måndag 5 mars 2012

Wuthering Heights


Det är inte ofta jag skriver om en biofilm som gjort mig besviken och lämnat mig helt chockad, men i förr igår var jag och en kompis och såg Wuthering Heights, baserad på Emily Brontës klassiker från mitten av 1800-talet. Jag hade väntat mig något helt annat, så det var nog därför jag blev så besviken. Jag hade tänkt mig en film liknande Jane Eyre som jag såg i höstas. Men Wuthering Heights var långt därifrån.

Det var knappt någon dialog genom hela filmen, utan mest var det bilder av landskapet där Cathy och Heathcliff bodde. Under hela filmen var det senhöst/tidig vår och det var alltid mörkt, lerigt och smutsigt. Eftersom att karaktärerna nästan aldrig pratade och genomförde konstiga handlingar hela tiden förstod jag mig aldrig på någon av dem. Heathcliff var värst. Han hade ett förskräckligt temperament och dödade fåglar, hundar, insekter, harar och får genom hela filmen. Som pricken över i:t hade han även sex med Cathy när hon var död. Paret som satt bakom mig i salongen frågade sig lite förundrade när filmen var slut om Heathcliff kanske var en nekrofil.

Filmen var över 2 timmar lång och utspelade sig hela tiden i samma dal och på samma ängar. Det tillsammans med att den var filmad med handkamera och väldigt sällan gav en vid bild gjorde att jag kände mig klaustrofobisk.

 Trots att filmen enligt mig är helt osevärd så är jag ändå sugen på att läsa boken. Jag undrar verkligen om historien är så dialoglös, Heathcliff så våldsam och allt så tragiskt dystert och smutsigt i boken också..?

15 kommentarer:

  1. Som svar på sista meningen: JA.
    I alla fall som jag minns den, men jag ska ärligt säga att jag inte minns så mycket. Svindlande höjder och Jane Eyre är verkligen inte samma sak. Olika systrar - olika stil. :)

    SvaraRadera
  2. Boken är verkligen läsvärd! Min favoritklassiker hittills. Det finns rätt många olika filmer baserade på den - jag såg någon från 90-talet som var riktigt bra! Rekommenderar verkligen att du ser någon av de andra filmversionerna också, de var inte lika underliga som den här verkar. Sedan är det ju så att Wuthering Heights och Jane Eyre är helt olika. När de kom var Jane Eyre den mest populära eftersom WH är väldigt mörk och det är inte precis en solig kärlekshistoria. Numera anses den nästan bättre eftersom den visar en kärlek som är "svår" liksom. Hur som helst, den är verkligt bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår det nu. Känner att jag nog måste läsa boken så att inte den bilden den här filmen gav blir den bilden jag har av Svindlande höjder.. :)

      Radera
  3. Jag har bara läst dem allra första sidorna av boken men den verkar ju vara väldigt dyster överlag. Jag har i alla fall också varit väldigt nyfiken på den här nya filmversionen men dem säger ju att den ska vara lite mer som en alternativ tolkning av berättelsen. Så det kan ju antingen bli väldigt bra eller dåligt ^^

    SvaraRadera
  4. Eftersom till och med trailern till denna film verkar helsjuk så struntar jag i att se filmen. Har även sett att vissa filmkritiker ger den dåligt betyg. Annars gillade jag filmversionen från 1992 med Juliette Binoche rätt mycket: http://www.youtube.com/watch?v=4clztbOrFps

    Vad gäller boken var det längesedan jag läste den, men visst, den är också olik Jane Eyre och väldigt mörk och dyster. Kommer ihåg att jag tyckte att den var helt okej, men det är den bok jag tycker minst om av systrarna Brontës produktion. Bäst är Anne Brontës Främligen på Wildfell Hall, enligt mig, som gillar den mer realistiska stilen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har läst recensioner nu i efterhand som är väldigt kritiska till den. Tack för tipset om filmverisionen från 1992, ska absolut kolla upp den!

      Radera
  5. Den är väldigt mörk och dyster, men jag skulle inte säga att den är dialoglös som du beskriver filmen! Dessutom tror jag att jag tycker sämre om Cathrine än om Heathcliff.. Men kolla annars BBC:s version från 2009. Jag tycker att den är bra, men ja.. Det beror väl på vad man tycker om berättelsen. Den är mörk och obehaglig, men jag kan ändå tycka att den är bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev inte att den var helt dialoglös, men nästan. De pratar väldigt lite, och det är inget fel med det. Men det tillsammans med andra faktorer som till exempel att den var filmad med handkamera och att det knappt var någon filmmusik gjorde att jag kände mig väldigt instängd..

