Extra i tidningen

Svenska Dagbladets kulturdel skriver var fjärde vecka om fyra omistliga barn-och ungdomsböcker som kommit ut under de senaste två månaderna. Vilket betyder att de skriver om fyra böcker som man helt enkelt inte kan strunta i att läsa. Idag stod det bland annat om Per Nilssons nya bok "Extra - en morgon stod hon bara där". Väldigt kul eftersom jag för bara ett par veckor sedan var på ett BOKarmöte med Per Nilsson närvarande och pratade om boken. Den är absolut läsvärd och passar bäst för mellanstadiebarn i slukaråldern.

”Extra- en morgon stod hon bara där” handlar om Pim-Pim, en normal och tråkig kille enligt honom själv. Plötsligt en dag står en blek, smal, fågellik flicka på skolgården, hon står där i flera dagar men går inte in i skolan, börjar inte i någon klass. Pim-Pim börjar en gång prata med henne och sedan den dagen blir hans liv inte lika tråkigt och normalt. Flickan på skolgården säger att hon heter Extra, hon kan göra saker ingen annan kan och är mystisk på många sätt. En nyfikenhet väcks hos Pim-Pim , vem är Extra och varför är hon som hon är?

Efter bara ett par sidor var jag intresserad. Nyfikenheten och spänningen i boken över vem Extra är väcktes även inom mig och jag läste febrilt efter svar på mina frågor. Boken innehåller dessutom mycket mer än spänningen över Extra. Jag får läsa om Pim-Pims vardagsliv, hur det är att leva med skilda föräldrar, hur han har det i sin klass, hur klasskompisarna har det, hur läraren har det, vad han gör på helgerna och efter skolan.  Det är inga överdrivna miljö-och personbeskrivningar. Allt nämns precis lagom och jag får skapa egna bilder i huvudet.  Flytet i de korta kapitlen ger historien en bra fart.

Något jag gillade men faktiskt störde mig på, eller som gjorde mig lite förvirrad var de overkliga inslagen.  Jag kan jämföra det med känslan jag får av vissa av Maria Gripes böcker som t.ex Agnes Cecilia. Jag får liksom ingen klarhet i om det onaturliga bara pågår i huvudkaraktärens huvud eller om det faktiskt är verklighet. Jag vet inte riktigt vad det är men jag kan bli irriterad om en bok skiftar mellan fantasi och verklighet. Jag vill både veta innan jag öppnar en bok om det är fantasi eller verklighet samtidigt som jag gillar irritationen jag får över att inte veta vad som är verklighet i en bok som blandar fantasi och verklighet. Låter det krångligt? Det är en svår känsla att beskriva..

”Extra- en morgon stod hon bara där” är bara första delen i en serie av 6 böcker. Jag ser fram emot nästa bok som kommer ut i september. Förhoppningsvis får jag svar på mina frågor om Extra då.