Böcker och Idrott

Var det bara mitt hjärta som hoppade till när J.K. Rowling dök upp på OS invigningen i fredags? Kunde det bli mer magiskt än så? Rowling som står och läser ur en bok inför en hel arena och det som sedan följde med olika bok- och sagofigurer. Jag blev så himla glad och överraskad att barn- och ungdomslitteratur fick en så stor plats i invigningen till världens största sportevent.

Nu åker jag iväg till Spanien, ska försöka läsa så mycket det bara går!

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Boktrailern till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children får en att både rysa och lockas på samma gång. Det gäller även boken som innehåller samma magiska, obehagliga men ändå fina stämning. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children är en bok fylld med både text och gamla vintagefotografier. Kombinationen är skicklig och snygg och får läsaren att ryckas med, in i en helt ny värld som till en början verkar helt fantastisk och ofarlig men som visar sig vara riktigt otäck och läskig.

I centrum står 16-årige Jacob som under hela sin barndom fått höra sin farfars berättelser om barnhemmet där han växte upp tillsammans med andra väldigt annorlunda barn. När Jacob var liten trodde han helt på berättelserna om barnen som kunde flyga, vara osynliga och spruta eld, och på de farliga monstren som lurade och gjorde att barnhemmet hela tiden var i fara. Som nästan vuxen börjar Jacob tro mindre och mindre på historierna och precis som alla andra anta att farfadern börjar tappa förståndet. Men när hans farfar dör under mystiska omständigheter tvingas Jacob ta reda på det förflutna och resa till en liten wailsisk ö för att besvara sina frågor

Även om boken på många sätt levde upp till den fantastiska trailern var det en del saker som gjorde mig besviken. Trots bokens 350 sidor upplevde jag ingen större förståelse och närhet till karaktärerna. Jag gillade många av dem, men de kändes platta och skulle kunnat göras mycket intressantare. Jag tycker också att tempot i slutet av berättelsen gick alldeles för fort och lämnade ett öppet slut som nästan kräver en fortsättning. Den härliga stämningen försvann nästan lite på slutet och blev ett sådant där vanligt ont-mot-gott-slut som så många andra böcker redan har.

MEN, boken kommer bli film, regisserad av Tim Burton! Eftersom Tim Burton är expert på att få till övernaturliga stämningar och få karaktärerna att bli djupa och väldigt bra så tror jag att filmen kommer bli helt otrolig!

Missa inte!

Kortfilmen till Gunnar Ardelius bok Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket gick på Göteborgs Filmfestival i vintras och har nu visats på tv några gånger i sommar, jag har missat vartenda tillfälle att se den. Som tur är går det att se den på svtplay här. Om ni läst boken boken är det absolut ett måste! 

En Parisresa

Paris 2010

När ni läser det här sitter jag troligtvis på ett flygplan påväg mot Paris. Pappas kompis lånar ut sin lägenhet som ligger precis vid Louvren och Champs-Élysées, precis i mittmitten av Paris. Gratis! Sådana chanser får man inte ofta och det ska bli otroligt kul att åka. Förra gången jag var i Paris (hösten 2010) blev jag supersjuk och hann mest uppleva hotellrummets fyra väggar, men i år ska jag hålla mig frisk!

För att komma lite i Paris-känsla tar jag med mig tre böcker, var av två utspelar sig i Paris: Drömbokhandeln och Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.

Drömbokhandeln - Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de olycksbådande pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Här möter vi den Paris-chica, hypermedvetna kvinnan som stolt avspisar en flirt för en snegling på mobildisplayen under en romantisk middag på kvarterskrogen. Ynglingen av fin familj, som övertalad av sin vän bondsonen lånar pappas lyxbil; råkar köra på ett vildsvin, lastar svinliket i bilen och överraskas av att det fortfarande lever. Vi får också uppleva den kvinnliga veterinärens raffinerade - och handgripliga - hämnd på manssamhället...

För evigt

 Böckerna om Sam och Grace är något av det vackraste inom paranormal-romance genren. Författaren Maggie Stiefvater försöker aldrig krångla till historien med överdrivna detaljer, twister och effekter utan skriver tvärtom äkta, avskalat och realistiskt. Så realistiskt det går att få en historia om människor som förvandlas till vargar om vintrarna. Även om detaljer och händelser från de tidigare böckerna har glömts bort med tiden tycker jag att den avslutande delen För evigt ger mycket mer än vad jag kunnat förvänta.

Sam och Grace kärlekshistoria fortsätter, efter tre böcker har jag blivit rätt bekant med den och stundtals är den på gränsen till uttråkande. Men det finns så mycket annat bra i böckerna att kärlekshistorien nästan blir ointressant. Jag älskar alla nya karaktärer som smugit sig in under historiens gång. Hur flockens existens hänger på en skör tråd i hotet från människorna och deras sökande efter en utväg, att kunna vara människor för gott. Det är vackert och innerligt med ett stänk av melankoli. Det är inte så att jag nu kommer att skriva hysteriska mejl till författaren tiggande om en fortsättning. Utan det här är perfekt, tre fina böcker nu med ett bra avslut. Jag kan inte bli mer nöjd.  

