och ännu mera Cabot

Varför blir det jämt så mycket Cabot? Det känns som att jag inte bloggar om något annat. Och det irriterande är att jag nästan säger samma saker om hennes böcker, fnittrigt, pinsamt...
Men det är ju så hennes böcker är! Hennes karaktärer är på ett eller annat sätt ganska misslyckade och gör hela tiden misslyckade grejer eller säger misslyckade saker. När jag träffade Meg Cabot på bokmässan förra året märkte jag att hon var väldigt lik sina böcker. Inte att han var misslyckad, utan hennes roliga och knäppa sätt att skriva så var hon också i språket och som person. Anledningen till att jag hela tiden bloggar om Cabot är för att hon matar ut böcker på rullande band, och nästan alla översätts till svenska.

Saknad är en av mina absoluta favoriter av den amerikanska författaren. Jag hade aldrig trott att hon kunde skriva den här sortens bok så bra. Men tydligten, en gnutta Cabot humor och en gnutta spänning ger ett fantastiskt resultat.
Jessica träffas av blixten. Efteråt kan hon se vart blixten gick in men inte var den gick ut.
En dag läser hon på mjölkpaketet om en försvunnen pojke, när hon vaknar nästa morgon vet hon precis vilken gata pojken befinner sig på. Hon ger polisen ett anonymt tips.
Nästa dag händer samma sak, och nästa igen.
Jessica har fått en förmåga att att hitta försvunna personer. Men aldrig trodde hon att hennes gåva skulle orsaka så mycket problem. Det visar sig att den första pojken hon hittade var på rymmen med sin mamma från sin våldsbenägna pappa...
Dessutom blir FBI inblandade, de ser hennes förmåga som ett enkelt verktyg att hitta förrymda brottslingar och går till och med så långt att det låser in henne.
tillslut har jessica inte mycket mer till val än att ställa allt till rätta.

Nu beskrev jag bara handlingen i första boken lite kort. Men Jessicas spektakel tar inte slut där. Det finns många böcker om Jessica. Så många att jag slutat räkna och om det fortsätter kommer jag antagligen att sluta läsa serien för jag gillar inte serier med för många delar.
En annan serie som är väldigt lik Saknad är Hemsökt av samma författare.
Kanske är det till och med så att hemsökt är bättre. I hemsökt kan huvudpersonen se spöken, inte hitta försvunna personer.
Båda serierna är trots allt väldigt bra och om ni läser/har läst båda så kommer ni upptäcka alla likheter mellan de två serierna.
Dessutom, trots att Saknad och Hemsökt ska föreställa spännande så är de svåra att ta på allvar, och så brukar det vara med Cabots böcker. Man kan helt enkelt inte ta dem på allvar.

blogga

Tänkte bara säga att jag och Elin tycker det är jätte kul när ni kommenterar! :D
Och att jag ska gå och kolla i min bokhylla och skriva upp vilka böcker jag inte bloggat om så det kanske blir ett inlägg idag får se om jag hinner för de är jätte mycket i skolan nu så måste plugga men får se om jag lägger ut ett inlägg.

Kramar Klara

Byta om liksom, bryta med allt

Historien rör sig sårbart och febrigt under några sensommarveckor kring huvudpersonen Minna i ett kargt nutida Stockholm. Minna är ensamstående förälder åt sin psykotiska mamma och hon är förblindat avensjuk och galen på sånt som jämnåriga har - eller slipper ta ansvar för.

Hon kämpar med att behålla självkänslan samtidigt som hon letar efter sin mamma på alkisarnas parkbänkar, och sover över hos typ pojkvännen Eddie i ett kyligt rivningshus i Liljeholmen. Hon försöker sköta skolan, men terminstarten på nya gymnasiet blir krångligare än hon hoppats på. I och med mötet med klasskompisen Emma startar en utgående spiral av våld och hot som tillslut gör Minnas ohållbara situation synlig.

Eddie tycker att hon ska skita i skolan och sticka med honom till sydamerika istället. Till ett nytt liv. Byta om, liksom.
Bryta med allt det krångliga som blir när hennes mamma till råga på allt skrivs ut på psyket trots att hon fortfarande är sjuk. Men vem ska ta hand om mamma om inte Minna gör det?

