Ingen fullträff

Philip Pullman har skrivit mycket bra, men de böcker jag fastnat mest för är hans Mörka materian serie och böckerna om Sally Lockhart. De övriga böckerna jag läst, Ginnys rike och nu Den tatuerade fjärilen är bra, men inte mycket mer än så måste jag tyvärr säga. Trots att jag visste detta läste jag ändå Den tatuerade fjärilen, dels för att jag var nyfiken men mest för att den utspelar sig i en stad som jag tycker väldigt mycket om, nämligen Oxford.

En varm juninatt blir huvudpersonen Chris förälskad i den unga tjejen Jenny, som han en dag kommer att döda. Men deras kärlekshistoria har knappt tagit sin början förrän de kommer ifrån varandra. Samtidigt som de är besatta av att hitta varandra igen dras de in i en annan mans mörka hemligheter. De blir brickor i ett spel där en man söker hämnd, och där en annan man gör allt för att den andre inte ska lyckas.

Nu tycke ni kanske jag förstörde för er som lyckades berätta slutet redan i första meningen. Men det gör även Pullman och det blir till en mäktig drivkraft som får en att plöja boken på extremt kort tid.
Boken är effektfullt uppbyggd med lögner och missförstånd som tillslut kommer leda en av dem till döden. Tyvärr blir det Jenny, den stackaren. Jag tyckte att det syntes lite väl tydligt hur genomtänkt historien var och det hade nog passat i en deckare eller fantasy men inte i en kärlekshistoria. Nog förtjänar Pullman sitt ALMA-pris, men att han övertygar i även denna genre (som det står på bokens baksida) kan jag nog inte hålla med om.