söndag 27 februari 2011

(Källa: Live, Breath, Read)

Känner ni igen er? För mig är den där känslan allt för bekant. Jag satt tänkte på olika slut och skrev sedan ner de tre som jag minns allra starkas. Så här blev det:


Besatt av Anne Cassidy
Här är det där slutet som gör en helt förvirrad, när man måste stanna upp i läsandet och tänka: Va, vänta vad hände egentligen? Så här skulle det ju inte sluta! Det skulle ju sluta lyckligt! Ett slut man kan bli galet arg på utan att det hjälper, för samtidigt känns det läskigt realistiskt och det är nästan det värsta. Värre blir det nog när man dessutom inte kan sluta tänka på slutet flera dagar i efteråt.  
 

Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling
Här hade man ingen aning om hur det skulle sluta, ett tag trodde jag på fullt allvar att Harry Potter skulle dö. Älskar att Potter serien är så oförutsägbar och ständigt överraskande. Trots att jag kanske redan läst serien flera gånger upptäcker jag hela tiden nya detaljer som jag aldrig lagt märke till tidigare. Jag älskar slutet i dödsrelikerna, men jag kan fortfarande minnas den konstiga känslan efter att ha läst ut den.

 
Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn
Det här var nog det mest konstiga slutet av de alla. Efter att ha läst nästan fyra böcker i en fantastisk fantasyserie och är så involverad i alla karaktärer att det är svårt att sluta tänka på dem... ja, så slutar den så abrupt och så fullständigt oväntat. Jag blev NÄSTAN besviken, gillade inte den negativa utvecklingen hela slutet fick (minns det fortfarande med obehag). Men i helhet är boken underbar så jag försöker att inte tänka på det allt för mycket.

3 kommentarer:

  1. Jag har hört så mycket negativt om "Vid hägerns skarpa skri" att jag inte har vågat läsa den, fast jag har haft den i bokhyllan i flera år. Jag gillade ju de tre första böckerna så mycket, och vill liksom inte förstöra känslan. Men du tycker alltså att den är läsvärd, fast slutet är knäppt? :)

    SvaraRadera
  2. Det är väldigt mycket blandade känslor måste jag säga. Först hatar man slutet, men det känns ändå som om man måste läsa det för att serien ska kännas hel, fullbordad kanske är ett bättre ord.

    Man måste inte läsa slutet, det tycker jag verkligen inte. Men större delen av boken är faktiskt väldigt bra, de är de allra sista kapitlen som spökar.

    SvaraRadera
  3. Okej, då kanske jag ska våga språnget ... Men jag kommer nog inte kunna låta bli att läsa slutet när jag väl har börjat. Även om jag kommer att ångra mig efteråt. :)

    SvaraRadera