John är femton år och går sista terminen i 9:an. Han borde egentligen fokusera på skolan och försöka få bra betyg inför gymnasiet. Men det är svårt. Så mycket annat kräver hans uppmärksamhet. Hans bästa vän Gabriel börjar gå över gränsen med det kriminella och ringer till och med och bombhotar Johns skola efter att John nämnt att han har ett jobbigt prov den dagen. John är trött på Gabriel, men John är den enda riktiga vän Gabriel har. Hur lämnar man en vän då? Dessutom är John förälskad i familjens nya städerska Violetta och försöker till varje pris vara hemma under hennes städtimmar. Vilket ofta kräver att han måste skolka. John kämpar samtidigt med sorgen efter sin mammas död och hur mycket han än försöker är det svårt att sluta tänka på henne.
Det tog ett tag för mig att vänja mig vid den här boken. Vid ord, uttryck, händelseförlopp och beskrivningar.
Boken är skriven i jag-form, och hela tiden är jag inne i Johns huvud. I virrvarret av tankar. Ena sekunden
fuderar han över Gabriel, sedan börjar han tänka på ett minne från när han är liten och efter det kastas jag tillbaka till samtalet med hans pappa. Ibland kunde det bli lite rörigt och snabbt. Men jag vande mig vid berättarstilen och efter ett tag började jag gilla boken väldigt mycket. Det är en av de roligaste böckerna jag läst på väldigt länge. Peter Barlach skriver väldigt humoristiskt och speciellt är Johns närmanden till Violetta väldigt komiska. Jag kom på mig själv med att sitta och le flera gånger.
Boken passar killar lika bra som tjejer. Men jag tror att killar kan ha lättare att känna igen sig när de läser om Johns funderingar kring vänner, livet och sex. Tyvärr tror jag att titeln på boken kan avskräcka många. Men titeln syftar inte enbart på kärlek utan även på tennis som alltid varit en stor del av Johns liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar