Att våga acceptera det som är annorlunda

Hela söndagsförmiddagen gick åt till att sträckläsa "Chain mail skicka vidare". Jag tog igen alla de timmar av läsning jag inte hunnit med i veckan, och det var hemskt skönt. Älskar söndagar helt enkelt. Chain Mail var dessutom superspännande. För mig som inte gillar deckare passade denna spänningsroman alldeles lagom. Ni ska få höra:

Tre tjejer i Japan får en dag mejl från en tjej som heter Yukari, där hon föreslår att de tillsammans ska skapa en fiktiv värld, en berättelse på internet där alla får spela var sin karaktär. Alla tjejer nappar och tillsammans skapar de en ruggig historia om en tjej som blir stalkad. Men snart händer något i verkligheten som förändrar allt. En av tjejerna försvinner. Fiktion och verklighet börjar flyta ihop och enda lösningen är att tjejerna träffas IRL...

Något jag verkligen gillade med historien var att man fick följa två berättelser, deras låtsas och deras verkliga. Båda var lika spännande och flöt ihop på ett skrämmande vis, det var svårt att veta vad som var verklighet och fiktion. Händelseutvecklingen var läskig att följa och handlingens höga puls påminde mig mycket om en deckares. En deckare för de som inte gillar deckare kan man säga.

Alla de här tre tjejerna hade något gemensamt. De var trötta på verkligheten, föräldrarna, kompisarna och skolan. Men framförallt var de annorlunda. De passade inte in i mängden och skapade därför denna fantasivärld. I efterorden skriver Hiroshi Ishizaki att detta var hans budskap med boken, att vi borde bli bättre på att acceptera att alla är olika. Jag tycker han får fram detta budskap oerhört bra, inte utan lite spänning såklart.

(Tycker förresten att den bara borde heta "Chain Mail" och inte "Chain mail skicka vidare". Skicka vidare har egentligen ingenting att göra med historien).