Mer kris än blod

Jag var nog inte ensam i att förälska mig i Bryta om, Åsa Anderberg Strollos hemskt starka och fångande debut. Jag hade en föraning att Blod inte skulle nå upp till Bryta om, men jag kunde ändå inte låta bli att bli lite besviken, den var inte alls som jag hade hoppats.

En dag hittar Ida ett brev som är till hennes mamma, där undrar en man om Ida är hans dotter. Detta vänder upp och ner på hela Idas värld och det blir bara värre när hennes föräldrar inte vill prata om det. Ida är tacksam som har sina två bästa vänner att stödja sig mot, men när de låter fantasin skena iväg ser allt mycket värre ut än vad det kanske är. Ida som inte vet vad hon ska tro blir allt mer förtvivlad för varje dag som går.

Idag var jag inte så sugen på en längre beskrivning av handlingen, för jag gillare den inte särskilt mycket. Det är några saker boken fokuserar på, som föräldrarna, kompisarna, miljöarbetet och en kille, berättelsen svischar hela tiden mellan dessa ämnena och det flyter inte ihop särskilt naturligt. Det känns som om boken handlar mer om familjekriser än om blodsband, för det här med "den andra pappan" utvecklas aldrig riktigt, istället är det mest fokus på bråken inom familjen och alla missförstånd mellan Ida och hennes föräldrar. Själva läsupplevelsen var i allmänhet trist, det är ingen lång upplevelse men man hinner definitivt plågas av trist miljöproblemsfakta och gapiga mor och dotter bråk.