      Radera
  6. Vilken hemsk bioupplevelse! Men läs boken, den är verkligen urbra! Inte som Jane Eyre, men riktigt genombra på ett mer svart, rått, dramatiskt vis. Själv kanske jag håller mig undan just den här filmversionen och prövar någon av de andra som tipsats om. ;)/Therese

    SvaraRadera
  7. Jag tycker du ger en rätt så bra beskrivning av boken också. Det är väldigt mörk och dyster. Utspelar sig bara på den där heden, och karaktärerna är helt osympatiska och underliga. Men boken är ändå helt okej. Rätt så intressant :)

    SvaraRadera
  8. Jag har inte sett den här filmen, så jag kan inte jämföra den med boken. Jag vet inte om jag tycker att boken är "helt okej" eller "ganska bra". Det jag inte gillar med boken är att den är så rörig, jag förstod mig inte på hur den var struktuerad förrän jag kommit mer än halvvägs in i boken. Berättelsen är ju väldigt dramatisk och tragisk. Jag såg en fransk film baserad på den här boken för någon vecka sen, den var helt okej, men inte så bra att jag skulle vilja se den igen.

    Charlotte Bronte har jag inte läst, men är väldigt sugen på. Agnes Grey av Anne Bronte har jag läst, och den gillade jag jättemycket! Jag kan rekommendera den framför Svindlande höjder.

    SvaraRadera
  9. Låter precis som boken. För mig är det ett mystierium hur någon kan gilla boken ens.

    SvaraRadera
  10. Men oj, jag har varit nyfiken på att se denhär filmversionen sen jag fick reda på att den skulle göras. Det finns en gammal serieversion av den som var väldigt bra gjord. Jag har även läst boken på originalspråk och det är en av de absolut bästa litterära verk jag läst. Den är väldigt mörk, men på ett fruktansvärt vackert sätt. Det handlar om att H och C egentligen är väldigt kära/tycker om varandra och är de enda som överhuvudtaget förstår sig på varandra, men de blir aldrig ett par. H blir aldrig egentligen accepterad på gården eller av samhället. Han är väldigt temperamentsfull, men det beror mer på att han är missförstådd, men C förstår honom, men de slutar ändå inte upp tillsammans. Jag tolkade det heller aldrig som att han var nekrofil, utan bara att han inte kunde glömma C även efter att hon dött och ofta gick och sörjde vid hennes grav.
    Jag vill absolut påstå att boken är läsvärd, så som du beskriver filmen blir jag verkligen än mer intresserad av att se den men även nervös. Just för att det är en genialisk bok.

    SvaraRadera
  11. Jag läste Wuthering Heights för drygt ett och ett halvt/ett år sedan och jag fullkomligt älskar den!
    Många har olika uppfattningar om handlingen, själv fascineras jag av sättet den är skriven på och miljön den utspelas i! :)
    Vill också säga att ni driver en väldigt fin och intressant blogg - kika gärna in på min!

    SvaraRadera
  12. Läste Svindlade Höjder som ganska liten och minns att jag var oerhört påverkad av den redan då. Jag läste om den som tjugoåring på engelska och den är verkligen fantastisk. Inte helt enkel dock! Den är mörk och hemsk och Heathcliff och Catherine är två otäcka människor som bara inte kan förmå sig till att visa sin kärlek till varandra förrän det är försent. En av de bästa kärleksromaner jag läst! Men det är ingen vacker kärlek precis. Cathy säger ju:
    "My love for Heathcliff resembles the eternal rocks beneath: a source of little visible delight, but necessary."
    Vänta bara tills du läser hela kapitelr nio, om du inte har allvarlig ångest då har du nog inget hjärta:) Glöm dagens fånromanser i tonårsböcker (många av vilka jag läst med stor behållning); när du läst den här boken känns det som om någon slitit ut ditt hjärta, vridit ur det och sedan satt tillbaka det igen. Ingen bok för vekhjärtade alltså. Men, som sagt, fantastisk!

    SvaraRadera