt perfekt. Jag älskar den sortens tvära slut och önskar att sista boken hade ett liknande. Och för att förklara lite bättre varför denna faktiskt var bättre än ettan så är det bland annat för att denna innehåller mer, det finns mer att bita i liksom. Ettan höll sig på ett sätt till en strikt bana man snabbt tröttnar på, James, Edward, Cullens...
Här finns Volturi, varulvar, viktoria, bellas syner och så mycket annat!
Mer action. New moon <3

Klara:

Va ska jag säga? Elin har fått med nästan allt, hon missa faktiskt bara en sak.
Det var faktiskt en sak som jag la märke till väldigt mycket. Färgerna, färgerna var mycket härligare och varmare i New Moon än Twilight. Twilight var såå blå och kall med New Moon var brun och varm. Det tyckte jag gjorde filmen ännu bättre. Jag tror den blå färgen beror på Edward och den bruna på Jacob. Det var det enda hon missade så nu ska jag gå och äta.

FILMEN VAR UNDERBAR!<3

Så typiskt!

Dagen efter jag smitit in på New Moon sänker de gränsen!

P.S. Inlägget om filmen kommer ikväll efter att Klaras tävling.

Imorgon smäller det!

Jag ska se New Moon!!
Jag kör med en annan taktik detta året. Det var ett tag sedan jag läste när jag hör din röst nu, så jag ska se filmen och vänta ännu ett tag med att läsa boken för att inte jämföra filmen med boken.
Det är alldeles för lätt att man gör det och jag vet att jag kommer göra det ändå, men jag ska i alla fall försöka. Och jag ska försöka hitta bra sidor om filmen istället för dåliga.
Men innan jag säger allt detta får jag se om jag i huvudtaget kommer in!

Varför femtonårs gräns? Jag vet att det inte bara är jag som undrar, alla undrar! Och får vi något riktigt svar? Näe! Det är som om de inte vet varför de satt en femtonårs gräns men ändå envisas om att ha kvar den. Helt mysko.
Jag hoppas verkligen att Sf lättar lite på "ålders kontrollerna" För åldersgränsen gynnar dem lika lite som oss, en stor del av publiken är faktiskt under 15.

I morgon får ni i alla fall en saftig recension om den nya filmen från både mig och klara. Och dessutom någon rapport om hur det var på the twilight saga (smyg)premiären.
Jag hoppas att det blir som förra året på twilight, då hela salen skrek och applåderade så fort Edward (Robert Pattinson) uppenbarade sig. Eller skrattade åt vartenda litet skämt. Det kanske låter jobbigt men det var fruktansvärt kul.

Vi hörs i övermorgon kramar Elin.

sjuk

Jag har varit väldigt dålig på att blogga sista veckan och kommer nog vara det i några dagar till, jag är nämligen sjuk.
Så förlåt att det inte blir några långa intressanta inlägg från min sida. Jag hoppas att jag är frisk till på torsdag för då är de ju New Moon.
Jag orkar knappt läsa, är inte det lite konstigt?
Det är ju perfekt att läsa när man är sjuk men jag har bara sovit och tittat på TV.
Just nu är det ju många som är sjuka och dem kan ju bara säga krya på er till och de som är friska kan ju bara hoppas på att de inte blir sjuka.
Så nu ska jag försöka lägga mig och läsa lite.

/Klara

En oförglömlig klassiker

Det var så längesen jag läste skriet från vildmarken men jag vet att hur gammal jag än är när jag läser om den så kommer jag tycka om den lika mycket eller nästan mer än vad jag gör nu. Boken skrevs 1903 av Jack London. Den handlar om hunden Buck som kidnappas från sin husse och matte och säljs till att bli slädhund uppe i Alaska. Man får följa honom på hans väg upp till Alaska, hans hårda liv som slädhund, blodiga kamper mellan hund och hund om ledar plattser, kamper på liv och död och hemska och guldgiriga män som behandlar slädhundarna allt annat än väl.
Du kommer gråta som en gris precis som jag och Buck kommer bli din bästa vän
Skriet från vildmarken är helt enkelt oförglömlig.

Det bästa på min skräck-lördag

Det blir en skräcklördag för mig idag, först ska jag se 2012 på bio, filmen om världens undergång, jag tror ni har hört om den. Och sedan ikväll ska jag ha skräckkväll med några kompisar då vi ska se på skräckfilmer. Skräckfilmer är inte riktigt min grej så jag kommer nog mer sitta och studera naglarna eller något annat för att få slippa titta.
Som om det inte är nog har jag dessutom läst ut Magnus Nordin senaste bok Djävulens märke.
Och den var faktiskt ruskigt spännande.

Efter att värstingklassen 9c:s lärare brutit ihop byter de vikarier med dagliga mellanrum. Ingen klarar av dem. Men så kommer Malin. Hon får alla att enas och bli skötsamma, dessutom lyckas hon få alla att börja plugga och höja sina betyg. Ella (som egentligen heter Elin!!!) är den enda som verkar fatta att det är något skumt med deras nya snygga vikarie. Inte bara det att hennes ögonfärg tycks växla från blått till grönt, Ella hör också en röst i huvudet, Malins röst.
Efter som ingen annan vill lyssna på Ellas misstankar inser hon snart att hon är den enda som kan stoppa Malin. Men hur stoppar man något man inte trodde fanns? Hur stoppar man en häxa?

Innan har jag bara dragits till de Magnus Nordin böcker som inte innehåller något övernaturligt. Som till exempel Prinsessan och mördaren, förföljaren och svart drama. Där skräcken skapas av vanliga människor och inte monster som hoppar fram ur garderoben.
Men med djävulens märke var det magiska och övernaturliga bara ett plus på något som lika gärna hade kunnat bli en super bra ungdom-kärleks roman.
Först trodde jag att boken var en halvmesig rysare. Men en händelse fick mig att snabbt ändra på den punkten. Boken blev blodigare och farligare än jag vågat hoppats på. Och sedan fortsatte det bara, tills man trodde att det inte fanns någon utväg. Grymt bra gjort, och inte bara när det gäller spänningen, allt runt omkring, vanliga kärleksproblem, cancersjuka bröder och föräldrar på väg att skiljas som blandas in i en och samma smet. Dessutom kändes skolmiljöerna otroligt verkliga, det är inte alltid vuxna lyckas skildra nutidens skola på ett bra sätt utan att det låter falskt och varenda uttal från en lärare högtidligt som han höll ett viktigt tal. Här kändes det på pricken rätt från alla perspektiv. Läraren, elevernas, rektorns...
Årets bästa ungdoms rysare. För allt i världen, missa den inte.

Den lilla julklappen

Häromdagen såg jag några jätte söta böcker i bokaffären. Flera Elsa Beskow och Jan Lööf böcker och Kattresan i mini-format. De var hur gulliga som helst och jag hade lust att köpa hela högen. Det är den perfekta Julklappen att ge bort!
Jag älskar att ge bort böcker i Julklapp, ibland till och med lite för mycket. Många tycker att det blir lite tjatigt, jag fattar men kan ändå inte sluta.
Barnklassiker som dessa kan folk ändå inte låta bli att uppskatta. För i det här formatet är det helt oemotståndliga!

The end

Inte trodde man att berättelsen om Mia skulle få ett slut.
Författaren Meg Cabot har matat ut böcker om prinsessan Mia i flera år, men nu är det alltså slut med det .
Snart kommer den tionde och sista delen ut, Prinsessa för alltid.
Om man lyckats skapa en berättelse på hela nio böcker som alla är lika omåttligt populära och älskade av ungdomar världen över får man absolut inte misslyckas med slutet.
Och hur misslyckas man inte med slutet? Svar: Det är lyckligt. Och hur slutar det då tro? hm..
Hoppas att det inte är så förutsägbart som jag tror. Jag vill bli överaskad och nöjd. Överraskningar är Cabot duktig på, och jag tror att hon älskar lyckliga slut precis som jag.
Så tack i förväg Meg!

P.S. Ni kan hitta boken i affär först den 12 mars nästa år.

Natthimmel

Jag har nu läst ut natthimmel och jag tänker inte skriva nån jätte lång recension om vad boken handlar om för de har ju Elin precis gjort så jag tänkte bara säga vad jag tyckte om den.
För det första tycker jag kulor i hjärtat var bättre (om man jämnför med de augustpris nominerade).
För det andra tyckte jag det var lite läskigt att läsa den för hon var väldigt lik mig.
För det tredje tycker jag boken var lite tråkig, det hände liksom inget.
För det fjärde och sista tycker jag lajv låter roligt. :D

En riktigt killbok

Ni kanske känner igen namnet Markus Zusak?
Ja, det är han som är författaren till Boktjuven (vilken jag hoppas ni alla har läst). Nu har jag läst en till bok av honom, Knock out, som är i en helt annan stil än boktjuven.