Dubbelaktuell i höst

 Jag älskar Ingrid Olsson och hennes enkla vackra språk. Men  jag upptäckte av en slump att det nu var nästan två år sedan jag läste en bok av henne, Av någon konstig anledning har jag helt missat hennes senaste böcker. Men nu fick jag en påminnelse, för i höst är hon aktuell med två nya böcker på Gilla Böcker. Önska bort och önska nytt och Blink blink med stjärnan. Eftersom hon är en så himla bra ungdomsförfattare funderar jag på att läsa alla böcker jag missat av henne i ett svep nu i höst. Så länge kan jag rekommendera hennes tidigare böcker starkt, en otroligt bra författare! 

Delirium

Trots min motvilja inför ännu en framtidsroman som visar en allt annan än lycklig framtid så lyckas Lauren Oliver som så många andra författare bygga upp en helt ny värld och få den att verka trovärdig.

Boken utspelar sig i en tid då kärlek är en farlig sjukdom. Alla medborgare måste vid 18 års ålder genomgå Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som hindrar en att känna djupare känslor för andra människor, djur och saker. Efter Behandlingen paras man ihop med en annan person efter noggranna utvärderingar och regeringen lovar att resten av ens liv endast kommer fyllas med trygghet och lugn. Lena är en av de som inte har genomgått Behandlingen än och hon längtar efter att göra det, hon vill inte längre vara osäker, känslig och fundersam. Men sommarlovet innan hennes nya liv ska börja börjar hon förstå att allt kanske inte blir som regeringen utlovar och hon träffar Alex som får henne att förstå baksidorna med botemedlet och för första gången uppleva hur kärlek känns.

Det är otrolig berättelse om en kontrollerande och farlig regering och en lika bra berättelse om den förbjudna kärleken mellan Lena och Alex. Boken får en att se på kärlek på ett helt nytt sett, en sak som inte längre går att ta förgivet. Även om själva idén att kärlek är förbjudet låter ganska barnslig så blir det verkligen inte så när Lauren Oliver berättar. Skräcken Lena känner för att bli påkommen och regeringens sätt att hitta och ta hand om sympatisörer är helt förskräckliga. Språket är även det väldigt bra och kapitlen avslutas nästan likt cliffhangers som får en att bara vilja fortsätta.

Det som jag dock stör mig på, som med så många andra ungdomsböcker, är att killen ( i detta fall Alex) alltid framställs som någon helt perfekt och otrolig människa. Inte genom hela boken blir han arg på Lena eller sviker henne. Han är dessutom otroligt snygg, smart och omtänksam. Även om det kan öka läslusten och få en att bara vilja fortsätta så kan det bli tröttsamt att dessa killar aldrig någonsin misslyckas.

Boken är trots det, absolut läsvärd och jag ser verkligen fram emot de två delarna som återstår. Del två finns redan på engelska och kommer ut på svenska inom ett år. Filmrättigheterna är sålda och första filmen beräknas ha premiär någon gång under 2013.

Serierna jag aldrig avslutade

Det kommer hela tiden nya bokserier och såklart nya delar i de serier som redan finns. Många författare idag väljer att skriva uppföljare till sina böcker, från de populära trilogierna upp till ett dussintal delar. Jag älskar bokserier, mycket för att jag då vet att berättelsen inte är slut men mest för att det finns böcker som jag bara måste få mer av. Det är svårt att avsluta serier eftersom man hela tiden påbörjar nya, men det finns vissa som jag valt att helt och hållet sluta läsa. Varför tänkte jag berätta nu. 

House of Night - Den första vampyrserien jag läste efter Twilight och självklart blev jag helt beroende. Men snart började jag irritera mig på det mesta i boken. Det slarviga språket, Zooeys kärleksproblem och handlingen som inte längre höll ihop. När jag läste första delen i Vampire Academy insåg jag att House of Night inte alls var något att ha. Läst: Fem av tio 

Otori - Detta är en av mina allra största favoritserier, därför låter det kanske konstigt att jag inte vill läsa sista delen. Men jag tycker fjärde delen slutade på ett sätt som hela serien borde sluta på, och därför förstår jag inte varför författaren måste skriva ytterligare en bok. Vem vet, femte boken kanske är ännu bättre, men jag är nöjdast så här. Läst: fyra av fem. 

Deluxe - Gossipgirl draman i 1800-tals miljöer är bara att jubla över, eller? Jag älskade serien redan från första sidan. Men precis som Gossipgirl tenderar Deluxe att bli tjatig efter ett tag. Det är samma drama om och om igen, alla karaktärer blir kära i alla och tillslut blir det helt enkelt för mycket. Annars är det egentligen inget dåligt med serien. Läst: Tre av fyra. 

Fallen ängel - Jag förstår inte längre vad böckerna handlar om. Jag hänger inte  med i historien medan jag läser, språket är förvirrande och handlingen har spårat ur helt. Därför var det inget svårt beslut att jag skulle sluta med serien. Läst: två av tre. 

Temeraire - En av de bättre fantasyserierna måste jag erkänna nu redan i början. Otroligt genomarbetade, välplanerade och briljanta böcker. Men handlingen är också väldigt långsam, med mycket ord och detaljer. Jag har inte det tålamod och den tid som krävs för att riktigt kunna uppskata böckerna om Terminere. Därför kände jag att det inte är någon idé att fortsätta. Läst: Två av sju.