Tonårsboken

(Källa: Live, Breath, Read)

Känner ni igen er? För mig är den där känslan allt för bekant. Jag satt tänkte på olika slut och skrev sedan ner de tre som jag minns allra starkas. Så här blev det:

Besatt av Anne Cassidy
Här är det där slutet som gör en helt förvirrad, när man måste stanna upp i läsandet och tänka: Va, vänta vad hände egentligen? Så här skulle det ju inte sluta! Det skulle ju sluta lyckligt! Ett slut man kan bli galet arg på utan att det hjälper, för samtidigt känns det läskigt realistiskt och det är nästan det värsta. Värre blir det nog när man dessutom inte kan sluta tänka på slutet flera dagar i efteråt.  
 

Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
Här hade man ingen aning om hur det skulle sluta, ett tag trodde jag på fullt allvar att Harry Potter skulle dö. Älskar att Potter serien är så oförutsägbar och ständigt överraskande. Trots att jag kanske redan läst serien flera gånger upptäcker jag hela tiden nya detaljer som jag aldrig lagt märke till tidigare. Jag älskar slutet i dödsrelikerna, men jag kan fortfarande minnas den konstiga känslan efter att ha läst ut den.

 
Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn
Det här var nog det mest konstiga slutet av de alla. Efter att ha läst nästan fyra böcker i en fantastisk fantasyserie och är så involverad i alla karaktärer att det är svårt att sluta tänka på dem... ja, så slutar den så abrupt och så fullständigt oväntat. Jag blev NÄSTAN besviken, gillade inte den negativa utvecklingen hela slutet fick (minns det fortfarande med obehag). Men i helhet är boken underbar så jag försöker att inte tänka på det allt för mycket.