Åsa Andeberg Strollos första bok "Bryta om" var väldigt bra, sedan kom "Blod" en besvikelse för många läsare. Men "Hoppas" hoppas jag inte kommer göra många besvikna. Mig gjorde den det inte.
Sista skoldagen innan jullovet bestämmer sig sextonåriga Jonna för att lämna sin hemstad i Norrland, sin alkoliserade och frånvarande familj och den hon är för att starta ett nytt liv i huvudstaden, Stockholm. Jonna tar i hemlighet tåget till Stockholm med inställningen att när hon väl kommer dit kommer hon att kunna börja om på nytt, tjäna egna pengar, ha en egen bostad och träffa massor med nya spännande människor. Men livet i Stockholm visar sig vara mycket svårare än vad hon trott. Speciellt när hon kommer dit med endast skolväskan och 300 kronor mitt i iskalla vintern. Stockholm blir inte alls som Jonna föreställt sig och hon tvingas börja leva ett liv utan hem, arbete och pengar. Allt är dock inte nattsvart. Det finns många andra ungdomar som också lever på gatan och Jonna lyckas närma sig flera av dem och när det är som värst blir de hennes värme och hopp.
Det som jag gillar mest med boken är den otroliga närvaro känslan som genomsyrar hela boken. Bor man i Stockholm är det omöjligt att inte dras in i Jonnas panik över att komma dit i vintermörkret. I miljöbeskrivningarna nämns gator, parker, områden och affärer runt om i hela Stockholm och när jag läser känns det som om jag själv är Jonna, allt blir så tydligt och levande. Som när hon efter en hel dags jobbletande i Gallerian och i city drar sig undan och sover i Centralstationens vänthall, eller när hon plankar in på Eriksdalsbadet för att ta en dusch och sedan går Götgatsbacken upp och ner för att ha något att göra.
Historien är väldigt sorgsen och deprimerande men jag kände aldrig att det blev för jobbigt för att fortsätta läsa. Huvudpersonen Jonna är ganska naiv och ger därför aldrig upp hoppet. Hennes hopp blev min lust som läsare att se om hon skulle klara sig igenom allt det hemska. Hon beter sig mycke mognare och smartare än de andra ungdomarna som lever på gatan och det gjorde att jag också gillade Jonna mycket. Och att kunna identifiera sig med huvudkaraktären och gilla den är viktigt. En riktigt bra bok som jag verkligen kan tipsa om!
Det här är den tjockaste boken om Rose Hathaway någonsin. Men precis som vanligt lyckas Richelle Mead fylla den med med massa spännande händelser, strider och intriger. Trots sega stunder blev den aldrig tråkig. Vad jag däremot saknar i denna (SPOILER SPOLER SPOLER) är att den slutar så himla perfekt. Annars brukar böckerna alltid sluta med en cliffhanger. Hade svårt att tro på att en historia som denna kunde få ett så lyckligt slut (SPOILER SLUT).
