En bloggfattig vecka

Jag försvinner iväg nu över påsken. Ska verkligen försöka hinna skiva lite inlägg trots det. Om jag måste erkänna så har jag redan skrivit lite texter i förväg som jag kan publicera under veckan, jag får panik om bloggen står stilla. Ska dessutom försöka skriva lite från Kina även om det kan bli ganska svårt. Därför förvarnar jag er, Tonårsboken har en fattig vecka framför sig.

Klara: dagens lån!

Förlåt för att jag inte har skrivit något på jätte länge, men jag har inte läst någonting. Så nu ska jag försöka läsa de böcker jag lånat och sedan blogga lite om dem.

Bra och dåligt slut

Varför är Emma Granholms böcker så obehagliga? Simon och Sophie är ett undantag, men Liv och Lovisa och nu ett nytt liv på köpet är lika jobbiga båda två. Däremot är ett nytt liv på köpet mycket bättre än Liv och Lovisa. Kanske för att ett nytt liv på köpet inte flippar ut och slutar med knivbråk som Liv och Lovisa. Ett nytt liv på köpet känns snarare jobbigt verklig.

Sanna, som boken handlar om, har inte haft en kompis sen lågstadiet. Hela högstadiet har hon varit ensam. När hon börjar gymnasiet förväntar hon sig inte att hon ska få några vänner, hon försöktes smälta in och hålla sig i bakgrunden. Men hon får vänner! Gloria, Eddie, Ellen, Jennifer… hon blir vän med alla i klassen, alla tycker om henne och vill vara ha henne som vän. Sanna har aldrig haft vänner innan. Hur ska hon bete sig? Sanna gör så mycket för att passa in att hon inte inser vad hon håller på med, vilket farligt spel hon spelar och när katastrofen väl kommer är det för sent.

Som jag skrev så känns boken väldigt verklig. Jag satt långt inpå natten och läste ut den. När jag kom till skolan idag tog det ett tag för mig att förstå att jag inte var Sanna, att jag fortfarande hade vänner och att allt var bra. Jag gick verkligen in i historien och det är svårt att inte göra det. Om jag känt Sanna som den person hon var i klassen så skulle jag ha blivit irriterad på henne. Det hon gjorde var inte schyst. Men i boken så vet man anledningen till varför hon håller på som hon gör och att det finns en bra förklaring till det.

Det känns skönt när böcker slutar lyckligt, då blir man glad och möjligheten till att verkliga problem också kan få lyckliga utvägar känns större. Jag säger inte att boken slutar olyckligt, det får man döma själv, men boken slutar realistiskt. Något bra med Granholms slut är att man själv får avgöra om slutet var bra eller dåligt för oftast är det båda delarna. Jag har fortfarande inte bestämt mig ifall jag tycker Liv och Lovisa är bra eller dålig. Det framgår inte heller i recensionen jag skrev för över ett år sedan. Jag är smått irriterad på Liv och Lovisa eftersom jag gått och tänkt på den i över ett år, som tur är kommer jag inte få samma problem med ett nytt liv på köpet.

En glad nyhet!

Den här Juni nyheten gjorde mig väldigt glad!

I Juni kommer Johanna Lindbäck ut med en fjärde bok, Saker som aldrig händer, visst verkar den bra?!

Andreas har nyss flyttat från Luleå till sin pappa i barndomshemmet i Björsbyn, ett litet samhälle utanför stan. Närmaste grannar är Eriks familj, Erik som var Andreas bästa kompis när de var små, men som han inte längre träffar. De börjar umgås, har sällskap hem från stan, fikar och äter hos varandra.

Andreas är ihop med Hanna, och han tror att han känner henne. Samma med killarna i hans klass, de har ju snart tillbringat tre år ihop och är riktiga kompisar. Men Hanna, och även kompisarna, sviker Andreas, och han blir helt knäckt. Hur går man vidare? När ska det sluta kännas? Vägen ut ur sveket blir Erik, även om Andreas till en början mest tycker att allt är patetiskt - de är ju inte ens kompisar på riktigt. De ses allt oftare och plötsligt blir allting helt annorlunda.

Köpt idag

Almapriset 2010

Trots att detta är en ungdomsbokblogg så kan jag inte låta bli att skriva lite om barnböcker. Alma priset är ett av mina favoritpris och i år gick det till den belgiske barnboksförfattaren och illustratören Kitty Crowther. Alma priset är ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Tidigare vinnare är bland annat Philip Pullman och Sonya Hartnett. Kitty Crowhers böcker ser mycket fina ut. Kanske ett bra tips om ni ska köpa en present till någon mindre?

Juryns motivering:

"Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap."

Pocketsförlagets ungdomssatsning

Den här gula IRL figuren kommer du nog att se mycket i affärerna i vår. Pocketförlaget ger ut åtta ungdomsböcker som kommer sälja STORT till sommaren, det kan jag lova!

Pocketförlaget lägger verkligen ner mycket tid på att uppmärksamma ungdomar om IRL. Pocketförlaget har startat en youtubekanal där "kändisar" recenserar böckerna. På deras nya facebooksida kan man vinna böcker och vissa bloggar lottar dessutom ut IRL böcker. Egentligen behöver de inte lägga ner så mycket tid, för det är väldigt bra böcker de ger ut. Men det är roligt att de gör det! Det borde definitivt finnas mer om böcker på youtube och facebook!

Kitty Jutbring recenserar vad är så skört att det bryts om du säger dess namn:

Sandra Dahlberg recenserar Jannis den magnifika:

Klara the movie?

Hästböcker har aldrig varit min grej. Jag har aldrig förstått hur alla barn kan älska historien om hästar och läsa hundratals av dem. När jag var mindre läste alla tjejer i klassen hästböcker och alla killarna läste böcker om ishockey och fotboll. Sedan fanns ju jag som varken läste sport böcker och hästböcker. Jag minns inte allt jag läste vid den åldern men jag kan erkänna att det var en hel del Kitty och fantasy. Visst, hästar är väldigt fina djur och jag kan läsa böcker där hästar finns med, men inte när hela historien kretsar kring en häst. Jag har otroligt svårt att förstå det roliga i det.

Klara serien av Pia Hagmar ska nu bli till film. När jag var på bio i helgen så såg jag en stor affisch om Klara filmen, förlåt alla hästälskare men jag höll faktiskt på att spy. I mina ögon verkar den väldigt töntig och barnslig. Men jag tror att väldigt många barn kommer vilja se den och för dem kanske det passar, vad vet jag? Däremot älskar ja Pia Hagmars deckarserie Dalslands deckarna, men klara böckerna, nej tack

Här finns trailen. Premiären är den 26 mars, på fredag.