Den handlar om Cameron som berättar om några månader i sitt liv, inte för att det händer något särskilt tycker han. Han och hans brorsa planerar alltid rån och rackartyg av olika slag. Men de genomför dem aldrig. De brukar slå varandra blodiga ute på bakgården och sedan få skäll av mamma. De viktigaste som händer i boken tycker jag då är att han inser att han ser sig själv som förlorad och hopplös, men att han faktiskt inte är det. Också att han börjar se ur andra vinklar på sin och sin familjs tillvaro.

Jag fastnade inte för boken. Den sa mig inte så mycket och jag drog inte ett smack på mungiporna när Cameron och hans brorsa hittade på massa dumheter. Jag skakade mer på huvudet och tyckte det var löjligt. Kanske är det ett bevis på att jag är tjejig. Det brukar vara så att tjejer bara skakar på huvudet åt killars påhitt medans de själva blir imponerade och tycker de är coola.
Och kanske är Knock out en riktigt killbok? Vi brukar inte ta upp de här med tjej och killböcker på bloggen. Det är knappt något vi funderar över. Böcker är till för alla liksom. Men sedan blir det ju ändå så att vissa böcker är mer för tjejer och vissa mer för killar.
Jag känner inte till någon kille som direkt kastar sig över Chick-lit böcker. Men Knock out är nog i alla fall en äkta killbok.

Nick Hornby

Sam 16 år lever för att skejta. Om man misslyckas med något trick kallas det för att man slammar, det gör han. Sam träffar Alicia, det är Sams mamma som tussar ihop dem.
När han slammar gör han det rejält. Boken handlar inte om skejting utan om kärlek. Det är en kärleksbok från en killes perspektiv, det är första gången jag läser en sådan bok och jag tyckte den var riktigt bra. Sams största idol är Tony Hawk en skatebord legend, han har en affisch med honom på i sitt rum som han brukar prata med när han tycker det är nått jobbigt eller bra som hänt. Detta tycker jag gör berättelsen rolig samtidigt som den är lite knäpp.
Det är en charmig och rolig bok som inte är alltför förutsägbar.

Fatta eld

Jag säger som Elin, hur kan en bok vara så otroligt bra?
Det är helt sjukt, det är ju faktiskt andra boken i trilogin och det är ju väldigt ovanligt att den är bättre en första speciellt när första var jätte bra!
Jag tycker Fatta eld var jätte bra längtar jätte mycket till när trean kommer.


// Klara

Hata Romeo

Jen blir överlycklig när hon får rollen som Julia i skolans uppsättning av Romeo och Julia.
Jen älskar Shakespeare och kan nästan alla repliker utantill.

Men hennes lycka krossas likt glas när hon får reda på vem som ska spela Romeo.
Chris Banner, hennes största fiende. Chris och Jens pappor har hatat varandra så länge hon kan minnas.
Och de har uppfostrat sina barn till att göra detsamma.
Men Jen kan inte lämna ifrån sig rollen. Hon måste kyssa Chris banner på scen hur vedervärdigt det än kommer att bli.


Rachael Wing var bara 14 år när hon började skriva på Hata Romeo.
Hon började i en skrivsajt på internet, först var det bara en kul grej sedan blev hon fast och kunde inte sluta. En av cheferna på Scholastic UK upptäckte vad hon skrivit och så blev det en bok.


Jag tycker boken är helt underbar. Det är en modern Romeo och Julia berättelse.
Rachael skriver i 'du' form, det tyckte jag var jobbigt i början men sedan vänjer man sig och märker att det gör boken bättre.
Många ungdomsförfattare skriver på att väldigt vuxet sätt som inte riktigt passar in i ungdomarnas språk det kan jag tycka är jobbigt att läsa. Men när man läser Rachaels bok så är det inte alls det 'vuxenspråket' och det tycker jag är RIKTIGT kul att läsa. Boken är verkligen jätte bra så alla borde läsa den.

Tack Nelly som mejlade och tipsade om att vi skulle skriva om Hata Romeo och Kärlek som också Rachael Wing har skrivit. Det är jätte roligt när ni kommenterar och tipsar om vad vi ska skriva om.
Jag skulle skrivit denna recensionen för flera dagar sedan men jag har inte hunnit och den lediga tid jag haft har jag velat lägga på att läsa Fatta eld! Det kommer en kort recension om den imorgon.

