Ursäkta att man vill bli lite älskad

"Man har aldrig roligare än bordet bredvid."
"Alla vägar bär till fuuuuuck"
"I krig och kärlek spårar allt ur." 
"Alla goda ting finns någon annan stans."


Detta är bara några av de underbara "Noriska" ordspråken som finns med i Johanna Thydells nya bok. Ordspråken är en fyndig detalj som gjorde att jag först förälskade mig i "Ursäkta att man vill bli lite älskad". När jag jämför denna med Thydells tidigare böcker, går det knappt att förstå att de är skrivna av samma författare. Det känns inte som den är skriven av en debutant som tryggt håller sig innanför ramarna. Utan det känns som om den är skriven av ett äkta proffs.

Egentligen finns det inget med handlingen som sticker ut. Nora Jonasson är 17 år och tycker hon är för lång, för ful och tråkig, för operfekt. Hennes bästis Lisa däremot är raka motsatsen och Nora har många gånger önskat att hon var som Lisa. Deras vänskap får ett plötsligt slut när en kille kommer emellan. Nora som inser hur mycket deras vänskap betyder för henne gör allt för att ställa allt tillrätta. Men det visar sig vara svårare än hon trott.

Det lite pratiga språket är helt och hållet Nora, boken är Nora och hennes tankar och språk lyfter hela historien. Det gör den ganska vanliga handlingen rolig och intressant. Samtidigt som man skrattar åt mycket kan jag tycka att Noras inställning till allt och alla är ganska tragisk. Jag hade aldrig orkat gå omkring och tänka som hon gör. Det är ingen I taket lyser stjärnorna, den här boken är helt tårlös. Istället är den full av skratt, fniss och små leenden. En dos av lycka