Nu när jag tänker efter har jag faktiskt aldrig bloggat om Bryta om, jag har säkert nämnt den många gånger men aldrig skrivit en riktig recension.
Jag och Klara tycker båda jätte mycket om den här boken. Den är väldigt deppig, kanske därför vi tycker om den så mycket. Nä, såklart är det själva berättelsen som har fångat oss.
Minnas sorgliga liv, och Emma på skolan gör det inte bättre för henne...
I alla fall är detta en bok som verkligen är ett MÅSTE.

Kommentera mera

Det skulle vara kul om ni som läser Tonårsboken skickade en liten kommentar till inläggen.
Så att vi vet att några faktiskt läser bloggen.
Ni får även gärna mejla till vår blogg tonarsboken@hotmail.com och säga vad ni tycker om bloggen och om det är något vi borde ändra på.
Var inte rädda för att höra av er!



Elin och Klara

Sagan om klanen otori

Det var länge sedan jag läste serien om klanen Otori men jag måste verkligen skriva lite om den.
När jag från början såg dem i affären irriterade jag mig på att man inte kunde få en beskrivning på böckernas handling. På baksidorna av böckerna stod bara en massa recensioner och det fick mig inte att vilja köpa boken direkt. Först ville jag ju se ifall böckerna var något för mig.
Men tillslut köpte jag över näktergalens golv ändå, av ren nyfikenhet.
Den var grymt grymt bra. Men kanske inte så bra att man kan skita i en bakside text....

Serien består av fem böcker: Över näktergalens golv, På kudde av gräs, Under lysande måne, Vid hägerns skarpa skri och och himlens vida väv.
Och himlens vida väv står ännu oläst i min bokhylla. Jag tappade lusten för att läsa sista boken efter den väg slutet på vid hägerns skarpa skri tog.
I alla böckerna (utom sista förmodligen) får man följa mannen Takeo. I första blir hans by skövlad av ett antal samurajer. Han lyckas komma undan och räddas av Otori Shigeru.
Shigeru adopterar Takeo.
Sigeru vet att Takeo inte är en vanlig bond pojke, utan han har krafter utöver de vanliga färdigheter endast en man ur släktet kan ha.
I hela serien får man följa Takeos resa genom livet. Hans kärlek till Kaede, slag om makt, hämnd och de magiska släktet
Man säger ofta att man dras in i en bok som är väldigt bra. Detta är en bok där det nästan gäller bokstavligt. De stunder du läser om Otori kommer du befinna dig i ett sorts medeltida Japan. Du kommer lära känna människor och få följa deras liv i detalj.

Lite kul fakta om författaren är att Lian Hearn är en pseudonym. Egentligen heter författaren Gillian Rubenstein och kommer från Australien. Hon skrev alla fem böckerna för hand i tjocka anteckningsböcker som hon bar med sig överallt så att hon kunde skriva på tåg, flyg och hotellrum.

;p

Jag håller just nu på att läsa vykort från ingemansland som elin gillade men jag vet inte riktigt, jag tycker den är lite seg. Men i alla fall jag var tvungen att hoppa in och läsa tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, boken jag och elin fick av raben&sjögren. Jag har paxat den till min bokhylla. Jag ska inte skriva nått om själva boken för de ska jag och elin göra tillsammans. Men jag måste säga att jag tycker den var bra, det är typiskt en sådan bok jag kommer läsa många gånger.
Mer om boken kommer när jag och elin snackat ihop oss va vi tycker om den.

Kram Klara

Ängeln

Bali Rais bok ängeln var riktigt riktigt bra måste jag säga. Han har innan skrivit (o)planerat bröllop som blev en succé i många länder. Jag började på den men tröttnade snart eftersom jag redan hade läst en del böcker om tvångsgifte och var ganska trött på det.

Men Ängeln däremot var ruskigt bra.

Handling:

Åtta månader efter att Sophie försvinner spårlöst på en musikfestival bestämmer sig Sophies vän Jit att leta reda på henne själv. Polisen har försökt men ingenting hittat. Jit och Sophies bästa vän Jonna börjar rota i fallet. Snart upptäcker de att fler tjejer har försvunnit och inte bara det, vad är det för mystisk kult alla talar om?

Jag älskade verkligen den här boken. Trots att det långa sökandet kan verka långtråkigt sitter du som bunden och bläddrar. Hokus pokus och du är i slutet! Med jämna mellanrum får man även följa Sophies mördare/kidnappare vilket gör det hela ännu mer spännande. Och ibland får man se tidigare minnen av Sophie och Jit. En thriller du verkligen du verkligen dras med i.

Dagens köp

Filmen var ju bra ... men jag hoppas på att boken är bättre.

/Elin