//Elin som skrivit handlingen och Klara som skrivit resten.

Dagens lån

Inte från biblioteket utan från Klara.
Tog lång tid att gå hem med sex böcker i väskan plus mer än fyra tjocka skolböcker. Det man säger om att man inte får någon motion när man läser är Bullshit! Har ingen tänkt på att böcker är tunga, bästa styrketräningen enligt mig.
Ni kanske har märkt att det inte varit några dagens köp inlägg på länge. I alla fall jag har legat lite lågt med bokköp nu på sistone. I stället ska jag försöka bli bättre på att gå till biblioteket och låna mina böcker. Alla böcker är faktiskt inte värda att ha. Jag vet att många böcker i min bokhylla kommer ligga i kartongen på vinden om femton år. Jag ska köpa de böcker jag tycker är riktigt bra istället, jag tror att det är mycket vettigare.
Det är en katastrof att jag inte läst längtans rike ännu. Jag är ju helt galen i serien! Och under din hud är det allt på tiden att jag läser. Lite magiska väsen och hemliga riken blir en prick över i:t för min höstläsning.
Kulor i hjärtan riktigt hungrar jag efter nu, den verkar riktigt bra. Och slutligen tre spännande böcker av den alltid lika underhållande Cabot.
Min vecka ser ut att bli perfekt :)

En händelselös tegelsten

Jag har än så länge bara kommit halvägs genom Michelle Magorians Tystnad, tagning. Jag var tvungen att lägga undan den några dagar för att kunna fokusera mer på Vägen till jerusalem.
Tystnad, Tagning är en tegelsten på ungefär 600 sidor. Trots antalet så bläddrar man igenom den snabbt eftersom språket flyter och är ganska bekvämt, sådär att man kan sova och läsa samtidigt utan att missa något ungefär.
Men handlingen...
Ja den är ganska seg. Eller händelselös fast det händer saker är rätta uttrycket. Eller tråkig... Jag tror ni fattar.
Boken kommer aldrig riktigt igång och jag känner få som har tålamodet att läsa flera hundra sidor innan historien riktigt tar fart.
En miss av författaren. Tjocka händelsefattiga böcker är ett ganska så stort minus. Då hellre mindre men händelserika.
Jag hade väntat mig mera av Tegelstenen. Kanske att den blir lite bättre i andra halvan, slutet gör ju nästan hela boken.
Men som det ser ut nu så tror jag inte det.
Jag orkar inte hacka ner mer på Tystnad, tagning. Språket är det inget fel på, tvärt om så tycker jag om det. Många ungdomsböcker saknar just ett bra språk.
Jag ska ta och läsa några tidigare verk av författaren, det kan ju faktiskt vara så att Tystnad, tagning är ett undantag. (hoppas)

Bloggberoende

Jag var bortrest nu under halva höstlovet och det enda jag saknat riktigt mycket förutom mina bokhyllor är bloggen. Jag bloggar för det mesta varje dag, men när jag reser bort fyra dagar känns det snarare som fyra veckor, och det enda jag kan tänka på är bloggen.
Beroende? Typ.
Men det är så himla roligt! Att vara beroende i bloggen alltså. Det är roligt att blogga. Och att några faktiskt läser, det är ännu mera roligt.
Ännu en rolig grej jag precis upptäckte är att Bonnier Carlsen har lagt ut en tid för när tredje delen i Julia Sandströms serie Nyckelväktarna kommer ut. Det är inte förrän den åttonde April (fyra dagar efter Klaras födelsedag) nästa år. Som vanligt är det jobbigt att vänta och längta efter böcker, men det gör ju böckerna så mycket bättre när man väl läser dem.
159 dagar kvar, fixar ni det? Jag får väll läsa om ettan och tvåan ett tiotal gånger under tiden.

Comíl är svårt skadad, Líva är skräckslagen, Shanzoc är fortfarande i människoform – men Dýlla tar dem alla under sina vingar. Med gemensam kraft och list försöker de möta hoten från De avskydda som kommer allt närmare. Frågan är om Dýllas vingar räcker för dem alla …

En kamp mellan det goda och det onda utspelar sig när De avskydda vill komma åt de åtråvärda nycklarna till porten bortom bergen. En port som aldrig någonsin får öppnas, eftersom den stänger ute ondskan i dess renaste form. Ska Nyckelväktarna lyckas med sitt uppdrag att skydda portens nycklar och därmed hela mänskligheten?